Print Friendly

Röd tornado

Av redaktionen | 6 november 2009

Latinamerika är i mångt och mycket ett outforskat område i svenska media. I bästa fall nås vi av enstaka fragmentariska beskrivningar av statskupper eller naturkatastrofer. Sällan eller aldrig skildras åsikterna hos regionens politiska opposition. I boken Röd Tornado – Kommer demokratin att överleva , utgiven av Jarl Hjalmarson Stiftelsen, intervjuar Linda Bergman fem politiker och politiska kommentatorer om deras syn på utvecklingen i den ideologiskt laddade regionen.

rod_tornado_200x284Sedan Hugo Chávez valdes till Venezuelas president i december 1998 har han gradvis försvagat demokratin i landet. Samtidigt har han, med Venezuelas oljerikedomar i ryggen, kunnat skaffa sig en inflytelserik position i regionen. Chávez vision om socialism för det tjugoförsta århundradet har spritt sig till flera av grannländerna och när fem politiker och politiska kommentatorer ger sin syn på utvecklingen i sina respektive länder är oron för hans framfart något som förenar.

Linda Bergman ifrågasätter Chávez ideologiska motiv och frågar sig om hans mål inte är makten, snarare än utopin. Chávez socialism för det tjugoförsta århundradet tycks inte heller vara lockelsen för hans väljare. Enligt Alfredo Keller, politisk analytiker i Venezuela som studerat Chávez under hans tid vid makten, bygger hans popularitet snarare på populistiska reformer, finansierade av oljepengar. Majoriteten av Venezuelas befolkning önskar inte en omsvängning i riktning mot Kuba och det finns ett grundmurat stöd för privat äganderätt.

Trots upprepade inskränkningar av demokrati och mänskliga rättigheter har Chávez inte förlorat sin demokratiska gloria, menar Keller. Av befolkningen anser 90 procent att landet styrs demokratiskt.
”Sedan 2007 har Chávez dock börjat förlora val”, påpekar Keller. Om detta fortsätter kan Chávez bli tvungen att ta till mer direkta metoder. I någon mån kan vi redan se prov på just detta, inte minst vid lokalvalen 2009. Dessa ställdes in då presidenten fruktade resultatet. Det är därför oklart om parlamentsvalen nästa år kommer att äga rum, menar han.

Linda Bergman pekar på oron för chavistiska tendenser, även utanför Venezuela. Nicaragua har redan utvecklats till något av en venezuelansk satellitstat där presidenten Daniel Ortega genomfört populistiska reformer och inskränkt demokratin. Azalia Avilés, partiledare för Partido Conservador de Nicaragua beskriver i sin intervju hur hennes eget parti lyftes ur lokalvalen 2008. Lourdes Flores Nano, ordförande för peruanska Partido Popular Cristiano, beskriver rädslan att det tjugoförsta århundrades socialism sprids även till hennes hemland.

Azalia Avilés efterlyser en ökad regional integration, såväl politisk som ekonomisk. Det, menar hon, är det viktigaste motmedlet mot Chavéz framfart. Samtidig, menar hon måste OEA, de amerikanska staternas organisation, ”bli tuffare när det gäller hur man hanterar totalitära regimer som hotar yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna”.

För många utgör Colombia och dess president Álvaro Uribe en viktig motkraft till Chavéz, förklarar Javier Loaiza, politisk analytiker i Colombia. Uribe, som gjort sig känd för sin kamp mot gerillan i Colombia, har konsekvent kritiserat Chavéz och hans socialistiska vision. Samtidigt finns de som fruktar att den konstitutionsändring som nyligen beslutats av parlamentet och som möjliggör att Uribe omväljs ytterligare en mandatperiod är ett steg i antidemokratisk riktning.

Latinamerikas demokratiska problem är intimt sammankopplat med narkotikahandel. Medan narkotikaproblem i väst handlar främst om brukarvård och narkotikarelaterad brottslighet är de i Latinamerika mer djupgående. Armando Calderón Sol, tidigare president i El Salvador beskriver för Linda Bergman hur en restriktiv narkotikapolitik i USA och Mexiko medfört ett ökat inflytande för kriminella nätverk i Latinamerika. Dessa påverkar även politiska organisationer och ett flertal politiker misstänks ha finansierat sina karriärer helt eller delvis av narkotikapengar. Han är starkt kritisk till den politik som bedrivs i Europa och USA.

”Våra folk ska inte behöva leva plågade av brottslighet och narkotikahandel samtidigt som de ser att de utvecklade länderna, där konsumtionen finns, inte gör allt de kan för att minimera narkotikabruket.”

Linda Bergman pekar i sin analys på behovet av en större enighet inom oppositionen. Samtidigt behövs ett tydligare stöd från omvärlden. ”Rent politiskt hänger framtiden på det internationella moraliska stödet […]” sammanfattar Azalia Avilés.

Jarl Hjalmarson Stiftelsen arbetar med demokratibistånd. Målet för verksamheten är att stödja den globala utvecklingen mot frihet, demokrati och marknadsekonomi. Läs Röd tornado här (pdf).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner