Print Friendly

Chris Heister; Sjukvården är i kris och har varit det länge

Av Redaktionen | 31 december 2003


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

sjukvården är i kris (
l av Chris Heister
Prestationsnivån i svensk sjukvård är låg. Större inflytande för kunderna
och högre prestationskrav på personalen är nödvändiga förändringar.
+++
F
ORTFARANDE HÅLLER svensk sjukvård rent
medicinskt god standard. Den som får
behandling för cancer kan räkna med att
~oderna me~oder och de senaste forskningsronen utnyttJas.
Men det är långtifrån säkert att omvårdnaden och
behandlingen är den bästa tänkbara. Det är för många
felbehandlingar och ofta lite för lite engagemang i omsorgen om patienterna. Jag har under de senaste decennierna i min släkt och i min vänkrets, precis som väldigt
många andra svenskar, sett tilltagande slapphet och slarv
i den dagliga vården. Svaren på de prover som tagits hanteras inte, effekterna av medicinering följs inte upp. Det
enklare åtgärder i sjukvården går på allt slappare rutin.
Det är inte den enskilde läkaren som personligen kan
lastas för de flesta slarviga uppföljningarna och kontrollerna. Den politiska och byråkratiska tvångströjan
har gjort att ansvar, kunskap och befogenheter inte följs
åt med ett sämre vårdarbete och vantrivsel som följd.
sjukvårdens problem är ett organisationsproblem. Och
det råder väl numera rätt stor enighet om att det verkligen
är så. Svensk sjukvård är organiserad i huvudsak enligt
gammalsovjetiska byråkratiprinciper. Huvudprincipen är
att det fattas politiska beslut om produktionsmål och om
fördelning av resurser. Det är politik som avgör var stråtkanonerna skall ställas och var bb-mottagning behövs. Det
mesta sköts nog enligt manualerna
men det där extra intresset och ”Varför skall det vara sämre
är politiska beslut som prioriterar
mellan patienter och som bestämmer priserna på medicin. Allt är
politiskt inom vården. Typiskt nog
har regeringspartiet de senaste åren
mest varit intresserat av att förhindra
sjukvårdens utveckling, förnyelse och
tillväxt.
omsorgen saknas. Arbetet har för
många blivit, liksom för allt fler
svenskar, ett nödvändigt ont för att
lönen skall utbetalas. Det är inte
samma entusiasm eller yrkesstolthet, fokus är mindre på patienten
och önskan att utvecklas för att
och osäkrare försäkringsskydd för kropp och själ
än för bil och hem?”
göra ett bättre och bättre jobb än vi vant oss vid.
Trots allt fungerar väl ändå den svenska vården relativt bra för den som verkligen kommer under behandling. Värre är det att väldigt många inte ens kommer så
långt. På de flesta håll i landet är köerna långa också för
snabbt och enkelt fixade sjukdomar och skavanker.
Exemplen är otaliga. För inte så hemskt längesedan
kunde vi i tidningarna läsa om en 67-årig kvinna som
fått besked om att hon kunde få vänta upp till 99 månader på en relativt liten men för hennes livskvalitet viktig
åderbråcksoperation. Åtta års väntan betyder att hon
skulle hinna bli 75 innan hon fick hjälp!
POLITIKENS ANSVAR
Få sådana problem kan skyllas på enskilda personer. Det
är inte personalens fel om många behandlingar och
IIJ lSvensk Tidskrift !2oo3, nr 21
Det är därför också politiken som
bär det fulla ansvaret för att vården inte fungerar.
Visst försöker vi alla som ser problemen och har
ambitioner att förbättra göra vad vi kan. Utmaningen
är att finna lösningar som flyttar besluten från byråkratin och politiken till patienterna och sjukvårdspersonalen. De senaste åren, kanske ett drygt decennium- sedan
Sovjetunionens sammanbrott! – har det på många håll
gjorts bestämda försök att finna lösningar som är mer
marknadslika än politiska.
När det i Stockholms Läns landsting i början av 90-
talet infördes en ny beslutsstruktur så att sjukvårdens
producenter fick betalt efter vad de faktiskt gjorde i stället för att de fick mer pengar om köerna var längre fick
det dramatiska effekter. När de borgerliga partierna i
landstinget tog över efter valet 1991 stod 31000 stockholmare i kö för vård. Efter bara två år med det nya beta!-
:h har varit det länge
ningssättet var köerna borta. Det producerades plötsligen betydligt mer sjukvård. Med samma vårdpersonal
och samma lokaler. Det var incitamentsstrukturen som
ändrats. Det blev tydligt att patientbehandling var prioriterad verksamhet i stället för att lobba för mer pengar
Vi moderater har ansträngt oss mer för att finna lösningar som liknar marknadens smidiga och obyråkratiska kundanpassning. Vi har arbetat fram ett förslag om
en heltäckande statlig hälsoförsäkring som ger makt till
patienterna. Det är de som skall välja var och under vilka
gentemot byråkratin och politikerna. ”Allt är politiskt inom
villkor de skall få sjukvård. Det
enda som behöver vara solidariskt
är finansieringen. Alla skall få vård.
Och ju mer marknadsliknande lösningar man kan finna desto större
Partierna är olika radikala. Vänstern – s+v+mp – i stockholmsregionen ansåg att det förhållandevis
vården.”
begränsade försöket att införa marknadsstyrning som
löst problemen 91-94 var för dramatiskt och djärvt varför man skärpte priskontrollen efter valet -94. Och vips
var köerna tillbaka. De borgerliga partierna strävar efter
att återinföra den vårdgaranti, som ger makt till patienterna genom att den som inte får vård inom garantitiden
har rätt att gå till någon annan men landstinget får ändå
betala. Återinföra eftersom den nationella vårdgaranti
som fanns under de borgerliga regeringsåren avskaffades
när det blev socialdemokratisk majoritet.
blir chansen att alla kommer att få vård. I tid.
BEIGE ELLER GRÅ
En enkel jämförelse mellan hur vi i Sverige hanterar ögon
och öron i sjukvården kan ge en viss aha-upplevelse. Av
tradition är hörselproblem en fråga uteslutande för sjukvården. Den finansieras och organiseras helt och hållet
av det politiska systemet. Det betyder verkligen att det
fungerar precis som i det gamla kommunistiska Östeuropa. Väntetiden för utprovning av hörapparat är upp
Kronprinsessan Lovisas sjukhus för barn å Kungsholmen ur Ny Illustrerad Tidning 1874.
lSvensk Tidskrift l2oo3,nr 21 IIJ
till fyra år. Om man tappar apparaten påbörjas ny väntetid om fyra år. Modellerna är beige eller grå.
Med ögon är det annorlunda. Optiker agerar av tradition på marknaden, det vill säga. på kundernas villkor. Väntetider finns inte. Den som behöver glasögon
kan få vänta en dag eller två om den vill träffa en speciell optiker och beroende på kraven på hur ovanliga glas
man vill ha -eller behöver- kan man få vänta upp till
två veckor på leverans sedan de väl provats ut.
I andra länder, som Danmark, Holland, Belgien och
Kanada behandlas hörapparater på liknande sätt som
glasögon i Sverige. Där finns det moderiktiga hörapparater precis som våra glasögon. Och nu annonseras det
till och med i tunnelbanan i Stockholm för operationer
mot starr och närsynthet. Men hörapparater
-nej inte i Sverige.
Vår moderata hälsoförsäkring
skulle lösa många av sjukvårdens
problem genom att göra det möjligt att leverera sjukvård lika
effektivt som livsmedelsaffä-
rerna levererar mat till oss och
som optikerna hjälper oss
med synen.
Men hälsoförsäkring och
vårdgaranti räcker inte. Vi
måste också organisera om
själva sättet försäkringarna i dag
fungerar på. En första och enkel
åtgärd borde vara att slå samman
försäkringen mot sjukdom med försäkringen för inkomstbortfall när sjukdomen är ett hinder för arbete. Den konstlade gränsen mellan behovet av vård och sjukdomens effekter på
hälsan är en effekt av systemkonstruktionen. Och det är
politiken som hindrar fiffiga lösningar. Systemet måste
naturligtvis inte bara tillåta utan stimulera till att sjukskrivningstiden förkortas genom att behandling kommer i gång snabbt.
Men ett annat systemfel talas det tyst om. Det är allvarligt att också prissättningen i sjukvården står kvar på
den politiska nivån. Det var interna prisförhandlingar
mellan landstingets politiker och landstingets sjukvårdsinrättningar som återskapade köerna efter -94 års
val. Hela hanteringen av läkemedel i Sverige- och i de
flesta andra EU-länder- är gammeJdags politisk med
prisförhandlingar och upphandlingsmonopoL I Sverige
har vi till och med försäljningsmonopoL Och för den
delen förbud att marknadsföra medicin mot patienter.
LÄKARNAS ACKORDSLÖN
Fram till 1970 fungerade den svenska sjukvården mer
som en marknad än i dag. Då betalade patienten till läka- 1111Svensk Tidskrift l2oo3, nr 21
ren vad läkaren skulle- och ville- ha betalt. Så gick det
till också på sjukhusen. Läkarens lön bestod i det han
drog in på arvoden av sina patienter. Dessa fick sedan
lämna kvittot till försäkringskassan som betalade sin försäkringstagare minus självrisken. Systemet hade flera
fördelar. Patienten var kung genom att det var av
honom/henne vården skulle få betalt. Pengarna följde
patienten, till praktiserande läkare eller till offentlig sjukvård. Det var viktigt för doktorn att vara tillgänglig. Utan
kunder ingen lön. Och ju mer arbete desto högre lön.
Många högt kvalificerade sjukhusläkare kunde också
efter sina arbeten som landstingsanställda under dagen
fortsätta med att mot ersättning till huvudmannen,
bedriva mottagning i dennes lokaler. Detta ökade tillgängligheten, förhindrade köer och var ett
exempel på en god effektiv sjukvård.
Ytterligare en fördel var att patienten fick en aning om hur mycket de
enklare besöken och medicinen
kostade. Patienterna blev upplysta konsumenter.
För större åtgärder fungerade det ungefär som vi alla
strävar efter i dag. Beslut om
åtgärder finansierades direkt
via försäkringskassan.
Den första januari 1970
infördes den så kallade sjukronan. Priset för all vård skulle vara
densamma. Och lågt. Sjukronereformen lanserades som ett steg mot en mer
solidarisk sjukvård. I själva verket tillkom
den av helt andra skäl. Ett av dem var att effektivisera skattekontrollen av läkarna. Ett annat och kanske
viktigare skäl var att utjämna läkarlönerna- det var ju
skillnad mellan läkare som hade många patienter och
därför jobbade hårt och läkare som inte jobbade så hårt
-genom att dessa fick månadslöner som inte längre hade
något med prestation att göra. De läkare som inte hade
så många patienter hade ju tid att driva fackliga krav om
löneutjämning. Det är inte att förvåna att läkare i dag
presterar väldigt mycket färre patientkontakter nu än
före reformen. I dag har en husläkare upptagningsområden som omfattar cirka 1500 – 2500 genomsnittligt
sjuka- eller genomsnittligt friska- personer. Före sjukronan och den fasta månadslönen var det vanligt att en
läkare hade dubbelt så många patienter. Så är det fortfarande på kontinenten till exempel i Frankrike som
enligt WHO har den bäst fungerande sjukvården i världen.
Effekterna av den stora socialisering av svensk sjukvård som sjukronorsreformen innebar lever vi med i dag.
Betydligt lägre effektivitet i sjukvården, betydligt mer
byråkrati och politikerstyrning. Betydligt mindre inflytande för patienter. Längre avstånd mellan beslut och
åtgärd och mindre inflytande över arbetet för personalen. Och betydligt mindre utrymme för egna initiativ
förändringar av sjukvården -när de utretts och diskuterats- inte uppstår från en dag till en annan. Privatpraktiserande läkare fanns det många före sjukronan
men de är pensionerade eller döda och det är glest meloch förnyelse. Köer och kriser är
sjukvårdens signum. ”Köer och kriser är
lan entreprenörerna i sjukvården i
dag. Det kan gå snabbt att få
genomslag för ökad patientmakt
men man måste räkna med att det
Som ett led i att stärka patienternas makt och inflytande över
sjukvården borde det nu vara dags
sjukvårdens signum.”
att både införa en nationell obligatorisk hälsoförsäkring
och att avpolitisera sjukvården genom att göra hela organisationen mer försäkringsmässig. Hur det skall gå till i
detalj – förändringsprocesser är alltid komplicerademåste utredas och diskuteras. Men ytterligare förstärkningar av sambandet mellan prestation och ersättning i
alla strukturer borde vara en självklarhet.
Den politiserade sjukvården har ju i stor utsträckning slagit ut alternativa infrastrukturer precis som jordbrukskunnande och småföretagande slogs sönder i de
planekonomiska systemen i Östeuropa. Det betyder att
kan ta tid att genomföra stora förändringar. Men det är ju en anledning att sätta igång
genast, inte att avvakta ytterligare.
Det är orimligt att vi har mindre inflytande över våra
öron än över våra ögon.
Och varför skall det vara sämre och osäkrare försäkringsskydd för kropp och själ än för bil och hem?
Chris Heister (chris.heister@sll.se )är förste vice ordfö-
rande i moderaterna, landstingsråd och oppositionsledare i stockhalms läns landsting.
MADE IN PRIDE
ETT REPORTAGE OM DET ROSA KAPITALET
av Jens Liljestrand
Utnyttja marknaden för att förändra attityder! Tiden är över när
endast politiker och debattörer försvarade homosexuellas rättigheter. Svenska företag gör sig kända utomlands genom att marknadsföra sig mot homosexuella. Samtidigt saknas diskussionen helt i
Sverige. Made in Pride öppnar för nya perspektiv på homosexuellas
frigörelse. Läs ett spännande reportage om kapitalismens frigörande effekter och rätten att vara annorlunda.
Hft, 189 sid, ISBN 7566-528-X, pris 180 kr !30% rabatt). Porto tillkommer.
…..~,
TIMBRO
Timbre
tel 08-587 898 00, tax 08-587 898 55
info!atimbro.se, www.timbro.se
Läs ett utdrag ur boken
och beställ den på
www.rosapengar.com
lSvensk Tidskrift lzooJ, nr zi iiJ

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner