Print Friendly

Litteratur England i dag

Av Redaktionen | 31 december 1964


1964


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LITTERATUR
ENGLAND I DAG
England står inför allmänna val i
höst. Det är ett viktigt val, frågan gäller om England skall styras av de konservativa eller av Labour under resten
av 1960-talet. Den konservativa regeringen har suttit vid makten sedan
1951 – längre än någon annan engelsk regering har gjort under fredstid.
Det förra parlamentsvalet, som ju avhölls på hösten 1959 blev en stor seger för Harold MacMillan och hans
parti. Sedan dess har dock regeringen
drabbats av en rad motgångar och
skandaler, man behöver bara påminna om Profumoaffären och De Gaulles
nej till Englands ansökan om medlemskap i EEC. Det har följaktligen
ganska länge ansetts att Labour under
sin nye partiledare Harold Wilson
tämligen lätt skulle komma att vinna
de kommande parlamentsvalen. Men
på allra sista tiden tyder opinionsundersökningarna på att Labours försprång krympt ihop till praktiskt taget ingenting. Det finns med andra
ord goda förutsättningar för en synnerligen hård och spännande valstrid
i England i höst.
Mot bakgrunden av det kommande
valet blir en bok som behandlar Englands tillstånd i dag mer än vanligt
intressant. Nedgång och Fall? Kritik
och självrannsakan i dagens England
(Prisma) ger just en bild av England
i dag, med betoning på de negativa
sidorna i samhällsutvecklingen. Det
rör sig om en samling uppsatser med
ett stort antal bidragsgivare, ursprungligen utkommen som ett specialnummer av kulturtidskriften Encounter
367
Av fil. kand. JAN-OLOF SUNDELL
(juli 1963) under redaktion av Arthur
Koestler. Koestler har själv skrivit in·
ledningen och i avslutningen sökt
sammanfatta bokens på en gång lik·
artade och disparata innehåll. Bidragsgivarna är ett blandat sällskap,
bestående av både konservativa parlamentsledamöter och labourakademiker. Flertale.t av dem torde dock
kunna återfinnas på vänsterkanten.
Utgångspunkten för Nedgång och
fall? är den utveckling som England
undergått under efterkrigstiden och
den utveckling som hotar att ske i
framtiden. Håller England på at.t stagnera och i så fall varför håller detta
på att bli fallet? Vilka faktorer bidrar
till att bromsa upp önskvärda och
nödvändiga förändringar och reformer? I sin inledning pekar Koestler
bl.a. på den låga ekonomiska tillväxttakten i jämförelse med andra länder
i Västeuropa och på de svårigheter
England har att brottas med på exportmarknaden. Han gisslar den utbredda obenägenheten att vilja se
verkligheten som den faktiskt är, den
rådande inställningen att som strutsen stoppa huvudet i sanden för att
slippa se hur det verkligen förhåller
sig.
Den fråga som därpå inställer sig
är då, vad den otillräckliga framstegstakten beror på. Den frågan och problemet med stagnationen över huvud
taget kan sägas utgöra bokens egentliga huvudtema. Till saken hör att
även om den framförda kritiken på
många håll ger intryck av att vara
uteslutande negativ, i en del fall när- 368
mast destruktiv, framhålls det samtidigt av åtskilliga skribenter att stagnationen egentligen är onödig och att
man genom reformer och förändringar på olika områden inom samhällslivet skulle kunna vända trenden uppåt
igen.
John Grigg, tidigare lord Altrincham, förespråkar en parlamentsreform, där bl.a. de ärftliga elementen
inom överhuset skall försvinna och
därmed också dess suspensiva veto.
Enligt Griggs åsikt bör överhuset bestå av personer, utsedda för en begränsad tid, exempelvis en parlamentsperiod. Däremot avvisar han
varje tanke på ett överhus utsett genom direkta eller indirekta val; underhuset skulle aldrig tolt;rera en vald
församling som rival vid sin sida.
Grigg hävdar också bestämt att i motsats till vad som hittills gällt skall TVkamerorna släppas in i parlamentet.
I en spetsig studie om »Amatörer
och gentlemän» gisslar Goronwy Rees
den rådande inkompetenskulten beträffande personer i ledande ställning
inom näringslivet och i det allmännas
tjänst. Michael Shanks kritiserar på
liknande sätt bristen på sakkunskap
och formell utbildning, särskilt teknisk sådan, inom Englands ledande
och bestämmande skikt. Även Ansten
Albu behandlar från liknande utgångspunkt det brännande problemet om
brist på tekniker, naturvetare och ekonomer inom den brittiska industrin.
Den engelska fackföreningsrörelsen
blir också föremål för bister kritik,
framför allt av Michael Shanks, John
Cole och Aidan Crawley. Cole skjuter särskilt in sig på den stora kategori för en utomstående skenbart meningslösa strejker som utlöses av
gränsdragningstvister mellan olika
fackförbund. Problemet är gammalt
och välkänt vad gäller England men
Cole lyckas avvinna det en del nya
aspekter. Han påpekar bl.a. att det
värsta problemet med denna typ av
strejker är inte de arbetskonflikter
som faktiskt utbryter utan de som aldrig blir av på grund av att bolagsledningarna underlåter att installera
nya maskiner eller att införa nya arbetsprocesser av rädsla för långvariga och dyrbara tvister med fackföreningarna.
Det är också intressant att konstatera att flera av de skribenter som behandlar fackföreningsrörelsen ser
den svenska fackföreningsrörelsen i
ett närmast förklarat skimmer. För en
svensk iakttagare kan denna inställning te sig en smula okritisk – vi är
ändå medvetna om att det finns allvarliga problem förknippade med
fackföreningsrörelsen även i Sverige.
Man behöver ju bara tänka på kollektivanslutningen för att inse detta. Men
för engelska iakttagare ligger det
uppenbarligen nära till hands att bara betona de positiva sidorna inom
svensk fackföreningsrörelse för att
därigenom få en verkningsfull kontrast till det trassliga läget på hemmaplan.
Aidan Crawley behandlar i en tänkvärd uppsats med den anslående rubriken »En ryss under sängen» det
uppenbarligen allvarliga problemet
med den tilltagande kommunistiska
infiltrationen i den engelska fackföreningsrörelsen. Denna infiltration är
så mycket mer anmärkningsvärt, då
eljest det kommunistiska inflytandet
inom fackföreningsrörelsen ständigt
gått tillbaka i övrigt i Västeuropa på
senare år. På längre sikt avser kommunisterna enligt Crawleys bedömning som en biprodukt till infiltrationen i fackföreningsrörelsen att kunna dominera hela Labour. Om kommunisterna inom några få år får avgörande inflytande i ex. Metall-Gruvarbetar- samt Transport- och Grovarbetarfackförbunden kan de kanske en
dag genom systemet med blockröstningar komma att kontrollera majoriteten vid en labourkongress. En sådan
utveckling ter sig kanske inte särskilt
sannolik i dag men den ligger dock
inom möjligheternas gräns.
Allvarligare för dagen är emellertid
försämringen av samarbetet på den
engelska arbetsmarknaden till följd
av de kommunistiska framgångarna.
Ty kommunisterna fördömer konsekvent måttfullhet för att därigenom
ge intryck av att det endast är de som
har vilja och mod att slåss för arbetarnas rättigheter. Kommunisterna
uppeggar överallt aggressivitet hos
arbetarna, vilket i sin tur försvårar
möjligheterna till ett förtroendefullt
och harmoniskt samarbete på arbetsmarknaden. Det säger sig självt att en
sådan atmosfär inte verkar befruktande på möjligheterna att modernisera
industrin, att införa nya maskiner
och metoder, att anpassa sig efter förändringarna. I sista hand inverkar
därför dylik brist på samarbetsvilja
menligt på produktionsutvecklingen
och därmed på hela landets ekonomi
och framtidsmöjligheter.
Hugh Seton-Watson och John Mander analyserar och diskuterar Englands position i internationellt avseende. Intressant är att Seton-Watson
konstaterar den länge utbredda likgiltigheten eller fientligheten från
engelsk sida gentemot intregrationssträvandena i Västeuropa: »Hela den
allmänna inställningen i Storbritannien sedan 1945 till strävandena efter
en europeisk enhet har varit ägnade
att skapa misstämning på andra sidan
Kanalen, och det är i själva verket
förvånande att det ändå finns så
många holländare, italienare, tyskar
och till och med fransmän som alltjämt vill ha Storbritannien med i
Europa.»
Marcus Cunliffe kritiserar det eng- 369
elska klassamhället, Elizabeth Young
och John Vaizey kritiserar det engelska skolsystemet och särskilt då internatskolorna. Elizabeth Young sätter fingret på den ömma punkten när
hon pekar på den latenta risken för
homosexualitet inom internatskolorna.
I ett av de intressantaste inläggen,
Andrew Shonfields uppsats: »Den
stora skälvan» kritiseras den rådande
motviljan i det engelska samhället
mot att tala rent ut, benägenheten att
stanna i antydningar och halvkvädna
visor. Han pekar också på det tahu
som gärna vill utbildas mot framställandet av pinsamma eller envisa frå-
gor. Enligt Shonfield finns denna inställning litet varstans i det engelska
samhället. Verkligt allvarlig riskerar
den att bli i det politiska livet. Shonfield söker summera regeringens inställning på denna punkt: »Man ser
ingen fördel i att med en offentlig
diskussion tvinga en överhetsperson
att noggrannare nagelfara sina egna
resonemang. Diskussioner betraktas
rent av som ett slöseri med tid. Och
detta å sin sida beror på att regerandet i själva verket betraktas som en
konstart. Så snart de styrande börjar
betraktas som konstnärer är det givetvis både orätt och meningslöst att anmoda dem att redovisa sina motiv för
människor som saknar den tysta förståelse som kommer av gemensamma
erfarenheter. :.Kritiken mot regeringen låter märkvärdigt välbekant. Även
i vårt land finns det ju de som anser
att regerandet är en konstart, rent av
så dyrbar att den strängt taget bör
förbehållas ett enda parti.
Nedgång och fall? ger en god tid av
olika utvecklingstendenser i det engelska samhället av i dag och tillika
ett intressant tvärsnitt av aktuell engelsk samhällsdebatt.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner