Skyddad stugvärme lockar tidningarna

Papperstidningsbranschen av i dag präglas inte av hård och otyglad konkurrens mellan aktörer, menar Per Dahl. Borde den som själv betonar mångfaldens, alternativens, engagemangets och åsiktsbrytningarnas roll för balansen i vår omvärldsbild bli upprörd?

Så hördes då till slut uttrycket i munnen på en dagspressföreträdare: ”public service”. Det var Tomas Brunegård, branschorganisationens Tidningsutgivarnas ordförande och koncernen Stampens chef som i DN 25/2 kom fram till att ”vi tror att lokala mediehus är en lika bra public serviceplattform som SVT:s och SR:s lokala sajter. Låt oss samarbeta. Vår dörr är öppen.”

Uttalandet kan tolkas på många sätt i sitt sammanhang. Men ett rimligt är att ordföranden i TU inte ser någon principiell skillnad i samhällsrollerna för de statligt privilegierade SVT och SR och fristående enskilt ägda tidningsföretag på en marknad.

Konstaterandet är dystert, men knappast oväntat. Papperstidningsbranschen är en trängd sektor på defensiven, där vinst i dag mer går över kostnadskontroll än expansion. Som så många andra ansatta branscher blir tidningarnas allt mer en domesticerad marknad. I stället för hård och otyglad konkurrens mellan aktörer ser vi ett fördjupat institutionaliserat samarbete, där branschens olika nivåer finner kompletterande roller.

Högst upp finner vi oftast på domesticerade marknader samma roller som i större koncerner. Uppgiften för de centrala företrädarna är inte längre att maximera vinster, utan att vara uttolkare av branschens självförståelse, vara de som visar varför det som görs i sektorn är gott och viktigt, visa vad som bör driva en god branschföreträdare.

Lokala mediehus som baser för public service i enskilt ägd form? Tanken är nog attraktiv för många av landsortens tidningskoncerner. Lokal konkurrens mellan rivaliserande utgivare finns bara kvar på några få ställen i landet. I övrigt råder lokala eller till och med regionala monopol, där åsiktsmångfalden på sin höjd uppehålls genom tidningseditioner med olika färg utgivna av ett och samma mediehus.

Avståndet mellan tidningsledningarna och de profilerade åsikterna har samtidigt snabbt vidgats. Såväl Gota Media som NT-koncernen ger ut såväl socialdemokratiska som borgerliga tidningar. För en koncernledning blir det i sådana fall i praktiken omöjligt att med märkbar kraft lägga sig närmare den ena koncernåsikten och fjärma sig från den andra. Vad vi ser är i stället en glidning från specificerade åsikter till åsikter i allmänhet. Från tidningsmålet att påverka samhället till målet att låta åsikterna vara ett medel av flera för mediehusets egen framtid och konsolidering.

Forskaren Lotta Levay har insiktsfullt skildrat hur sjukhusledningar förändrats. Tidigare rekryterades de ur läkarleden och fick sin legitimitet genom läkarkompetensen. Numera består de oftast av ekonomer eller administratörer och hävdar sin legitimitet genom att skapa sina egna dagordningar, bortom och över den simpla läkarkunskapen.

Det skulle vara intressant att studera motsvarande utveckling inom tidningsvärlden – hur bygga upp legitimiteten bortom den gamla opinionsbildarsfären? Hur når man en position där man kan visa stolthet över att inte vara en Segerstedt, Tingsten eller Tegnér? Att vara förmer än dem?

Här erbjuder public service-tanken attraktiva vägar. ”Vår kärnuppgift är att förmedla lokala nyheter”, som en ordförande för en tidigare åsiktsdefinierad ägarstiftelse brukar formulera sig. Att neutralt förmedla har för honom gradvis blivit ett ädlare mål än att ta ställning. De perspektiven hjälper också mot kritiken mot de lokala monopolen. Dessa finns, javisst, men de utnyttjas inte för samhällspåverkan utan för att tjäna allmänheten. De är goda.

En cyniker kan finna visst privat nöje i reflektionen att presstödet passar så väl in i en pressens public service-identitet. Den som uppfattar sig själv som lojalt och neutralt samhällsnyttig har naturligtvis mycket lättare att samarbeta med andra neutralt samhällsnyttiga, exempelvis staten. Varför skulle stöd via skattemedel till tidningar som public service vara fel, när etermedias public service skyddas av licenstvånget? Båda parter har ju den viktiga uppgiften att förmedla nyheter ansvarsfullt och bör skyddas från den oreglerade marknadens hot.

Borde den som själv betonar mångfaldens, alternativens, engagemangets och åsiktsbrytningarnas roll för balansen i vår omvärldsbild bli upprörd? Egentligen inte. Papperspressen har sett ut på skiftande vis under de trehundra år den funnits, ibland åsiktspräglad, ibland inte.

Den parallell åskådaren har närmast till är Svenska kyrkan, en gång också den huvudverktyget för att skapa gemensamma normer i vårt samhälle. I dag är Svenska kyrkans roll som tydlig opinionsbildare borta, kvar finns en allt mer urkalkad institution med andra mål än att missionera. Det skulle inte förvåna om dagens papperspress går en motsvarande framtid till mötes. Tidningarna kommer inte att dö, men bli medievärldens pastor Janssöner. Det engagerande opinionsbildandet kommer att finna andra vägar, sannolikt lika effektiva och vittnående.

Men nog irriterar det lite att de som till slut kunde slippa att betala kyrkoskatt i stället får sätta in pengarna till en allmän medieskatt. Men kanske går det till så i ett domesticerat samhälle.

Per Dahl är medlem i redaktionen för webbsajten Emils tankar. www.emilstankar.se