Print Friendly

Samling och samverkan

Av Redaktionen | 31 december 1966


1966


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

518
SAMLING OCH SAMVERKAN
Civilekonom Carl Leissner gör
i denna artikel en utförlig
analys av samlings- och samverkanssträvandena på den
borgerliga sidan vid 1966 års
val. De slutsatser, som förf.
drar av sitt material, är att
borgfred utan några valtekniska påbyggnader i allmänhet givit det bästa resultatet
– i några fall har dock valteknisk samverkan genom tillvaratagande av överskottsröster inneburit mandatvinst. Där
valteknisk samverkan förekommit, har framgången blivit större, när partierna gått
fram med egna listor under
gemensam väljarbeteckning än
när man använt s. k. varvade
listor.
År 1966 avgavs vid landstingsmannavalen och stadsfullmäktigevalen
i de städer som står utanför landsAv civilekonom CARL LEISSNER
tingen – Stockholm, Göteborg och
Malmö – sammanlagt ca 192 000
röster på olika slags samlingslistor. Medräknas även de ca 126 000
röster som i stockholros stad tillföll folkpartiet, vars listor upptog
både center- och folkpartister, stiger samlingslistornas röstetal till
ca 318 000, vilket motsvarar 7,2
proc. av väljarkåren. Vid riksdagsmannavalet 1964 erhöll samlingslistorna sammanlagt drygt 78 000
röster motsvarande l ,8 proc. av
väljarkåren.
År 1964 förekom samlingslistor
endast i två valkretsar, nämligen
Gotland och Fyrstadskretsen. På
Gotland överenskom centern och
folkpartiet att använda en gemensam väljarbeteckning, Mellanpartierna. I Fyrstadskretsen framträdde MbS i konkurrens med övriga
borgerliga partier.
Vid det senaste valet förekom
samlingslistor i betydligt fler valkretsar. Samtidigt företeddes en
betydligt rikhaltigare provkarta på
olika slags samlingsformer. Vill
man försöka systematisera samlingsfloran kan man lämpligen begagna tre olika kriterier, nämligen
a) typ av partikombination, varvid fyra fall är tänkbara; trepartisamverkan, mittensamverkan, hcp- och h-fp-samverkan,
b) listornas antal och utformning, varvid man skiljer mellan i
ena fallet en enda gemensam, s. k.
varvad, lista och i det andra skilda listor med gemensam väljarbeteckning,
c) samlingslistans förhållande
till de berörda partierna. Här kan
man för enkelhetens skull begränsa sig till tre olika fall. I första
hand kan man skilja mellan samlingslistor som godkändes, resp.
icke godkändes av samtliga de berörda partierna. I andra hand kan
man uppdela de godkända samlingslistorna i sådana som blev,
resp. ej blev allmänt accepterade
av de berörda partiernas anhängare.
Mittensamverkan vanligast
Mittensamverkan var den utan jämförelse vanligaste sarnarbetskonstellationen. I Stockholrn och Norrbotten samt på Gotland förekorn
den i samtliga valkretsar och frånsett Stockholms sjunde valkrets
blev den överallt allmänt accepterad· Godkänd och allmänt accepterad mittensamverkan fanns dessutom i Katrineholrn, Motala, Kalmar, Härnösand och Ångerrnanlands fjärde landstingsvalkrets.
Dessutom förekorn mittensamverkan i Malmö, Hälsingborg och
Lund. I Lund godkändes den av
både center- och folkpartiet men
kan knappast anses ha blivit allmänt accepterad av bägge partier- 519
nas anhängare. I Malmö och Hälsingborg var det endast av centerpartiet som mittensamverkan blev
officiellt godkänd. överallt utom i
Norrbotten användes gemensamrna
listor.
Av berörda partier godkänd
h-cp-samverkan förekom i Västervik och Kristianstad. Samgåendet i Västervik kan möjligen betecknas som allmänt accepterat
trots att det avgavs drygt hundratalet röster med högerns eller centerns väljarbeteckning. I Kristianstad underkändes samgåendet av
huvuddelen av centeranhängarna;
där avgavs i år 558 centerröster
(exkl. poströster) järnfört med 702
år 1964. I Västervik användes skilda listor men i Kristianstad en gemensam.
H-fp-samverkan i egentlig mening förekom icke på något håll.
I Malmö och Hälsingborg var det
dock endast dessa partier som stödde tanken på trepartisamverkan
och speciellt i den sistnämnda staden, där man gick fram med skilda listor under en gemensam väljarbeteckning, kan man med viss
rätt tala om h-fp-samverkan.
Samling i Hälsingborg ville dock
otvivelaktigt bli uppfattad som fö-
reträdare för borgerligheten i dess
helhet.
En viss form av h-fp-samverkan förelåg dessutom i Medelpads
andra landstingsvalkrets, där hö-
gern avstod från att deltaga för att
förbättra folkpartiets vinstmöjligheter.
520
situationen i Fyrstadskretsen
Godkänd och allmänt accepterad
trepartisamverkan förekom endast
i två landstingsvalkretsar, nämligen Landskronas och Mölndals.
Omstridd trepartisamverkan förekom i Malmö, Hälsingborg, Lund
och Växjö.
Situationen i Malmö kan betecknas som ganska svårdefinierad.
Samling i Malmö, som avsågs
bli uppfattad som trepartisamverkan, godkändes inte av centerpartiet. Centerpartiet och folkpartistiska dissenters enades om mittensamverkan. Å andra sidan medverkade centerpartistiska dissenters i
Samling i Malmö. Samling i Malmö
begåvades dessutom av vissa hö-
geranhängare med en spränglista
med samma väljarbeteckning som
huvudlistan men upptagande enbart högernamn· I Malmö förekom
alltså dels trepartisamverkan som
icke godkändes av mer än två av
partierna och icke blev allmänt accepterad av mer än ett och detta
endast med visst förbehåll, dels mittensamverkan, som godkändes endast av det ena partiet och icke blev
allmänt accepterad av någotdera.
Situationen i Lund skilde sig i
ett par avseenden från den som fö-
relåg i Malmö. Varken center- eller folkpartiet anslöt sig till Samling i Lund utan enades i stället
om mittensamverkan. Samlingslistan stöddes av högern men inte
heller där blev den allmänt accepterad. Högerdissenters uppträdde
med egen lista under högerns välj arbeteclming. Trepartisamgåendet
godkändes endast av ett av partierna och blev icke allmänt accepterat inom något; mittensamgåendet godkändes av båda partierna
men torde inte ha blivt allmänt
accepterat inom något.
Samling i Hälsingborg stöddes av
högern och folkpartiet och torde
även ha blivit allmänt accepterad
inom bägge partierna. Centern stödde mittensamverkan.
I Växjö förekom en av högeroch folkpartidissenters lanserad lista som angavs företräda önskemå-
len om trepartisamverkan. Anslutningen till den blev mycket begränsad.
I Hälsingborg och Mölndal gick
de samverkande partierna fram
med skilda listor. I övriga städer
användes gemensam, varvad lista.
SFF
För fullständighetens skull bör
även Samling för Framsteg och
Samling 66 omnämnas.
Samling för Framsteg väckte betydande uppmärksamhet vid sitt
första framträdande i september
1965 och utgjorde ända fram till
valdagen en något oberäknelig faktor. Alldeles före valet spred sig ett
rykte att SFF avsåge att deltaga i
stockholmsvalet med två spränglistor försedda med högerns, resp.
folkpartiets väljarbeteckning och
upptagande personer som inom
dessa båda partier ville verka för
SFF :s samlingssträvanden. Avsikten vore att ge väljarna en möjlighet att markera sitt krav på borgerlig enighet. SFF :s valsedlar
skulle ha gjorts orangefärgade för
att lätt kunna skiljas från partiernas egna.
Uppgiften angående färgen var i
många återgivanden ofullständig,
vilket framkallade farhågor att det
skulle komma att föreligga risk för
masskassering av borgerliga röster, som ej uppfyllde föreskriften
att valsedel skall vara av vitt papper. Rätta förhållandet var att det
var tryckfärgen och inte papperet
som var orangefärgat.
Det är svårt att säga hur pass
välgrundade de uppgifter kan ha
varit, som gjorde gällande att SFF
vore betänkt på ett valdeltagande
i större skala. I själva verket torde
dess valsedlar icke ha erhållit
nämn\tärd spridning utanför organisationens egna led. Enligt uppgift skulle det i hela Stockholm ha
avlämnats ca ettusen sådana sedlar fördelade på högern och folkpartiet. De lär likväl ha fällt utslaget vid tillsättandet av sista mandatet i den tredje kretsen, som togs
av högern med mycket knapp marginal.
Samling 66 i Göteborg innebar
att de tre borgerliga partierna framträdde med en gemensam kommunalpolitisk programförklaring. Däremot förekom icke någon valteknisk samverkan.
Olika landstingsområden
Det kan ha sitt intresse att jämföra de på olika håll uppnådda val- 521
resultaten för att söka dra några
slutsatser beträffande de skilda
samarbetsformernas attraktionsförmåga och verkningsgrad.
Landstingsområdena och de tre
landstingsfria städerna kan med
hänsyn till förekomsten av borgerliga väljarbeteckningar delas i tre
grupper; sådana där det icke i nå-
gon valkrets förekom andra än
partiernas egna, sådana där det –
i en, flera eller alla kretsar – fö-
rekom mittensamverkan men ej
någon annan form av samverkan
och sådana där samgåendet icke
inskränkte sig till mittensamverkan.
I den grupp där det ej förekom
någon valteknisk samverkan ökade de borgerliga partiernas andel
av valmanskåren, jämfört med
1964, från 46,0 till 50,3, dvs. ökningen uppgick till 4,3 procentenheter. Härav hänförde sig 2,1 till
centern, 1,7 till högern och 0,5 till
folkpartiet.
I den grupp som icke hade känning av någon annan samarbetsform än mittensamverkan ökade de
borgerligas andel från 42,0 till 45,7,
dvs. med 3,7 procentenheter. Härav svarade högern för 1,9 och mittenpartierna för 1,8. I de valkretsar inom gruppen där det inte fö-
rekom mittensamverkan ökades
den borgerliga andelen med 3,9
procentenheter, varav 1,8 hänförde sig till centern, 1,6 till högern
och 0,5 till folkpartiet. I kretsarna med mittensamverkan ökades
den borgerliga andelen med 3,5
522
procentenheter, varav 2,1 hänförde sig till högern och 1,4 till mittenpartierna. Vid beräkningen av
andelsförskjutningen inom de båda
valkretskategorierna ingår icke
poströsterna.
I de områden där det förekom
samlingsrörelser som inte inskränkte sig till mittensamverkan ökade
den borgerliga andelen med 2,5 procentenheter – från 49,6 till 52,1.
I de kretsar inom gruppen, där det
ej förekom någon valteknisk samverkan, ökade den borgerliga andelen med 2,4, varav 1,1 hänförde
sig till högern, 1,0 till centern och
0,3 till folkpartiet.
Det är inte möjligt att dra några slutsatser enbart på grundval
av de nu anförda siffrorna. Utslaget har varit alltför växlande. För
att börja med de tre områden där
mittensamverkan varit regel –
Stockholm, Gotland och Norrbotten – så finner man, om man inräknar den centerpartistiska särIistan i Stockholms sjunde valkrets,
att mittenpartiernas väljarandel
ökade med resp. 1,0, 3,3 och 2,0.
För högerpartiet blev ökningen
resp. 2,9, 0,4 och O,7. Dessa siffror
ställer onekligen mittensamverkan
i en mer nyanserad dager än de
nyss anförda totaluppgifterna.
Enstaka kretsar
Beträffande utfallet av mittensamverkan när den bedrevs i enstaka
landstingsvalkretsar kan följande
siffror återges. Det bör kanske
nämnas att i dessa fall måste skillnaden mellan riksdagsvalet 1964
och landstingsvalet 1966 beräknas :
med ledning av röstsiffror vari
poströsterna ej ingår.
I Katrineholm minskade mitten- j
partiernas andel med 0,8 medan 1
högerns ökade med 1,4. I övriga l
valkretsar i Sörmland ökade hö- j
gern med 1,2 och centern med 1,1
medan folkpartiet minskade med
0,4.
I Motala ökade mittenpartierna
med 2,6 och högern med 1,8. I Östergötland i övrigt ökade högern
med 1,9, centern med 2,3 och folkpartiet med 1,1.
I Kalmar ökade mittenpartierna
med 2,2 och högern med 0,5. I resten av Kalmar län – frånsett Västervik där det förelåg h-cp-samverkan – stod högern stilla samtidigt som centern ökade med O,7
och folkpartiet minskade med 0,2.
I Härnösand ökade mittenpartierna med 0,5 och högern med 2,7
och i Ångermanlands fjärde krets
minskade mittenpartierna med 0,6
medan högern ökade med 1,5. I
Västernorrlands län i övrigt –
frånsett Medelpads andra krets där l
högern hade dragit sig tillbaka för l
att bädda för folkpartiet – ökade j
högern och centern med l ,6 och lfolkpartiet med 0,4· !
Borgerli&” tillbakadn&” i MbS-krets ~
Som förut nämnts fanns det endast ;l
två landstingsvalkretsar – Lands- lkronas och Mölndals – där tre- ;
partisamverkan var helt oomstridd.
I Landskrona, där man begagnade
l
1
en s. k. varvad lista, minskade den
borgerliga väljarandelen med 1,5
procentenheter. I de delar inom
Malmöhus län där det icke förekom valteknisk samverkan ökade
den borgerliga andelen med 2,2 varav 1,5 hänförde sig till högern, 0,4
till folkpartiet och 0,3 till centern.
I Mölndal, där de tre borgerliga
partierna hade skilda listor med
samma väljarbeteckning, ökade den
borgerliga andelen med 3,6. I övriga delar av Göteborgs och Bohus
läns landstingsområde ökade den
med sammanlagt 4,2; högern och
centern ökade med 2,4 resp. 1,9 medan folkpartiet minskade med 0,1.
I Göteborgs stad ökade de borgerliga andelen med 4,1; högern och
centern ökade med 3,7 resp. 0,6 medan folkpartiet minskade med 0,2.
I de tre städerna Malmö, Hälsingborg och Lund avgavs i år över
106 000 borgerliga röster. Häri ingår 564 högerröster i Lund. Återstoden fördelade sig på drygt 95 000
röster för samlingslistorna och
drygt 10 000 för mittensamverkan.
Som redan nämnts stöddes samlingslistorna i Malmö och Hälsingborg av högern och folkpartiet,
samlingslistan i Lund enbart av
högern, mittensamverkan i Lund
av centern och folkpartiet och mittensamverkan i Malmö och Hälsingborg enbart av centern.
Nedan anges hur den borgerliga
väljarandelen ändrades mellan 1964
och 1966 och hur dessa ändringar
fördelar sig på samlingslistorna
och mittensamverkan. Andelarna
523
1966 har jämförts med vad de partier som godkände samlingslistorna, resp. mittensamverkan erhöll
1964.
I Malmö ökade den borgerliga
andelen med 3,0 procentenheter,
varav Samling i Malmö kan tillgodoräkna sig 1,6 och mittensamverkan 1,4.
I Hälsingborg ökade den borgerliga andelen med 3,5, varav Samling i Hälsingborg kan tillgodoräkna sig 2,0 och mittensamverkan 1,5.
I Lund ökade den borgerliga andelen med 1,3. I jämförelse med
vad MbS och högern erhöll 1964
minskade Samling i Lund med 2,8.
Mittensamverkan ökade med 2,2.
Att det ändå föreligger en nettoökning av den borgerliga andelen
sammanhänger med att de röster
som tillföll en av högerdissenters
lanserad särlista uppgick till 1,9
procent.
Vad Växjö beträffar så fick samlingslistan där endast ca 8,5 proc.
av de borgerliga rösterna vilket
motsvarade 4,7 proc. av väljarkå-
ren. Samtidigt minskade högerns
andel med 1,9 medan centerns och
folkpartiets ökade med 1,6, resp.
0,7. Den borgerliga andelen ökade
med 5,1 procentenheter. I övriga
delar av Kronobergs län ökade den
borgerliga andelen med 2,0, folkpartiets med 1,1, centerns med 0,5
och högerns med 0,4.
I Växjö blev försöket med samlingslista ett klart misslyckande.
Trots det kan ingen valkrets med
524
trepartisamverkan uppvisa en kraftigare borgerlig framryckning.
H-cp-samverkan
H-cp-koalitionen i Västervik kunde tillgodoräkna sig en andelsökning på 2,0 samtidigt som folkpartiet ökade med 0,4. De röster som
hade högerns och centerns väljarbeteckningar motsvarade 0,4, resp.
0,5 proc. och den borgerliga framryckningen uppgick alltså till sammanlagt 3,3. I de delar av Kalmar
län där det inte förekom någon
form av valteknisk samverkan –
Kalmar stad hade mittensamverkan – uppgick den borgerliga ökningen till 0,5. Centern ökade 0,7
medan högern stod stilla och folkpartiet minskade 0,2.
I Kristianstad fick h-cp-koalitionen notera en minskning på 0,2
procentenheter jämfört med vad
högern och centern sammanlagt erhöll 1964. Folkpartiet minskade
med 0,6. Då emellertid 3,6 proc. av
väljarna röstade med en centerpartistisk särlista, blev det likväl
en borgerlig nettoökning på 2,8
procentenheter. I övriga delar av
Kristianstads län uppgick den borgerliga ökningen till 2,1. Centern,
folkpartiet och högern ökade med
resp. 1,6, 0,3 och 0,2.
De flesta samlingslistor var s. k.
varvade listor, som upptog företrä-
dare för vart och ett av de partier vars väljare man vädjade till.
I några fall gick man dock fram
med skilda listor – en för varje
parti – med gemensam väljarbeteckning. Detta skedde i Västervik,
Hälsingborg, Mölndal och Norrbotten. I Kristianstad fanns två listor
men det första namnet var gemensamt.
I Västervik ökade högerns väljarandel från 17,9 till 19,9 och centerns från 9,1 till 10,0 procent. Härvid har hänsyn tagits till de röster
vid årets val som hade högerns och
centerns väljarbeteckningar.
För Hälsingborgs del går det
knappast att göra någon jämförelse mellan 1964 och 1966 med hän-.
syn till att MbS 1964 deltog med
särskild lista. I jämförelse med
1962 ökade folkpartiet från 15,4 ·
till 19,0 medan högern minskade
från 22,0 till 21,3.
I Mölndal ökade högern från 8,5
till 14,8 och centern från 3,7 till
6,0 medan folkpartiet minskade
från 28,2 till 23,3.
I Norrbotten ökade folkpartiet
från 9,3 till 10,8 och centern från
10,8 till 11,3.
Till slut må ännu en gång på-
pekas att uppgifter om ändringar
i väljarandelen, som avser mindre
områden än andrakammarvalkretsar, har baserats på röstsiffror vari
poströsterna ej är medräknade.
Några slutsatser
En granskning av årets valresultat ,
ger stöd för uppfattningen att borgfred utan några valtekniska på-
byggnader i allmänhet givit det ur
borgerlig synpunkt bästa resultatet röstmässigt sett. I åtskilliga fall
– om också mindre ofta än mången gärna föreställer sig – kan valteknisk samverkan ändock ha varit välmotiverad emedan den inneburit mandatvinst genom tillvaratagande av överskottsröster.
Resultat från årets val tyder på
att en valteknisk samverkan blir
mer framgångsrik, totalt sett, när
partierna går fram med egna listor under gemensam väljarbeteckning än när man använder s. k. varvade listor. Det kan samtidigt konstateras att systemet med skilda
listor kan vara förenat med speciella nackdelar för det största av
de samverkande partierna och vice
versa. En tänkbar förklaring kan
vara att väljarna i viss utsträckning är okunniga om listornas samhörighet med respektive partier och
att varje parti av den anledningen
förlorar en viss del av sina presumtiva väljare till det/de andra.
Är okunnigheten jämt fördelad så
måste det stora partiet förlora, eftersom en viss procent av ett större tal inte kan kompenseras av
samma procent av ett mindre.
MbS har inte varit utan en viss
framgång. Samtidigt synes det uppenbart att organisationen inte ens
i Fyrstadskretsen är mäktig den
OM högern och försvaret
525
självpåtagna uppgiften att samla
borgerligheten i ett enda parti. Det
är lika mycket mittensamverkans
som MbS’ förtjänst att de borgerliga gick fram i tre av de fyra stä-
derna i denna andrakammarvalkrets och tillbakagången i Landskrona, där MbS kämpade ensam för
den borgerliga saken, ger klart vid
handen att ett borgerligt enhetsparti icke utövar tillräcklig dragningskraft på väljarna.
Sannolikt är att MbS, eventuellt
omdöpt till SFF, kommer att leva
kvar i Fyrstadskretsen åtskillig tid
ännu som en sydsvensk egendomlighet. Å andra sidan kan det från
borgerlig synpunkt knappast finnas något att vinna genom dess utbredning till fler valkretsar.
Utfallet av mittensamverkan har
varit mycket varierande. På vissa
håll har resultatet varit klart bättre än mittenpartiernas genomsnittliga i samma region och på andra
har det varit tvärtom. Det förhållandet att det inte gick särskilt bra
i Stockhlm, som väger tungt i alla
rikssiffror, kan ha medfört en benägenhet att underskatta värdet av
fortsatt mittensamverkan.
Högern har sedan gammalt velat föra realpolitik och icke demonstralionspolilik. Den grundsatsen finns det intet skäl att överge. Men ej
minst försvarsfrågans utveckling visar, att realpolitik på lång sikt
innefattar mycket, som för stunden ter sig som blotta demonstrationer.
Svensk Tidskrift 1936

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner