Print Friendly

Marie Söderqvist; Krönika

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

…..Q)
..c:
”C
=~
…..
””E
=~
~
ro
~
c:
😮
”–
::::.:::::
Marie Söderqvist om MANSROllEN OCH MARGARETA WINBERG
N
U är turen kommen till männen. De utsätts
numera för samma tryck som kvinnor genomlidit i årtionden.
De duger inte längre som de är. Det är inte bara kroppen som skall
omstöpas utan också beteendet.
Utsidan tar den kommersiella skönhetsindustrin hand
om (skönhetsprodukter för män är en snabbväxande
pengaalstrande marknad), insidan, världsförbättrande politiker, som till exempel jämställdhetsminister
Margareta Winberg.
U
NDER FLERA DECENNIER är det kvinnor och
kvinnlighet som legat under luppen och dissekerats in i minsta detalj. Att vara kvinna är ingen sjukdom, skrev Bi Puranen för några år sedan. Och
beskrev en verklighet som utgick från att kvinnan var
det avvikande som på olika sätt måste förklaras.
Samma granskning och krav på förändring
genomlider nu männen. Dagens Nyheters trendkänsliga avdelning Insidan hade nyligen en omfattande
serie på temat: Mannen och hans kropp. Där män
vittnade om samma förvirring och osäkerhet som
annars brukar beskrivas som typiskt kvinnligt. Margareta Winberg jobbar för att FN skall anordna en
stor manskonferens och ser gärna att Sverige är värd
för spektaklet. Själv har hon tillsatt en arbetsgrupp
som skall komma med förslag på hur mansrollen skall
förändras. En konkret åtgärd hon själv varit ute och
ventilerat är kvoterad föräldraförsäkring. Män skall
tvingas hem till barn och hushållssysslor.
M
ARGARETA WINBERG driver också hårdare och
okunnigare än de flesta andra tesen att män är
onda och våldsamma. När hon blir pressad av kritiker
att förklara vad hon menar, säger hon att det är mansrollen som är destruktiv och att hennes målsättning är
att befria män från det tyngande ok själva rollen innebär.
I det föga genomtänkta talet om könsroller vilar en
föreställning om att människor egentligen är något
annat än vad de är. Att det finns något sunt, gott och
naturligt under de av samhället och socialiseringstrycket påtvingade rollerna. Om inte flickor hade
stoppats ner under det rosa täcket och pojkar under
det blå, för att använda titeln på en av de senaste årens
mest omtalade böcker, hade vi inte tvingats leva inlåsta i våra hämmande och tillbakahållande roller.
Det är en ide som ligger nära den franske 1700-
tals filosofen Rousseaus absurda tanke att barn inte
behöver fostran. Att det bästa sättet att göra människor av barn är att skicka ut dem i skogen och låta
naturen göra jobbet. Då skulle de inte belastas av samhällets alla kvävande konventioner utan få bli sina
riktiga ”jag”. De skulle få utvecklas till vad de egentligen var ämnade att bli. Men det räcker att träffa ett
av vuxna bortglömt barn för att inse att utan socialiseringsprocess, roller, konventioner och socialt tryck
blir människor inte alls speciellt sympatiska och goda
utan motsatsen.
N
ÅGORLUNDA FASTA föreställningar om hur människor bör vara är inte bara av ondo, utan bidrar
till att skapa fungerande samhällen. Det Margareta
Winberg beskyller männen eller deras roll för: våld,
kvinnomisshandel, bristande empati och ointresse av
familj, barn och hem skulle lika gärna kunna betraktas som ett resultat av uppluckringen av fasta normer
och värderingar, i stället för en följd av en förlegad
mansroll.
Det är också talande att det politiskt igångsatta
jämställdhetsarbetet skiftar fokus just när kritiken av
kvinnofrigörelsen börjat komma. När alltfler krasst
konstaterar att den i omvandling stadda kvinnorollen blir allt omöjligare att uppfylla. I stället för att
analysera resultatet av den politik som på en generation tvingat på alla kvinnor en ny, och för långt ifrån
alla bekväm roll, skall en systematisk omvandling av
mansrollen inledas.
U
PPENBART ÄR ATT människor, av bägge könen,
måste förändras för att passa in i det av sociala
ingenjörer, skisserade lyckoriket. I de flesta fall är dock
resultaten av utopiska politiska projekt rätt avskräckande. Men det har ju inte hindrat politiker från att
försöka tidigare och det lär inte nämnvärt bekymra
Margareta Winberg.
Marie Söderqvist (marie.soderqvist@svd.se) är
ledarskribent i Svenska Dagbladet.
mlSvensk Tidskrift 11999, nr si

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner