Print Friendly

Republikanen Clinton

Av Redaktionen | 31 december 1996


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

forändring. Vad det handlar om är
kanske snarare omprioriteringar än
ökade resurser.
För det tredje, hälso- och sjukvård.
Här skall det satsas mer pengar for att
minska köer och höja kvaliteten.
För det fjärde, det sociala området.
De sämst ställda behandlas inte
värdigt. Här ska såväl ökade ekonomiska resurser som bättre bemötande
mot den enskilde prioriteras.
För det femte, barnfamiljerna. Det
måste säkras en mindre stressig vardag så au barn och foräldrar tar mer
tid tillsammans. Barnen ska bemötas
med respekt.
I boken ges också olika konkreta
forslag till forändringar inom välfärden. Generellt kan man säga att
det handlar om att vara lojal mot
målen och individen istället for mot
de offentliga systemen.
Inte minst for att komma tillrätta
SVEND DAHL:
med arbetslösheten har forfattarna
olika forslag. På samma sätt som i
Sverige har man Danmark
barnbidrag. Detta vill forfattarna ersätta med ett klippkort med
arbetstimmar som barnfamiljen kan
nyttja for att exempelvis städa, handla
och hämta barnen. För en familj med
barn under 6 år skulle det handla om
5,5 timmar per vecka. Med detta
menar man att barnfamiljerna skulle
ra mer lugn i sina liv och inte minst
att fler skulle ra jobb istället fOr att gå
arbetslösa och uppbära bidrag.
Mycket att lära av danskarna
Hjälpen till de arbetslösa måste
handla om aktivitet istället for passiva bidrag. Modellen man foreslår
går ut på att arbetslösa ska ges plats på
foretag och i offentlig sektor. Akassan foljer med under en tidsbegränsad period. Den arbetslöse rar
Republikanen Clinton
N
är Bill Clintons presidentperiod nådde
halvtid i början av
1995 sågs han av
mänga som ett redan då avslutat
kapitel i amerikansk politisk historia.
Republikanerna hade i slutet av 1994
vunnit en jordskredsseger och erövrat
majoriteten i såväl senaten som
representanthuset, och det tack vare
Showdown. Av Elisabeth Drew, Simon & Schulster, 1996.
38 SVEN S K TIDSKR.IFT
in en fot på arbetsmarknaden där
riktiga jobb utfors och nyttigheter
produceras. Detta forslag är mycket
kontroversiellt i den danska debatten
där hittills alla forslag i denna riktning
stoppats. Författarna hävdar dock att
ingen logiskt tänkande människa kan
forklara hur friska och arbetsfora
människor inte ska jobba och bidra
till samhällsutvecklingen.
I boken finns det en hel del intressanta ideologiska markeringar som vi
även i svensk socialdemokrati har
anledning att lyfta till debatt. Egenmakten var ett sätt att forändra
hållningen till individens ansvar och
ökad frihet. Utan tvekan är det på
många sätt så att det i Danmark fors
en mer omprövande och fornyande
debatt än i Sverige. Jag tror att vi har
mycket att lära av debattörerna just i
ifrågasättarrdet av gamla uppfattningar och system.
ett utbrett missnöje med presidenten.
Ingen trodde med andra ord att Bill
Clinton skulle ha en chans att bli
omvald for en andra period.
I skrivande stund, då två veckor
aterstår till det amerikanska presidentvalet, är läget ett annat. Ingen
tror på allvar något annat än att Bill
Clinton blir den forste demokratiske
president sedan Franklin Roosevelt,
som blir omvald for en andra period.
Den stora frågan är snarare om
republikanerna kontmer att kunna
behålla sin majoritet i kongressen. Än
en gång har alltså Bill Clinton gjort
skäl for sitt smeknamn ”the come
back kid”.
Gingrich utmanövrerad
boken Showdown beskriver
journalisten Elisabeth Drew (bl a
forfattare till en uppmärksammad
bok om Clintons forsta år vid
makten, On the Edge) tiden mellan
republikanernas maktövertagande
efter valet i november 1994 och
budgetstriden mellan presidenten
och kongressen vintern 1995/ 96.
Drews tes är att republikanernas
ledare i representanthuset N ewt
Gingrich påbörjade sin tid som
talman fast besluten att lägga ut en
ny kurs for amerikansk politik, men
att han när det var dags att sunm1era
det forsta året inte åstadkommit annat
än att öka presidentens popularitet
och minska sin egen.
Visst kan det sägas vara så. Genom
ett skickligt agerande har Clinton
lyckats utmanövrera Gingrich och
säkra sitt återval, medan Gingrich fatt
se sin popularitet dala. Även när det
gäller genomforandet av valmanifestet ”Contract with America” har
de republikanska framgångarna låtit
vänta på sig. T ex har viktiga punkter
såsom forbud mot budgetunderskott
och begränsningar av antalet mandatperioder en politiker rar inneha ett
ämbete visat sig omöjliga att forverkliga.
Samtidigt framträder emellertid en
annan bild av det politiska tillståndet
i USA. Nämligen att republikanerna
visserligen forlorade striden om
op1ruonen, men att de däremot –
trots bakslagen vad gäller valmanifestet vann slaget om
politikens innehåll.
Frågan som amerikansk politik
handlar om är nämligen inte längre
om staten skall krympas utan hur
detta skall gå till. Ingen politiker på
nationell nivå stödjer idag status quo
på viktiga områden som skatter och
välfärd och alla talar sig varma for
behovet av en balanserad budget.
Det kanske tydligaste tecknat på
denna forändring är emellertid
presidenten själv. Redan direkt efter
republikanernas valseger 1994 på-
började Clinton forändringen av sig
själv, genom att plocka upp viktiga
republikanska valfrågor som
exempelvis skatter och moral – och
göra dem till sina egna. l januari i år
konstaterade Clinton i sitt stora tal till
kongressen att ”the era of big
government is over”. Tydligare än så
kan knappast forvandlingen av Bill
Clinton bli.
Det senaste beviset på hur Clinton
forändrat sin politik i republikansk
riktning är givetvis sommarens
välfärdsreforn1, som flyttar ansvaret
for stora delar av välfärdspolitiken
från den federala statsmakten till
delstaterna. Clinton lyckades dänned
genomfora det som Ronald Reagan
ville men inte klarade av.
SVENSK TID SKRIFT
Det finns med andra ord skäl att
tala om en verklig revolution i amerikansk politik. Men frågan som
infinner sig blir naturligtvis, om
Clinton med opinionsmässiga framgångar som resultat anammat det
republikanska budskapet, varfor har
”Frågan som amenkansk politik handlar om
är nämligen inte längre
om staten skall krympas
utan hur detta skall gå
till. Ingen politiker på
natio11ell nivå stödjer idag
status quo på viktiga
områden som skatter och
välfärd och alla talar sig
varma för behovet av en
balamerad budget.

det då inte gått bättre for Newt
Gingrich och republikanerna?
En orsak är Gingrich själv, en
annan den sittande presidentens
skicklighet att hantera opinioner.
Drew tecknar ett intressant porträtt
av den republikanske talmannen.
Samtidigt som han i likhet med andra
ledande politiker är inriktad på att
åstadkonuna resultat är Gingrich en
idepolitiker av sällan skådat slag.
Hans politiska budskap präglas av en
vision om att alla konm1er att ra det
bättre i framtiden tack vare tekniska
framsteg i kombination med en
minskad statsmakt. Problemet, som
39
blir tydligt i Showdown, är att detta
visionära ledarskap kommit i skymundan under Gingrichs tid som
talman.
Detta har lämnat utrymme för
Clinton att attackera Gingrich och
republikanerna för att vara kamrerstyper som enbart ser till statistik och
teknikaliteter. Samtidigt som han
själv kunnat framställa sig som
presidenten med en positiv framtidsbild. Clinton, som visat sig vare
en mästare på att ta sig ur trängda
lägen, har också lyckats blåsa upp
skillnaderna mellan honom själv och
republikanerna till gigantiska proportioner – för att på så sätt ra
FREDRIK ERIXON:
kongressmajoriteten att framstå som
en samling extremister, medan han
själv står för ett rimligt mittenalternativ. Tydligast blev detta under
budgetstriden, då såväl kongressen
som Vita huset var överens om att
ökningstakten för sjukvårdsutgifterna
måste dämpas och att den federala
budgeten måste balanseras. Däremot
vill man gå olika snabbt fram. Trots
att skillnaderna i sak var mycket små
målade demokraterna i kongressen
och Vita huset upp de republikanska
förslagen som dråpslag mot de fattiga
och som försök att sänka skatterna
med hjälp av besparingar i sjukvården.
En ny klassisk teori
P
olitik är inte vetenskap l
och vetenskap är inte
politik. Dessa teser är,
trots alla försök att bevisa l
motsatsen, tämligen etablerade och
har givetvis en ganska naturlig l
inverkan på hur dessa olika sfårer
fungerar. Trots detta finns det ingen l
riktigt tydlig vattendelare mellan
dem. Det gäller vetenskap
allmänhet, men samhällsvetenskap
synnerhet. Kontaktytorna finns och
ömsesidiga försök att styra varandra är
ett vanligt förekonmunde inslag i de
olika sfårernas tillvaror.
Denna bild är väldigt tydlig om
man tittar på den nationalekonomiska disciplinen – den självThe Crisis of Visiou in Modem Economic Thought. Av Robert Heilbroner och
Wiliam Milberg, Cambridge University Press, 1995.
40
SVENSK TIDSKR.IFT
Bill Clinton vann utan tvivel slaget
om opinionen i budgetstriden och
fick republikerna att framstå i negativ
dager efter att de stängt statsapparaten
under några dagar, p g a frånvaron av
en budgetöverenskommelse, och
framhärdat sina besparingskrav. Men
när det väl kommer till politikens
innehåll kan såväl presidenten som
republikanerna i kongressen vara
nöjda. Faktum är ju att Clinton varit
betydligt mer framgångsrik vad gäller
tillbakarullandet av staten än vad
Ronald Reagan någonsin var.
Så kanske är Bill Clinton ändå den
bäste president republikanerna kan
önska sig.
utnämnda juvelkronan i samhällsvetenskapen. Ämnet titulerades
inledningsvis politisk ekonomi (political economy) och det brukar i
allmänhet framföras att ämnets
vattenhål, resursknappheten, lägger
grunden för en politiserad vetenskap.
Det är därför inte onaturligt att kända
ekonomer som Friedrich von Hayek,
Karl Marx, John Stuart Mill och
Ludvig von Mises ofta argumenterat i
ideologiska- och politiska ordalag.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner