Print Friendly

Helmut Kohl – därför kommer vi att sakna honom

Av Magnus Ehrenberg | 30 juni 2017

När jag berättar om Helmut Kohl på mitt kontor i Hamburg, himlar en del med ögonen. Bilden av Kohl var under 80-och 90-talet i hans eget land inte den bästa. Den store och tjocke mannen med gigantiska glasögon, som älskade grismage med många glas riesling till och utpräglad ”lantlig” dialekt blev utskrattad och hånad av den tidens självutnämnda tyska elit, berättar Magnus Ehrenberg.

Kohl stod för stillestånd och var inte den snabbaste att fatta beslut. Känns Merkels strategi igen? Sedan dess har trettio år gått och bilden av Kohl har förändrats i Tyskland.

Min bild av Helmut Kohl är annorlunda. Jag kom till Tyskland 1989 och genom Moderaternas utbytesprogram med CDU i Hamburg hade jag möjligheten att träffa Kohl personligen flera gånger. Hans politiska agenda övertygade mig men jag blev också djupt imponerad av hans personliga förpliktelser. Han höll det han lovade och lovade inte mer än han kunde hålla. Det är en egenskap som inte är vanligt förekommande i politiken. Han var även en varm person som kom ihåg personer han träffat endast en gång. Mig kallade han redan vid andra mötet ”unser Schwede”.

Ett av mina viktigaste minnen från min första tid i Tyskland är besöket vid gränsen till det dåvarande DDR, i utkanten av Lübeck, öga mot öga med flera gränssoldater från NVA, den östtyska nationella ”folkarmén”. Här vid DDR-gränsen fanns så kallade ”dödsremsor” genom landskapet – dock endast på den östtyska sidan. Då Förbundsrepubliken Tyskland inte erkände gränsen kunde vem som ville från väst gå ända fram till soldaterna. Så gjorde även Kohl och vi andra följde självklart efter. Han försökte vänligt konversera med soldaterna som dock tittade rätt igenom honom. Efteråt märkte jag hur skakad han var.

Vid ett annat tillfälle fick jag uppgiften att hålla ett mycket stort paraply mycket nära Kohl då han skulle tala vid ett valmöte i Hamburg. Jag förstod först inte varför men då dom sura äggen började flyga, gick det upp för mig vilket viktigt uppdrag jag hade blivit betrodd med. Kohl vägrade att lämna lokalen utan ville istället diskutera med demonstranterna. Han hade ofta svårt att förstå att det fanns så många som var emot hans politik och tog ofta kritiken personligt.

Helmut Kohl sägs vara mannen som på egen hand sammanförde Förbundsrepubliken Tyskland och DDR. Vid närmare betraktelse är denna teori inte helt korrekt. Den politiska dynamiken inom DDR men även i Sovjetunionen och i de östeuropeiska länderna bidrog starkt till att en tysk enhet blev möjlig. Kohl bidrog med sin politiska instinkt och sitt klart uttalade mål att ena landet. Det är inte lätt att svara på om han var medveten eller inte om den fullständiga omfattningen av besluten han var med och ta.

Jag är övertygad att Kohl agerade utifrån en drivkraft som senare i hans politiska år framträdde tydligare: övertygelsen om att fred och frihet är grunden till all positiv utveckling och freden i Tyskland endast fungerar i ett politiskt enat Europa. Den europeiska valutaunionen, vilken Kohl också starkt bidrog till, följde samma linje: att säkra freden i Europa genom starka ekonomiska länkar. Kohl hade upplevt politisk extremism i verkligheten. Hitlers krig hade förstört Tyskland och hans hustru hade fått fly från sovjetiska soldater som hade våldtagit henne flera gånger när hon endast var 12 år gammal.

Kohl gav ett nytt Tyskland ett modernt och mänskligt ansikte. Han skämdes inte för att vara tysk. Han vågade vara stolt över ett land som varit helt förstört efter ett förödande krig men som mycket snabbt byggdes upp igen. Han satte dock Europa främst då han visste att utan ett enat Europa kunde Tyskland inte få fred och frihet.

Under Kohls långa tid som regeringschef band han också starka band till politiker från Europas mindre länder. En av dem var Carl Bildt som gick ”i skola” hos Kohl för att lära sig hur man agerar som statsman. När Bildt blev statsminister kunde man som svensk boende i Tyskland tydligt se detta.

Kanske hade Tyskland enats även utan Kohl men jag har svårt att föreställa mig någon annan politiker som så hårt arbetade för det han trodde på. Han fick uppleva många motgångar och förlorade också val innan han blev vald till kansler. Men han hade alltid samma vision och gav aldrig upp denna. Kanske något att fundera på för dagens politiker? Det gäller att hålla ut och tro på sina visioner.

Vårt dagliga liv idag kan inte jämföras med hur det var för trettio år sedan. Den digitala och tekniska utvecklingen, de ekonomiska drivkrafterna och inte minst det globaliserade samhället gör det svårare idag att fatta politiska beslut. När jag betraktar de nuvarande trenderna i många europeiska länder har jag dock en känsla av vi rör oss bakåt in i framtiden. Politiker i Österrike, Polen, Ungern, Danmark och även hos oss talar om att det var bättre förr när gränserna var stängda och man kunde hålla sig inom dessa. Men, vi som var med då och upplevde glädjen över att se människor kunna fly till frihet vet att det inte var så.

Kohl var en förebild för fred, frihet och öppna gränser. Han har starkt bidragit till att Europa har haft fred under en längre tid än någonsin tidigare. Låt oss hedra hans minne genom att motverka dom krafter som återigen vill sätta upp gränser och kontroller inom Europa.

Magnus Ehrenberg är Founder & President för Ehrenberg Kommunikation och bosatt i Lübeck

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner