Print Friendly

Om Gordon bodde i Sverige…

Av Nöjesparkskorrespondenten | 18 augusti 2017

Gordon Hartman är en förmögen man i Texas. Så pass förmögen att när han såg att ingen ville leka med hans autistiska dotter på semesterhotellet så byggde han en egen nöjespark för 35 miljoner dollar. Men vad hade hänt om Gordon bodde i Sverige, undrar Nöjesparkskorrespondenten.

Denna park är anpassad så att barn med alla möjliga sorters funktionsvariationer kan delta i festligheterna och där alla kan leka med varandra. Ett riktigt fint sätt att spendera sina pengar, tycker Nöjesparkskorrespondenten.

Givetvis har den inkluderande nöjesparken blivit en succé.

Men låt oss för ett ögonblick låtsas att Gordon bodde i Sverige. För det första skulle han troligen inte vara lika förmögen, då det är något som den svenska staten finner oacceptabelt. Med för det andra – skulle han överhuvudtaget kunna få bygga en nöjespark som är öppen för precis alla barn oavsett hur deras kroppar och hjärnor fungerar?

Troligen inte.

En nöjespark tar plats. Att få bygglov tar olika lång tid i olika kommuner med handläggningstiden är i de flesta fall i stort sett besvärligt lång. Sen är det viktigt att marken inte bebos av några sällsynta grodor eller skalbaggar. Inte heller får den ligga för nära någon sjö. Eller några grannar som inte uppskattar förändring. Eller att kommunen kanske en gång i tiden paxat den för att ha som ”bytesmark” – ett kodord för att hindra privat ägande. Och må högre makter förbjuda att Länsstyrelsen helt plötsligt får för sig att marken kanske i en oviss framtid skulle kunna användas som jordbruksmark! Och så vidare.

För sådant har Nöjesparkskorrespondenten hört talas om. Tyvärr allt för många gånger.

Ska Gordon sen bygga en restaurang i nöjesparken så hamnar den stackaren i ett nytt byråkratiskt elände. Hoppas att han bara inte hade tänkt sig att kunna servera en öl till sillamackan, för då fruktar Nöjesparkskorrespondenten att Gordon hade fått en grav huvudvärk. Medhavd matsäck då? Möjligen, men kommunen kan ha synpunkter på var den äts och hur. Och vad! Det finns ju hälsoskyddsregler att ta hänsyn till. Det måste ju kontrolleras att folk inte tagit med sig en alkoläsk i packningen! Det kan facket ta hand om. För en avgift.

Parkering! Familjerna måste ju kunna parkera vid nöjesparken! Nej, icke sa Nicke, som är miljöpartist och kommunalråd i den svaga kommunmajoriteten. Folk ska cykla eller åka kollektivt. Så någon parkering tillåts inte. Inte ens för de vars barn behöver lite extra stöd under resorna. Möjligen färdtjänstbilar för de barn som sitter i rullstol, men de ska dessa transporter upphandlas centralt i kommunen. För det brukar ju gå bra. Alla ska ju med. Eller inte.

Nöjesparken har ju högsäsong på sommaren och då behöver Gordon ju förstärka personalstyrkan. Nöjesparkskorrespondenten hoppas att Gordon hänger med i de svenska politiska svängarna för säsongsanställningar kan mycket väl avskaffas. Ty alla har ju rätt till heltid! Om de är med i facket, det vill säga, annars ska de åka hem till vart de än kommer ifrån. Borås kanske.

Och så håller det på. Troligen är Gordon rik nog för att anlita några som sysslar med det här byråkratiska debaclet, men är inte risken stor att Gordon en dag tänker ”Äh, vi lägger ner hela idén.”?

Jo, den risken är stor. Mycket stor.

Och det är där, go’vänner, som Nöjesparkskorrespondenten tror att ett av Sveriges större problem ligger.

Nöjesparkskorrespondenten

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner