Print Friendly

Moderaterna behöver konkurrens

Av Redaktionen | 31 december 1996


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

SVEND DAHL:
Moderaterna behöver konkurrens
e stigande opinionssiffi-orna för
moderaterna
kombination med
väljarflykten från
socialdemokraterna har på ett slående
sätt kommit att framhäva ett av
moderaternas idag största problem. I
allt högre utsträckning har partiets
opinionsbildning kommit att präglas
av självgodhet. Naturligtvis behöver
inte självsäkerhet vara ett problem,
men den blir det lätt när den går till
överdrift. Problemet är emellertid att
det finns tydliga tendenser inom
moderaterna att man håller på att
drabbas av en inskränkt självgodhet.
Detta har också blottat en intressant
motsägelse: Samtidigt som man gärna
pekar på hur världen blir allt mer
komplex och att gamla politiska
svE N D D A H L är nybliven redaktör
f ör Svensk Linje och studerar vid
Uppsala universitet.
38
projekt – t ex välfardsstaten – därför
har spelat ut sin roll och bör ersättas
med ökat utrymme för marknadsekonomi och civilsamhälle,
hänger man sig ändå åt nya storslagna
politiska projekt.
Nyckelordet det moderata
budskapet har på senare tid blivit
”förnyelse”, ett ord vars innebörd lätt
kan tolkas som den moderata
politikens förverkligande. I stället för
den ganila demarkationslinjen mellan
marknadsekonom.i och socialism har
man från moderaternas sida
konstruerat en ny motsättning mellan
sig själva och socialdemokraterna –
nämligen skiljelinjen mellan de som
vill se en förnyelse av samhället
d v s moderaterna – och de som anser
att allt bör förbli vid det ganila
– d v s socialdemokrater och deras
bihang i form av vänsterpartiet och
miljöpartiet, i viss utsträckning även
de tidigare koalitionsbröderna
folkpartiet, centern och kds.
SVEN SK T!D SKRIF T
Ett tydligt exempel på detta står
partisekreterare Gunnar Hökmark
för, i en debattartikel i Svenska
Dagbladet (1995-12-18), där han
attackerar folkpartiet för att de inte
har insett hur den nödvändiga
förnyelsen av Sverige skall gestalta
sig. Hökmark pekar i artikeln på hur
ekonomin internationaliseras och hur
ny teknologi vinner framsteg, och tar
detta som intäkt för att det också
behövs en ny politik baserad på
”ideer om den enskildes frihet och
det civila samhällets gemenskaper”.
Mer frihet
Jag vill inte, åtm.instone inte i någon
större utsträckning, ifrågasätta
Hökmarks slutsatser om vilken
politik som bör föras, v1 är
förmodligen helt överens om att det
behövs mer av individuell frihet och
m.indre av statlig interventionism i
fråga om såväl ekonomi som
människors privatliv. Däremot är jag
övertygad om att Hökmark begår ett
fundamentalt misstag när han fornöjt
blickar ut över samhället for att
konstatera att tiden nu, efter alla
dessa år av socialdemokratisk
hegemoni, äntligen är inne for de
moderata ideernas dominans.
l likhet med det tidiga 1900-talets
marxister som var övertygade om att
revolutionen forr eller senare skulle
komma, framstår Hökmark som
övertygad om att de moderata
ideerna blir verklighet allt eftersom –
vad marxisterna skulle kalla
produktivkrafterna utvecklas.
G lömmer opinionsbildningen
Risken är uppenbar att ledande
moderater i sin övertygelse om den
historiska nödvändigheten i den
moderata politiken glömmer bort
den nödvändiga opinionsbildningen.
Återigen kan en parallell dras med
den tidiga socialistiska rörelsen, där
den marxistiska övertygelsen ledde
till att man avvisade fackforerungsrörelsens krav, med att höjda löner
for arbetarna skulle leda till att
historien inte fick ha sin gilla gång
och att revolutionen därn1ed skulle
omintet-göras.
Faktum är naturligtvis att de
moderata ideerna, lika lite som de
socialistiska, är historiskt nödvändiga.
Sverige efter dagens välfärdsstat kan
lika gärna komma att präglas av ideer
från mittenpartierna eller kanske
rentav av en fornyad
socialdemokratis ideer, om dessa
partier framöver visar sig skickligare
än moderaterna vad gäller
opinionsbildningen.
Inte heller har moderaterna i sitt
program lösningen på alla problem,
något man lätt kan ra intryck av att
ledande moderater tror eller
åtminstone vill ge sken av. Ett tydligt
exempel på detta är Göran
Lennmarkers artikel i SvT 6/95, där
planerna på en europeisk ekonomisk
och monetär union målas upp som
nyckeln till ett ekonomiskt sundare
Sverige. Det borde for de allra flesta
stå klart att EMU-frågan inte är så
enkel och självklar, så som
moderatemas partiledning vill ra den
att framstå. Precis som i fråga om det
övergripande fornyelsebudskapet
präglas också hållningen i EMUfrågan av en långtgående determinism. I likhet med BU-kommissionen vill moderaterna ra EMU
att framstå som något oundvikligt,
vilket naturligtvis är rent nonsens,
oavsett vilka politiska beslut som
fattats. Vad man tror sig gäna på detta
budskap är det svårt att sia om.
Kanske är det helt eneklt så att man
vill slippa undan den svåra uppgiften
att forklara varfor vi egentligen skaU
ha en gemensam europeisk valuta.
Likaså är det märkligt att det parti
som säger sig vilja ra till stånd ett
samtal om fornyelse vill ge sken av att
att själv ha svaren på alla framtidens
frågor. Självfallet finns det värdefulla
ideer även hos socialdemokrater,
folkpartister och centerpartister, som
SVENSK TIDSKRIFT
i lika hög grad som de moderata
ideerna kan bidra till att lösa Sveriges
problem. Tyvärr ser det idag ut som
om forståelsen for detta mom
moderaterna är minst sagt begränsad.
Ett undantag är emellertid
riksdagsman UlfKristersson, som i en
artikel i Svenska Dagbladet (1995-
11-18) pekar på att det finns mycket
att hämta från den tidiga
socialdemokratins värderingar när ett
nytt välfärdssystem skall konstrueras.
Men det dominerande intrycket blir
ändå att den ”allians for fomyelse”
man från moderat håll talar om mest
handlar om att personer som delar
‘ ‘ Likaså är det märkligt
att det parti som säger sig
vilja få till stånd ett samtal
om förnyelse vill ge sken av
att att själv ha svaren på
alla framtidens frågor.
”moderaternas åsikter i vissa frågor,
men tillhör andra partier, bör närrna
sig moderaterna.
Sanningen bakom de stora
opinionsmässiga framgångarna for
moderaterna på senare tid är
formodligen inte alls att medborgarna insett att fornyelse
enlighet med de moderata ideerna är
nödvändig eller ens önskvärd.
Troligtvis handlar det om att man i
egenskap av ledande borgerligt
oppositionsparti drar till sig väljare.
Det ledande oppositionspartiet har ju
39
en tendens att locka till sig väljare
som är missnöjda med regeringen,
oavsett vad man gör. Risken är
naturligtvis att dessa väljare snabbt
går förlorade igen, om man inte ger
dem bättre anledningar att rösta på
moderatema än att det är det största
oppositionspartiet och att det säger
sig stå for förnyelse.
En gnutta ödmjukhet
Vad man därfor kan önska sig från
moderaterna är en gnutta ödmjukhet
inför en värld som knappast blir
enklare att forstå sig på när ekonomin
glohaliseras och en ökad individualism breder ut sig. I stället for
dagens självgodhet och
deterministiska argumentation vore
det på sin plats att återknyta till de
delar av moderaternas idearv som
vänder sig mot den idag dominerade
rationalistiska synen på samhällets
institutioner. En god källa till
inspiration vore då ekonomen och
filosofen Friedrich von Hayek som
pekat på det flfånga i tron på såväl
planekonomi som annan samhällelig
konstruktivism- exempelvis EMU.
Att låta ideer, som är kritiska till
stora rationalistiska projekt, vägleda
den moderata politiken är en del av
den önskvärda forändringen av
40
moderaternas budskap. Den andra är
att upphöra med att tala om
avregleringar, privatiseringar och
besparingar som något oundvikligt,
utan i stället peka på dessa som medel
for att skapa forutsättningar for ett
samhälle där människor har större
möjligheter att fOrverkliga sina
livsprojekt. Tillsammans skulle detta
skapa en positiv bild av det
liberaliseringsprojekt som står på
moderaternas agenda, något som i
längden kan leda till långsiktigt ökat
stöd i opinionen, på ett helt annat sätt
än den idag uppmålade bilden av
liberaliseringar som en nödvändighet
på grund av den statsfinansiella krisen
och forändrade omvärldsforhållanden.
Ide om frihet
Vad som måste slås fast ar att
liberalismen inte är ett teknokratiskt
projekt framtvingat av faktorer i
omvärlden eller något som är
historiskt nödvändigt, utan en ide
om att de enskilda människorna bör
ges stor frihet for att kunna skapa sig
en bättre tillvaro.
Frågan ar emellertid om
moderaterna klarar av att genomfora
denna förnyelse. Det är ju alltid
enkelt att ropa på modernisering när
SVEN SK TIDSKRI FT
det gäller någon annan, men när det
väl kommer till det egna beteendet är
det betydligt svårare. Det faktum att
övriga borgerliga partier spelar en
undanskymd roll och i dagens läge
knappast kan utmana moderaterna
om det borgerliga ledarskapet samt
att moderaterna verkar förblindade
av de framgångar man intecknat på
senare tid gör att omvandlingstrycket
på partiet är minimalt.
Skadligt
Till skillnad från de som anser att
moderaterna skall samla sympatisörer
från samtliga borgerliga partier, for
att bli ett ”borgerligt torg” som, i
likhet med tyska CDU, samlar bortåt
hälften av väljarna, är jag övertygad
om att detta vore skadligt for den
svenska borgerligheten. Det allra
bästa, både for moderatema själva
och borgerligheten som helhet, vore
därfor om moderaterna utsattes for
konkurrens från ett annat jämnstarkt
borgerligt parti. Sveriges borgerlighet
skulle inte må dåligt av en situation
liknande den danska, där konservative folkeparti och liberalerna i
venstre tävlar om det borgerliga
ledarskapet. Tvärtom skulle det
säkerligen leda till en vitalare och
mer konstruktiv debatt.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner