Print Friendly

Ratatouille där, rödgrön röra här

Av Gunnar Hökmark | 5 september 2014

Den franska presidenten Hollande för en politik som driver bort jobb, sänker tillväxt och höjer statsskulden. Politiken är på många sätt snarlikt den som de rödgröna partierna i Sverige går till val på, skriver Gunnar Hökmark.

Ratatouille är en fransk grönsaksröra, till färgen röd och grön. Just nu ser vi hur en annan fransk rödgrön röra driver bort jobben, sänker tillväxten, ökar underskotten och höjer statsskulden.

Hollande gick till val på ett program som på många sätt var snarlikt det som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet alla var och en för sig och tillsammans går till val på i Sverige. Skatter skulle höjas, utgifter ökas, kostnader skulle subventioneras och bidrag höjas. Hollandes socialistparti hade sina vänsterflyglar och stödpartierna krävde ännu mer av rödgrön röra.

Resultatet lät inte vänta på sig. Företagen flyttade ut, talangerna flydde landet, investeringarna tonade bort och arbetslösheten växte när allt fler förlorade sina jobb och nya jobb lyste med sin frånvaro. 2013 var 10,3 procent av den franska arbetskraften arbetslös. Medan Sverige haft stadig tillväxt i en svag konjunktur har Frankrikes ekonomi de två senaste åren i stort sett stått stilla. Sysselsättningsgraden i Frankrike var år 2013 hela tio procentenheter lägre än i Sverige.

Den första socialdemokratiska regeringen under Hollande hann sitta i två år. Sen blev resultatet oacceptabelt utifrån alla perspektiv. Inte minst när man jämförde med grannlandet Tyskland som uppvisade en stadig tillväxt av nya jobb, ökad export och allt mer stabila offentliga finanser. Och man misslyckades för varje ny budget med att få ner underskotten som man lovat.

Så kom en ny socialdemokratisk regering under ledning av Manuel Valls. Den lovade krafttag och återställning av den socialdemokratiska utgiftspolitiken, alltså den som präglar också den svenska rödgröna röran. Men besluten gick inte att få fram, oenigheten växte i takt med arbetslösheten samtidigt som underskotten var långt större än acceptabelt.

Oförmågan att få ner budgetunderskotten tillräckligt mycket ledde till att den franska bruttostatsskulden steg till 93,5 procent, mot endast 40,6 procent för Sverige. Vi har några av EU:s starkaste offentliga finanser, medan Frankrike varken följer EU:s regelverk eller verkar kunna undvika att låta framtida generationer betala av dagens utgifter.

Nu började sprickorna inom regeringen synas. Ratatouillen kokade upp, skapade ett nytt sammanbrott som ledde till att regeringen Valls avgick i måndags, mitt i den ekonomiska krisen, handlingsförlamad av sina egna motsättningar med en växande arbetslöshet och stagnerande ekonomi.

Det finns en relevant historisk jämförelse i Sverige: Rosornas krig, en föregångare till dagens rödgröna röra. År 1990 var Sverige med full fart på väg in i den stora krisen med växande underskott, sjunkande tillväxt och ökande arbetslöshet. Oenigheten i socialdemokratin ledde till att Ingvar Carlssons regering avgick den 15 februari 1990 för att dagen efter uppstå med Allan Larsson som finansminister istället för Kjell-Olof Feldt. Den regeringen sprack på grund av sin röda röra samtidigt som Sverige klev in i finans- och fastighetskrisen och den växande arbetslösheten på grund av inflation, höga skatter och förlorad konkurrenskraft.

Nu har den tredje socialdemokratiska regeringen under Hollandes presidenttid återuppstått med än en gång Valls som premiärminister. Frankrike och den franska ekonomin håller nu på grund av politikens inriktning och den allmänna röran på att bli den europeiska ekonomins stora problembarn. Arbetslöshet och utanförskap, jobbkris och konkurrenskraftskris samt en förtroendekris som öppnat upp för Le Pens stora framgångar. Och i parlamentet råder samma rödgröna röra som underminerat ekonomin de gångna åren.

Hollande gick till val på och har bedrivit den politik som de rödgröna partierna går till val på i Sverige. Så kallade investeringar i ökade utgifter och till nöds finansierade med höjda skatter på arbete och företagande. Ratatouillen har gett stöd för alla nya utgifter, välsignat skattehöjningar för företag och inkomsttagare samtidigt som man har applåderat den kortade arbetsveckan och motsatt sig sänkta offentliga utgifter.

Nu kokar ratatouillen över och bränns fast i grytan. Frankrike har förlorat två år av viktig återhämtning, har inte kunnat återställa den utgiftspolitik Hollande började med och gör nu ett tredje försök men med samma blandning av rött, grönt och ännu rödare.

I Sverige har vi kunnat stimulera ekonomin med god marginal inom stabilitetspaktens gränser samtidigt som vi har kunnat behålla stabilitet i de offentliga finanserna, statsskulden är på väg ner mot rekordlånga 36% i år, antalet jobb har vuxit näst mest i Europa, vi har positiv handelsbalans och högst sysselsättning i EU.

En rödgrön röra i Sverige kommer dock ge samma resultat här som i Frankrike. Resultatet är inte så trevligt som det låter när man kallar det ratatouille. Det innebär nämligen höjda skatter, mindre hushållsmarginaler, försvagade statsfinanser och förlorade jobb. Det finns inget elegant eller gloriöst över det. Röra som röra.

Gunnar Hökmark är delegationsledare för moderaterna i Europaparlamentet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner