Print Friendly

Originell och känslostark

Av Ebba Engström | 17 juni 2011

Aris Fioretos
Den siste greken
Norstedts 2009

Den prisbelönta boken Den siste greken av Aris Fioretos berörde mig starkt. Något som överraskade då jag faktiskt först en gång lagt den ifrån mig. Men efter att ha gett den en andra chans kunde jag inte sluta läsa och nu vill jag läsa den igen.

Den siste greken är en genreöverskridande roman som spänner över många länder och generationer med den grekiska diasporan som bakgrund. Huvudpersonen heter Jannis Georgiadis. Vi får i en odyssé följa Jannis och hans familj från den etniska rensningen och branden i Smyrna 1922 via den grekiska bergsbyn Ano Potamia till 1960-1970-talets Sverige. Genom ögonblick förändras Jannis liv, boken gör tvära kast mellan tid och rum, mellan den grekiska bergsbyn och Sverige. Den skildrar en bit av Europas 1900-talshistoria, den handlar om den vemodiga längtan bara den som lämnat något bakom sig kan känna och om den omöjliga kärlekens irrvägar. Den handlar om immigration och om vänskap.

Det är 1960-tal och Jannis flyttar från ett oroligt Grekland, en diktatur efter militärjuntans maktövertagande, med förhoppningar om en tillvaro i Sverige som undkommit de krig och oroligheter som drabbat Europa under 1900-talet. Ett land där industrin går på högvarv och dit många grekiska gästarbetare välkomnas. Jannis har vänner som tar emot honom att bo i en välmående tätort på den skånska slätten. Familjen är svensk-grekisk. Jannis får lära barnen grekiska medan de lär Jannis svenska – här bjuder boken på många humoristiska inslag. Inte långt därifrån bor Jannis vän Kostas Kezdoglou och hans syster, den stora kärleken Efi som en gång svikit honom hemma i Grekland men som nu vill ha Jannis tillbaka.

Arbete finns för alla. Jannis börjar snart arbeta på en syltfabrik där han tar sitt arbete på största allvar, för att några år senare efter akademiska studier bli idrottslärare i Lund. Allt är möjligt. Vi får följa en nyfiken och naiv Jannis som upptäcker ett nytt land utanför sitt fönster. Jobb, relationer och ett svenskt äktenskap. Men riktigt svensk blir han aldrig. Jannis grekiska ursprung och identitet utgör en alltför stark del av hans person. Och så går äktenskapet med Ulla inte att rädda, Ulla gifter om sig med Kostas Kezdoglou. En dag då längtan blir för stark bestämmer sig Jannis för att åter besöka sin grekiska hemby Ano Potamia. Men på vägen slutar boken som med ett tomt utropstecken.

Boken skildrar 1960-1970-talets Sverige som nyfiket och med öppna armar tog emot de gästarbetare som fann vägen hit. Vi möter ett Sverige i förändring, där kvinnan är på väg att bli jämställd mannen, ett individens land där kyrkans och familjens roll alltmer reduceras och det småskaliga samhället är på väg att raderas. Ett land där borgerliga värderingar nu blir otidsenliga.

Man måste läsa boken vaket för att hålla reda på alla bitvis invecklade historier. Den ger en originell läsupplevelse full av insikter, nostalgi, historia och humoristiska detaljer. Genom Jannis livsåskådning är den filosofisk och vacker utan att vara pretentiös. Den är så verklighetstrogen att det på omslaget förtydligats att den är baserad på en osann historia. Det var med saknad jag ställde den på plats i bokhyllan efter att ha vänt på sista bladet. Den siste greken är väl värd att läsas – minst en gång…

Ebba Engström är fil.mag i konstvetenskap och redaktör för Hellenika. Ebba går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner