Print Friendly

Lars Ahlmark; Åttiotalets folkbildning

Av Redaktionen | 31 december 1980


1980


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

l
LARS AHLMARK:
Åttiotalets folkbildning
Folkbildningsutredningens slutbetänkande
har nyligen presenterats. Lars Ahlmark,
moderat Tillsdagsman och sedan 1977
ledamot av utredningen, redovisar de
viktigaste tankegångarna. H an är ganska
kritisk till vissa av förslagen, speciellt de
långtgående kraven på vidgat statligt stöd
till studieförbunden. De moderata
ledamöterna har i en prioriteringsstege
anvisat möjligheter till delreformer att
genomföra när de samhällsekonomiska
förutsättningarna föreligger.
Folkbildningsutredningen har avslutat sitt
fyraåriga arbete. Den tillsattes hösten 1975
med socialdemokratisk majoritet. Regeringsskiftet 1976 föranledde ingen omedelbar
ändring i detta avseende, vilket bör observeras av den som läser utredningens debattskrift, Folkbildningen i framtiden, presenterad i maj 1977. Men efter sommaren samma
år utökades antaletledamöter från lOtill 14
och en borgerlig majoritet uppnåddes. Den
står i flertalet fall enig bakom förslagen i
slutbetänkandet, Folkbildning för 80-talet.
Socialdemokraterna har lagt en ganska omfattande reservation. Även de moderata ledamöterna har reserverat sig på ett par centrala punkter.
Mycket av diskussionen om folkbildningen på 80-talet måste kretsa kring studieförbundens roll. De har vuxit fram som grenar
av skilda folkrörelser, t ex nykterhets- och
arbetarrörelsen. Sedermera har rader av or
ganisationer byggt upp eller anslutit sig til
de nu tio studieförbunden. Dessa har fått en
alltmer fristående ställning; vad detta prak
tiskt innebär har varit en av stridsfrågorna
utredningen.
Vi moderater vill se studieförbunden sot
självständiga folkrörelser. Visserligen finn
ett nära samarbete med medlemsorganisa
tionerna. Men dessa är ofta av disparat ka
raktär med olikartad syn på samhällsfrå
gorna. studieförbunden vänder sig ocks
med en betydande del av sitt utbud direkt til
allmänheten. MiUoner människor samlas
bildnings- och utbildningsaktiviteter med et
värde i sig, utan prägel av elen ena elle
andra medlemsorganisationens politiska, r
ligiösa eller nykterhetsmässiga värderinga
Detta är, enligt vår uppfattning, en verksamhet av i hög grad folkrörelsekaraktär.
Utredningens majoritet har sett saken annorlunda. Man menar all studieförbunden
1äscntligen är serviceorgan för sina medlemsorganisationer. Det är deras behov som
främst skall tillgodoses, deras ideer som skall
spridas. Att kunskap och upplevelse behöver
fiirmedlas till människor på samma sätt som
asikter och tro bortser man därmed ifrån; i
varje fall degraderas den uppgiften till en
andra rang. Lika beklagligt som överraskande har mittenpartiernas företrädare i
denna fråga gått på den socialdemokratiska
linjen. Av debattskriften att döma har deras
h:1llning varit vacklande.
Konsekvenser
Spelar det då någon större roll om man betraktar studieförbunden som fria folkrö-
rdser eller som serviceorgan för sina medlemsorganisationer, de, med detta betraktelsesält, äkta folkrörelserna? Med en moderat
grundsyn på studieförbundsarbetet – att
det skall värderas och åtnjuta samhällets
stöd i enlighet med vad som verkligen presleras-gör det ingen skillnad vilken stämpel
man använder. Men för socialdemokraterna
ter sig saken annorlunda. De synes mena at t
1erksamhe1 i samarbete med medlemsorganisationerna har ett större vät·de än samma
ting arrangerade för allmänheten. Den
förra anses nämligen vara buren av folkrö-
relseideer vilket den senare, enligt deras
uppfanning, rent definitionsmässigt ej kan
1ara.
l de ursprungliga direktiven skrev Bertil
19
Zachrisson rakt på sak: En utgångspunkt för
arbetet med gränsdragnings- och statsbidragsfrågor bör också vara att studieförbundens folkrörelseanknutna verksamhet skall
prioriteras. Jan-Erik Wikström skrev bort
detta i sina tilläggsdirektiv med följande formulering: En sådan prioritering (av folkrö-
relseanknuten verksamhet) kan komma att
medföra en förskjutning av tyngdpunkten i
folkbildningsarbetet. Det studiearbete som
vänder sig till en bredare allmänhet och som
har som huvudsyfte att erbjuda den allmänna medborgerliga bildning som av gammalt är folkbildningens kännetecken kan
därigenom komma att missgynnas.
Att socialdemokraterna står fast vid sin
inställning markeras mycket tydligt i deras
reservation. På ett närliggande fält – vid
fördelningen av medel till s k kulturprogram
i föreningslivet – har den praktiska hanteringen under ett antal år demonstrerats.
Dessa pengar svarar ingalunda mot behoven, och de har därför fått kvoteras mellan
studieförbunden. Socialdemokraterna har
vid fördelningen önskat fasta betydande avseende vid antalet medlemmar och avdelningar i förbundens medlemsorganisationer, helt oberoende av om dessa (ofta dubbelräknadej medlem mat· blivit delaktiga av
några kulturprogram eller ej. Den potentiella marknaden , ej 1·edovisade resultat,
skulle väga tyngst. Eftet· hårt arbete har denna fördelningsgrund nu undanröjts men et 1
återinförande leker uppenbarligen m ~mga
socialdemokrater i hågen.
Dessa diskussioner ger en god bild av den
socialistiska människosynen. Den skall
främst gynnas som redan finns med i grup- 20
pen, på arbetsplatsen, i intresseorganisationen. Till privilegiet gemenskap läggs det
ekonomiska stödet. Utanför finns de ensamma, de isolerade, de svårfångade.
saklighet och allsidighet
En grannlaga avvägning, som utredningen
haft att ta ställning till, är balansen mellan å
ena sidan önskemålet om en objektiv och
allsidig behandling av studieämnena, å andra sidan förbundens rätt till ideologisk profilering. Det har i mycket blivit en strid om
formuleringar. Den borgerliga majoriteten
har valt att ställa kravet på saklighet och en
strävan till allsidig belysning. Minoriteten
vill at t studierna skall präglas av saklighet
och mångsidighet och ironiserar i sin reservation över orden ”eftersträva allsidighet”.
Då är det ju inget krav utan endast en from
förhoppning. Så djupt satt alltså socialdemokraternas tilltro till studieförbundens egen
vilja att leva upp till givna regler utan att
myndigheterna i detalj går in och kontrollerar!
s-sidans bud, m;”mgsidighet , kan innebära
utelämnandet av viktiga aspekter som är
obekväma för den som är ute i propagandasyfte. ”1\dligare ;in eljest går här socialdemokraterttas s\ 11 på folkbildningen som ett politiskt instrument i dagen. studieförbunden
skall ställa sig tiii medlemsorganisationernas
förfogande i kampen föt· vissa ideer. Då kan
allsidigheten vid bel) sningen av ett ämnesomr!’tcle fi’t sättas pft undantag.
Föt·t roendet för studieförbunden är i mycket bemende av just denna punkt. Uen som
upptäcker att studiema rymmer ett element
av indoktrinering lär inte ha intresse av att
komma igen i ett fritt och frivilligt bildningarbete. Socialdemokratemas ovilja mot
allsidig belysning av studieämnena s
därför främst ABF men även de övriga
bunden.
Bidragssystemet
Det nuvarande statsbidragssystemet för
diecirklar härstammar från 1963. Stödet
räknas som ett bidrag per redovisad stud
timme. Högre bidrag enligt särskilda
får k prioriterade cirklar (fyra ämnen
grundskolenivå, fackliga studier, han
kappcirklar), universitetscirklar och stud
svenska för invandt-at·e. Studiecirkel
av olika slag förekommer.
Folkbildningsutredningen har sett som
uppgift att åstadkomma ett enklare bid
ett enhetligt bidrag per timme visade sig
framkomligt. I stället har valts ett grun
drag per timme samt en s k extra resurs, 7
av grundbidraget, vilken får utnyt~as
diverse ting som faller utanför den dire
,grundbidragsgivningcn. Som komplem
föreslås vissa riktade bidrag och stöd till u
sökande verksamhet.
För närvarande står i princip staten
bidragsgivningen till cirkelledar- och m
rielko tnader medan kommunerna ger
till administrations- och lokalkostn
Folkbildningsutredningens förslag inne
att staten tar över bidraget till administ
tion medan kommunerna gör motsvaran
åtagande för materiel. Detta skulle bet
en enhetligare stöd såväl studieförbunden
tom kommunerna emellan. Den stora kostna<lsökningcn för staten har föranlett majoriteten föreslå att omläggningen genomfä-
i två etapper.
Dc två förändt·ingarna – av bidragss) temet som srtdant och av ansvarsfördelningen
mellan tat och kommuner – har tekniskt
lupplats nära samman. Det är beklagligt at t
1o1 skett. l förra fallet gäller det att fören kla
en snårigt bidragssystem och införa mer effeltiva metoder att nå eftersatta grupper. l
~enare fallet är det fråga om att staten tar på
tig bet)dande n)a kostnader, vilka endast
å delris tidigare legat på kommunerna. Detta
t- ar ;\ledes en för samhället mycket resurskrä-
11nde reform . Risk finns, med den kon- >- ru~tion folkbildningsutredningen valt, att
·r om omläggningen gentemot kommunerna
a1 ekonomi ka skäl skjuts på framtiden , så
n blir även förnyelsen av bidragssystemet förs- driijd.
·d l:tredningen har varit enig om att föreslå
ej ~1pandet av de särskilda bidragen till prioriu- teradc ämnen. De ersätts med riktade biq drag. 1ilka skall unelerlätta för handikappaJr de. i1wandrare och glesbygelsboende att ta
ta del a1 utbildningsutbudet. Socialdemokrant tema vill även ge riktade bidrag til arbetsp· platsorienterade st udieL För att mot ivera
dena tvingas man hävda att löntagare är en
ör mer eftersatt grupp än studiecirkeldeltagare
e- igemen. Detta är sakligt sett orimligt. Det
)d framg<‘lr lätt vid en jämförelse med t ex hem- ~r. arbetande, pensionärer och arbetslösa. Men
oär gememot arbetsgivarsidan är arbetstagarna
-a· eftersatta blir elen krystade förklaringen .
21
gare har säkerligen svårare att hänga med i
utvecklingen på arbetslivets skilda områden
än de fackliga representanterna. Väsentligast är dock att omläggningen syftar till att
koncentrera stödet till i egentlig mening eftersatta grupper. Att då arbetsplatsorienterade studier skulle ges en särbehandling i
förhållande till exempelvis samhällsinriktade studier i de politiska partiernas regi
vore högst omot iverat .
Uppsökande verksamhet
Uppsökande verksamhet får en posntv behandling av utredningen. Den e rbjuder möjligheter att nå dem i vårt land som ej blivit
delaktiga av eller kunnat tiiigodogöra sig det
moderna skolväsendets utbildning. Ut redningens borgerliga majoritet vill se studieförbunden som ansvariga för insatserna, naturligtvis gärna i samarbete med fackliga eller andra organisationer, vilka kan ha särskilda förutsättningat· att få kontakt med berörda personeL Majoritete n vill även ha en
schablonfördelning av de medel staten ställer till förfogande för uppsökande verksamhet i bostadsområden så att varje förbund
efter måttet av sin storlek kan göra en insats.
Socialdemokt-aterna önskar att facket på
arbetsplatserna, hyresgästorganisat ionet· eller motsvarande i bostadsonn-åden bedriver
den uppsökande verksamheten. Det finns
anledning varna för den modellen om man
vill att begreppet fritt och frivilligt skall ha
någon reell innebörd. Då skall människor
kunna möta inte endast ett utan nera studieförbund. Speciellt om förbunden väljer att i
de Ä1en detta är tveksamt – många småföreta- ökande utsträckning profilera sig, vilket i
da
l
22
varje fall ABF synes eftersträva, måste valmöjligheterna finnas. Men erfarenheten visar – som ifråga om lagstadgad rätt till undervisning i svenska för invandrare – att om
facket har ett avgörande inflytande på valet
av studieförbund får ett enda, ABF, monopol. Vi får ett de LO-anslutnas kollektiva val
ovanföt· huvudet på individerna och helt i
strid med folkbildningstraditionerna. En
motsvarande styrning från organisationer
verksamma i bostadsområdena är givetvis
helt oacceptabel. Tvärtom måste en ny form
av valfrihet in på arbetsplatserna.
Uppsökande verksamhet är dyrbar. Samhället kommer aldrig att ha råd att låta huvuddelen av studieförbundens marknadsfö-
ring få denna form. Alla med behov av utbildning kommer ej att kunna nås. Jag tror
ändå att en realistiskt uformad och dimensionerad insats, där alla studieförbund ges
tillfälle att vara med, har sitt värde utöver de
omedelbart synliga resultaten. Som viktiga
biprodukter kommer erfarenheterna av var
studiehindren finns, vilka kurser som efterfd’tgas och kan klaras av de aktuella målgrupperna och vilka brister i studiematerielen som kan behöva rättas till. Detta generella kunnande kommer till nytta även i den
reguljära verksamhet för kortutbildade och
svårmotiverade som studieförbunden kan
och bör bedriva.
Gränsdragningsfrågor
Folkbildningsull·edningen har haft att överväga g•·änsdragningen mot annan utbildning, speciellt kommunal vuxenutbildning
och högskoleutbildning. I det förra fallet
har främst nybörjarengelska och hemtekniska ämnen vållat problem. Svårigheterna
har kanske varit begränsade volymmässigt,
men på sina håll skapat stor irritation . 1u
föreslås ett obligatoriskt samråd mellan kommunens vuxenutbildningsanordnare; i allmänhet är det nog de nära kontakterna och
inte den goda viljan till lämplig g•·änsdragning som saknats.
Beträffande högskoleutbildningen finn
det anledning vara kritisk mot utredningen
tankegångar. Den formella gränsdragningen är invändningsfri: högskolaiJS aktivitet
bör grundas på behov som uppstå•· inom
respektive regions närings- och rrkesliv eller
på resultat inom forskningen , medan studieförbunden bör förmedla mer översiktliga
orienterande kunskaper och fånligheter.
Men dessutom förordar utredningens majo- )
s
h
a
ritet att det högre bidrag som nu utgår för 0
studiecirklar på postgymnasialnivi’1skall för- v.
svinna. Därmed blir hela gränsdragningsre- til
sonemanget av blott teoretiskt intresse. Ing- a
et studieförbund kommer fortsättningsvi P
at t ha råd med de högre ledarkostnader – el
löner samt ofta resor och traktamenten – 11
som universitetscirklarna drar, om man en- et
dast får det reguljära timbidraget. Det hade sa
därför varit ärligare om folkbildningsutred- n
ningen direkt föreslagit att st udieförbundens universitetscirkelverksamhet skall upp- la
höra. Då hade alla fåt t klart för sig vad saker st
gäller. ur
Från moderat sida har vi reserverat oss p ve
denna punkt. Vi anser att det bö1· vara stu lat
dieförbundens sak att tillhanclahi’dla dc
mer allmänt orienterande unclervisninge
på postgymnasial nivå. Högskolan skall int
ploura bort sig på kortkurser till förfång för
dess yrkesutbildande och forskningsförberedande uppgifter. Den saknar dessutom det
fina kontaktnät över landet som gör det möjligt au fånga upp utbildningsönskemålen
och administrera studierna på platsen. Om
inte studieförbunden ges möjligheter att behålla denna verksamhet drabbas främst
mindre orter och glesbygd av en utarmning
av fritidsstudiernas kvalitet. Det förtjänar
nämnas all över 40 000 personer 1978/79
deltog i studieförbundens universitetscirklar.
Annan bildningsverksamhet
Studieförbundens dominerande vet·ksamhetsform är studiecirkeln. Men därutöver
arrangeras ett stort amal kulturaktiviteter,
ofta i form av ”kulturprogt·am i föreningslivet”. Stödet till dessa är en utvidgning av det
tidigare föreläsningsbidraget. Professionella
anister och föreläsare ges möjlighet att möta
publiken amingen internt i en 01·ganisation
eller den inbjudna allmänheten. Folkbildningsutredningen föreslår att man nu går
ett steg vidare och även låter amatörverksamhet inkluderas i ett vidare begrepp, annan bildningsverksamheL
Förslaget har såväl fördelar som nackdelar. St)rkan är att aktiviteter i anslutning till
studiecirklar såsom smärre utställningar och
undersökningar kan ordnas. Vidare behö-
l’er inte teater- och musikverksamhet konstlat trängas in i cirkelformen utan kan genomföras och redovisas på eu nawdigt sätt.
Sl’agheten med detta nya bidrag är att det
möjliggör för studieförbunden att kor1een- 23
trera sin kulturverksamhet på amatörismen
och därmed försumma de yrkesaktiva. Utvecklingen får visa om denna farhåga till
någon del besannas. Åtgärder bör då vidtagas- kvaliteten i kultudivet får givetvis inte
bli lidande av all amatörernas villkor förbättras.
Socialdemokraterna vill ge annan bildningsverksamhet genomförd i samarbete
med en organisation högre bidrag än motsvarande arrangemang för allmänheten.
Detta har avvisats av den borgerliga majoriteten. studieförbunden samarbetar gärna
med andra organisationer, bl a för att därmed få ett publikunderlag. Men om förutsättningarna för ett sådant samarbete saknas
– t ex på orter med svagt utvecklat föreningsliv – bör detta rimligen inte få utgöra
en ekonomisk belastning. Att ändå genomfö-
ra ett program blir ju såväl mera resurskrä-
vande som av större kulturpolitiskt värde.
Reformernas genomförande
Utredningens totala reformprogram är fördelat på fem steg och inkluderar en upptrappning av grundbidraget från 80 till
l00% av bidragsunderlaget. Kostnaderna
för staten ökar från c:a 700 till c:a l 000
miljoner kronor för det beräkningsår utredningen använt, 1977/78. Då har verksamhetsvolymen förutsalts ligga fast trots de
kraftigt stegrade bidragen . Redan steg ett
innebär ökningar på ell hundratal miljoner
kronor. Socialdemokraterna vill där lägga
på ytterligareell par hundra!
De modet·ata ledamöterna har t·eserverat
sig mot detta förslag. Även första steget mås- 24
te i nuvarande samhällsekonomiska situation bedömas som alltför omfattande för ett
samlat genomförande. Vi har därför brutit
upp det i form av en prioriteringslista om
fem delsteg att genomföra när utrymme för
nya insatser finnes. Som de tre första delstegen lägger vi mindre kostnadskrävande reformer på nivån tiotal miljoner kronor. Delsteg fyra innebär omläggningen av bidragssystemet till en mer förenklad modell, delsteg fem omfördelat ansvar mellan stat och
kommuner. Skall de två senare åtgärderna
genomföras var för sig måste i delsteg fyra
bidragsgivningen till studiemateriel ligga
kvar på staten och involveras i det av utredningen utformade förslaget. Som tidigare
nämnts har folkbildningsutredningen utgått
från samtidigt genomförda reformer på ett
sätt som skapar en viss formell låsning av
modellen. Utredningens steg två till fem betraktar vi närmast som räkneexempel. Tanken på full kostnadstäckning, 100% bidragsnivå, avvisas.
Folkbildningsutredningen har tagit fyra
~tr på sig, en i sammanhanget förhållandevis
begränsad tid. Ändå märker man hur snabbt
tankar och förutsättningar hinner förändr·as. l speciellt två avseenden har detta satt
sin prägel på utredningsarbetet. Dels gäller
det betonandet av samarbetet med medlemsorganisationerna som en högre form av folk·
bildning, en tanke som socialdemokraterna
fortsatt att odla på de punkter de ändrade
direktiven inte gjort det direkt omöjligt. Dels
gäller det tilltron till samhällets outtömli
resurser att stödja all nyttig aktivitet. O
ambitionen 1975, när utredningen börjad
sitt arbete, var att lägga verkligt generö
förslag, borde utvecklingen under senare å
ha befordrat ett tillnyktrande. Så har tyvä
ej skett.
Jag har personligen inget till övers för att·
tyden att studieförbundens verksamhet ··
av tveksamt värde och att samhällsstödet r
dan är för stort. Tvärtom åstadkommes,
stor utsträckning med ideellt eller under
talt arbete, utbildnings- och bildningsi
satser som är berikande och utvecklande r
många människor. Ser man saken krasst, ·
de dessutom billigare än motsvarande ins
ser i exempelvis ungdomsskolan eller d
kommunala vuxenutbildningen. Men i
tid när åtstramning på skilda håll är en n..
vändighet kräver samhällsanda och sunt~··
nuft att folkbildningen mobiliserar äv
andra resurser än samhällets ekonomis
stöd för att driva sin verksamhet framåt.
klarare insikt på den punkten hade gi
folkbildningsutredningens förslag ök
tyngd.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner