Per Ericson; Öppna vidder och fria sinnen
2001
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Öppna vidder
och fria sinnen
l av Per Ericson
Är Du trött på konformistisk kollektivism och törstar efter individualism och
frihet har science fiction en hel del att erbjuda. Den främstesf-författaren
just nu är en trotskistisk Iibertarian från Skottland.
H
ANDEN PÅ HJÄRTAT så tog väl många av
oss ställning för frihet och kapitalism
långt innan vi plöjde igenom Hayeks och
Misesvinnande bidrag i den stora kalkyleringsdebatten. Kommunismen framstod
som en dålig ide redan innan vi förstod varför rationell
resurshantering är omöjlig förutan den information som
avspeglas i prisbildningen på en fri marknad.
Så var det i alla fall för mig. I dag har jag svårt att
bärga mig när brevbäraren kommer med bruna paket
fyllda med inskeppade filosofiska och ekonomiska traktater, men det var definitivt inte så det hela började.
För en egensinnig tonåring som växer upp i ett illrött brukssamhälle i nedre Norrland räcker det i och för
sig med att ta en titt på de närmaste omgivningarna för
att insikten om kollektivismens och konformismens avigsidor ska infinna sig. Men det är bara början. Man kan
inte bara vara emot det som är skevt, man behöver en
alternativ världsåskådning också. Där kommer den andliga spisen in. För borgerligt sinnade individualister som
blev politiskt medvetna under 80-talet hade det svenska
kulturutbudet få kulinariska njutningar att erbjuda. På
hyllorna i Hofors Folkbibliotek representerade James
Bond ett av de viktigaste undantagen.
James Bond stod för allt det som fick brukssamhällets politiskt korrekta mensjeviker och bolsjeviker att
fräsa upp i geostationär omloppsbana av ren ilska. Ian
Flemings hjälte var högerman, klädsnobb och beväpnad.
Jag misstänker att vi är många som har påverkats av
Bondandan, hur torftig den än kan tyckas så här i efterhand. Läser man om böckerna upptäcker man snart att
det mesta går ut på att försätta hjälten i genanta och
plågsamma situationer som låter Ian Fleming få utlopp
för sina saclo-masochistiska böjelser (vulkantoaletten i
Man lever bara två gånger är ett av de mer minnesvärda
exemplen). Det där tänkte man inte så mycket på då.
Lyckan över att upptäcka den svenska utgåva av From
Russia With Love som går under namnet Kamrat mördare, och där sovjetmaktens hantlangare framställs som
mångalna psykopater, var stor när omgivningen tävlade om att fördöma alla försynta påpekanden om förtrycket i Baltikum som ett utslag av anti-kommunistisk
bonapartism.
I själva verket har det förstås alltid funnits högkvalitativ andlig spis för frihetsvänner, även om den periodvis har varit nog så svårt att komma i kontakt med för
den som inte från början vet var man bör leta. En flitig
läsning av de klassiker som alltid finns ibland oss – jag
tänker på sådana som Aristoteles, Cicero och Thomas
av Aquino – vaccinerar mot många vanföreställningar,
men förmodligen spelar populärkulturen en viktigare
roll i utmejslingen av samhällsandan; om inte annat så
rent kvantitativt. Den nichomakiska etiken har sin
begränsningar som badstrandsläsning betraktad.
INDIVIDUALISMEN SF:S KÄRNA
Science fiction är en litterär genre som alltsedan födelsen
har erbjudit mycket av intresse för den som törstar efter
individualism och framstegstro. En av de böcker som vid
sidan av Bibeln har upptänt flest frihetsvänner är sannolikt Ayn Rands sf-roman Atlas Shrugged (Och världen
skälvde). Det finns dock en uppsjö av andra, mindre kända
exempel. Tittar vi på den klassiska generationen av sf-författare kan vi konstatera att sådana som Robert A Heinlein och Poul Anderson har skapat många spännande världar för frihetligt sinnade läsare att leva sig in i.
I dag finns det ett antal sf-författare, främst i USA,
som är oförskräckta libertarianer och som ofta låter detta
l
…………..
ro
……
Q.)
…….
c:
……
lSvensk Tidskrift l2001, nr 1 lf.D
James Bond retade brukssamhällets mensjeviker och bolsjeviker.
märkas i romanerna. Libertarian Futurist Society delar
årligen ut Prometheuspriset för bästa libertarianska science fiction. Bland vinnarna kan nämnas L Neil Smith,
Brad Linaweaver, F Paul Wilson, Robert Anton Wilson,
J Neil Schulman, Victor Milan och Victor Koman.
Alla libertarianska sf-författare befinner sig inte i
samma klass som, låt säga, Flaubert och Proust. Men
några är utomordentligt läsvärda litteratörer, och skulle kanske betraktas som stora kulturpersonligheter om de
inte hade haft oturen att vara verksamma inom en allmänt sett underskattad genre.
För att påbörja en kort listning av mina favoriter vill
jag gärna framhålla Vernor Vinge. Han skriver vad som
brukar kallas ”hård” science fiction, vilket innebär att
han strävar efter teknisk och naturvetenskaplig realism
i sina framtidsvisioner. Som fysiker och datoringenjör
har han goda förutsättningar att göra just detta, och
många av de uppslag som han har introducerat fångades
senare upp av de författare som benämns cyberpunkare.
Själv tycker jag bäst om samlingen Across Realtime,
som består av två romaner och en mellanliggande novell,
men den har några år på nacken och kan vara svår att
få fatt i. A Deepness in the Sky kan vara en naturligare
startpunkt för den som vill bilda sig en uppfattning om
Vinges författarskap. Romanen är en helt fristående fortf.m lSvensk Tidskrift 12001, nr 1 l
sättning på den prisbelönta A Fire Upon the Deep, och
beskriver en värld som är oerhört avlägsen i både tid och
rum. Konflikten står mellan ondsinta imperalister och
den godartade handelskulturen Qeng Ho, som hamnar
i krakel med varandra när de närmar sig en nyupptäckt
civilisation bortom all ära och redlighet.
Anslaget är episkt. Frågor om civilisationers uppgång
och fall, samt orsakerna därtill, avhandlas på ett intelligent och originellt sätt. En vital ingrediens utgörs dessutom av en teknisk innovation som bland annat gör heltäckande övervakning av vardagslivets alla göranden och
låtanden möjlig, med alla de problem och möjligheter
som detta innebär för frihetsvänner. Vid ett första påseende kan en sådan utveckling te sig orwellianskt
avskräckande, men Vinge har sin vana trogen tänkt några
steg vidare och han visar hur tyrannernas vapen kan
vändas mot dem själva. Beröringspunkterna med dagens
diskussioner kring integritetsfrågor är uppenbara.
KRIG MELLAN MEMER
Om Vinge är en nyskapare som verkar inom ramen för
den klassiskasf-traditionen kan John Barnessägas vara
den libertarianska sf-romanens svar på post-modernismen. Understundom dekonstruerar han och krånglar
till så att läsaren blir alldeles matt, men ingen kan förJames Bond stod för allt det som fick brukssamhällets politiskt korrekta
mensjeviker och bolsjeviker att fräsa upp i geostationär omloppsbana av
ren ilska. Ian Flemings hjälte var högerman, klädsnobb och beväpnad.
Jag misstänker att vi är många som har påverkats av Bondandan,
hur torftig den än kan tyckas så här i efterhand.
neka att han gestaltar fascinerande dilemman. En del av
romanerna kan faktiskt läsas som regelrätta äventyrsberättelser, exempelvis Candle,som inte är särskilt komplicerad vad berättartekniken anbelangar, men tankeväckande likväl. Det handlar om krig mellan memer, på
individuell och samhällelig nivå.
Merner är i sin enklaste form tankerefränger av typen
”skatt är stöld” eller ”nej till kärnkraft”, och de fortplantar sig genom att tränga in i våra medvetanden för
att sedan påverka våra tankar och handlingar. Uppsättningar av merner kan lägga grunden för hela religioner
eller ideologier. Så långt inget nytt. Vad Barnes beskriver
i Candie är dock en värld där människor kör specialtillverkade memuppsättningar som programvara i sina hjärnor, och där olika grupper startar krig mot varandra i
takt med att memerna bemäktigar sig sina värdar. Klassiska frågor om viljans frihet och sambandet mellan
kropp och sinne ställs på sin spets. skurkarna är nattsvarta, men det samhälle som de så småningom konstruerar är en välvillig daddastat, vilken bara motarbetas
av skäggiga enstöringar i vildmarken. Är det ändå rätt
att göra uppror? Barnes låter läsarna döma själva.
Alla frihetliga författare är förstås inte marknadsliberaler. Den som är lagd åt det frihetliga hållet, men som
samtidigt gillar egendomslös gemenskap behöver inte
gå läslös genom livet. Marx var ju en rasande teknikoptimist, även om dagens mysgröna lättkommunister gör
sitt bästa för att förtränga den lilla detaljen i hans tänkande. Alla nutida marxister är inte av det slaget.
Skotten Ian M Banks skriver sf-romaner som visar
hur ett liv utan kapitalister, stat och miljöproblem skulle kunna bli verklighet om vi satsade på ohämmad tillväxt, det vill säga om vi gör tvärtom jämfört med vad
dagens vänster- och miljöpartister vill. Man behöver sannerligen inte vara kryptokommunist för att uppskatta
den anarkistiska välfärdsutopi som skildras i exempelvis Look To Windward.
SF-STJÄRNSKOTT
Det verkliga stjärnskottet på den libertarianska himlen
just nu är annars en annan skotte-Ken MacLeod. Han
har nyligen avslutat en cykel bestående av fyra löst sammanhängande romaner och publicerat första delen i en
ny. Debutromanen The Star Fraction är fortfarande
oöverträffad, även om hans övriga verk inte är så pjåkiga de heller.
MacLeod har ett inte alltför avlägset förflutet som
partitrogen trotskist, men har via en avstickare till den
kommunistiska mittfåran hamnat i det libertarianska
lägret, även om han har behållit en del av sina gamla
sympatier. Både trottar och anarko-kapitalister torde
kunna läsa hans romaner med behållning, och gör det
bevisligen att döma av de läsarkommentarer som författaren brukar referera till i olika intervjuer. Var och en
som har det minsta intresse för radikala politiska rörelser, till höger eller till vänster, kan le igenkännande när
MacLeod knattrar iväg på ordbehandlaren. Han har
också en avundsvärd förmåga att knåpa ihop tillkrånglade intriger som beskriver samhälleliga skeenden som är
ungefär så komplexa och svåröverskådliga som de brukar vara i levande livet.
Framsteget har den egentliga huvudrollen i MacLeods
romaner, och en uppsjö av mer eller mindre frihetliga
politiska rörelser fungerar som ett slags lyftraketer för
vår färd ut i kosmos. statskramare och gröna barbarer
representerar de reaktionära motkrafterna. Portalgestalten i The Star Fraction är något så osannolikt som en
trotskistisk revolverman som arbetar för en oberoende
kommersiell skyddsagentur i en anarko-kapitalistisk
enklav i ett London som utgör ett virrvarr av stadsdelsstater omgivna av en fientligt sinnad nymonarkistisk diktatur. Vilka som står för rätt respektive fel är inte alltid
helt givet, men att frihetens bästa hopp representeras av
en löslig koalition som går under beteckningen The
Space and Freedom Movement framstår som klart. Där
ryms både marxister, objektivister och traditionella
entreprenörer. En ovan koalition, förvisso, men inte
omöjlig. I alla fall inte i MacLeods version.
Per Ericson (per.ericson@svd.se) är ledarskribent i Svenska
Dagbladet.
lSvensk Tidskrift l2001, nr 1 lf.m
och fria sinnen
l av Per Ericson
Är Du trött på konformistisk kollektivism och törstar efter individualism och
frihet har science fiction en hel del att erbjuda. Den främstesf-författaren
just nu är en trotskistisk Iibertarian från Skottland.
H
ANDEN PÅ HJÄRTAT så tog väl många av
oss ställning för frihet och kapitalism
långt innan vi plöjde igenom Hayeks och
Misesvinnande bidrag i den stora kalkyleringsdebatten. Kommunismen framstod
som en dålig ide redan innan vi förstod varför rationell
resurshantering är omöjlig förutan den information som
avspeglas i prisbildningen på en fri marknad.
Så var det i alla fall för mig. I dag har jag svårt att
bärga mig när brevbäraren kommer med bruna paket
fyllda med inskeppade filosofiska och ekonomiska traktater, men det var definitivt inte så det hela började.
För en egensinnig tonåring som växer upp i ett illrött brukssamhälle i nedre Norrland räcker det i och för
sig med att ta en titt på de närmaste omgivningarna för
att insikten om kollektivismens och konformismens avigsidor ska infinna sig. Men det är bara början. Man kan
inte bara vara emot det som är skevt, man behöver en
alternativ världsåskådning också. Där kommer den andliga spisen in. För borgerligt sinnade individualister som
blev politiskt medvetna under 80-talet hade det svenska
kulturutbudet få kulinariska njutningar att erbjuda. På
hyllorna i Hofors Folkbibliotek representerade James
Bond ett av de viktigaste undantagen.
James Bond stod för allt det som fick brukssamhällets politiskt korrekta mensjeviker och bolsjeviker att
fräsa upp i geostationär omloppsbana av ren ilska. Ian
Flemings hjälte var högerman, klädsnobb och beväpnad.
Jag misstänker att vi är många som har påverkats av
Bondandan, hur torftig den än kan tyckas så här i efterhand. Läser man om böckerna upptäcker man snart att
det mesta går ut på att försätta hjälten i genanta och
plågsamma situationer som låter Ian Fleming få utlopp
för sina saclo-masochistiska böjelser (vulkantoaletten i
Man lever bara två gånger är ett av de mer minnesvärda
exemplen). Det där tänkte man inte så mycket på då.
Lyckan över att upptäcka den svenska utgåva av From
Russia With Love som går under namnet Kamrat mördare, och där sovjetmaktens hantlangare framställs som
mångalna psykopater, var stor när omgivningen tävlade om att fördöma alla försynta påpekanden om förtrycket i Baltikum som ett utslag av anti-kommunistisk
bonapartism.
I själva verket har det förstås alltid funnits högkvalitativ andlig spis för frihetsvänner, även om den periodvis har varit nog så svårt att komma i kontakt med för
den som inte från början vet var man bör leta. En flitig
läsning av de klassiker som alltid finns ibland oss – jag
tänker på sådana som Aristoteles, Cicero och Thomas
av Aquino – vaccinerar mot många vanföreställningar,
men förmodligen spelar populärkulturen en viktigare
roll i utmejslingen av samhällsandan; om inte annat så
rent kvantitativt. Den nichomakiska etiken har sin
begränsningar som badstrandsläsning betraktad.
INDIVIDUALISMEN SF:S KÄRNA
Science fiction är en litterär genre som alltsedan födelsen
har erbjudit mycket av intresse för den som törstar efter
individualism och framstegstro. En av de böcker som vid
sidan av Bibeln har upptänt flest frihetsvänner är sannolikt Ayn Rands sf-roman Atlas Shrugged (Och världen
skälvde). Det finns dock en uppsjö av andra, mindre kända
exempel. Tittar vi på den klassiska generationen av sf-författare kan vi konstatera att sådana som Robert A Heinlein och Poul Anderson har skapat många spännande världar för frihetligt sinnade läsare att leva sig in i.
I dag finns det ett antal sf-författare, främst i USA,
som är oförskräckta libertarianer och som ofta låter detta
l
…………..
ro
……
Q.)
…….
c:
……
lSvensk Tidskrift l2001, nr 1 lf.D
James Bond retade brukssamhällets mensjeviker och bolsjeviker.
märkas i romanerna. Libertarian Futurist Society delar
årligen ut Prometheuspriset för bästa libertarianska science fiction. Bland vinnarna kan nämnas L Neil Smith,
Brad Linaweaver, F Paul Wilson, Robert Anton Wilson,
J Neil Schulman, Victor Milan och Victor Koman.
Alla libertarianska sf-författare befinner sig inte i
samma klass som, låt säga, Flaubert och Proust. Men
några är utomordentligt läsvärda litteratörer, och skulle kanske betraktas som stora kulturpersonligheter om de
inte hade haft oturen att vara verksamma inom en allmänt sett underskattad genre.
För att påbörja en kort listning av mina favoriter vill
jag gärna framhålla Vernor Vinge. Han skriver vad som
brukar kallas ”hård” science fiction, vilket innebär att
han strävar efter teknisk och naturvetenskaplig realism
i sina framtidsvisioner. Som fysiker och datoringenjör
har han goda förutsättningar att göra just detta, och
många av de uppslag som han har introducerat fångades
senare upp av de författare som benämns cyberpunkare.
Själv tycker jag bäst om samlingen Across Realtime,
som består av två romaner och en mellanliggande novell,
men den har några år på nacken och kan vara svår att
få fatt i. A Deepness in the Sky kan vara en naturligare
startpunkt för den som vill bilda sig en uppfattning om
Vinges författarskap. Romanen är en helt fristående fortf.m lSvensk Tidskrift 12001, nr 1 l
sättning på den prisbelönta A Fire Upon the Deep, och
beskriver en värld som är oerhört avlägsen i både tid och
rum. Konflikten står mellan ondsinta imperalister och
den godartade handelskulturen Qeng Ho, som hamnar
i krakel med varandra när de närmar sig en nyupptäckt
civilisation bortom all ära och redlighet.
Anslaget är episkt. Frågor om civilisationers uppgång
och fall, samt orsakerna därtill, avhandlas på ett intelligent och originellt sätt. En vital ingrediens utgörs dessutom av en teknisk innovation som bland annat gör heltäckande övervakning av vardagslivets alla göranden och
låtanden möjlig, med alla de problem och möjligheter
som detta innebär för frihetsvänner. Vid ett första påseende kan en sådan utveckling te sig orwellianskt
avskräckande, men Vinge har sin vana trogen tänkt några
steg vidare och han visar hur tyrannernas vapen kan
vändas mot dem själva. Beröringspunkterna med dagens
diskussioner kring integritetsfrågor är uppenbara.
KRIG MELLAN MEMER
Om Vinge är en nyskapare som verkar inom ramen för
den klassiskasf-traditionen kan John Barnessägas vara
den libertarianska sf-romanens svar på post-modernismen. Understundom dekonstruerar han och krånglar
till så att läsaren blir alldeles matt, men ingen kan förJames Bond stod för allt det som fick brukssamhällets politiskt korrekta
mensjeviker och bolsjeviker att fräsa upp i geostationär omloppsbana av
ren ilska. Ian Flemings hjälte var högerman, klädsnobb och beväpnad.
Jag misstänker att vi är många som har påverkats av Bondandan,
hur torftig den än kan tyckas så här i efterhand.
neka att han gestaltar fascinerande dilemman. En del av
romanerna kan faktiskt läsas som regelrätta äventyrsberättelser, exempelvis Candle,som inte är särskilt komplicerad vad berättartekniken anbelangar, men tankeväckande likväl. Det handlar om krig mellan memer, på
individuell och samhällelig nivå.
Merner är i sin enklaste form tankerefränger av typen
”skatt är stöld” eller ”nej till kärnkraft”, och de fortplantar sig genom att tränga in i våra medvetanden för
att sedan påverka våra tankar och handlingar. Uppsättningar av merner kan lägga grunden för hela religioner
eller ideologier. Så långt inget nytt. Vad Barnes beskriver
i Candie är dock en värld där människor kör specialtillverkade memuppsättningar som programvara i sina hjärnor, och där olika grupper startar krig mot varandra i
takt med att memerna bemäktigar sig sina värdar. Klassiska frågor om viljans frihet och sambandet mellan
kropp och sinne ställs på sin spets. skurkarna är nattsvarta, men det samhälle som de så småningom konstruerar är en välvillig daddastat, vilken bara motarbetas
av skäggiga enstöringar i vildmarken. Är det ändå rätt
att göra uppror? Barnes låter läsarna döma själva.
Alla frihetliga författare är förstås inte marknadsliberaler. Den som är lagd åt det frihetliga hållet, men som
samtidigt gillar egendomslös gemenskap behöver inte
gå läslös genom livet. Marx var ju en rasande teknikoptimist, även om dagens mysgröna lättkommunister gör
sitt bästa för att förtränga den lilla detaljen i hans tänkande. Alla nutida marxister är inte av det slaget.
Skotten Ian M Banks skriver sf-romaner som visar
hur ett liv utan kapitalister, stat och miljöproblem skulle kunna bli verklighet om vi satsade på ohämmad tillväxt, det vill säga om vi gör tvärtom jämfört med vad
dagens vänster- och miljöpartister vill. Man behöver sannerligen inte vara kryptokommunist för att uppskatta
den anarkistiska välfärdsutopi som skildras i exempelvis Look To Windward.
SF-STJÄRNSKOTT
Det verkliga stjärnskottet på den libertarianska himlen
just nu är annars en annan skotte-Ken MacLeod. Han
har nyligen avslutat en cykel bestående av fyra löst sammanhängande romaner och publicerat första delen i en
ny. Debutromanen The Star Fraction är fortfarande
oöverträffad, även om hans övriga verk inte är så pjåkiga de heller.
MacLeod har ett inte alltför avlägset förflutet som
partitrogen trotskist, men har via en avstickare till den
kommunistiska mittfåran hamnat i det libertarianska
lägret, även om han har behållit en del av sina gamla
sympatier. Både trottar och anarko-kapitalister torde
kunna läsa hans romaner med behållning, och gör det
bevisligen att döma av de läsarkommentarer som författaren brukar referera till i olika intervjuer. Var och en
som har det minsta intresse för radikala politiska rörelser, till höger eller till vänster, kan le igenkännande när
MacLeod knattrar iväg på ordbehandlaren. Han har
också en avundsvärd förmåga att knåpa ihop tillkrånglade intriger som beskriver samhälleliga skeenden som är
ungefär så komplexa och svåröverskådliga som de brukar vara i levande livet.
Framsteget har den egentliga huvudrollen i MacLeods
romaner, och en uppsjö av mer eller mindre frihetliga
politiska rörelser fungerar som ett slags lyftraketer för
vår färd ut i kosmos. statskramare och gröna barbarer
representerar de reaktionära motkrafterna. Portalgestalten i The Star Fraction är något så osannolikt som en
trotskistisk revolverman som arbetar för en oberoende
kommersiell skyddsagentur i en anarko-kapitalistisk
enklav i ett London som utgör ett virrvarr av stadsdelsstater omgivna av en fientligt sinnad nymonarkistisk diktatur. Vilka som står för rätt respektive fel är inte alltid
helt givet, men att frihetens bästa hopp representeras av
en löslig koalition som går under beteckningen The
Space and Freedom Movement framstår som klart. Där
ryms både marxister, objektivister och traditionella
entreprenörer. En ovan koalition, förvisso, men inte
omöjlig. I alla fall inte i MacLeods version.
Per Ericson (per.ericson@svd.se) är ledarskribent i Svenska
Dagbladet.
lSvensk Tidskrift l2001, nr 1 lf.m