Print Friendly

Nils Karlsson; Det finns ingen social rättvisa

Av Redaktionen | 31 december 2003


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Det finns ingen
social rättvisa
l av Nils Karlsson
Att vara emot ökad rättvisa i samhället är politiskt självmord.
Men hur ökar man något som inte kan finnas? Det är dags att lyssna till
F.A. Hayek igen: social rättvisa är ett meningslöst begrepp.
V
ILKEN ÄR EGENTLIGEN politikens grundläggande uppgift i ett öppet, den:okratiskt
och marknadsliberalt samhälle? Ar det att
med hjälp av olika skatter, lagar och regler
försöka åstadkomma en så lika fördelning
av inkomster och förmögenheter som möjligt? Eller
handlar politikens roll om något annat helt annat?
I svensk politik råder ingen tvekan om svaret. Ett
ständigt återkommande mantra är ropen efter fördelningspolitik och ”social rättvisa”. Följaktligen har vi också
västvärldens högsta skatter, största offentliga sektor och
mest omfattande transfereringssystem. Inget område är
värnat från våra politikers iver att med olika ingrepp
och regleringar ändra den fördelning som uppstår
genom människors fria val av utbildning, arbetsinsats,
investeringar och risktagande på marknaden och andra
sammanhang.
En av de skarpaste kritikerna av detta synsätt är F A
Hayek. Han är också en av de viktigaste ekonomerna
genom tiderna. Mest känd är han kanske som kritiker
av keynesiansk konjunkturpolitik och som försvarare av
frihet, rättsstat och konstitutionalism.
Hayeks tes är fundamental. Förespråkarna av fördelningspolitik har helt enkelt inte förstått vad en marknadsekonomi är och hur den faktiskt fungerar. Han
menar dessutom att begreppet ”social rättvisa” är intellektuellt ohederligt och saknar mening i ett samhälle av
fria människor.
I den nyutkomna antologin Kunskap, konkurrens
och rättvisa presenteras för första gången i svensk översättning Hayeks klassiska artiklar om marknadsekonomins dynamik och effekter. Dessa texter är även viktiga
för förståelsen av hans mer politisk-filosofiska verk. Det
genomgående temat är den för Hayek avgörande frågan
när en förnuftig ekonomisk ordning skall konstrueras:
Hur tillvaratar, utvecklar och nyttiggör man på bästa
sätt den kunskap som finns utspridd hos enskilda individer och aktörer i samhället, och som till sin helhet inte
är känd för någon?
Enligt Hayek kan enbart ett marknadssystem baserat
på rättvisa abstrakta regler, med konkurrens, etableringsfrihet och fri prissättning, till fullo utnyttja och
utveckla den viktiga kunskap och information i samhället som är individbunden, decentraliserad, knuten till
tid och plats och ofta även outtalad. Inget alternativt
ekonomiskt system, och allra minst sådana som strävar
efter ”social rättvisa”, förmår lösa det grundläggande
kunskapsproblemet och spontant koordinera de ekonomiska aktörernas beteenden, och kan därför inte heller
skapa det välstånd och den övergripande ordning som
marknaden förmår generera. Detta är, menar Hayek,
huvudskälet till varför marknadsekonomin och det
öppna samhället alltid är överlägsna ett reglerat och styrt
plansystem, vare sig detta är av klassisk sovjetmodell
eller av svensk typ med en reglerad blandekonomi och
offentlig monopolproduktion.
Hayeks argument utvecklas sannolikt bäst genom att
i breda penseldrag beskriva hans bakgrund och vetenskapliga produktion, vilken faktiskt sträcker sig över
större delen av nittonhundratalet.
BRED BAKGRUND
Hayek föddes 1899 i Wien i en familj bestående av framstående vetenskapsmän. Exempelvis var en av hans
kusiner filosofen Ludwig Wittgenstein. I den dynamiska
intellektuella miljö som Wien utgjorde vid denna tid
fanns mänga valmöjligheter för en ung intellektuell. Efter
att ha läst en rad ämnen doktorerade han först i juridik
1921 och sedan i statskunskap 1923. År 1929 blev han
docent i nationalekonomi.
Redan 1921 kom han i kontakt med den liberale
ekonomen Ludwig von Mises, som är en av grundarnatillsammans med bland andra Karl Menger och Eugen
von Böhm-Bawerk – av den så kallade österrikiska
lSvensk Tidskrift l2003, nr l III
0:::
L.U
Friedrich Hayek
i samtal med
Svensk Tidskrifts
redaktör.
skolan inom nationalekonomin. Mises genomgripande
analyser av socialismens ekonomiska omöjlighet och av
interventionismens skadeverkningar skulle få stor betydelse för Hayeks eget tänkande.
Efter att under några år ha varit forskningschef för det
österrikiska konjunkturinstitutet blev Hayek 1931 professor
i ekonomi vid London School of Economics, där han stannade till1950. Under denna period, då han för övrigt även
blev brittisk medborgare, gjorde han betydande bidrag till
kapital, penning- och konjunkturteori. Bland annat publicerade han böckerna Prices and Production, 1931, Monetary
Theory and the Trade Cycle, 1933, Monetary Nationalism
and International Stability, 1937, Profits, Interest, and
Investment, 1939, och The Pure Theory of Capita!, 1940.
Störst uppmärksamhet fick Hayek dock genom den
intensiva debatten med John Maynard Keynes. Hayek
var kritisk såväl till Keynes underliggande konjunkturanalys, som till de policyförslag som han förordade. Inte
minst menade han att Keynes användande av statiska
aggregat som exempelvis konsumtionsfunktionen helt
missade den underliggande ekonomiska dynamiken.
Dessutom hade han föga tilltro till politikernas förmåga
att verkligen balansera budgeten över konjunkturcykeln.
I många av dåtidens ekonomers ögon ansågs emellertid
Keynes med publiceringen av General Theory ofEmployment, Interest and Money 1936 ha ”vunnit” debattenen uppfattning som inte skulle revideras förrän hans
teorier testades i praktiken under 1960- och 70-talen.
VÄGEN TILL TRÄLDOM
År 1944 utkom The Road to Serfdom, Hayeks kanske
mest kända verk, som omedelbart rönte stor internationell uppmärksamhet. I boken, som vänder sig till ”socialister i alla läger” och är lättläst och populärt hållen,
visar Hayek hur välmenande ingrepp och interventioner i samhällsekonomin lätt leder till nya ingrepp och
allt fler regleringar och frihetsinskränkningar. I slutIIISvenskTidskrift 12003, nr l l
ändan, menar Hayek, riskerar hela samhället att bli
centralstyrt och totalitärt. Den gemensamma värdeskala
som all centralplanering förutsätter är, visar han, oförenlig med såväl demokrati som marknadsekonomi.
Framväxten av fascistiska, kommunistiska och nazistiska
samhällen är alla exempel på denna tendens.
Denna bok blev inledningen till Hayeks mer filosofiska, statsvetenskapliga, historiska och rättsvetenskapliga författarskap. Med sin breda bakgrund hade Hayek
hela tiden haft ett för ekonomer osedvanligt stort intresse
för institutionella förhållanden och mer allmänna samhällsfrågor, och han blev mer och mer kritisk mot samtidens kollektivistiska ideer. År 1947 tog han därför
initiativet tillsammans med bland andra Eli Heckscher
och Herbert Tingsten, till grundandet av The Mont
Pelerin Society, ett internationellt diskussionsforum för
klassikt liberala vetenskapsmän, politiker och affärsmän.
FRIHET OCH KONSTITUTIONALISM
År 1950 blev Hayek erbjuden en professur i moralftlosofi
vid universitetet i Chicago, där han stannade till 1962.
Under denna period utkom ett flertal böcker, viktigast
kanske The Constitution of Liberty från 1960.
Sistnämnda verk är ett av Hayeks främsta och idag
en modern klassiker om frihet och konstitutionalism.
Här spårar Hayek frihetens ide tillbaka till dess klassiska
ursprung och dess nära koppling till rättens, rättsstatens
och marknadsekonomins framväxt. Inte minst betonas
de väsentliga genombrott som skedde i Storbritannien
på 1600- och 1700-talen och i USA i samband med
skapandet av den amerikanska konstitutionen i slutet på
1700-talet. För Hayek förutsätter frihet och marknadsekonomi konstitutionalism, d v s iden att statens maktutövning skall vara bunden, begränsad och balanserad.
Endast genom att begränsa sin roll till upprätthållandet
av allmängiltiga och generella lagar kan staten bidra till
välstånd och frihet.
Årl962 flyttar Hayek till universitetet i Freiburg, där
han formellt pensioneras 1967. De kommande åren
ägnar han all kraft åt den monumentala triologin Law,
Legislatian and Liberty som utgör en sorts syntes och
fördjupning av allt hans tänkande kring lagstiftning,
rättsstat, marknadsekonomi, rättvisa och frihet. Den
första volymen, Rules and Order, utkom 1973, den andra,
The Mirage of Social Justice, 1976, och den tredje, The
Political Order of a Free People, 1979.
SPONTAN ORDNING
I Law, Legislatian and Liberty utvecklar han ytterligare
sina tankar kring marknadsprocessens förmåga att
underifrån och utan centrala direktiv åstadkomma, vad
Hayek kallar en spontan ordning. Detta begrepp utgör
nyckeln till mycket av Hayeks tänkande och är ett slags
generalisering av Adam Smiths ”osynliga hand”. Förutom
marknadsordningen utgör vårt språk, sociala konventioner och normsystem, och användandet av pengar som
bytesmedel exempel på spontana ordningar. Utmärkande
för dessa är att de är en konsekvens av mänskligt handlande men inte av mänsklig design. De har inte uppstått
genom medvetna överenskommelser eller beslut, utan
har uppstått som det samlade resultatet av enskilda handlingar utförda av ett stort antal spridda individer eller
aktörer som bara har agerat utifrån sina egna motiv och
haft lokala förutsättningar för ögonen.
Följaktligen saknar en spontan ordning ett enhetligt
mål eller en gemensam värdeskala. Av detta skäl är Hayek
också kritisk mot användandet av termen ”ekonomi” för
att beskriva marknadsprocessen, eftersom en ekonomi
i ursprunglig mening betecknade hushållning med givna
medel för uppnående av gemensamma mål vid en gård
eller i ett företag. Marknadsordningen är något helt
annat, och Hayek föredrar istället termen katalaxi, vilket
kommer från det grekiska verbet katallattein som betyder både ”att byta” och ”att ta upp i gemenskapen”.
Väsentligt är också att framväxten av spontana
ordningar ofta förutsätter att de individuella aktörerna
följer ett antal abstrakta, allmängiltiga regler, vad Hayek
kallar regler för rättvist uppträdande (rules of just
conduct). Dessa regler kan både vara informella och
formella, och i det senare fallet kan staten fylla en viktig
och konstruktiv roll. Däremot är spontana ordningar,
enligt Hayek, helt oförenliga med föreställningar om
”social rättvisa”.
Under 1970- och 80-talen fick Hayek och hans ideer
en såväl vetenskaplig som politisk renässans. Den
keynesianskt inspirerade konjunkturpolitiken skapade,
enligt en allt mer enig ekonomkår, mer problem än den
löste, och många blandekonomiska välfärdstater hade
drabbats av just de kristendenser som Hayek tidigt hade
förutsagt. Det verkliga genombrottet skedde när han
1974 tilldelades Sveriges riksbanks pris i ekonomi till
Alfred Nobels minne. I motiveringen står det bland annat
att han fick priset för banbrytande insatser inom
penning- och konjunkturteori samt för inträngande
analyser av samspelet mellan ekonomiska, politiska och
sociala fenomen.
Hayeks sista bok, The Fatal Conceit – The Errors of
Socialism, utkom 1988 då Hayek var 89 år gammal, fyra
år före hans död 1992. Här utvecklar han ytterligare sina
tankar kring det stora tankefel han menar att socialister
och andra centralister ständigt begår när de tror att
samhället kan planeras och livet läggas till rätta med
direktiv och regleringar från ovan. Huvudskälet är,
menar Hayek i denna även bland liberaler långt ifrån
okontroversiella skrift, att vår civilisation och vårt
välstånd baseras på traditioner och moraliska sedvänjor
som vuxit fram i en social evolution och som vi inte med
förnuftets hjälp alltid kan förstå. Till och med vårt intellekt är, menar Hayek, delvis en produkt av den sociala
evolutionen. Att tro att man med centralplanering skall
kunna styra samhället mot vissa mål baseras därför på en
självgodhet och överskattning av människans förmåga
som kan få fatala konsekvenser i form av svält och
hungersnöd. Återigen kommer alltså Hayek tillbaka till
det grundläggande kunskapsproblem som nämndes
inledningsvis.
KUNSKAP OCH RÄTTVISA
I den första artikeln i Kunskap, konkurrens och rättvisa,
”Användningen av kunskap i samhället”, utvecklar Hayek
sin syn på hur prissystemet och decentraliserade beslut
i en marknadsekonomi är förutsättningar för att kunna
samordna och utnyttja samhällets samlade kunskap på
bästa möjliga sätt. Det är nämligen, enligt Hayek, bara
genom decentralisering som vi kan tillvarata den unika,
ständigt föränderliga och för ekonomisk utveckling avgö-
rande form av kunskap och information om tidens och
platsens speciella omständigheter som är utspridd hos
de enskilda individerna i ekonomin. I ett system för
central planering kan bara en bråkdel av kunskapen nyttjas. Likaså är det endast genom marknadens prissystem
som relevant kunskap och information om det större
ekonomiska systemets förändringsmönster effektivt kan
förmedlas till de enskilda aktörerna.
Den andra artikeln, ”Konkurrens som en upptäcktsprocedur”, fördjupar analysen av marknadsekonomins
förmåga att generera ny kunskap. Enligt Hayek bör
marknadskonkurrens betraktas just som en procedur för
att upptäcka sådana fakta som utan konkurrens inte skulle
kunna vara kända av någon, eller som åtminstone inte
skulle ha utnyttjats. Precis som i exempelvis sportsammanhang är konkurrens särskilt värdefull när resultaten
är oförutsägbara och annorlunda än de förväntade,
lSvensk Tidskrift 12003, nr l III
menar Hayek. Han är därför också djupt kritisk mot den
vanliga formen av mikroekonomi och jämviktsanalys
som kallar en situation där alla fakta antas vara givna
och allmänt kända för ”perfekt konkurrens”. Detta synsätt är, menar Hayek, direkt vilseledande och definierar
bort det som istället borde studeras.
Det konkurrens på verkliga marknader åstadkommer är, enligt Hayek, till att börja med en ömsesidig
anpassning av individuella planer – att vissa förhoppningar inte kommer att förverkligas är en del av processen. Konkurrensen ser dessutom till att det som produceras faktiskt utförs av dem som gör det billigare och
bättre än andra, och att priset är lägre än det som någon
som inte producerar varan i fråga skulle kunna sälja
den för.
Artikeln innehåller också en kritik av föreställningen
att marknaden i likhet med medmed Smith varnar Hayek för ”systemmänniskor” som
villlägga livet tillrätta med hjälp av lagstiftningsmakten.
ATAVISMEN I SOCIAL RÄTTVISA
Den femte artikeln, ”Atavismen i social rättvisa”, fördjupar Hayeks kritik av föreställningar om ”social rättvisa”,
vilka han menar är oförenliga med välståndsutveckling
och ett öppet samhälle. Han menar dessutom att själva
begreppet är intellektuellt ohederligt och saknar mening
i ett samhälle av fria människor. Föreställningar om ”social rättvisa” är, enligt Hayek, en atavism, ett arv från långt
tidigare släktled, då människan levde i små matdelande
jägarband med ett femtiotal medlemmar, med en strikt
hierarki under en alfahannes ledning. Med utvecklingen
av det öppna samhället, vilket Hayek ofta kallar det stora
samhället (The Great Society), ersattes dock stamsamvetet skapade organisationer borde
kunna tillgodose specifika och
gemensamt fastställda mål eller
behov, exempelvis av typen ”social
rättvisa”. Denna socialistiska föreställning baseras, enligt Hayek, på
en oförmåga att förstå att marknaden är en spontan ordning, som
”Marknaden är en spontan
hällets gemensamma, tvingande mål
med abstrakta handlingsregler och
marknadens spontana ordning. I
denna ordning, som ökade chanserna för alla, blir resultatet genom
skicklighet, särskilda omständigheter och delvis ren tur med nödvändighet att vissa kommer att äga mer
än vad deras medmänniskor tycker
ordning, som växer fram
underifrån genom enskilda
individers handlande.”
alltså växer fram underifrån genom enskilda individers
handlande. En sådan ordning har per definition inga
mål. Om man med olika ingrepp försöker korrigera vissa
priser eller inkomster undergrävs själva grunden för
marknadsekonomin. Detta synsätt fördjupas ytterligare
i en senare uppsats.
I ”Ekonomi och kunskap”, den tredje artikeln, utvecklar Hayek en mer teoretisk kritik av den traditionella
jämviktsanalysen, som han menar riskerar att urarta till
rena tautologier om den inte kompletteras med empiriska insikter om hur kunskap förvärvas och förmedlas.
De informationsantaganden som teorin normalt
baseras på är nämligen, enligt Hayek, både notoriskt
oklara och orimliga. Han slutsats är att det enda rimliga
sättet att förstå marknaders tendens mot jämvikt är att
under vissa villkor kommer olika samhällsmedlemmars,
i synnerhet entreprenörers, kunskap och intentioner att
stämma alltmer överens och bli alltmer korrekta. Detta
sätter i sin tur fokus på den process genom vilken
individuell kunskap förändras och förmedlas.
Nästa artikel, ”Adam Smiths budskap i modern
språkdräkt”, är en liten pärla om kärnan i Adam Smiths
bidrag till vår förståelse av samhället. Enligt Hayek ligger
hans stora prestation i att han visade hur en person långt
bättre kan tjäna sina medmänniskor genom att agera
inom ramen för marknadens spontana ordning än
genom att följa sin från stamsamhället nedärvda instinkt
att främja medvetet och styrd ”social rättvisa”. I likhet
IIISvensk Tidskrift l2003, nr l l
att de förtjänar och andra mindre än vad medmänniskorna tycker att de borde ha. Den fördelning av resurser
som uppstår är ett resultat av miljontals individuella överväganden och beslut med helt andra syften eller motiv.
Fördelningen bara är- den är varken rättvis eller orättvis.
Försöker man ändra detta undergrävs, hävdar han, själva
grunden för marknadsordningen, vilket alla förlorar på.
I den sista artikeln, ”Marknadens ordning eller
katalaxin’; ursprungligen ett kapitel i volym 2 av Law, Legislation and Liberty, utvecklar och sammanfattar Hayek flera
av resonemangen om kunskap, konkurrens, rättvisa och
katalaxi från de tidigare artiklarna. Politikens mål i ett samhälle av fria människor kan inte, understryker han, vara att
försöka åstadkomma specifika resultat eller fördelningar,
utan istället att åstadkomma en abstrakt ordning av regler
för rättvist uppträdande som gör chanserna för en slumpvist utvald person att nå framgång i sina ansträngningar så
stora som möjligt. För Hayek är detta det goda samhället.
Att skapa och upprätthålla sådana generella lagar och
regler är politikens grundläggande uppgift i ett öppet,
demokratiskt och marknadsliberalt samhälle. Denna
rättvisesyn förtjänar onekligen att ges ökad spridning
även i svensk politik.
Nils Karlson (nils.karlsson@ratioinstitutet.nu) är fil. dr. i
statsvetenskap, vd på Ratioinstitutet och redaktör för Kunskap, konkurrens och rättvisa – Hayek om marknadsekonomins processer
(Ratio, 2003).

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism