Print Friendly

Henrik RS Olsson; Rädslan för skattesänkningar

Av Redaktionen | 31 december 2003


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Rädslan för
skattesänkningar
l av Henrik RS Olsson
De som vill ha skatteharmonisering i Europa för att de är rädda att länderna
tvingas till ständiga skattesänkningar oroar sig i onödan. Vetenskapen visar att
någon sådan tävlan inte inträffat. Harmonisering av skatterna inom EU
riskerar däremot att driva pengarna ut ur unionen.
S
KATTER HAR BLIVIT ETT BRÄNNANDE ämne
bland europapolitikerna. Några federalister vill
ge EU en självständig beskattningsrätt för att
kunna finansiera den överstatliga verksamheten, men det är en fråga som i dagsläget mest
tycks engagera ”brysseleurokratin” och som därför ligger
långt fram i tiden.
På ett annat plan hotar däremot en samordning av
skattesatserna i de olika medlemsstaterna. I anslutning till
konventet om EU:s framtid har flera tunga debattörer rest
nödvändigt för att upprätthålla höga skatter och därigenom stora offentliga utgifter. Oavsett vilken utveckling man själv skulle önska så är farhågorna för att internationaliseringen skulle tvinga fram omfattande skattsänkningar baserade på myter och lösa antaganden.
Detta är vad vi skall diskutera i det följande.
En del ekonomer försöker måla upp bilden av att
skattekonkurrensen kommer leda till rekordlåga skattenivåer, vilket i sin tur skulle få till följd att hela Europa
inom kort skulle förvandlas till ett nyliberalt utopia.
krav på att slopa den vetorättsregel
som upprätthåller ländernas suveräna rätt själva fatta beslut rörande
beskattning i det egna landet. Olika
förslag har framförts, bland annat
Detta hypotetiska scenario brukar
”En del ekonomer försöker kallas ”race to the bottom”, eller
måla upp bilden av att
om att kvalificerade majoriteter skall skattekonkurrensen kommer
rent av ”race to zero” och många
anser att det enda sättet att upprätthålla höga skatter i flertalet EUländer skulle vara att harmonisera
skattesatserna.kunna sätta sig över de enskilda ländernas skattepolitik. leda till rekordlåga Rent tekniskt kan skatteharmonisering gå till så att man sätter ett golv,
en lägsta skattesats för alla länder eller
Behovet av samordning motiveras i debatten med två helt olika skattenivåer.”
argument.
Den ena argumentationslinjen handlar om att spelreglerna på den inre marknaden skall vara konkurrensneutrala. Många inom EU menar att de länder som har
lägre skattesatser skulle ge det egna landets företag en
konkurrensfördel framför företag i andra EU-länder.
Därför, menar de, så borde skattesatserna på den inre
marknaden vara lika överallt.
Detta faller naturligtvis på sin egen orimlighet.
Antingen förutsätter det att det man får för skatterna
inte har något värde för mänskligt liv eller så måste det
förutsätta det att den offentliga sektorn på sikt skall vara
identisk i hela EU. Totallikriktning med andra ord.
Denna argumentation är osaklig och därför lätta att
avfärda. Desto farligare är den till synes välgrundade
argumentationslinjen att skatteharmonisering skulle vara
att man bestämmer en skattesats
gemensamt med någon form av majoritetsbeslut. Ett mer
långtgående sätt vore att delegera besluten om skatterna och
kanske också själva beskattningsrätten till en federal nivå;
även sådana radikala reformer har efterlysts. Vanligen nöjer
sig dock de som önskar beskattningsrätt för EU med
begränsa den till att endast finansiera EU:s verksamhet, som
nämnts ovan. Oavsett hur man går till väga kommer man att
uppnå en centralisering som inte bara är oönskad ur ett
principiellt ideologiskt perspektiv utan som också kan bli
mycket kostsam för länderna och för skattebetalarna.
LÄTTRÖRLIGA SKATTEBASER
Diskussionen om skatteharmonisering förutsätter kunskap om vilka av de många skatterna som verkligen kan
påverkas av integrationen och den ökade handeln. Fasm
c
;:o
o
-o
m
…….
Vl
;::>::;
-i
<
)::> :
Gl
<
)::>
rlSvensk Tidskrift l2oo3, nr 3-4111
_J
<(
>
l!J
:<(
>
f- ~
(./)
>-<
L.l..l
c..
o
0::
::J
L.l..l
tighetsskatten är ett skolexempel på en skatt som i princip inte alls påverkas av andra länders politik. Skattebasen, i det här fallet fastighetsbeståndet, är orörligt. Husen
står där de står och kan alltid beskattas. När det gäller
varor ser bilden annorlunda ut. Det är lätt att transportera varor över gränserna, i synnerhet inom EU. På varor
har man med säkerhet kunnat identifiera en form av
skattekonkurrens. Den svenska alkoholskatten på vin
sänktes nyligen pga. den ökade privatinförseln. Varor är
således, åtminstone i teorin, en lättrörlig skattebas. Medvetna om detta har ED-politikerna redan genomfört en
form av harmonisering; inget land tillåts ha en lägre
generell momssats än 15 procent. Liknande regler finns
också för tobaksskatten. Inte desto mindre tar
nästan alla ED-länder, paradoxalt nog, ut en *betydligt högre moms än den lägsta tillåtna. Det skulle kunna tyda på att
skattebasen ändå inte är så lättrörlig
som politikerna befarat. Sverige,
som varit ED-medlem i åtta år, har
till exempel inte rört momsen,
utan ligger fortfarande 67 procent
över EU:s miniminivå. Så mycket
för nedpressningseffekter där.
Hur förhåller det sig då med
skatten på arbete? De flesta människor har kulturella och emotionella
band som får dem att helst stanna kvar
i sina hemländer. Undantaget är männis- *kor som bor alldeles vid gränserna och som kan
pendla eller invånare i små länder som Luxemburg och
en handfull driftiga personer. Hur som helst brukar
arbete därför inte traditionellt betraktas som någon lättrörlig skattebas. De ”kritiska” skattebaserna, vid sidan
av varor, de som är lättrörliga och därmed föremål för
debatt, är framför allt företag och kapital.
BOLAGSSKATTEN
Bolagsskatten förefaller vara det mest omdiskuterade ämnet.
Emellertid tycks en del debattörer tro att skattesatsen är
det enda en nation har att konkurrera med. Ett multinationellt bolag som planerar att etablera sig i ett nytt land
måste också bedöma hur landets arbetsmarknad ser ut, hur
utbildningsnivån är, kanske kundunderlaget, infrastrukturen och tillgången på underleverantörer. skatten är bara
en av alla de faktorer som måste vägas samman.
Högskatteländerna Tyskland, Benelux, Frankrike och
Italien har bevisligen mer industri än lågskatteländer
som Irland och Spanien. Den amerikanske vänsterekonomen Paul Krugman har lanserat en teori på området
som vunnit gehör i breda kretsar, även högerut. Krugmans tes går ut på att företagen tenderar att samlas i
kluster därför att de ser fördelar med att etablera sig i
IIISvensk Tidskrift l2003, nr 3-41
regioner där det redan är tätt med företag. Dessa regioner är de som har den bästa infrastrukturen och den
bästa tillgången på kvalificerad arbetskraft. (Vad som är
orsak och verkan lämnar vi därhän.) Införstådda med
det här fenomenet kan dessa så kallade ”kärnländer”, ta
ut högre skatt än de länder i periferin, som har svårare
att locka till sig företag. Omvänt måste periferiländerna
ha lägre skattesatser av samma skäl.
Paul Krugman, som inte är känd för att vara någon
liberal, är mycket kritisk till den diskussion som förs
bland de europeiska politikerna. Han menar att man
utgår från helt felaktiga premisser. Samtidigt påpekar
Krugman att integrationen är allt annat än ett nytt fenomen. Redan efter andra världskriget började Europas stater (om än inte Sverige) att riva sina
handelshinder och till dags datum har vi
inte sett något ”race to the bottom”.
*
Tvärtemot denna domedags- alternativt glädjeprofetia, har skatterna
istället stigit i takt med att integrationen fördjupats.
”TRANSFER PRICJNG”
OCH SPELTEORI
Ett annat fenomen som uppmärksammats och som börjat oroa politikerna är vad man kallar ”transfer pricing”; Något som framför allt har implikationer för bolagsskatten. Vad som avses är
att bolag som verkar över gränserna kan förlägga
olika delar av sin verksamhet till olika länder, allt beroende på skatterna i respektive land. De kan också skyffla
runt vinstmedlen och beskatta dem i det land som har
den lägsta skatten. Det har blivit allt vanligare att behandla
skatter som vilken annan kostnad som helst. Ett tydligt
exempel på ”transfer pricing” är Pharmacia som för en
tid sedan sålde flera viktiga patent till ett dotterbolag i
Luxemburg, uppenbarligen av skatteskäL Intäkterna skulle
sedan kunna föras tillbaka till Sverige utan skatt.
Enligt svensk rätt kan en åtgärd som endast är ägnad
att undgå eller minska skatten vara olaglig enligt lagen
om skatteflykt (1995:575). Likväl behöver inte åtgärden
enbart vara ägnad att undgå skatt, vilket gör att det finns
en del spelutrymme för företag med kreativa skatteplanerare. Hur sannolikt är det då att vi kommer få se någon
skattekonkurrens som inte skulle ha visat sig hittills? Vi
kan naturligtvis föreställa oss ett scenario där ett europeiskt land får för sig att dumpa skattesatsen för att locka
till sig utländska företag, men frågan är till vilken nytta.
Om det verkligen skulle bli ett ”race to the bottom” så
skulle ju landet snarast förlora statsinkomster eftersom
andra länder snabbt skulle följa efter. Visserligen kan
man likna situationen vid ett ”fångarnas dilemma” och
anta att länderna skulle dumpa sina skattesatser i tro om
att andra länder inte skall följa efter. Detta vore dock att
göra det väl enkelt för sig. Fångarnas dilemma förutsätter att spelet inte upprepas, vilket knappast är fallet i
verkligheten. Den som vill förutsäga hur länder kommer att interagera behöver snarare studera upprepade
”spel”, vilket skulle visa att stater med all sannolikhet
agerar mycket mer rationellt än vad den allmänna uppfattningen ger vid handen.
KAPITAL- INTE ALLS SÅ LÄTTRÖRLIGT
Den andra skattebasen som traditionellt brukar räknas
som lättrörlig är kapitalinkomster, det vill säga utdelningar, reavinster och räntor. Kapital är ett känsligt ämne
eftersom en sänkning av kapitalinkomstskatten skulle
kräva andra skattesänkningar för att upprätthålla den
symmetri som präglar många skattesystem, inklusive det
svenska. Den första frågan vi har att ta ställning till är hur
rörlig skattebasen egentligen är. Enligt svensk lag måste
en svensk medborgare som är bosatt i Sverige betala skatt
i Sverige. Den som vill betala skatt i ett annat land, vare sig
det rör sig om skatt på kapitalinkomster eller något annat,
måste dels bosätta sig i det landet och dels inte ha någon
egentlig anknytning till hemlandet, till exempel äga åretrunt-fastighet eller liknande. De flesta länder i Europa har
motsvarande regler vilket gör att skattebasen kapital i
själva verket inte borde vara rörligare än människorna.
Frågan är då varför kapital i regel anses vara så rörligt.
Förklaringen måste rimligtvis vara att människor kan
flytta kapital till nummerkonton och tillländer som har
banksekretess, utan att deklarera för det. Men observera
att detta är en fråga om olaglig skatteflykt- inte om skattekonkurrens. Det är tydligt att en del debattörer avsiktligt eller oavsiktligt blandar ihop dessa skiljda företeelser.
Johan Gull har för skattebetalarnas förenings räkning för övrigt visat att det finns mellan 300 och 500
miljarder svenska kronor i utlandet som inte är deklarerade, men det beror i första hand inte på att andra länder har förmånligare skatter, utan på att vissa länder har
en banksekretess som inte medger att bankerna lämnar
ut uppgifter om utländska medborgares tillgodohavanden. Själva tanken att bankerna skulle meddela myndigheterna vad schweizaren anförtrott sin bank är helt orimlig. I till exempel Schweiz betyder ordet självdeklaration
fortfarande just det. Medborgaren förfogar över sina
ekonomiska resurser, ingen annan. Vad som förefaller
MADE IN PRIDE
ETT REPORTAGE OM DET ROSA KAPITALET
av Jens Liljestrand
Utnyttja marknaden för att förändra attityder! Tiden är över när
endast politiker och debattörer försvarade homosexuellas rättigheter. Svenska företag gör sig kända utomlands genom att marknadsföra sig mot homosexuella. Samtidigt saknas diskussionen helt i
Sverige. Made in Pride öppnar för nya perspektiv på homosexuellas
frigörelse. Läs ett spännande reportage om kapitalismens frigörande effekter och rätten att vara annorlunda.
Hit, 189 sid, ISBN 7566-528-X, pris 180 kr [30% rabatt]. Porto tillkommer.
~
”‘TIMERO
Timbro
tel 08-587 898 00, fax 08-587 898 55
inforatimbro.se, www.timbro.se
Läs ett utdrag ur boken
och beställ den på
m
c
Al
o
”‘m
1-<
V>
;;o;:;
-l
<
)::> :
Gl
<)::>
.-
lSvenskTidskrift 12oo3, nr 3-41 m
–‘
c:(
>
l!J
:c:(
>
f- ~
(/)
1–<
L.I.J
c..
o
er::
::>
L.I.J
vara problematiskt är när utländska medborgare kan dra
nytta av ett lands banksekretess för att smita från skatt i
sitt hemland. Det går i princip inte att försvara en ordning som innebär att ett land behandlar utländska medborgare annorlunda än de egna invånarna, men samtidigt är det nödvändigt att respektera andra länders lagstiftning. EU:s ministerråd har för inte så länge sedan
enats om ett ”automatiskt” informationsutbyte, något
som även gäller USA, Schweiz och ytterligare några länder i Europa. De ED-länder som har banksekretess som
inte tillåter det, det vill säga Luxemburg, Belgien och
Österrike, skall istället ta ut en källskatt som successivt
skall trappas upp till35 procent på räntor, varav 75 procent skalllevereras till det land där kapitalägaren har sin
hemvist. Källskatt är naturligtvis bättre än att skicka personuppgifter kors och tvärs. Inte desto mindre kommer
det alltid att vara möjligt smita undan beskattning så
länge det finns länder som inte lämnar ut kontrolluppgifter. Det gäller naturligtvis inte bara de europeiska länderna utan kanske i ännu högre grad mer eller mindre
avlägsna öar, så kallade offshorebanker. Dessa banker
har anonymiteten som enda konkurrensmedel när det
gäller att locka till sig det internationella kapitalet, i synnerhet som placeringarna inte sällan är osäkra. Men detta
problem är omöjligt att lösa inom ramen för det europeiska samarbetet. Harmonisering av kapitalinkomstskatterna vore därför ett slag i luften.
EKONOMISK SKADA
skatteharmonisering har ett högt pris såväl politiskt som
ekonomiskt. Harmonisering av bolagsskatten skulle
skada ”periferiländerna”, om vi accepterar det synsättet.
Litteratur
Krugman &Baldwin, Agglomeration, Integration and
Tax Harmonization, 2000.
stewart & Webb, Capita! taxation, Globalization and
International Tax Competition, 2003.
Axelrod, R., The Evolution of Strategies in the Herated
Prisoner’s Dilemma, 1987.
Hansson, Norrman, Skatter- teori och praktik, 1996
Gull, J, Kapitalflykten och förmögenhetsskatten,
skattebetalarnas förening, 2002.
Slemrod, Joel What do cross-country studies teach
about government involvement, prosperity, and
economic growth? Broakings Papers on Economic
Activity, 1995.
IIISvensk Tidskrift 12003, nr 3-41
Dessa länder, som inte har samma strukturella och
demografiska förutsättningar som ”kärnländerna”, skulle
förlora sitt viktigaste konkurrensmedel om högskattestaterna finge diktera deras villkor. Möjligen skulle det
gå att vidta politiska åtgärder mot ”transfer pricing” men
kunskaperna är i dagsläget otillräckliga och politik är ett
trubbigt instrument, som lätt kan åstadkomma oproportionerligt stor skada.
En harmonisering av kapitalskatterna skulle vara ett
slag i luften eftersom den mesta kapitalflykten är illegal.
Dessutom skulle effekten mycket väl kunna bli att kapitalet lämnade Europa, vilket skulle leda till att högskattestaterna istället fick in mindre skatteintäkter. Tilläggas bör också att skatteharmonisering kan vara svår att
implementera eftersom länderna har olika regler för
avdrag och därigenom skulle kunna ha en lägre effektiv
skattesats än vad lagen och överenskommelsen stadgade.
Den som vill harmonisera borde därför förstå att gemensamma skattesatser inte räcker, utan att också ländernas
skattesystem måste likriktas. En sådan likriktning vore i
sin tur ekonomiskt förödande eftersom kostnaderna för
att ta ut olika slags skatter (excess burden) varierar mellan länderna och med största sannolikhet skulle öka avsevärt med ett federalt skattesystem.
MEDBORGARMAKT ELLER MINISTERSTYRE?
Hittills har vi framför allt diskuterat de ekonomiska
aspekterna, men man får inte glömma att skatteharmonisering också är förkastligt som politiskt instrument.
Vilken rätt har de stora högskattestaterna att tvinga de
länder där medborgarna valt mer liberala system att
anpassa sig efter deras skattetryck? Rimligtvis borde det
egna landets medborgare få avgöra hur mycket skatt som
skall tas in och hur de sociala systemen skall organiseras,
inte andra länders ministrar. Rädslan för liberala reformer i det egna landet eller i omvärlden ger inga federala
socialingenjörer rätt att sätta sig över vare sig subsidiaritetsprincipen eller viljan hos lågskatteländernas folk.
Huruvida bolagsskatten överhuvudtaget kommer
pressas ned till följd av någon skattekonkurrens är osä-
kert. Desto mindre sannolikt är det att vi skulle få ett
”race to the bottom”. Detta är naturligtvis inget argument för att inte sänka bolagsskatten men det är ett argument för att inte harmonisera den. Däremot finns en
möjlighet att integrationen kommer tvinga fram en
åtgärd när det gäller kapitalet. Om den åtgärden blir
kontroll, harmonisering eller skattesänkningar beror på
vilka politiker som sitter vid makten, hur väl de tror att
de kan reglera bort hypotetiska problem och vilken
respekt de har för sina och andra länders medborgare.
Civ ek Henrik RS Olsson (henrik.olsson@skattebetalarna.se) är utredare på skattebetalarnas förening.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner