Print Friendly

Hans Lagerqvist; Den omoderna moderniteten

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DEN OMODERNA
MODERNITETEN
HANS LAGERQVIST
Den kognitiva språkforskningen sägs vara modern.
en unge forskaren
sade, inte utan
stolthet i rösten:
– Det här är den
absolut senaste metodiken inom språkvetenskapen!
Vi var några stycken, däribland en
grånad professor i lingvistik, som hade inbjudits till ett seminarium om
kognitiv språkforskning, en vetenskapsriktning som metvetet använder
konkret och naivt tänkande för att
förklara språkets grammatik och betydelser. Professom hade frågat föredragshållaren: ”Kan du förklara den
vetenskapliga grunden till den språkliga kognitionsforskningen?”. Men
det enda svar han fick var således
undvikande, även om forskaren själv
inte förstod det. Han fortsatte närnligen:
– Praktiskt taget alla språkforskare
HANS LAGERQVIST är Fi/ dr i romanska språk.
22
Men så särskilt vetenskaplig är den inte.
tillämpar idag kognitiv metodik. Och
den är mycket modem, tillade han.
Vetenskap var således för honom
att syssla med tankar som låg i tiden
och som andra förordade. Han såg
vetenskaplighet som en modefråga
och som något man kan rösta fram,
dvs ju fler som lägger sin röst på, exempelvis, språkvetenskaplig kognitionsforskning, desto riktigare är den
och ju större anledning har man att
ägna sig åt den. Han insåg inte, att
dessa argument var helt ovetenskapliga och att ingen sund forskare resonerar på det sättet. Ändå hade man
kunnat förlåta honom hans besynnerliga uppfattning om vad vetenskap är för något, under förutsättning
att kognitionsforskningen verkligen
stått på vetenskaplig grund. Men gör
den det? Och var den gamle professom ”ute och cyklade” som ställde
just den frågan? Låt oss se närmare på
några credon inom den kognitiva
språkforskningen.
Man hävdar till exempel, att det vi
säger eller skriver motsvaras av
SVENSK TIDSKRIFT
”mentala föreställningar” (mental representations), eller bilder helt enkelt.
Så menar den amerikanske lingvisten
Ronald W. Langacker, en vann förespråkare av s k kognitiv grammatik, att
om vi exempelvis säger The lamp is
over the table, så ”ser” vi inom oss en
lampa hängande över ett bord1
• Detta
skulle möjligen kunna låta bestickande, men saken förlorar hastigt i relevans när vi kommer in på abstrakta
ord såsom dygd, känsla, karaktär, tänka, minnas. Vilka ”mentala föreställningar” framkallar de? Oftast sannolikt inga som helst eller möjligen olika bilder beroende på person. Och
personligen har jag svårt att tro, att
böjningsändelser och bestämd/obestämt artikel överhuvud taget framkallar några bilder hos den talande.
Det är signifikativt, att Langaeker
analyserar den ovannämnda meningen som Lamp over table, dvs genom att
ta bort bestämda artikeln och verbformen. Man inser, att den kognitiva
grammatiken ger stort utrymme åt
subjektivitet och tyckande, medan
sann vetenskap bygger på objektiv
insikt. Den kognitiva grammatiken är
därfor, skulle jag vilja säga, snarast
något slags populariserad modeforeställning om vad språk är for något.
!koniskt språk
nominativ men slava i pluralis.
Substantivets längd påverkas alltså inte av att det hamnar i flertal. I genetiv
heter samma ord slava i singularis
men slav i pluralis. Här finner vi samgrunder, men valje gång med sanmu
magra resultat. Antingen har man i
tysthet forbigått frågan, eller också
har jag- hör och häpna! – blivit utskälld for att ha ställt den. Den forma situation som i uttalet av franska närmade forskaren har då vanligen
cheval- chevaux, dvs pluralis är kortare avslutat med orden att ”så här gör ju
En annan kognitiv trossats är att språ- än singularis. Men även om man geket är, som man säger, ikoniskt. Med
det menar man, att de ord vi uttalar i
sin form speglar sina respektive betydelser, och det även på det gran1ll1atiska planet. I en tämligen nyutkommen lärobok i historisk lingvistik
med den alltfor lovande titeln
2
Understanding Language Change hävdar således forfattarinnan, April M. S.
McMahon, att ett substantivs pluralform i nomulfallet är längre än dess
singularform, vilket i sin tur skulle
bero på att pluralis innebär ”mer” än
singularis, dvs ett ikoniskt forhållande. Detta stämmer i exempelvis engelska, där boy heter boys i pluralis, och
det stämmer också i vårt eget språk:
det heter pojke men pojkar, bok men
böcker. Tyvärr är det lätt att hitta exempel på avvikelser från ”normaltillståndet”. I franskan står singularformen garfon, ”pojke”, mot pluralformen garfons, men båda uttalas på
samma sätt. Och i samma språk har
substantivet cheval, ”häst”, pluralformen chevaux, i vilken slutbokstäverna
aux motsvarar endast ett språkljud.
Här är således singularformen längre
än pluralformen i uttalet. Ryskan
uppvisar också exempel som strider
mot det kognitiva antagandet. På ryska heter ”ord” sl6vo Uag markerar betoning med akut accent) i singularis
nom omfattande undersökningar
skulle finna, att pluralformer vanligen
är längre än singularformer, kan man
därav dra slutsatsen att det rör sig om
ikonicitet, som kognivistema säger,
dvs om en i språket inneboende strä-
van mot formell och betydelsernässig
likformighet? Nej, det kan man inte.
För det forsta skulle orsaken till en
sådan eventuell likformighet lika väl
kunna vara en annan, for det andra
utgår ikonicitetsteorin inte från
språkliga realiteter, den är ett slags
modell som man liksom en pepparkaksform vill trycka på språket.
Saknar vetenskaplig
förankring
Uppsalaforskaren och språkfilosofen
Sören Stenlund har i en artikel om
språklig kognitionsforskning’ påpekat, att den inte är någonting annat
än sin vokabulär, och att den således
inte har någon forankring i vetenskapliga resonemang eller ställningstaganden. Detta är naturligtvis ett
mycket graverande faktum och det
visar att det här i själva verket rör sig
om någonting annat än ”kejsarens
nya kläder”.
Undertecknad har själv gått ut och
frågat ”kognitiva” kollegor inom
språkämnen om deras vetenskaps
S VE NS K TID S KRIFT
”Jag har fått det
bestämda intrycket, att
ingen språklig kognitionsforskare i vårt land
frågat sig vilken den vetenskapliga grunden till
deras forskning är. Om
det verkligen skulle vara
så, är det naturligtvis en
skrämmande situation,
lika skrämmande som
det är, att forskare som
genomskådat det kognitiva betraktelsesättet och
därför inte delar kollegornas slutsatser, avskedas från sin tjänst, nå-
got som faktiskt har
hänt.
”alla nufortiden, det borde du väl veta!”, ett, som vi har sett, minst sagt
”risigt” argument. Jag har fatt det bestämda intrycket, att ingen språklig
kognitionsforskare i vårt land frågat
sig vilken den vetenskapliga grunden
till deras forskning är. Om det verkligen skulle vara så, är det naturligtvis
en skrämn1ande situation, lika skräm- 23
mande som det är, att forskare som
genomskådat det kognitiva betraktelsesättet och därför inte delar kollegomas slutsatser, avskedas från sin
gänst, något som faktiskt har hänt.
Samtidigt tillsätts kognitionsforskare
inom de språkliga diciplinema och
pengar delas ut för att stödja en forskning som saknar objektivt fundament
och som med all sannolikhet aldrig
kommer att föra kunskapen om vare
sig det svenska, franska, ryska eller
något annat språk framåt. Man kan
undra, hur det kan ha gått så snett.
Det måste ske en tillnyktring och
självständigt vetenskapligt tänkande
måste åter komma till sin rätt, annars
är det risk att det på somliga språkinstitutioner i vårt land inom kort inte
kommer att finnas någon som kan
föra en kritisk och oberoende språkvetenskap vidare. Dessa ord är naturligtvis inte ett uttryck för bakåtsträ-
vande, men allt är inte guld som
glimmar, och inom vetenskaperna –
det må sedan gälla fYsik, zoologi eller
språkforskning – finns bara en beständig modernitet, nämligen det
kritiska och självständiga tänkandet.
1
Exemplet återfinns i Langackers artikel
‘Cognitiv Grammar’ i samlingsvolymen
Linguistic Theory and Grammatical
Description, utgiven av F. G. Droste och
J. E. Joseph, Amsterdam-Philadelphia
1991.
2
Cambridge University Press 1994.
‘ ‘Språket och det mentala’, Filosofiska
institutionen vid Uppsala universitet
1996.
24
Få CaP/ Bildis veckobPev diPekt hem idatoPol
En växande skara läser Carl Bildts elektroniska veckobrev
– beställ det kostnadsfritt Du med!
Sedan 1994 skickar Carl Bildt ut ett elektroniskt veckabrev till en växande skara människor. Närmare 15.000
samhällsintresserade personer får en gång i veckan läsa om hur Carl Bildt ser på det som händer i svensk och internationell politik. Veckabrevet ger beskrivningar av förlopp och händelser som dominerar eller kommer att dominera nyhetsrapporteringen. Carl Bildt ger sin bild av sitt arbete. Vad gör en partiledare under en vecka, vad planerar han att göra under nästa?
Vem som helst kan få Carl Bildts veckabrev direkt hem i den egna datorn -teknikens enkelhet skapar nya möjligheter för politiker att ha direkta kontakter med medborgarna och för medborgarna att ha direkta kontakter med sina politiker. Politikens former förnyas , en ny diskussion kan föras.
Du kan kostnadsfritt beställa Carl Bildts elektroniska veckabrev på flera sätt:
Via e-post skickas prenumerationsärenden till e-post-adressen: listserv@listserv.moderat.se
För beställning av veckabrev skriv i meddelanderutan (ej i rubriken):
subscribe veckabrev Förnamn Efternamn
exempel: subscribe veckabrev Anders Andersson
Beställningen skickas från den adress du önskar få brevet till.
På Internet kan du besöka Carls Bildts hemsida som har ett formulär som är enkelt att fylla i, se bilden. Adressen
på Internet: http:/ jwww.moderat.sejcbjcbvb.htm
Faxa till 08-21 61 23.
SVEN S K TID S KRIFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner