Print Friendly

John Magnus Lindberg; IB och socialdemokraterna

Av Redaktionen | 31 december 2001


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

L…
Q)
…:::.::
u
😮
CCl
det rädsla och den sämsta sortens
konservatism som styr. Ehrenkrona
argumenterar i EMU-frågan med en
parallell till hur man valt att samordna tiden. I vad som är bokens
absolut bästa kapitel, lärt och stimulerande, berättas hur järnvägen
gjorde det nödvändigt att ställa
klockorna på samma sätt inom hela
Sverige, hur livet förenklats genom
att vi samordnat skrivandet i Europa
så att vi använder samma alfabet och
samma siffror, hur vi samordnat
mått och vikter. Visst kunde vi konkurrensutsätta den franska arkivmetern men bättre ändå vore att hålla
oss till den som förvaras i Paris och
ägna våra krafter åt att konkurrera
om att springa hundra meter.
Kravallerna vid ED-toppmötet i
Göteborg var delvis en fortsättning
av ED-kritiken men nu med facit i
hand. Den byggde på sentiment av
rädsla för det stora och främmande
samtidigt som den lämnat de felaktiga enskildheterna för nya och globala myter. Från rätt preciserad rädsla för enskildheter har man nu tagit
steget till att vara emot ”hela skiten”,
konstaterar Ehrenkrona.
När detaljargumenten fallit blev
kritiken mot EU inte bara mer generell utan dessutom mindre demokratisk. Och här lägger inte författaren
fingrarna emellan när hon påpekar att
det inte är ett dugg tjusigt med engagerade ungdomar om de är engagerade för fel sak, och att det inte kan
SPIONSKANDALEN
IB och socialdemol<raterna
Av John Magnus Lindberg
‘ ‘
~~l:ö~:~s:
1
!,N[~:~
!B-affären. Ar det
motivet bakom
Enn Kokks bok
VITBOK- militärens hemliga nätverk
i arbetarrörelsen?
IB blev ett starkt negativt inslag i
1998 års socialdemokratiska valrö-
relse. Förra statsrådet Annika Åhnberg har beskrivit statsminister
Göran Perssons reaktion så här: ”!Baffären engagerade honom däremot
inte alls. Den tråkade ut honom.
Och han förstod inte varför den
skulle tränga sig in i hans valrörelse. Den hade ju inte alls med honom
och hans regering att göra.”
Men lika fullt var det hans regering som sagt nej till en sanningskommission för den hemliga säkerhetstjänsten. Efter valet behövde den
socialdemokratiska ledningen inte
någon djuplodande eller tidsödande
valanalys för att handla. Två till tre
veckor efter valet fattade partistyrelsens VU två beslut: en sanningskommission skulle tillsättas och Enn Kokk
skulle få i uppdrag att skriva en vitbok om socialdemokraterna och IB.
Den socialdemokratiska vitboken är en partsinlaga i !B-frågan.
Författaren säger att partiet med sin
vitbok ville ”visa sin goda vilja” och
lägga alla papper på bordet. Alla de
papper som för övrigt ställts till
kommissionens, den statliga säkerhetstjänstkommissionen under ledning av Gunnar Brodin, förfogande.
I Enn Kokks bok förekommer
ingen dokumentation, ingen hänvisning till formella beslut eller överenskommelser. Författaren har genomfört ett drygt femtiotal delvis mycket
utförliga intervjuer med personer
inom parti och fack som haft kontakt
med eller varit anställda inom IB.
På så sätt kan författaren kringgå
mlSvensk Tidskrift l2001, nr 41
accepteras att man bränner andras
egendom bara för att man är aderton
år. Det var inte ok eller förmildrande
när man krossade skyltfönster och
stack affärer i brand i Tyskland på 30-
talet och det är inte mer ok i Göteborg 2001. Och det konstaterandet
riktar sig inte bara till Attac och deras
vänner i rånarluvor utan i minst lika
hög utsträckning till de politiker som
slätar över och ”förstår’:
Per Heister (pheister@europarl.eu.int)
är redaktör för Svensk Tidskrift.
BOKFAKTA
Författare: Marika Ehrenkrona
Titel: Granskning av ED-kritiken
Förlag: Timbro, 200 l
kärnfrågan: Hur startade denna !Baffär, vilka fattade beslut, vilka bar
ansvaret? Praktiskt taget alla som var
med och hade insyn i dessa frågor är
döda och onåbara för intervjuaren.
Han har fått nöja sig med de intervjuades andrahandsuppgifter och
hörsägner.
Ett undantag – och ett exklusivt
sådant- finns dock med, !B-chefen
Birger Elmer. Denne intervjuades
svårt cancersjuk hösten 1999 endast
några veckor före sin död. Enn Kokk
låter Elmers utsaga gälla utan närmare analys eller utvärdering.
I denna tunna tråd hängs den
militära ledningen ut som initiativtagare och ansvarig för IB och dess
åsiktsregistrering.
De många intervjuer som författaren genomfört och som helt dominerar boken ställer stora krav på den
läsare som söker sammanhang och
överblick. Det går emellertid att utifrån den sammanbindande texten
och med referenser till intervjuerna
fastslå en rad för !B-affären avgö-
rande förhållanden.
Först och främst fastslår Enn
Kokkatt bakom !B-affären fanns en
grupp ”mycket ledande socialdemokrater” som inte bara kände till IB
utan var med om att fatta beslut om
IB:s åsiktsregistrering. Men dock återigen: tillsamman med militären.
Kokk konstaterar vidare att Tage
Erlander under lång tid, från 1939
och framåt, var den som ytterst bar
ansvaret för säkerhetstjänsten. Han
var under hela sin statsministertid
väl förtrogen med IB och dess arbete. Det är emellertid Sven Andersson, med i den socialdemokratiska
ledningen sedan sin tid som partisekreterare (1945-1948), som framställes som den store pådrivaren i
jakten på de svenska kommunisterna. Energiskt, kraftfullt och engagerat, säger författaren. Som försvarsminister under praktiskt taget hela
!B-perioden (åren 1957 till 1973)
blir han i Enn Kokks beskrivning !Bdramats nyckelperson.
Författaren redovisar i detalj socialdemokraternas kartläggning av kommunisterna, vilken började på 1920-
talet, fortsatte under andra världskriget
och de tidiga efterkrigsåren samt från
och med mitten av 1950-talet leddes
direkt in i IB. Det socialdemokratiska
partiets och fackföreningsrörelsens
ombudsmän som svarade för den
lokala kommunistjakten återfanns efter
hand som !B-anställda.
Den outtalade slutsatsen blir:
åsiktsregistreringen fortsatte i statlig regi och med frikostiga anslag i
försvarsmaktens hägn samt med en
ordentlig hemligstämpel.
Enn Kokk redovisar också en
nyhet. Åsiktsregistreringen fortsatte
åren efter FIB:s avslöjanden 1973. Stig
Synnergren var då ÖB och därmed
formellt ansvarig för IB:s verksamhet.
När Kokk i sin intervju med Synnergren ställer en fråga om denne hade
förankrat detta sena skedes åsiktsregistrering hos försvarsministern, det
vill säga egentligen ytterst en fråga
om ansvarsfördelningen, hänvisar
Synnergren till hemligstämpeln och
att sådana frågor ”gjordes upp i förtroende och mellan fyra ögon.”
Trots bokens stora omfång lägger
läsaren den ifrån sig utan att ha fått
svar på ett antal frågor. Det finns
bland annat personer som var med
när besluten om IB fattades som inte
har intervjuats. säkerhetstjänstkommissionen kommer säkert att reparera den bristen. Det saknas också en
mera ingående analys av den excepPOliTISKT PORTRÄTT
Den tysl<a frihetens försvarare
Av Anders Björnsson
R 1945 bestämde sig
Gerd Bucerius (1906-
1995) för att inte bli
socialdemokrat. Valet
var lätt, men det kan
inte ha varit självklart. Som ung och
lovande jurist i Weimartyskland
hade Bucerius tillhört ett borgerligt
republikanskt parti, men 1938 hade
han drivits i engelsk exil tillsammans
med sin judiska hustru. Socialdemokraterna å sin sida var det enda
demokratiska parti som överlevt
Hitlertiden; dess ledare, Kurt Schumacher, blev svårt torterad av nazisterna, de kadrer som kom undan
valde väst och inte öst för sin landsflykt. Efter nazismens fall uppstod
en rad nya partier och rörelser som
brast i såväl tradition som legitimitet: för dem gällde det att vinna
accept både hos breda- och bittraväljarskaror och hos de många gånger bryska ockupationsmakterna. Den
gamla regimens män gav inte godvilligt upp, de hade ingen önskan om
tionella ställning och det förtroende
Birger Elmer åtnjöt i den socialdemokratiska ledningen: hans direktkontakter med Tage Erlander, med
OlofPalme och hans ställning att vid
sidan av ÖB och försvarsstabschefen
få rapportera direkt till försvarsministern. Därom talar försvarsministerns besöksdagbok sitt tydliga språk.
Läsaren kan inte undgå att innan
boken läggs undan än en gång fundera
över socialdemokraternas motivbakom
denna vitbok. Har det socialdemokratiska partiet velat skaffa sig ett tolkningsföreträde – åtminstone tidsmässigt? Kommissionens rapport kommer
tidigast kring årsskiftet 2001/2002.
John Magnus Lindberg är fil
kand och civilekonom och var byrådirektör
vid Försvarsstaben 1955-1957. Han var först
vd och sedan styrelseordförande för Svensk
Tidskrift 1964-1991.
Författare: Enn Kokk
Titel: VITBOK- Militärens hemliga
nätverk i arbetarrörelsen
Förlag: Hjalmarson & Högberg,
2001
att hamna i läger. Av SPD krävdes
varken prövning eller skolning.
Så när Schurnacher bad Bucerius,
ännu partilös, besöka honom i Hannover strax efter kriget, var det för att
inleda diskussioner om ett samarbete.
Den senare hade fått hand om avnazifieringen av pressen i Hamburg och
valts till Eausenator med ansvar för
gatuplanering och uppröjningsarbete i
ruinstaden. Han var, till skillnad från
Schumacher, invaliden, en Zukunftsmann, och han behövde ett parti, men
inte att bekänna sig till utan att använda sig av – partiet som redskap alltså,
inte som ett samfund av troende eller
ens nödvändigtvis av likasinnade.
Men mötet med SPD-ordföranden blir för Bucerius en första rangens besvikelse. Dr Schumacher har
lärdomarna från tiden efter första
lSvensk Tidskrift l2oo1, nr 41 ~~

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner