MATTI HÄGGSTRÖM: Det orättfårdiga presstödet Dagspresskommitlin har i sitt huvudbetänkande "Stödet till dagspressen"framför allt sökt slå vakt om understödstidningarnas intressen, dvs i första hand de socialdemokratiska andratidningarna och centerpartiets fådagarstidningar, skriver andreredaktören på Barometern Matti Häggström. Kommitlin är likgiltigför pressstödets konkurrensneutralitet. De socialistiska tidningarna har omkring 25% av den totala upplagan men erhåller lika mycket presstöd som de övriga tidningarna tillsammans. Presstödet böljar alltmerfungera som ett extra statligt partistöd, anserförfattaren. Det statliga presstödet infOrdes 1971 och har följaktligen fungerat i bortemot tio år. Det har hela tiden haft en partipolitiskt betryggande fOrankring. Socialdemokraterna och centerpar· tiet, systemets uppfinnare och exploatörer par preference, har sorgfälligt sett till att det suc· cessivt byggts ut och förändrats så att deras egna tidningar favoriserats. Ändå - eller kan· ske bl a därför - är bekymren över presstödets konsekvenser på kortare och längre sikt stora och stigande på många håll. Det finns alltså anledning att skärskåda det närmare och att uppmana även dem som inte är involverade i tidningsbranschen att engagera sig i dagspres· sens problem. Dagspresskommitten, som 1980 presentera· de sitt huvudbetänkande, "Stödet till dagspres· sen", har gett sina svar på de många frågor · som ställts. Den har också förespråkat vissa fOrändringar av systemet. Men kommitten har inte kunnat stilla oron, och de fOrslag den lagt fram är tvivelaktiga, för att uttrycka det hov· samt. Det fOrefaller som om kommittens vikti· gaste ambition har varit att slå vakt om de privilegierade understödstidningarnas intres· sen, dvs i fOrsta hand de socialdemokratiska andratidningarna och centerpartiets fådagars· tidningar. Övriga aspekter tycks ha ansetts tämligen perifera. Konkurrensneutralitet Med lätt och likgiltig hand har dagspresskom· mitten glidit över en så viktig fråga som press· stödets konkurrensneutralitet. Det påstås att inget stöd kan göras neutralt. Men vad menas med neutralt? Kommitten ger inget svar. I stället godtar den utan att blinka, snarast med illa dold belåtenhet, att upplagerelationerna ändVad vinner den på att exempelvis den _,ta tidningen på Gotland som en direkt av ett rundhänt statligt presstöd nu blivit sådant presstöd att de svagare tidningarna bn breda ut sig på de starkares bekostnad. Det · lirden ofrånkomliga följden av den nuvaran• konstruktionen på grund av landets redan .-a tidningstäthet och de begränsade möjliglllttrna att öka dubbelläsningen. lkt skall dock påpekas att dagspresskommitgör gällande att det totala presstödet - dt ickesocialistiska tidningarna, hävdas det. desocialistiska tidningarna endast har omkring 25 procent av den totala upplagan. Denna fjärdedel erhåller alltså lika mycket som de övriga tidningarna tillsammans! Korrekt hade däremot varit att räkna stödet per årsexemplar. Ikt hade då visat sig att de socialdemokratiska och centerpartistiska tidningarna gynnats på en utmanande sätt. Extra partistöd En betänklig men klart urskiljbar tendens är au presstödet allt mer börjar fungera som ett extra statligt partistöd. Folkpartiet i Bohuslän uppges ha planer på an starta en egen tidning. Motiveringen är att 37 man har svårt att få in sitt material i Bohuslä- ningen (ober lib) och Göteborgs-Posten (Jib). Självfallet tänker partiet i så fall söka statligt presstöd. Om det beviljas blir det i praktiken ingenting annat än ytterligare ett partistöd, som får användas för att sprida partiets politiska ideer. Socialdemokraterna håller på att starta en ny tidning i Stockholm. Även den skall ha presstöd - det är en förutsättning fcir hela projektet. Gör partiet det av ideell, ädel omsorg om opinionsbildningen i största allmänhet? Nej, man gör det naturligtvis för att få ännu en kanal att föra ut det politiska budskapet. Partiets informationsavdelning erhåller i realiteten en extra dusör, låt vara öronmärkt, av skattebetalarnas pengar. Sådana luktar som bekant inte. Och är det av osjälviska pressetiska bevekelsegrunder som Arbetet (s) håller liv i sin edition i Göteborg? Till en upplaga på i runt tal 20000 exemplar utgår selektivt presstöd med drygt 12 miljoner kr, dvs med ungefår 600 kr per exemplar och år! Det är betydligt mer än årsprenumerationen. Det lär faktiskt också förekomma att pressstöd används tilllöner åt partiombudsmän! Dagspresskommitten har inga betänkligheter mot att presstödet allt mera påminner om ett ytterst ojämnt fördelat partistöd. Ett av kommittens förslag går ut på att stärka den tendensen. Särskilda bidrag skall nämligen lämonas till nyhetsbyråerna. Konstruktionen är den vanliga. A-pressen skulle naturligtvis få mest, 30 procent, och Centerns press0änst nästan lika mycket. De tre övriga, Liberala nyhetsbyrån och de båda största och minst partibundna, Svenska Nyhetsbyrån och Förenade 38 Landsortstidningar, skulle få nöja sig med det som blev över. Det bör också observeras att de fådagarstidningar som främst centern håller sig med till sin karaktär kan sägas vara en sorts medlemsblad. De läses primärt av partiets sympatisörer. Någon i egentlig mening självständig journalistik är svår att upptäcka i dessa avisor, men selektiva bidrag får de likafullt. Sällan har uttrycket "mycket vill ha mer" så bekräftats som i fråga om socialdemokraternas och centerpartiets presstödspolitik. Socialdemokratiska tidningar har t o m krävt att pressstödet inte skulle beröras av regeringens sparambitioner, eftersom det i;;r så viktigt. De sätter inte sina ljus under ena skäppo, de som språkar for sina sjuka bröder - fOrlusttidningarna som får mångmiljonbidrag varje år och som till tack bara gormar efter ytterligare påslag. Två tidningstyper Presstödets konstruktion är faktiskt sådan att vi håller på att få två olika sorters tidningar. Den ena är de som inte erhåller bidrag. De måste i varje läge spara utrymme, personal, papper och pengar. De är helt enkelt piskade att tänka och handla företagsekonomiskt ansvarsfullt. Den andra sorten består av tidningar som obehindrat kan konsumera mera papper, eftersom presstödet upp till en viss gräns beror på pappersåtgången. Så blir också redigeringen därefter. Många bidragstidningar kör hämningslöst med spatiösa rubriker och ingresser och allt mera omfångsrika bilder. Det lönar ju sig att slösa - i resursknapphetens tidevarv! Vidare har man på en del håll börjat tricksa med olika editioner for att de skall betraktas som skilda tidningar med var sitt presstöd, som därigenom sammanlagt kan öka med flera mil.: joner. Skälen är inte redaktionella utan enba betingade av subventionslystnad. Bestämme serna är sådana att 50 procent av nyhetsmat rialet måste vara exklusivt för att edition skall vara presstödsberättigad. Ledamöterna dagspresskommitten Lars F Tobisson (m) Per OlofHansson (fjJ) har i reservationer krä~ att andelen skall höjas till 60 procent. Ock det torde vara otillräckligt. I en socialdemokr tisk tidning fanns för en tid sedan en bild so upptog ungefår en tredjedels sida, fOreställan en rinnande kran. Den kunde utan större o genheter ha gjorts en- eller högst tvåspalf Men om det behövs kommer givetvis tidning att låta den och liknande bilder täcka hela dan for att kunna åberopa att man har tillrä ligt med material for att få bidrag. Det är drag som är avsedda att stödja det mångsidi åsiktsutbudet och den fria debatten! Detta är inte vettigt. Men sådana blir kon kvenserna när principerna slängs på sophög och det råa egenintresset får råda. Indexreglering Det statliga presstödet uppgick budgeta 1978/79 till cirka 265 miljoner kr. Dära,· v 197 miljoner produktions- och utvecklinp;s drag, alltså selektivt stöd. Bidragen har merfemdubblats sedan systemet infördes. De h höjts fyra gånger fOr flerdagarstidningarna tre gånger fOr fådagarstidningarna - dvs dana som utkommer med mindre än fyra nu mer i veckan. Antalet bidragstidningar ökat och uppgår just nu till omkring 70. Det fara värt att numerären fortsätter att stiga, att stödfOretagens ambitioner att klara själva minskar. Samtidigt kritiserar allt fler· dustriminister Nils G Åslings ··akutmottagning.. och poängterar att företag utan chans att bli lönsamma och självbärande inte längre skall hållas under armarna av staten. Men är dtt alldeles självklart att just dagstidningarna, hur de än sköts, i all evighet skall vara någon sorts bidragsfrälse som står över alla ekonomiska hänsyn? Dagspresskommitten vill t o m indexreglera dr selektiva bidragen genom att göra dem avhängiga av annonspriserna. Det är helt belän~t. ~ågot samband existerar inte, och stödet år redan nu obehövligt stort. Det förekommer att socialdemokratiska dagstidningar tack vare bidragen kan redovisa bättre resultat än förstaridningarna. Vad gör de då med den s k vinstm? Den kan bl a slussas ut till andra avisor mom A-pressen som koncernbidrag. Det är i mlighet med bestämmelserna, men givetvis alldrles groteskt. selektiva stöd skall inte kunna användas på det sättet. Om en generalklausul fanns mot bidragsmissbruk skulle den ha kommit till användning här. Bör de selektiva bidragen då avvecklas helt? :\ej. det vore orealistiskt. Men systemet bör 39 omformas, så att det blir mer konkurrensneutralt. Stödet bör trappas ner, åtminstone dess realvärde, och naturligtvis inte undantas de åtstramningar som drabbar andra samhällsområden. Bidragen bör dessutom antagligen göras annorlunda för Stockholms, Göteborgs och Malmös tidningar än för landsortspressen, som arbetar under i flera avseenden andra betingelser. Pressens frihet l förlängningen är det ingenting annat än pressens frihet som kan stå på spel. Gör tankeexperimentet att Handelstidningen under Torgny Segerstedt, Eskilstuna-Kuriren under J A Selander och flera andra som modigt opponerade mot Hitlers välde fcir sin utgivning hade varit beroende av selektiva statliga bidrag! Vilket argument hade inte det varit för naziregimen. Den hade kunnat kräva att den svenska regeringen skulle utnyttja sin ekonomiska makt och med pengarnas hjälp kväva det fria ordets flammande protest mot barbariet. Vad hade då hänt?