Print Friendly

Matti Häggström; Det orättfärdiga presstödet

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MATTI HÄGGSTRÖM:
Det orättfårdiga presstödet
Dagspresskommitlin har i sitt huvudbetänkande
”Stödet till dagspressen”framför allt sökt slå
vakt om understödstidningarnas intressen, dvs i
första hand de socialdemokratiska
andratidningarna och centerpartiets
fådagarstidningar, skriver andreredaktören på
Barometern Matti Häggström. Kommitlin är
likgiltigför pressstödets konkurrensneutralitet.
De socialistiska tidningarna har omkring 25%
av den totala upplagan men erhåller lika mycket
presstöd som de övriga tidningarna tillsammans.
Presstödet böljar alltmerfungera som ett extra
statligt partistöd, anserförfattaren.
Det statliga presstödet infOrdes 1971 och har
följaktligen fungerat i bortemot tio år. Det har
hela tiden haft en partipolitiskt betryggande
fOrankring. Socialdemokraterna och centerpar·
tiet, systemets uppfinnare och exploatörer par
preference, har sorgfälligt sett till att det suc·
cessivt byggts ut och förändrats så att deras
egna tidningar favoriserats. Ändå – eller kan·
ske bl a därför – är bekymren över presstödets
konsekvenser på kortare och längre sikt stora
och stigande på många håll. Det finns alltså
anledning att skärskåda det närmare och att
uppmana även dem som inte är involverade i
tidningsbranschen att engagera sig i dagspres·
sens problem.
Dagspresskommitten, som 1980 presentera·
de sitt huvudbetänkande, ”Stödet till dagspres·
sen”, har gett sina svar på de många frågor
· som ställts. Den har också förespråkat vissa
fOrändringar av systemet. Men kommitten har
inte kunnat stilla oron, och de fOrslag den lagt
fram är tvivelaktiga, för att uttrycka det hov·
samt. Det fOrefaller som om kommittens vikti·
gaste ambition har varit att slå vakt om de
privilegierade understödstidningarnas intres·
sen, dvs i fOrsta hand de socialdemokratiska
andratidningarna och centerpartiets fådagars·
tidningar. Övriga aspekter tycks ha ansetts
tämligen perifera.
Konkurrensneutralitet
Med lätt och likgiltig hand har dagspresskom·
mitten glidit över en så viktig fråga som press·
stödets konkurrensneutralitet. Det påstås att
inget stöd kan göras neutralt. Men vad menas
med neutralt? Kommitten ger inget svar. I stället godtar den utan att blinka, snarast med illa
dold belåtenhet, att upplagerelationerna ändVad vinner den på att exempelvis den
_,ta tidningen på Gotland som en direkt
av ett rundhänt statligt presstöd nu blivit
sådant presstöd att de svagare tidningarna
bn breda ut sig på de starkares bekostnad. Det ·
lirden ofrånkomliga följden av den nuvaran• konstruktionen på grund av landets redan
.-a tidningstäthet och de begränsade möjliglllttrna att öka dubbelläsningen.
lkt skall dock påpekas att dagspresskommitgör gällande att det totala presstödet –
dt ickesocialistiska tidningarna, hävdas det.
desocialistiska tidningarna endast har omkring
25 procent av den totala upplagan. Denna fjärdedel erhåller alltså lika mycket som de övriga
tidningarna tillsammans! Korrekt hade däremot varit att räkna stödet per årsexemplar.
Ikt hade då visat sig att de socialdemokratiska
och centerpartistiska tidningarna gynnats på
en utmanande sätt.
Extra partistöd
En betänklig men klart urskiljbar tendens är
au presstödet allt mer börjar fungera som ett
extra statligt partistöd.
Folkpartiet i Bohuslän uppges ha planer på
an starta en egen tidning. Motiveringen är att
37
man har svårt att få in sitt material i Bohuslä-
ningen (ober lib) och Göteborgs-Posten (Jib).
Självfallet tänker partiet i så fall söka statligt
presstöd. Om det beviljas blir det i praktiken
ingenting annat än ytterligare ett partistöd,
som får användas för att sprida partiets politiska ideer.
Socialdemokraterna håller på att starta en
ny tidning i Stockholm. Även den skall ha
presstöd – det är en förutsättning fcir hela projektet. Gör partiet det av ideell, ädel omsorg
om opinionsbildningen i största allmänhet?
Nej, man gör det naturligtvis för att få ännu en
kanal att föra ut det politiska budskapet. Partiets informationsavdelning erhåller i realiteten
en extra dusör, låt vara öronmärkt, av skattebetalarnas pengar. Sådana luktar som bekant
inte.
Och är det av osjälviska pressetiska bevekelsegrunder som Arbetet (s) håller liv i sin edition i Göteborg? Till en upplaga på i runt tal
20000 exemplar utgår selektivt presstöd med
drygt 12 miljoner kr, dvs med ungefår 600 kr
per exemplar och år! Det är betydligt mer än
årsprenumerationen.
Det lär faktiskt också förekomma att pressstöd används tilllöner åt partiombudsmän!
Dagspresskommitten har inga betänkligheter mot att presstödet allt mera påminner om
ett ytterst ojämnt fördelat partistöd. Ett av
kommittens förslag går ut på att stärka den
tendensen. Särskilda bidrag skall nämligen
lämonas till nyhetsbyråerna. Konstruktionen
är den vanliga. A-pressen skulle naturligtvis få
mest, 30 procent, och Centerns press0änst nästan lika mycket. De tre övriga, Liberala nyhetsbyrån och de båda största och minst partibundna, Svenska Nyhetsbyrån och Förenade
38
Landsortstidningar, skulle få nöja sig med det
som blev över.
Det bör också observeras att de fådagarstidningar som främst centern håller sig med till
sin karaktär kan sägas vara en sorts medlemsblad. De läses primärt av partiets sympatisörer. Någon i egentlig mening självständig
journalistik är svår att upptäcka i dessa avisor,
men selektiva bidrag får de likafullt.
Sällan har uttrycket ”mycket vill ha mer” så
bekräftats som i fråga om socialdemokraternas
och centerpartiets presstödspolitik. Socialdemokratiska tidningar har t o m krävt att pressstödet inte skulle beröras av regeringens sparambitioner, eftersom det i;;r så viktigt. De sätter
inte sina ljus under ena skäppo, de som språkar
for sina sjuka bröder – fOrlusttidningarna som
får mångmiljonbidrag varje år och som till tack
bara gormar efter ytterligare påslag.
Två tidningstyper
Presstödets konstruktion är faktiskt sådan att vi
håller på att få två olika sorters tidningar. Den
ena är de som inte erhåller bidrag. De måste i
varje läge spara utrymme, personal, papper
och pengar. De är helt enkelt piskade att tänka
och handla företagsekonomiskt ansvarsfullt.
Den andra sorten består av tidningar som obehindrat kan konsumera mera papper, eftersom
presstödet upp till en viss gräns beror på pappersåtgången. Så blir också redigeringen därefter. Många bidragstidningar kör hämningslöst
med spatiösa rubriker och ingresser och allt
mera omfångsrika bilder. Det lönar ju sig att
slösa – i resursknapphetens tidevarv!
Vidare har man på en del håll börjat tricksa
med olika editioner for att de skall betraktas
som skilda tidningar med var sitt presstöd, som
därigenom sammanlagt kan öka med flera mil.:
joner. Skälen är inte redaktionella utan enba
betingade av subventionslystnad. Bestämme
serna är sådana att 50 procent av nyhetsmat
rialet måste vara exklusivt för att edition
skall vara presstödsberättigad. Ledamöterna
dagspresskommitten Lars F Tobisson (m)
Per OlofHansson (fjJ) har i reservationer krä~
att andelen skall höjas till 60 procent. Ock
det torde vara otillräckligt. I en socialdemokr
tisk tidning fanns för en tid sedan en bild so
upptog ungefår en tredjedels sida, fOreställan
en rinnande kran. Den kunde utan större o
genheter ha gjorts en- eller högst tvåspalf
Men om det behövs kommer givetvis tidning
att låta den och liknande bilder täcka hela
dan for att kunna åberopa att man har tillrä
ligt med material for att få bidrag. Det är
drag som är avsedda att stödja det mångsidi
åsiktsutbudet och den fria debatten!
Detta är inte vettigt. Men sådana blir kon
kvenserna när principerna slängs på sophög
och det råa egenintresset får råda.
Indexreglering
Det statliga presstödet uppgick budgeta
1978/79 till cirka 265 miljoner kr. Dära,· v
197 miljoner produktions- och utvecklinp;s
drag, alltså selektivt stöd. Bidragen har merfemdubblats sedan systemet infördes. De h
höjts fyra gånger fOr flerdagarstidningarna
tre gånger fOr fådagarstidningarna – dvs
dana som utkommer med mindre än fyra nu
mer i veckan. Antalet bidragstidningar
ökat och uppgår just nu till omkring 70. Det
fara värt att numerären fortsätter att stiga,
att stödfOretagens ambitioner att klara
själva minskar. Samtidigt kritiserar allt fler·
dustriminister Nils G Åslings ··akutmottagning.. och poängterar att företag utan chans att
bli lönsamma och självbärande inte längre
skall hållas under armarna av staten. Men är
dtt alldeles självklart att just dagstidningarna,
hur de än sköts, i all evighet skall vara någon
sorts bidragsfrälse som står över alla ekonomiska hänsyn?
Dagspresskommitten vill t o m indexreglera
dr selektiva bidragen genom att göra dem avhängiga av annonspriserna. Det är helt belän~t. ~ågot samband existerar inte, och stödet
år redan nu obehövligt stort. Det förekommer
att socialdemokratiska dagstidningar tack vare
bidragen kan redovisa bättre resultat än förstaridningarna. Vad gör de då med den s k vinstm? Den kan bl a slussas ut till andra avisor
mom A-pressen som koncernbidrag. Det är i
mlighet med bestämmelserna, men givetvis alldrles groteskt. selektiva stöd skall inte kunna
användas på det sättet. Om en generalklausul
fanns mot bidragsmissbruk skulle den ha kommit till användning här.
Bör de selektiva bidragen då avvecklas helt?
:\ej. det vore orealistiskt. Men systemet bör
39
omformas, så att det blir mer konkurrensneutralt. Stödet bör trappas ner, åtminstone
dess realvärde, och naturligtvis inte undantas
de åtstramningar som drabbar andra samhällsområden. Bidragen bör dessutom antagligen
göras annorlunda för Stockholms, Göteborgs
och Malmös tidningar än för landsortspressen,
som arbetar under i flera avseenden andra betingelser.
Pressens frihet
l förlängningen är det ingenting annat än pressens frihet som kan stå på spel.
Gör tankeexperimentet att Handelstidningen under Torgny Segerstedt, Eskilstuna-Kuriren under J A Selander och flera andra som
modigt opponerade mot Hitlers välde fcir sin
utgivning hade varit beroende av selektiva statliga bidrag! Vilket argument hade inte det varit
för naziregimen. Den hade kunnat kräva att
den svenska regeringen skulle utnyttja sin ekonomiska makt och med pengarnas hjälp kväva
det fria ordets flammande protest mot barbariet.
Vad hade då hänt?

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner