Print Friendly

Inget som håller för en presidentkandidatur

Av Stefan Olsson | 4 februari 2011

Sarah Palin
America by Heart
HarperCollins 2010

En av USA:s mer uppmärksammade politiker på senare år är Sarah Palin, nu senast hårt ansatt efter attentatet mot kongressledamoten Gabrielle Giffords i Arizona. Palin hade naturligtvis inget med attentatet att göra, men hade på sin Facebook-sida listat Giffords mandat som en av de poster som republikanerna särskilt borde ”sikta in sig på”, och markerat detta med ett hårkors.

En utbredd uppfattning bland många amerikaner är att den inhemska politiska debatten har hårdnat och blivit oresonlig. TV-debattörer från höger och vänster drabbar samman. Ingen vill längre lyssna på den andre. Med Tea Party-rörelsen sägs detta ha eskalerat ännu mer och Sarah Palin sägs vara Tea Party-rörelsens favorit.

Palin blev känd över en natt när republikanernas presidentkandidat John McCain överraskande valde henne som vicepresidentkandidat. Hon var då guvernör i Alaska och hade en tydlig kristet-konservativ framtoning, men också en yvig personlighet, vilket gjorde henne till ett tacksamt mål för politiska satiriker. Detta till trots har Palin blivit något av en medial succé, med engagemang hos TV-kanalen Fox News och mängder med framträdanden över hela USA. Hon omnämns därför nu också som en möjlig utmanare till Barack Obama i presidentvalet 2012. Så vem är hon? Vilket är hennes budskap?

Sin tidiga historia har Palin berättat i sin bok Going Rogue, som blev en storsäljare. Redan nu ett år senare äntrade hon listan över New York Times Best Sellers igen med sin nya bok America by Heart.

Palins bok anknyter mycket tydligt till den debatt som skapats av Tea Party-rörelsen. Hon är själv inte skapare av denna. Men hon surfar på vågen, och det är tydligt att hennes ambition är större än att bara sälja böcker. Frågan är bara hur långt vågen sträcker sig.

Tea Party-rörelsen har inget enhetligt utformat budskap. Det är en gräsrotsrörelse, men ett tema som lyfts fram och som Palin också gör till sitt är att den federala makten inte längre följer grundlagsfädernas intentioner. Konstitutionen respekteras inte.

Den amerikanska konstitutionen bygger på att statsmakten ska vara begränsad och Tea Party-rörelsen tolkar detta som att de federala utgifterna ska vara begränsade. Som bekant kämpar USA med ett kraftigt budgetunderskott och Palin ansluter sig till dem som menar att detta strider mot själva grundvalarna för landet.

Ett annat tema som också Palin delar med Tea Party-rörelsen är idén om att USA är ”exceptionellt”. USA är inte som andra länder och ska inte vara det, särskilt inte europeiska länder. Det är inte att förhäva sig, menar Palin, det är inte att se ned på andra länder, men USA har gått sin egen väg. USA är det land som mest konsekvent har stått upp för frihetens idéer. USA är exceptionellt i det att friheten är större här än någon annanstans på jorden.

Dessa idéer är inte nya vare sig för Palin eller Tea Party-rörelsen. De är kända teman i amerikansk debatt. Grundlagsfäderna beskrivs som mer eller mindre ofelbara genier vars sanna intentioner måste följas till punkt och pricka, även om ingen av dem visste att USA en dag skulle vara världens mäktigaste stat någonsin. Idén att USA skulle vara ett land av en helt annan art, ojämförbar med något annat utvecklat land, och därför inte i behov av att se och lära något av andra länder är också märklig. Inte ens den närmaste grannen Kanada verkar vara något som USA alls ens ska snegla på för inhämta kunskap, t.ex. om hur man kan skapa en välfungerande sjukförsäkring.

Det märkliga med Palins bok är att den är som svagast i just de frågor som hon själv verkar vilja lyfta fram som de viktigaste, och som också är de som Tea Party-rörelsen omfattar. Sitt lyft får boken istället när hon lämnar populärdebatten åt sidan och talar ur hjärtat. Som den egentligen mycket vanliga amerikanska konservativa politiker hon är skriver hon om hur stolt hon är över sin son som tjänstgör i det militära, om hur stolt hon är över sin tonåriga dotter som oförsiktigt blev gravid men ändå gjorde det en god kristen amerikan ska göra, nämligen att behålla barnet, och naturligtvis om den kristna trons roll i det amerikanska samhället. Något nytt och ovanligt budskap bjuder hon inte på.

Sarah Palin figurerar ofta i diskussioner om vem som ska bli republikanernas presidentkandidat 2012. I höst nu i år bör huvudkandidaterna ha givit sig till känna, eftersom de första primärvalen ligger redan på vårvintern under valåret. Kommer Palin vara en av dem?

Om detta är den bok som Palin ska använda för att lansera sin kandidatur är det tveksamt om kandidaturen håller. Det som presenteras i boken är idéer hållna på ett allmänt plan. Det är en ideologisk självdeklaration. Bitvis är boken en citatsamling där hon återger sina favorittänkare bland olika amerikanska författare och politiker. Det är tydligt att hon vill visa var hon har sin ideologiska hemvist. Men det är inte ett regeringsprogram.

Det är inte en bok som tar sitt avstamp i de problem som USA faktiskt står inför och som näste president ska finna lösningar på. Budgetunderskottet, hur ska besparingarna göras? Kriget i Afghanistan, vilken är vägen ut? Sjukförsäkringsreformen, om Obamacare ska avskaffas, vad ska komma istället? Immigrationen, hur generösa regler ska USA ha? Arbetslösheten, hur ser åtgärdsprogrammen ut? För en realistisk presidentkandidatur är en uppföljare till denna bok en nödvändighet. Risken är annars stor att hon skickas fram som ett offerlamm medan de egentliga republikanska utmanarna väntar in den stora bataljen i valet 2016 istället.

Stefan Olsson är doktor i statskunskap, verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Läs mer om Palin:
Don’t Get Mad – Get Even (22/1 2010) av Susanne Ydstedt (recension av Going Rogue)

USA-valet på plats: Ett tekalas som ger baksmälla (12/11 2010) av Staffan Heimerson

USA-valet på plats: Därför gick det som det gick (5/11 2010) av Anders Edwardsson

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner