Print Friendly

Jonas Frycklund; Che Guervara

Av Redaktionen | 31 december 1999


1999


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

CHE GUEVARA
Han gillade att
mörda foll< själv
Av Jonas Frycklund
N
ÄR JAG NYLIGEN besökte en rockfestival
kunde jag konstatera
att den yttersta vänsterns symboler inte
längre var synliga. Inga bilder på
Lenin, Stalin eller Mao, inga kinesiska fanor.
Men en figur hänger sig kvar. På
Roskildefestivalen liksom i många
andra sammanhang dyker man på
den gamla idolbilden av Che Guevara. Som 39-åring dog han i den bolivianska djungeln, där han utkämpade sitt tredje gerillakrig. Genom att
dö tidigt blev han till skillnad från
sina kamrater en levande legend; han
hann aldrig komprometteras av
kommunismens brott.
Den bilden måste nu omprövas
i takt med att mer objektiva fakta
kommer fram i ljuset. Den mest heltäckande bilden får man i biografin
Che Guevara – A revolutionary Iife,
skriven av Jon Lee Anderson. Denne
har haft tillgång till tidigare opublicerat material, t ex Guevaras ocensurerade dagböcker. En detaljerad
beskrivning av det slutliga gerillakriget, det i Bolivia, ges i The fall of
Che Guevara av Henry Butterfield
Ryan, som bygger bl a på tidigare
hemligstämplat amerikanskt arkivmaterial.
ÖVERKLASSYNGLING
Ernesto Guevara var en argentinsk
överklassyngling. Familjen levde tidvis under ekonomisk osäkerhet orsakad av den ansvarslöse och oftast
arbetslöse fadern. Men det hindrade inte att man hade tjänstefolk och
flera egendomar i landet. En förLl!] lSvenskTidskrift 11999, nr si
klaring till hans bortskämdhet var
att han redan tidigt ådrog sig en svå-
rartad astma som skulle följa honom
livet ut.
Under flera år liftade Guevara
runt i sydarnerika och kom så små-
ningom i kontakt med diverse socialistiska rörelser. slutligen träffade
han Fidel Castro och dennes kubanska revolutionärer. I samband med
omvandlingen till marxist bytte han
sitt förnamn mot det mer poetiska
Che.
Från och
med nu var det
revolution som
gällde. Medan
Castro skickligt
lyckades dölja
sin marxism
och uppträdde
som demokrat
för att attrahera
bredare grupper
och få ekonomiskt stöd,
skämdes Guevara aldrig för sin kommunism. Han började stiga i graderna och visade framfötterna
genom att vara tuffare än andra.
I samband med att en ”förrädare” avslöjades i de egna leden dömde
Castro den förlupne till döden. Han
glömde dock att säga vem som skulle utföra mordet och Guevara tog då
initiativet och sköt helt frankt den
”dömde” i huvudet med sin pistol.
Därefter lade han beslag på den
dödes utrustning och armbandsur.
I en annan incident mördades en
bonde som misstänktes ha lämnat
upplysningar till militären. Guevara
konstaterar kallt i sin dagbok att tio
minuter efter det att han hade skjutit bonden i huvudet dödförklarade
han själv den avrättade.
Snart blev han känd som en
hårdhudad kommendant. För att
kontrollera sina mannar upprättade
han en disciplinkommission som
hade i uppgift att beivra överträdelser. Vid ett tillfälle greps en av de
egna soldaterna för att ha ägnat sig
åt röveri bland lokalbefolkningen.
Liggandes kvar i sin hängmatta
dömde Guevara soldaten till döden.
Den dömde fördes bort och sköts.
RENGÖRINGSKOMMISSION
Efter att revolutionen var vunnen, den
gamle diktatorn Batista på flykt och
makten säkrad hade Guevaras förband
över tusen krigsfångar att hantera. Det
var inte den förra regimens främsta
företrädare det handlade om. Dessa
hade lyckats fly på egen hand eller tagit
sin tillflykt till
ambassaderna.
De tillfångatagna
var lägre officerare och vanliga
medborgare som
hade samarbetat
med den förra
regimen.
Che Guevara
satte då till en
”rengöringskommission”
och började därefter åtala de fängslade. Under de första hundra dagarna
hann Guevara på egen hand med ett
femtiotal dödsdomar som verkställdes omedelbart av exekutionspluton.
Själv träffade inte Guevara de fängslade och deltog inte heller i förhören.
Besluten grundade sig enbart på de
föredragningar som hans tjänstemän
gjorde inför honom varje kväll.
I hela Kuba avrättades från januari till april 1959 över 500 fångar.
Efter det stoppade Castro avrättningarna eftersom de hade blivit
internationellt belastande.
Under 1962 uppstod missilkrisen
när USA upptäckte att Sovjetunionen hade byggt avfyringsramper för
kärnvapenmissiler på Kuba. I några
dagar stod världen på randen till ett
kärnvapenkrig, men till slut gav ryssarna efter för amerikanarnas krav
på att missilerna skulle tas bort.
Castro framförde allvarlig kritik mot
Moskva i det tysta, medan Guevara
offentligt i medierna klargjorde att
ryssarna borde ha använt missilerna
mot USA. Efter denna incident började man i Moskva betrakta Guevara som en oberäknelig krigshetsare.
FÄLTDISCIPLIN I FÖRVALTNING
Han hann med att vara både centralbankschef och industriminister. Den
disciplin han hade utövat i fält förde
han också in i statsförvaltningen. I
den otillgängliga västra delen av
Kuba upprättade han ett eget
arbetsläger. Dit skickades anställda
på departementet som hade begått
något fel. Straffen var ”frivilliga”; om
man tog sitt straff fick man komma
tillbaka till sin gamla tjänst, om inte
blev man avskedad.
I samband med att Guevara lämnade sina regeringsuppdrag för att åter
ägna sig åt gerillakrig upplöstes
arbetslägret. Man förstörde då också
Guevaras åsiktsregister med uppgifter
om 40 000 människors revolutionära
nit. Därefter gav han sig ut på ett misslyckat gerillauppdrag i Kongo och
därefter väntade en katastrofi Bolivia.
Dessa operationer fick massivt
stöd av Castro som ställde både soldater, utrustning och ambassader till
Guevaras förfogande. Men operationerna misslyckades på grund av att
man saknade stöd från lokalbefolkningen. Särskilt i Bolivia var detta
tydligt. Under den elva månader
långa striden skedde inte någon enda
nyrekrytering bland befolkningen.
Till slut greps och avrättades gerillan
av bolivianska specialstyrkor. Några
få lyckades fly, dock inte Guevara som
begravdes anonymt på en flygplats.
Che Guevara lyckades bli en
mytomspunnen idol och är så än
idag i vänsterkretsar. Länge har
omdömet om honom varit att han
var en ren revolutionär, och hans
rättframhet har kontrasterats mot
mer korrupta kommunistiska ledare.
Men han hann också med att begå
mycket allvarliga brott mot de
mänskliga rättigheterna. I sitt
avskedsbrev till sina barn skrev han:
”Kom ihåg att Revolutionen är vad
som är viktigt, och att var och en av
oss, i oss själva, är värdelösa.” Med
en sådan syn på individen var Guevaras handlingar logiskt konsistenta, men ack så avskyvärda.
Jonas frycklund Uonas.frycklund
@industriforbundet.se) är civilingenjör.
Författare: Jon Lee Anderson
Titel: Che Guevara –
A revolutionary Iife
Förlag: Bantam Books, 1997
Författare: Henry Butterfield
Ryan
Titel: The fall of Che Guevara
Förlag: Oxford University Press,
1998
,….,..
c
–.
lSvensk Tidskrift 11999, nr si El]

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner