Print Friendly

Gösta Bohman; Demokrati och frihet

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

krati och frihet
Tidskrift inleder här en
kring demokratins villkor.
Gösta Bohman
att debattens syfte bör vara
förutsättningarna för att
det demokratiska systemet och
sambandet mellan
individuell frihet och
utveckling. Den politiska
..u”””””‘” måste begränsas. Det
i största möjliga utsträckning
åt enskilda medborgare att
inom ramen av nödvändiga
ta ansvar för och fatta
om sin tillvaro.
Mot den ledare som i januari inledde
Svenskt Tidskrifts demokratidebatt kan
riktas invändningar. De gäller parallellerna med Polen, med 30-talets Tyskland
och med Chile. De gäller också det närmast kategoriska påståendet, att ”demokratin alltid hotas inifrån av den ekonomiska krisen”. Motsatsen kan lika väl
vara fallet. Brister i det demokratiska
systemet kan leda till eller i vart fall medverka till uppkomsten av ekonomiska
kriser.
Den debatt Svensk Tidskrift tagit upp
är emellertid utomordentligt angelägen.
Idag mera än någonsin tidigare. Det är
strängt taget anmärkningsvärt, att den
öppna västerländska demokratins villkor
och kännetecken inte ägnats större uppmärksamhet hos oss än vad fallet varit
hittills. Efter Alf Ross’ bok ”Varför demokrati?” har debatten uppe i Norden
främst förts av nationalekonomer som
Lars Jonung och Johan Myhrman. statsvetarna har sysslat med andra frågor.
Detta kan bero på att det starkt värdeladdade demokratibegreppet betraktats som
så självklart och givet, att en djupare
analys framstått som onödig. Demokrati
har kanske blivit ett slags religiöst postulat, vars mening och innebörd inte får
ifrågasättas. l sin tur kan detta också
vara ett skäl till att ordet demokrati kommit att missbrukas och vantolkas. Det
har kunnat utnyttjas för syften som,
drivna till sin spets, riskerar att utplåna
de värden demokratin ytterst står för.
Demokrati i bemärkelsen folkstyre är
självfallet inte bara ett sätt att fatta beslut. Eller att genom majoritetsavgöranden lösa uppkomna meningsmotsättningar. Demokrati är något mycket mera omfattande. Begreppet beskriver ett sam- – – —
120
hällssystem, inte beslutsformer. Folkstyre förutsätter att medborgarna själva
ytterst avgör sina förutsättningar att
inom samhällets vida ramar verka som
enskilda, självständigt handlande fullmyndiga individer. De har att i den egenskapen slutligen avgöra hur och av vilka
de skall ”styras”. De styrda skall kunna
göra sig av med de styrande och sätta
andra i deras ställe. Men demokratibegreppets innehåll är också till sist en frå-
ga om enskilda människors krav på inflytande, självständighet och oberoende,
deras möjligheter att bestämma över och
forma sin tillvaro, deras förmåga att fritt
och öppet ge uttryck åt åsikter och tankar. Att ge och mottaga information.
Den demokratiska samhällsformen krä-
ver allmänt omfattade fasta rättsprinciper inte bara för samlevnaden enskilda
individer emellan utan också för förhållandet mellan stat och individ. Demokrati förutsätter respekt för individen.
Den ekonomiska liberalismens syfte
har varit att öka individernas frihet och
därmed nationernas välstånd. Den ekonomiska friheten utgör en av grundpelarna i det demokratibegrepp vars andra
element är den politiska friheten. Var
gränsen skall dras mellan de politiska avgörandena och dem som direkt rör de
enskilda människornas tillvaro och livsföring, hör till det viktigaste i demokratidebatten. Den grundläggande förutsättningen för det västerländska samhällets
unika välståndsutveckling har varit just
balans och samverkan mellan å ena sidan den liberala revolutionens frigö-
rande krafter – dess uppgörelse med
feodalväldets och det merkantilistiska
ekonomiska tänkandets centraldirigerade värld – samt å den andra framväxten
av den moderna politiska rlornn~?-
Genom denna kunde en statsmakt
gas upp, vilken garanterade ett
gelsystem för inte bara
medborgarna emellan utan också
landet mellan dem och amhällets
trädare. Och det var medborgarna
som fick möjlighet att forma detta
systems innehåll.
Liberal contra kollektivistisk syn
Den ekonomiska friheten krävde
förutsatte – ett styrelseskick vi
självständiga, myndigförklarade,
svarstagande medborgares med
den politiska beslutsprocessen.
dessa två oskiljaktiga element som
listiska tänkare inte haft klart för
i vart fall dragit felaktiga si
De har accepterat folkviljan som
läggande beståndsdel i demokratin.
då det gällt att tolka ” folkets
ja” har deras betraktelsesätt
kvantitativt. Det har för dem
räckligt att statsmakten i val
att styra landet. Den har därmed
legitimerats att tolka och t ·r.rotr<>.-1•
viljan på ett likartat sätt som
gamla samhället ansåg sig legi
handla för folkets – och sitt
bästa. Begreppet folkvilja har
got uteslutande kollektivt. Ett
tetsbegrepp. Inte en fråga om
hundratusen olika viljor och
önskemål. Inte främst en fråga
ment för och emot. Inte om vad
vara sakligt rätt och förnuftigt.
vad de i val godkända
ner vara rätt och riktigt. Just i
seende har motsättningarna
liberala och den kollektivistiska
kommit till sitt mest påtagOch det är just här som
från liberal utgångspunkt
självklara: Politiska makan inte lösa de många tuåter tusentals frågor som varavgörs av enskilda människor.
politiskt beslut skall kunna förvinna förståelse, måste det
vara folkligt förankrat. Det
vara förnuftsmässigt godDemokratiska majoritetsbeslut
formellt folkligt förankde behöver för den skull inte
·s vara förnuftiga i sak. Fö-
för politiska eller andra kollekytterst begränsade möjlighebetydelsefulla enskilda ärenden
förnuftsmässiga prövning som
individer förmår göra. KolleklinriiPtoh ” lut måste därför reserett begränsat antal viktiga poliom den på individens
öppna demokratin skall
och utvecklas.
därför som liberala ekonomer
under det senaste årtiondet
fria ekonomins fortbestånd till
för demokratibegreppets livshar dessutom kunnat konstatei ekonomin försvadet politiska systemets
beslutsmetoder tillåtits
in i den sektor som tidigare varit
enskilda människors valfriansvarstagande. De har också
·sa, att tilltron till demokratin
, liksom också förtroendet för
som utsetts att förvalta de
uppgifter som överförts från den
ska sektorn till den politiskt
121
Om denna förtroendekris har kollektivismens förespråkare – socialdemokraterna – länge varit medvetna. Men i stället för att gå avpolitiseringens och avkollektiviseringens för dem svåra väg har de
sökt vidga den kollektivt utövade makten. Fackliga och andra gruppintressen
har kanaliserats till ett växande antal
starka organisationer, vilka var och en
förutsätts verka i kraft av den styrka som
deras medlemsantal förmedlar. Syftet
har varit att bevaka medlemmarnas önskemål i den politiska fördelningsprocessen. Därmed har vi fått ett nytt slags
”blanddemokrati”. De maktpositioner
som organisationerna kommit att intaga
har försvagat statsmakternas auktoritet
– som objektivt verkande offentliga organ – och försvårat deras möjligheter att
hävda allmänna samhällsintressen. Särskilt påfallande har detta blivit, när sänkt
tillväxttakt ställts i förhållande till tidigare minskade resurser till förfogande
för för~elning till olika grupper.
Dubbel rösträtt
Den korporativistiska utvecklingen har
skapat ett slags dubbel rösträtt. En utövad av ledarna för organisationerna och
härledd av medlemmarnas mandat att fö-
reträda dem inför den politiska makten.
Samt en allmän rösträtt utövad av medborgarna i allmänna demokratiska val.
Den svenska konstitutionen har tagit bestämt avstånd från det korporativa systemet som sådant. Likväl har en faktisk
och reell maktförskjutning kommit till
stånd, vilken starkt påverkat och begränsat den strikt grundlagsenliga. Belysande
– och samtidigt skrämmande – är Stig
Malms och Lennart Bodströms direkta
122
och och indirekta hotelser att tillgripa
politiska strejker för att hindra regering
och riksdag att utöva sina konstitutionella befogenheter.
En annan väg att stärka den kollektiva
intressebevakningen vid sidan av den allmänna politiska beslutsprocessen – den
s k tredje vägen – beträddes framför allt
under det sena 60-talet och det tidiga 70-
talet. Själva demokratibegreppet överfördes till nya områden. Ekonomisk demokrati, demokrati på verkstadsgolvet,
skoldemokrati, demokrati på tidningsredaktioner, i det stora TV-huset, ja, t o m
demokrati i hemmet mellan föräldrar och
barn. Detta slags överförda demokrati
syftar till att ersätta individuella beslutsformer med kollektiva. Av den enskildes
egen efterfrågan eller av egna värderingar styrda avgöranden får vika för principen om majoritetens överhöghet.
Att klistra demokratietiketten på så-
dan verksamhet är ett tecken på språkligt förfall. Begreppet ”folkdemokrati”
belyser riskerna för detta slags missbruk. Med än större skärpa påvisades de
på sin tid av George Orwell i hans
”1984”. Han har fått rätt. Härutinnan,
liksom i många andra hänseenden. ”En
person som medvetet våldför sig på språ-
ket kommer” – säger New Stateman’s
förutvarande chefredaktör Paul Johnson
i sin bok ”Enemies of Society” – ”nästan säkert att våldföra sig på människor
om han får makt att göra det.”
Vad är ekonomisk demokrati?
Stora demokratiska partier – de svenska
socialdemokraterna exempelvis – har
tyvärr gjort sig skyldiga till samma missbruk av demokratibegreppet. Samt ägnat
sig åt att bygga upp ett slags
kring olika slagord. Tillräckligt ofta
repade har de till sist fått ett slags
mitet. De har inte ens fått ·
Vad är exempelvis begreppet ‘
misk demokrati”? När kan vi få
gisk, genomarbetad tolkning av
snart vaJje socialdemokratiskt
nyttjade begrepp? De kollektiva
fonder som sägs skola garantera
rige tillförs riskvilligt kapital för att
nödvändiga investeringar för
påstås vara en väg att
”ekonomiska demokratin”.
uppbyggda aktiesparfonder
emot ”fondkapitalism”. Enligt
aldemokratiska ideologen Jan
skall genom de kollektiva
derna ”industrin
”Direktörsväldet” måste bort.
den på enskild äganderätt byggda
nadsekonomin vägen?
Att Valter Åman griper
reagerar är förklarligt. Han tar
avstånd från slagordsdebatten
gällande, att gemenskapen
anställde och hans företag inte
vecklas genom löntagarfonder.
bildning för inte ”löntagaren
det egna företagets hjärtpunkt”.
ingen ”ekonomisk demokrati”.
om. Vi får ”en byråkratiskt styrd
demokrati för löntagarna”.
är därmed närmast total.
Men kanske är just oklarhet
eftersträvas. En fantasieggande
het. Det kan vara lättare att
niskorna – väljarna – med
som för tanken till
föra en debatt i krassa och kalla
miska termer. En debatt som
sa behovet av produktivitet och
arbete, nya initiativ, spakrävande insatser. Jämställdoch solidaritet attraherar
på ett ”effektivt utnyttjanlands tillgångar av arbete och
Men dunkelt tal fördunklar de
vårt och andra länder ställs
tider. Och försvårar för lande möjligheter som står
och måste utnyttjas, om
välstånd och frihet skall kunna
stärkas.
allmänna rådslag skall de s k
– ett begrepp som strängt
en förolämpning mot de fria
i en öppen demokrati – få
Där skall opinion bildas och
av majoritetsbeslut fastställda
föras vidare och påverka
av regering och riksdag. Inte
sakargumentens styrka. Inte i
objektiva och förnuftets kyliga
i sakfrågan. Utan legitimerade
en majoritet. Det är så
skall växa fram till
drivkraft i det förestående vamot denna allmänna bakgrund
om demokratin bör föras.
vars främsta syfte bör vara att
förutsättningarna för att förett demokratiskt system av den
angivit och också – inte minst
sambandet mellan demoindividuell frihet och ekonomisk
Frågan om möjligheterna att
t – genom f3.sta rättsregler
åt folkstyret träder då i förDärnäst behovet av en klarare
än hittills mellan den polimaktsfär och det ommedborgarna genom valfrihet
123
och ansvarstagande själva formar sin tillvaro.
Grundläggande fri- och rättigheter
Under det första årtiondet efter andra
världskriget pågick ett intensivt arbete
för att stärka den enskildes rättsställning
och bygga upp skydssmekanismer för
mänsliga rättigheter och grundläggande
friheter. Därbakom låg inte minst erfarenheterna från andra världskrigets grova kränkningar av individernas både fysiska och andliga integritet. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna utgjorde ett steg. Andra,
längre gående – och också sanktionerade – skyddsregler formades i Europarådets konvention om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Genom tilläggsprotokoll tilJ konventionen tillkom en omfattande katalog av skyddsföreskrifter.
De demokratiska staternas konstitutioner har i växlande grad sökt ge motsvarande garantier åt individuella rättigheter. Vår svenska regeringsform reglerar i sitt andra kapitel relativt uttömmande de grundläggande fri- och rättigheterna. Vi moderater har velat gå längre
i det hänseendet än andra. Vi har menat
att grundlagens skydd bl a mot ingrepp
och inskränkningar i näringsfriheten och
egendomsrätten inte är tillräckligt. Från
motsidan har hävdats, att detta skulle
alltför mycket begränsa den politiska
handlingsfriheten för statsmakterna i en
demokrati.
Den finska grundlagen har starkare
och annorlunda utformade garantier än
vår. För vissa frihets- och egendomsinskränkningar krävs olika grader av
124
kvalificerad majoritet. Tidigare ansågs
detta som en hämmande belastning för
statsmakterna. Numera torde motsatsen
vara fallet. Max Jakobson har nyligen i
en artikel gjort gällande, att den kvalificerade majoritet som krävs för all viktigare finsk lagstiftning – normalt tvåtredjedels, men i undantagsfall även femsjättedels – tvingar de politiska partierna till
samarbete över skiljelinjen mellan höger
och vänster och förhindrar kastningar i
den politiska beslutsprocessen. Även
majoritetsregeringar måste söka stöd hos
oppositionen för att genomföra sina förslag. Därför kan – säger Max Jakobson
– det som sker i Storbritannien inte inträffa, nämligen att parlamentet med
knapp majoritet beslutar förstatliga en
industri, som sedan efter nya val med en
knapp annorlunda majoritet åter privatiseras. Den bundenhet som majoritetsreglerna skapat skulle enligt Max Jakobson ha utgjort en förklaring till den stabilitet som präglat den finska samhällsekonomin under det senaste årtiondet.
Majoritetsmissbruk
Att i själva rättssystemet bygga in ytterligare garantier mot majoritetsmissbruk
är obestridligen en svår väg att vandra.
Gränsdragningsproblemen är många och
svåra. Vi st kan och bör man nå längre
än vad vi gjort i Sverige. Det är emellertid inte tillräckligt att bygga ut grundlagsskyddet. Även i icke grundlagsskyddade frågor måste det finnas ett så pass
brett samförstånd kring vissa fundamentala principer i och för samhällsarbetet,
att de enskilda medborgarna har rimliga
möjligheter att förutse vilka förändringar
som de kan drabbas av i sin tillvaro.
Fasta normer och värderingar
frågor som inte berörs i grundlagen
förutsättning för att samlevnaden
enskilda människor skall fungera
tiansfritt och för att
handlande skall kunna vinna fol
ståelse och möta förtroende. I
är det fråga om vad jag skulle
politisk moral. Om fasta
Och om respekt för sådana. Om
engelsmännen kaHar ”the rule of
Kan det vara rimligt – har man
hittills tama svenska debatten
– att långtgående fördeln·
åtgärder, som överför egendom
komster från en minoritetsgrupp
majoritetsgrupp, skall kunna
bara en enda rösts majoritet eller
elit efter lottning i riksdagen?
inte också här direkta
grundlagen eller ändrade
regler som kan utgöra garanti
”plundring av minoriteter” som
slags beslut i realiteten kan
Särskilt om normlösheten får bli
cip för statsmakternas handlande
nu tycks ske på skattelagstiftni
långt tidigare ägt rum på
stiftningens område. För lag!
medvetna medborgare i en
te det betraktas som i vaije fall
anstötligt att ändrade
plötsligt godtages, vilka totalt
den ekonomiska situationen för
av enskilda medborgare som
ekonomi med hänsyn till gällande
ler. Och än mera anstötligt att
med den uttryckliga mo ·
majoriteten av medborgarna
att det bara är en minoritet som
umgänget enskilda medborgare
skulle det slags på kvantitativ
”kontraktsbrott” betraktas
stötande. Men i förhållandet
l individ anses det demokraMajoriteten har besluminoriteten. Sådan är demokraså skall den definitivt inte vara.
ur denna vidare demokratiär den reaktion som ledaren för
största politiska parti gav uti en TV-intervju om det nu ak- . Den tunga, sakliga
från myndigheter och orviftades bort som något helt
1u1Jllallu~;;. En majoritet i riksdagen
förslaget. Det räckte. Men
kan inte besluta om vad som
fungerade var
denna företrädare för svenskt
viktigare än att industrins konoch villkoren för nyföretasamt att medborgarintres- ‘ rättssäkerhet och förnufIM””a15at beaktas.
den politiska maktutövningen
givna slutsatser av de tankar
framförts måste vara att den
makt- och myndighetssom sådan måste begränsas
det i största möjliga utsträckning
åt enskilda medborgare
inom ramen av nödvändiga
· ta ansvar för och fatta be- 125
slut om sin tillvaro. Själva gränsdragningen mellan den offentliga och den privata sektorn ärju nära nog avgörande för
kvaliteten på den öppna demokrati som
utgör målet för alla som vill sätta den
enskilda människan i centrum. Den är
enligt min mening avgörande också för
samhällsekonomin. Ju mera vi inskränker den enskildes möjligheter att efter
måttet av förmåga och resurser, genom
valfrihet och egna arbetsinsatser själv
bestämma över sin tillvaro, desto mer
kommer det demokratiska systemet att
försvagas. Ju fler uppgifter som flyttas
över från den privata sektorn till av väljarna i allmänna val utsedda politiker i
regering, riksdag och kommunala församlingar, desto mer sluten blir demokratin. Och – vilket inte minst de senaste årtiondena bekräftat – desto svagare
blir den ekonomiska tillväxten.
Om dessa för demokratibegreppet be
tydelsefulla relationer har under de senaste åren förts en allt livligare debatt
framför allt i de anglosaxiska länderna.
Särskilt intressanta är de analyser som
görs av den i Förenta Staterna numera
verksamma landsflyktige polske professorn Leszek Kolakowski. Denne sägs
vara socialdemokrat och har ägnat sig åt
att särskilt belysa socialdemokratins roll
i och betydelse för demokratiseringsprocessen. Belysande för hans tänkande –
och läsvärt inte minst för svenska fondsocialister – är en nyligen i tidskriften
Encounter publicerad artikel ”What is
Living (& what is dead) in the SocialDemoeratic ldea?”. Majoritetsregeln
kan inte – säger han – godtagas i den
socialdemokratiska idevärlden som en
absolut princip. Den måste stå tillbaka
för principen om de oförytterliga indivi- 126
duella rättigheterna. Iden om människans frihet och rättigheter är med andra
ord överordnad grundsatsen om majoritetsbeslutens giltighet. Frihetsbegreppet
måste betraktas som själva kärnan i en
socialdemokratisk idesyn. Utan friheten
förlorar alla andra värden sitt innehåll.
Kolakowski underkänner kategoriskt
den traditionella socialistiska iden att
staten skall nationalisera allting. Den
medicinen har – hävdar han – överallt
och utan undantag resulterat i totalitär
despoti.
I den pågående demokratidebatten har
professor Dan Usher i Oxford i sin bok
”The economic prerequisite of democracy” påvisat, att demokratin förutsätter fri marknadsekonomi. Med sina
många oberoende beslutsfattare och
maktcentra har marknadsekonomin skapat den maktbalans i samhället som demokratin kräver. Den har kunnat fördela
samhällets överskott utan uppslitande
politiska strider. Den politiska demokratin kan enligt Usher i längden inte tåla de
påfrestningar som blir följden av att staten bestämmer och fördelar inkomsterna
i samhället. Eftersom det inte rimligen
kan finnas någon samstämmig uppfattning om vem som skall tjäna mest, en
gruvarbetare eller en läkare, en byggnadsarbetare eller en kamrer, leder majoritetsbeslut i sådana fördelningsfrågor
bara till motsättningar och konflikter.
Problemen kan lösas bara av en fri marknad.
En lång rad andra forskare kommer
från olika utgångspunkter till i stort sett
samma resultat. Inte minst intressant är
ekonomiprofessorn vid La Probe University, E L Jones, som i sin för något år
sedan utkomna, inte alldeles lättlästa,
bok ”The European miracle” bl a
serar de faktorer som gjort
och inte det rika Asien – till
centrum. Han hävdar, att den
tiska marknadsekonomin i det av
nationalstater uppbyggda Europa
leva sitt eget liv genom ekonomins
relse från närgången kontroll av
tiska makten. Där fanns en
rik, självständig och litterat grupp
furstar och aristokrater å den ena
och den utsugna massan på fälten
andra. Det var hos denna
som fick växande och allt större
se, som marknadsekonomins
fåstes till gagn för Europa.
Professor Douglas North vid
tons State University gör
den privata äganderättens
som en självständig beståndsdel i
hällsbyggandet utgjorde en av de
gaste orsakerna till den i
lutionen. En efterträdare till
ge den privata äganderätten
större tyngd i den europeiska
processen. Alltmedan Carl
hemma i Sverige hävdar att
begreppet saknar all själ
vans. Det är – menar han,
Erlander- blott enjuridi ”-”·”‘”•••
struktion. I stort sett bara en
sedan statsmakterna genom
kande lagregler klätt av begreppet
anser lämpligt med hänsyn till sk
intressen.
En annan ekonom, Harvey
stein vid Harvard University, har
den enskilde individens hPtvn••’•”‘
samlade kollektivets resultat.
ningsförmågan, energin, motiven
derbörandes insatser, ”the
spirit” med andra ord, som blir
vad som åstadkommes. Som sambeskrivning på de egenskaåsyftar använder han det från
· hämtade begreppet ”X-fakDen företräder viljan att ansig, lusten att satsa, strävan efter
något nytt och att ta risker,
stå på egna ben och att göra sitt
att ha ambitioner, att tillägna sig
utnyttja kunskaper. Och hans
är att det fria kapitalistiska ekosystemets överlägsenhet över
ning med olika etiketter beatt X-faktorn får betydligt större
i det förra än i det senare.
var det slutsatser av det slaget
Anthony Burgess att i en interi Stockholm för någon tid sedan
att han rentav hatar staten, därden vill begränsa individens frimisstänker alla politiker och är
övertygad om att vi har det bättre
samhällets krav
gått långt i Sverige då det gäller
regerade” . Och politiskt styrda.
därför hårt beskattade. Längre än
annat håll i västvärlden. Vi kan
, att två tredjedelar av vår napasserar den offentliga
iform av tjänster och transfere- – bostadsbidrag, socialbidrag,
, pensioner mm.
har de politiska makthavarna- – kommit att bestämma
verkliga levnadsstandard.
insatserna och de egna inkoms- -de som påverkas av X-faktorn –
att spela en allt mindre roll.
ifrån att detta försämrat produk- 127
tiviteten och tillväxten i ekonomin, har
det också ökat motsättningarna mellan
olika grupper. Det demokratiska samhället har inte orkat hålla igen gentemot de
välorganiserade gruppernas inbördes
oförenliga krav.
I en artikel i Stockholms-Tidningen för
några veckor sedan ställde sex socialdemokratiska ekonomer hårda krav på sitt
parti i fråga om den ekonomiska politiken. De kritiserade särskilt den
”kravmaskin” som det genomorganiserade samhället byggt upp och faran för
att dess sinsemellan oförenliga anspråk
skulle förlama statsmakternas möjligheter att komma till rätta med den ekonomiska krisen. De hävdade – liksom jag
– den ekonomiska nödvändighetens och
de objektiva argumentens sakliga krav
framför kollektiva egoistiska gruppintressen. Jag tillåter mig citera:
”Nu kräver PRO att partiet skall garantera värdesäkringen av pensionerna. Hyresgäströrelsen vill att hyresgästerna skall kompenseras för hyreshöjningar. Kommunalpolitiker i långa
rader kräver att kommunerna inte
skall komma i kläm. De offentliganställdas fackföreningar begär fullständiga förtjänstutvecklingsgarantier. Det
har redan förvarnats om att LO i avtalsrörelsen 1983 tänker begära kompensation för regeringens åtstramningspolitik. Olika branschförbund
och -organisationer kräver alla att just
deras bransch bör få statligt stöd,
osv.”
De sex ekonomernas slutsats var att
den partiledning som ger efter för dessa
olika gruppers krav inte kommer att kun- 128
na ta landet ut ur rådande ekonomiska
svårigheter.
Ett fritt demokratiskt samhälle
Demokrati som uttryck för människors
självstyrelse och frigörelse måste ständigt bevakas, försvaras och förnyas. Ett
fritt demokratiskt samhälle förutsätter
en fri och öppen ekonomi. Samspel och
balans mellan individers och gruppers
önskemål och intressen. Bara i ett fritt
ekonomiskt system har människorna
möjlighet att själva ta och bära ansvar
samt att bestämma över avkastningen av
sina insatser.
Ett fritt samhälle är beroende av en
stark statsmakt som grund för inre
yttre trygghet. Som garant också
makt missbrukas. Ju mer .,..'”‘”a””‘
regleras och styrs av politiska
desto svårare blir det för det
fullgöra sina grundläggande
Redan idag har stat och kommun
sig så mycket, att de inte kan
elementära uppgifter. Samhället
vit alltmera svåröverskådligt.
kande krafter har växt fram.
grepp som ” politikerförakt”.
maktens auktoritet undergrävs. Vi
svag regering och en ineffektiv
ning. Det är demokratin som till
som förlorare.
El
D
Prt

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner