Print Friendly

Landsbygdsungdomens möjligheter till läsning

Av Redaktionen | 31 december 1946


1946


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LANDSBYGDSUNGDOMENS
MÖJLIGHETER TILL LÄSNING
Av stadsbibliotekarie S. MÖHLENBROCK, Norrköping
I HÅFTE 5 av Svensk Tidskrift har docenten Bertil Pfannenstill
i en intresseväckande redogörelse för en undersökning av landsbygdsungdomens bildningsintresse pekat på bibliotekens värde som
effektiva kulturspridare. Artikelförfattaren framhåller ungdomens
stora läslust men visar också på de svårigheter att rätt tillfredsställa denna läslust som ligger däri, att så många orter på landsbygden icke äga bibliotek eller att det är alltför lång väg till närmaste bibliotek. I själva verket torde väl landsbygdens missgynnande i kulturellt hänseende i jämförelse med städer och andra
tätorter knappast framhävas starkare än just ifråga om bokförsörjningen och en granskning av den faktiska situationen torde
vara motiverad.
I städerna och de större industriorterna har man uppmärksammat biblioteksfrågans betydelse och på många håll givit biblioteken lokaler och ekonomiska resurser, som möjliggjort en aktiv
insats från bibliotekens sida. Men på landsbygden, där man lider
brist på alla de underhållningsmoment i form av film, teater och
konserter som stadsungdomen numera tager som något alldeles
självklart, och där boken borde ha stora möjligheter att som såväl
förströelsemoment som aktivt studiemedel intaga medelpunkten i
undomens fritidsintresse, där står det ganska bedrövligt till. Ånnu
i dag finns det i vårt land ett stort antallandsbygdskommuner som
icke äga ett bibliotek. Den gamla bestämmelsen om inrättande av
sockenbibliotek som inrymdes i folkskolestadgan av år 1842 har
blivit en bestämmelse på papperet. Man kan beklaga att detta verkligt förutseende initiativ icke kommit till utförande men man kan
icke föneka faktum.
Och hur se de ut de boksamlingar, som verkligen stå till landsbygdsungdomens förfogande1 Naturligtvis är det oriktigt att generalisera och visst finns det också på landsbygden kommuner, som
givit biblioteket den centralplats i bygdens kulturella liv som
454
Landsbygdsungdomens möjligheter till läsning
tillkommer detsamma men i det oändligt stora flertalet fall ha
dessa boksamlingar föga gemensamt med vad vi i dag vill inlägga i
begreppet bibliotek. De äro i allmänhet av mycket blygsam omfattning vilket är en naturlig följd av svårigheterna att finna ett
kommunalt intresse för bibliotekens verksamhet, som tar sig uttryck i tillräckliga anslag för bedrivande av denna verksamhet.
Ett kommunalt anslag om 25-75 kronor årligen är ingen ovanlighet för många av landsbygdens kommunala bibliotek. Och det säger
sig självt att en dylik budget knappast tillåter större eller dyrbarare bokinköp. Bibliotekarien – ofta en intresserad folkbildningsman – får många gånger utan någon som helst ersättning
sköta verksamheten på sin fritid. Ibland är biblioteket inrymt i
bibliotekariens privatbostad, ibland i ett låst skåp i en skolsal,
ibland återigen i en kal och otrivsam samlingslokal. Man saknar på
så vis alla de förutsättningar att locka till sig den intresserade
ungdomen i form av väl tillgodosedda bokbestånd och ljusa, trivsamma lokaler, som äro en nödvändig betingelse för bibliotekens
verksamhet.. Den danske biblioteksmannen och folkbildningsentusiasten J orgen Banke gav i höstas en till formen mycket frän kritik
av biblioteksväsendet på den svenska landsbygden sådant han lärt
känna det under sina resor i landet, och tyvärr måste man ge honom rätt i sak.
Vad kan då praktisktåtgöras för att få bättre förhållanden till
stånd~ Först och främst måste man göra klart för sig att en biblioteksverksamhet kostar något, om den skall kunna ge något. Många
kommunala myndigheter på landsbygden anse sig icke ha råd att
anslå tillräckliga medel för biblioteksverksamheten. En jämförelse
med skolväsendet är därvidlag på sin plats. Ingen myndighet
skulle falla på iden att neka skolan de nödvändigaste anslagen för
dess verksamhet. Skolan har fått en så erkänd plats i vårt samhällsliv, att det ganska självfallet icke blir någon diskussion om
att de anslag, som behövs för dess bestånd, på något sätt måste
frambringas. Beträffande biblioteken är situationen tyvärr en annan. Där kan man icke konstatera samma erkända plats i samhällslivet som tillkommer skolan, trots att biblioteken ju i själva
verket utföra en verksamhet i bildningens tjänst, som tar vid där
skolan slutar och fortsätter dennas arbete. Man får hoppas att
sammanslagningen av de små kommunerna, som tidigare icke kunnat finansiera biblioteksverksamheten, skall komma att leda till
en allmän uppryckning för bibliotekens del, så att landsbygdens
boksamlingar för offentligt bruk göra skäl för namnet bibliotek;
455
S. Möhlenbrock
Det vore också en välförtjänt uppskattning av allt det osjälviska
arbete, som på frivillighetens grund nedlagts och alltjämt nedlägges för att trots allt skapa och vidmakthålla de lokala boksamlingarna.
Flertalet av de existerande landsbygdsbiblioteken utgöres av
studiecirkelbibliotek, knutna till vissa studieförbund. Tyvärr ha
nog många av dessa bibliotek kommit att så starkt färgas av de
föreningar som äga dem, att de icke kommit att bli i ordets egentliga mening allmänna boksamlingar utan äro förbehållna föreningsmedlemmarna. Det finns också kommuner med ett flertal
studiecirkelbibliotek tillhörande olika studieförbund, som arbeta
självständigt och utan egentligt samarbete med de övriga biblioteken inom kommunen. I de fall då biblioteken ligga nära intill
varandra måste det sägas vara slöseri med allmänna medel, när
dessa små bibliotek var för sig göra ungefär samma bokinköp för
de begränsade anslagen. Här skulle en centralisering av biblioteksverksamheten inom kommunen medföra förbättrade möjligheter till bokinköp liksom till förbättrad personalorganisation. En
sådan centralisering, som visst icke för den skull behöver innebära
uppgivande av det egna biblioteket vilket tvärtom som filialbibliotek kan inlemmas i bibliotekssystemet, har kommit till stånd i en
del fall men ännu hämmas en sådan utveckling till ett förbättrat
bibliotekssystem för landsbygden alltför mycket av olika prestigehänsyn föreningarna emellan.
I biblioteksförfattningen av år 1930 har det emellertid förutsetts
att man icke inom rimlig tid skulle kunna nå en tillfredsställande
lösning av landsbygdens biblioteksfråga utan vissa stödåtgärder.
En sådan åtgärd, som avsågs få genomgripande betydelse för möjligheten att bereda landsbygdens befolkning tillgång till studielitteratur utan oöverstigliga utgifter för stat och kommun, var
bestämmelsen om inrättande av särskilda centralbibliotek- ett för
varje län. Dessa skola enligt författningsbestämmelserna »supplera
de lokala bibliotekens arbete genom direkt och kostnadsfri utlå-
ning av böcker som behövas i studiesyfte, genom utsändande av
vandringsbibliotek och genom biblioteksteknisk vägledning …»
Tanken att genom inrättande av dylika centraler för folkbildningsarbetet inom länen med stora, välförsedda bokbestånd och för verksamheten disponibel personal göra ett krafttag för att upphjälpa
de små landsbygdsbibliotekens blygsamma resurser är ju utomordentligt tilltalande och skulle rätt utförd ha kommit att få en
mycket stor betydelse för vårt lands bildningsarbete. Den har
456
Landsbygdsungdomens möjligheter till läsning
emellertid kommit att av olika skäl förfuskas, så att det vackra
programmet icke kunnat fullföljas. Dels har själva utbyggandet
av centralbiblioteksinstitutionen förhalats, så att vi ännu år 1945
icke ha centralbibliotek i samtliga län. Dels ha centralbiblioteken
icke fått sådana resurser, som avsetts i författningen, varför de
ej kunnat göra den avsedda insatsen. Enligt bestämmelserna utgår till centralbibliotek ett särskilt anslag från statens sida å högst
10,000 kr. för år räknat. För dessa medel skall centralbiblioteket
avlöna en tjänsteman, som har att under bibliotekariens överinseende närmast handhava centralbiblioteksverksamheten. Vidare
skall man göra bokinköp för den boksamling, som i form av vandringsbibliotek skall kunna distribueras ut till landsbygdsbiblioteken. Det torde utan vidare vara klart, att den disponibla summan
av 10,000 kronor icke på något sätt förslår till ovan angivna ändamål. Med de nuvarande höga bokpriserna är det ogörligt att hålla
den speciella centralbiblioteksboksamlingen så rustad att den kan
motsvara efterfrågan på densamma. Och när landsbygdsbiblioteken
finna, att d1;1 ej kunna erhålla så stor förstärkning av sina boksamlingar som de räknat med, är det ju ganska naturligt att deras
tilltro till centralbiblioteken betänkligt rubbas. En alldeles nödvändig förutsättning för att denna centralbiblioteksverksamhet
skall kunna få avsedd effekt på landsbygdens bokförsörjning är
därför att den författningsenliga begränsningen av anslaget elimineras, så att centralbiblioteken verkligen bli i stånd att upprätta
boksamlingar av sådan storleksordning att de svara mot behovet i
de många gånger stora områden, som centralbiblioteken skola bisträcka med erforderlig litteratur.
Man torde också kunna ifrågasätta riktigheten av att begränsa
centralbibliotekens förekomst till ett inom samma län. Det finns
dock län, som genom sin utsträckning försvåra centralbiblioteksverksamheten. Detta gäller om flera av norrlandslänen liksom om
exempelvis Älvsborgs län, där centralbiblioteket ligger i Borås
med det naturliga verksamhetsområde som sjuhäradsbygden utgör
men där biblioteket också har att betjäna det avskilt liggande
Dalsland. Flera centralbibliotek med begränsade verksamhetsområden skulle genom en intensifierad biblioteksverksamhet på ett
helt annat sätt än nu kunna ge landsbygden det handtag i bokförsörjningen som så väl behöves.
Frågan om landsbygdens bokförsörjning måste ses som en del av
det kulturella uppbyggnadsarbete, som tillsammans med motsvarande förbättringar på det sociala och ekonomiska området skall
457

S. Möhlenbrock
kunna bli ett effektivt medel mot den mångomtalade flykten från
landsbygden. Det kan inte vara riktigt, att den begåvade landsbygdsungdomen därigenom att den håller fast vid hembygden och
icke söker sig till städerna skall bli sämre lottad evad det gäller
studier och läsning överhuvud. Tråkigheten på landsbygden är icke
blott ett talesätt, den är en realitet, som den vakna ungdomen söker
råda bot för genom skapande av moderna samlingslokaler, där man
i trivsam miljö skall kunna samlas för studier eller annan samvaro.
Bibiliotekets plats i sådana samlingslokaler borde vara given. Och
ändå händer det att man först i allra sista hand tillgodoser bibliotekets lokalbehov och biblioteket får därför ofta finna sig i att
bli placerat i någon undanskymd vrå utan möjlighet att komma
till sin rätt.
Det fordras stora insatser såväl lokalt som centralt för att landsbygdens bokförsörjning genom offentliga bibliotek skall bli tillfredsställande löst. Men det är insatser som det lönar sig att göra.
Genom att tillgodose den stora läslust, som faktiskt förefinnes på
landsbygden, genom att låta boken bli den centrala faktor i bygdens kulturella liv som den har alla förutsättningar att bli, gör
man en stor aktiv insats i arbetet på ett höjande av vårt folks allmänna bildningsstandard.
458

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner