l LARS AHLMARK: Åttiotalets folkbildning Folkbildningsutredningens slutbetänkande har nyligen presenterats. Lars Ahlmark, moderat Tillsdagsman och sedan 1977 ledamot av utredningen, redovisar de viktigaste tankegångarna. H an är ganska kritisk till vissa av förslagen, speciellt de långtgående kraven på vidgat statligt stöd till studieförbunden. De moderata ledamöterna har i en prioriteringsstege anvisat möjligheter till delreformer att genomföra när de samhällsekonomiska förutsättningarna föreligger. Folkbildningsutredningen har avslutat sitt fyraåriga arbete. Den tillsattes hösten 1975 med socialdemokratisk majoritet. Regeringsskiftet 1976 föranledde ingen omedelbar ändring i detta avseende, vilket bör observeras av den som läser utredningens debattskrift, Folkbildningen i framtiden, presenterad i maj 1977. Men efter sommaren samma år utökades antaletledamöter från lOtill 14 och en borgerlig majoritet uppnåddes. Den står i flertalet fall enig bakom förslagen i slutbetänkandet, Folkbildning för 80-talet. Socialdemokraterna har lagt en ganska omfattande reservation. Även de moderata ledamöterna har reserverat sig på ett par centrala punkter. Mycket av diskussionen om folkbildningen på 80-talet måste kretsa kring studieförbundens roll. De har vuxit fram som grenar av skilda folkrörelser, t ex nykterhets- och arbetarrörelsen. Sedermera har rader av or ganisationer byggt upp eller anslutit sig til de nu tio studieförbunden. Dessa har fått en alltmer fristående ställning; vad detta prak tiskt innebär har varit en av stridsfrågorna utredningen. Vi moderater vill se studieförbunden sot självständiga folkrörelser. Visserligen finn ett nära samarbete med medlemsorganisa tionerna. Men dessa är ofta av disparat ka raktär med olikartad syn på samhällsfrå gorna. studieförbunden vänder sig ocks med en betydande del av sitt utbud direkt til allmänheten. MiUoner människor samlas bildnings- och utbildningsaktiviteter med et värde i sig, utan prägel av elen ena elle andra medlemsorganisationens politiska, r ligiösa eller nykterhetsmässiga värderinga Detta är, enligt vår uppfattning, en verksamhet av i hög grad folkrörelsekaraktär. Utredningens majoritet har sett saken annorlunda. Man menar all studieförbunden 1äscntligen är serviceorgan för sina medlemsorganisationer. Det är deras behov som främst skall tillgodoses, deras ideer som skall spridas. Att kunskap och upplevelse behöver fiirmedlas till människor på samma sätt som asikter och tro bortser man därmed ifrån; i varje fall degraderas den uppgiften till en andra rang. Lika beklagligt som överraskande har mittenpartiernas företrädare i denna fråga gått på den socialdemokratiska linjen. Av debattskriften att döma har deras h:1llning varit vacklande. Konsekvenser Spelar det då någon större roll om man betraktar studieförbunden som fria folkrö- rdser eller som serviceorgan för sina medlemsorganisationer, de, med detta betraktelsesält, äkta folkrörelserna? Med en moderat grundsyn på studieförbundsarbetet - att det skall värderas och åtnjuta samhällets stöd i enlighet med vad som verkligen presleras-gör det ingen skillnad vilken stämpel man använder. Men för socialdemokraterna ter sig saken annorlunda. De synes mena at t 1erksamhe1 i samarbete med medlemsorganisationerna har ett större vät·de än samma ting arrangerade för allmänheten. Den förra anses nämligen vara buren av folkrö- relseideer vilket den senare, enligt deras uppfanning, rent definitionsmässigt ej kan 1ara. l de ursprungliga direktiven skrev Bertil 19 Zachrisson rakt på sak: En utgångspunkt för arbetet med gränsdragnings- och statsbidragsfrågor bör också vara att studieförbundens folkrörelseanknutna verksamhet skall prioriteras. Jan-Erik Wikström skrev bort detta i sina tilläggsdirektiv med följande formulering: En sådan prioritering (av folkrö- relseanknuten verksamhet) kan komma att medföra en förskjutning av tyngdpunkten i folkbildningsarbetet. Det studiearbete som vänder sig till en bredare allmänhet och som har som huvudsyfte att erbjuda den allmänna medborgerliga bildning som av gammalt är folkbildningens kännetecken kan därigenom komma att missgynnas. Att socialdemokraterna står fast vid sin inställning markeras mycket tydligt i deras reservation. På ett närliggande fält - vid fördelningen av medel till s k kulturprogram i föreningslivet - har den praktiska hanteringen under ett antal år demonstrerats. Dessa pengar svarar ingalunda mot behoven, och de har därför fått kvoteras mellan studieförbunden. Socialdemokraterna har vid fördelningen önskat fasta betydande avseende vid antalet medlemmar och avdelningar i förbundens medlemsorganisationer, helt oberoende av om dessa (ofta dubbelräknadej medlem mat· blivit delaktiga av några kulturprogram eller ej. Den potentiella marknaden , ej 1·edovisade resultat, skulle väga tyngst. Eftet· hårt arbete har denna fördelningsgrund nu undanröjts men et 1 återinförande leker uppenbarligen m ~mga socialdemokrater i hågen. Dessa diskussioner ger en god bild av den socialistiska människosynen. Den skall främst gynnas som redan finns med i grup- 20 pen, på arbetsplatsen, i intresseorganisationen. Till privilegiet gemenskap läggs det ekonomiska stödet. Utanför finns de ensamma, de isolerade, de svårfångade. saklighet och allsidighet En grannlaga avvägning, som utredningen haft att ta ställning till, är balansen mellan å ena sidan önskemålet om en objektiv och allsidig behandling av studieämnena, å andra sidan förbundens rätt till ideologisk profilering. Det har i mycket blivit en strid om formuleringar. Den borgerliga majoriteten har valt att ställa kravet på saklighet och en strävan till allsidig belysning. Minoriteten vill at t studierna skall präglas av saklighet och mångsidighet och ironiserar i sin reservation över orden "eftersträva allsidighet". Då är det ju inget krav utan endast en from förhoppning. Så djupt satt alltså socialdemokraternas tilltro till studieförbundens egen vilja att leva upp till givna regler utan att myndigheterna i detalj går in och kontrollerar! s-sidans bud, m;"mgsidighet , kan innebära utelämnandet av viktiga aspekter som är obekväma för den som är ute i propagandasyfte. "1\dligare ;in eljest går här socialdemokraterttas s\ 11 på folkbildningen som ett politiskt instrument i dagen. studieförbunden skall ställa sig tiii medlemsorganisationernas förfogande i kampen föt· vissa ideer. Då kan allsidigheten vid bel) sningen av ett ämnesomr!'tcle fi't sättas pft undantag. Föt·t roendet för studieförbunden är i mycket bemende av just denna punkt. Uen som upptäcker att studiema rymmer ett element av indoktrinering lär inte ha intresse av att komma igen i ett fritt och frivilligt bildningarbete. Socialdemokratemas ovilja mot allsidig belysning av studieämnena s därför främst ABF men även de övriga bunden. Bidragssystemet Det nuvarande statsbidragssystemet för diecirklar härstammar från 1963. Stödet räknas som ett bidrag per redovisad stud timme. Högre bidrag enligt särskilda får k prioriterade cirklar (fyra ämnen grundskolenivå, fackliga studier, han kappcirklar), universitetscirklar och stud svenska för invandt-at·e. Studiecirkel av olika slag förekommer. Folkbildningsutredningen har sett som uppgift att åstadkomma ett enklare bid ett enhetligt bidrag per timme visade sig framkomligt. I stället har valts ett grun drag per timme samt en s k extra resurs, 7 av grundbidraget, vilken får utnyt~as diverse ting som faller utanför den dire ,grundbidragsgivningcn. Som komplem föreslås vissa riktade bidrag och stöd till u sökande verksamhet. För närvarande står i princip staten bidragsgivningen till cirkelledar- och m rielko tnader medan kommunerna ger till administrations- och lokalkostn Folkbildningsutredningens förslag inne att staten tar över bidraget till administ tion medan kommunerna gör motsvaran åtagande för materiel. Detta skulle bet en enhetligare stöd såväl studieförbunden tom kommunerna emellan. Den stora kostna<lsökningcn för staten har föranlett majoriteten föreslå att omläggningen genomfä- i två etapper. Dc två förändt·ingarna - av bidragss) temet som srtdant och av ansvarsfördelningen mellan tat och kommuner - har tekniskt lupplats nära samman. Det är beklagligt at t 1o1 skett. l förra fallet gäller det att fören kla en snårigt bidragssystem och införa mer effeltiva metoder att nå eftersatta grupper. l ~enare fallet är det fråga om att staten tar på tig bet)dande n)a kostnader, vilka endast å delris tidigare legat på kommunerna. Detta t- ar ;\ledes en för samhället mycket resurskrä- 11nde reform . Risk finns, med den kon- >- ru~tion folkbildningsutredningen valt, att ·r om omläggningen gentemot kommunerna a1 ekonomi ka skäl skjuts på framtiden , så n blir även förnyelsen av bidragssystemet förs- driijd. ·d l:tredningen har varit enig om att föreslå ej ~1pandet av de särskilda bidragen till prioriu- teradc ämnen. De ersätts med riktade biq drag. 1ilka skall unelerlätta för handikappaJr de. i1wandrare och glesbygelsboende att ta ta del a1 utbildningsutbudet. Socialdemokrant tema vill även ge riktade bidrag til arbetsp· platsorienterade st udieL För att mot ivera dena tvingas man hävda att löntagare är en ör mer eftersatt grupp än studiecirkeldeltagare e- igemen. Detta är sakligt sett orimligt. Det )d framg<'lr lätt vid en jämförelse med t ex hem- ~r. arbetande, pensionärer och arbetslösa. Men oär gememot arbetsgivarsidan är arbetstagarna -a· eftersatta blir elen krystade förklaringen . 21 gare har säkerligen svårare att hänga med i utvecklingen på arbetslivets skilda områden än de fackliga representanterna. Väsentligast är dock att omläggningen syftar till att koncentrera stödet till i egentlig mening eftersatta grupper. Att då arbetsplatsorienterade studier skulle ges en särbehandling i förhållande till exempelvis samhällsinriktade studier i de politiska partiernas regi vore högst omot iverat . Uppsökande verksamhet Uppsökande verksamhet får en posntv behandling av utredningen. Den e rbjuder möjligheter att nå dem i vårt land som ej blivit delaktiga av eller kunnat tiiigodogöra sig det moderna skolväsendets utbildning. Ut redningens borgerliga majoritet vill se studieförbunden som ansvariga för insatserna, naturligtvis gärna i samarbete med fackliga eller andra organisationer, vilka kan ha särskilda förutsättningat· att få kontakt med berörda personeL Majoritete n vill även ha en schablonfördelning av de medel staten ställer till förfogande för uppsökande verksamhet i bostadsområden så att varje förbund efter måttet av sin storlek kan göra en insats. Socialdemokt-aterna önskar att facket på arbetsplatserna, hyresgästorganisat ionet· eller motsvarande i bostadsonn-åden bedriver den uppsökande verksamheten. Det finns anledning varna för den modellen om man vill att begreppet fritt och frivilligt skall ha någon reell innebörd. Då skall människor kunna möta inte endast ett utan nera studieförbund. Speciellt om förbunden väljer att i de Ä1en detta är tveksamt - många småföreta- ökande utsträckning profilera sig, vilket i da l 22 varje fall ABF synes eftersträva, måste valmöjligheterna finnas. Men erfarenheten visar - som ifråga om lagstadgad rätt till undervisning i svenska för invandrare - att om facket har ett avgörande inflytande på valet av studieförbund får ett enda, ABF, monopol. Vi får ett de LO-anslutnas kollektiva val ovanföt· huvudet på individerna och helt i strid med folkbildningstraditionerna. En motsvarande styrning från organisationer verksamma i bostadsområdena är givetvis helt oacceptabel. Tvärtom måste en ny form av valfrihet in på arbetsplatserna. Uppsökande verksamhet är dyrbar. Samhället kommer aldrig att ha råd att låta huvuddelen av studieförbundens marknadsfö- ring få denna form. Alla med behov av utbildning kommer ej att kunna nås. Jag tror ändå att en realistiskt uformad och dimensionerad insats, där alla studieförbund ges tillfälle att vara med, har sitt värde utöver de omedelbart synliga resultaten. Som viktiga biprodukter kommer erfarenheterna av var studiehindren finns, vilka kurser som efterfd'tgas och kan klaras av de aktuella målgrupperna och vilka brister i studiematerielen som kan behöva rättas till. Detta generella kunnande kommer till nytta även i den reguljära verksamhet för kortutbildade och svårmotiverade som studieförbunden kan och bör bedriva. Gränsdragningsfrågor Folkbildningsull·edningen har haft att överväga g•·änsdragningen mot annan utbildning, speciellt kommunal vuxenutbildning och högskoleutbildning. I det förra fallet har främst nybörjarengelska och hemtekniska ämnen vållat problem. Svårigheterna har kanske varit begränsade volymmässigt, men på sina håll skapat stor irritation . 1u föreslås ett obligatoriskt samråd mellan kommunens vuxenutbildningsanordnare; i allmänhet är det nog de nära kontakterna och inte den goda viljan till lämplig g•·änsdragning som saknats. Beträffande högskoleutbildningen finn det anledning vara kritisk mot utredningen tankegångar. Den formella gränsdragningen är invändningsfri: högskolaiJS aktivitet bör grundas på behov som uppstå•· inom respektive regions närings- och rrkesliv eller på resultat inom forskningen , medan studieförbunden bör förmedla mer översiktliga orienterande kunskaper och fånligheter. Men dessutom förordar utredningens majo- ) s h a ritet att det högre bidrag som nu utgår för 0 studiecirklar på postgymnasialnivi'1skall för- v. svinna. Därmed blir hela gränsdragningsre- til sonemanget av blott teoretiskt intresse. Ing- a et studieförbund kommer fortsättningsvi P at t ha råd med de högre ledarkostnader - el löner samt ofta resor och traktamenten - 11 som universitetscirklarna drar, om man en- et dast får det reguljära timbidraget. Det hade sa därför varit ärligare om folkbildningsutred- n ningen direkt föreslagit att st udieförbundens universitetscirkelverksamhet skall upp- la höra. Då hade alla fåt t klart för sig vad saker st gäller. ur Från moderat sida har vi reserverat oss p ve denna punkt. Vi anser att det bö1· vara stu lat dieförbundens sak att tillhanclahi'dla dc mer allmänt orienterande unclervisninge på postgymnasial nivå. Högskolan skall int ploura bort sig på kortkurser till förfång för dess yrkesutbildande och forskningsförberedande uppgifter. Den saknar dessutom det fina kontaktnät över landet som gör det möjligt au fånga upp utbildningsönskemålen och administrera studierna på platsen. Om inte studieförbunden ges möjligheter att behålla denna verksamhet drabbas främst mindre orter och glesbygd av en utarmning av fritidsstudiernas kvalitet. Det förtjänar nämnas all över 40 000 personer 1978/79 deltog i studieförbundens universitetscirklar. Annan bildningsverksamhet Studieförbundens dominerande vet·ksamhetsform är studiecirkeln. Men därutöver arrangeras ett stort amal kulturaktiviteter, ofta i form av "kulturprogt·am i föreningslivet". Stödet till dessa är en utvidgning av det tidigare föreläsningsbidraget. Professionella anister och föreläsare ges möjlighet att möta publiken amingen internt i en 01·ganisation eller den inbjudna allmänheten. Folkbildningsutredningen föreslår att man nu går ett steg vidare och även låter amatörverksamhet inkluderas i ett vidare begrepp, annan bildningsverksamheL Förslaget har såväl fördelar som nackdelar. St)rkan är att aktiviteter i anslutning till studiecirklar såsom smärre utställningar och undersökningar kan ordnas. Vidare behö- l'er inte teater- och musikverksamhet konstlat trängas in i cirkelformen utan kan genomföras och redovisas på eu nawdigt sätt. Sl'agheten med detta nya bidrag är att det möjliggör för studieförbunden att kor1een- 23 trera sin kulturverksamhet på amatörismen och därmed försumma de yrkesaktiva. Utvecklingen får visa om denna farhåga till någon del besannas. Åtgärder bör då vidtagas- kvaliteten i kultudivet får givetvis inte bli lidande av all amatörernas villkor förbättras. Socialdemokraterna vill ge annan bildningsverksamhet genomförd i samarbete med en organisation högre bidrag än motsvarande arrangemang för allmänheten. Detta har avvisats av den borgerliga majoriteten. studieförbunden samarbetar gärna med andra organisationer, bl a för att därmed få ett publikunderlag. Men om förutsättningarna för ett sådant samarbete saknas - t ex på orter med svagt utvecklat föreningsliv - bör detta rimligen inte få utgöra en ekonomisk belastning. Att ändå genomfö- ra ett program blir ju såväl mera resurskrä- vande som av större kulturpolitiskt värde. Reformernas genomförande Utredningens totala reformprogram är fördelat på fem steg och inkluderar en upptrappning av grundbidraget från 80 till l00% av bidragsunderlaget. Kostnaderna för staten ökar från c:a 700 till c:a l 000 miljoner kronor för det beräkningsår utredningen använt, 1977/78. Då har verksamhetsvolymen förutsalts ligga fast trots de kraftigt stegrade bidragen . Redan steg ett innebär ökningar på ell hundratal miljoner kronor. Socialdemokraterna vill där lägga på ytterligareell par hundra! De modet·ata ledamöterna har t·eserverat sig mot detta förslag. Även första steget mås- 24 te i nuvarande samhällsekonomiska situation bedömas som alltför omfattande för ett samlat genomförande. Vi har därför brutit upp det i form av en prioriteringslista om fem delsteg att genomföra när utrymme för nya insatser finnes. Som de tre första delstegen lägger vi mindre kostnadskrävande reformer på nivån tiotal miljoner kronor. Delsteg fyra innebär omläggningen av bidragssystemet till en mer förenklad modell, delsteg fem omfördelat ansvar mellan stat och kommuner. Skall de två senare åtgärderna genomföras var för sig måste i delsteg fyra bidragsgivningen till studiemateriel ligga kvar på staten och involveras i det av utredningen utformade förslaget. Som tidigare nämnts har folkbildningsutredningen utgått från samtidigt genomförda reformer på ett sätt som skapar en viss formell låsning av modellen. Utredningens steg två till fem betraktar vi närmast som räkneexempel. Tanken på full kostnadstäckning, 100% bidragsnivå, avvisas. Folkbildningsutredningen har tagit fyra ~tr på sig, en i sammanhanget förhållandevis begränsad tid. Ändå märker man hur snabbt tankar och förutsättningar hinner förändr·as. l speciellt två avseenden har detta satt sin prägel på utredningsarbetet. Dels gäller det betonandet av samarbetet med medlemsorganisationerna som en högre form av folk· bildning, en tanke som socialdemokraterna fortsatt att odla på de punkter de ändrade direktiven inte gjort det direkt omöjligt. Dels gäller det tilltron till samhällets outtömli resurser att stödja all nyttig aktivitet. O ambitionen 1975, när utredningen börjad sitt arbete, var att lägga verkligt generö förslag, borde utvecklingen under senare å ha befordrat ett tillnyktrande. Så har tyvä ej skett. Jag har personligen inget till övers för att· tyden att studieförbundens verksamhet ·· av tveksamt värde och att samhällsstödet r dan är för stort. Tvärtom åstadkommes, stor utsträckning med ideellt eller under talt arbete, utbildnings- och bildningsi satser som är berikande och utvecklande r många människor. Ser man saken krasst, · de dessutom billigare än motsvarande ins ser i exempelvis ungdomsskolan eller d kommunala vuxenutbildningen. Men i tid när åtstramning på skilda håll är en n.. vändighet kräver samhällsanda och sunt~·· nuft att folkbildningen mobiliserar äv andra resurser än samhällets ekonomis stöd för att driva sin verksamhet framåt. klarare insikt på den punkten hade gi folkbildningsutredningens förslag ök tyngd.