Print Friendly

Carl Johan Ljungberg; Walter Eucken – en arkitekt för Tysklands efterkrigsekonomi

Av Redaktionen | 31 december 2001


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

.._
Q)
..::.:::
u
😮
C!)
MARKNADSEKONOMI
Walter Eucl<en- en arl<itel<t för
Tysl<lands efterl<rigsel<onomi
Av Carl Johan Ljungberg
E
FTER 1945låg Tysklands ekonomi i spillror. Ofta brukar
den ekonomiska återhämtningen förklaras med den
amerikanska Marshall-hjälpen samt med en ny marknadshushållning. I efterhand ter sig valutareformen 1948 och de nya ekonomiska
regelverken utslagsgivande.
De bäst kända insatserna gjordes
tveklöst av Ludwig Erhard. Som akademisk ekonom och en tid efter 1945
bajersk ekonomiminister, rådgivare
till de allierade och därefter Förbundsrepublikens förste ekonomiminister drev Erhard envist ”tvångsekonomins” avskaffande.
Utan ideer från nytänkande ekonomer hade dock Erhard haft svårt
att så snabbt nå resultat. Den krets
inom den så kallade Freiburgskolan
som med den liberale ekonomiprofessorn Walter Eucken i spetsen
aktivt arbetade för marknadsekonomins renässans kom att förse Erhard
med vital intellektuell ammunition.
För den som vill möta den spännande historien har Luder Gerken
(red.) i samarbete med Wendula von
Klinckowstroem utgivit en skrift kallad Walter Eucken und sein Werk.
Ruckblick auf den Vordenker der
sozialen Marktwirtschaft.
Eucken var född 1891 i en forskarfamilj i Jena. Hans far, Rudolf
Eucken, var en av de första som fick
motta Nobelpriset i litteratur, medan
modern var starkt konstnärligt lagd.
Eucken själv kom först att lockas av
historieämnet. Han fördes snart in
på nationalekonomin där han tyckte
sig se vitala uppgifter. Bland annat
visade den dåvarande tyska ekonomiska teoribildningen svagheter. En
klyfta började skilja teori och verklighet åt, i en ekonomi som snabbt
förändrades. Tyska nationalekonomer hämmades vid tiden för det första världskriget svårt av arvet från
den historiska skolan – med dess låga
precision, bundenhet vid de konkreta förloppen och motsvarande ovilja
att abstrahera och generalisera. Eucken fann att tongivande forskare stod
handfallna inför ekonomiska nyckelfenomen och förordade varianter
av planhushållning, vilket satte spår
också i den ekonomiska politiken.
I verk som Kritische Betrachtungen zum deutschen Geldproblem
(1923), Kapitaltheoretische Untersuchungen (1934) och Die Grundlagen der Nationalökonomie
(1940/1989) banade Eucken väg för
en dynamisk ekonomisk syn, skild
från dåtida tyska skolbildningar.
Euckens olust inför såväl laissezfaire-iden som interventionspolitiken kan anas bakom hans analyser
av penning- och konkurrensteorin.
Han utvecklade ett liberalt ekonomiskt tänkande, men utan att bli
neoklassiskt schematisk. Ofta framhävde Eucken hur marknadens tävlan inte i första hand sker för att
”skada” eller ”hindra” medtävlare.
Den bör mera ses som en prestations- eller leveranstävlan.
Eucken ägnade sig åt ekonomins
politiska och sociala ramverk, vad
som i Freiburgkretsen kom att kallas
”soziale Marktwirtschaft” resp
”Ordoliberalismus’: Han sökte förena
äldre naturrättsteori om människans
frihet under ansvar med nyare, ekonomiskt-liberala rön. Eucken framhöll bland annat hur i Tyskland före
1914 i princip en laissez-faire-politik
BJ lSvensk Tidskrift [ 2001, nr 31
hade rått. Under mellankrigstidens
kriser bedrev den tyska staten en rad
interventions-experiment, först med
socialistiska, därpå med nationalsocialistiska förtecken. Enligt Eucken
hade denna politik (även före nazismen) olyckliga följder. Politiken
stärkte skenbart statsmakten, men
försvagade den i sak, utan ökad trygghet för medborgarna. Eucken ville
noga granska dessa negativa erfarenheter, för att möjliggöra en mer frihetlig politik. Ekonomin borde få
trygghetsramar, men incitamenten
för en fri tävlan fick inte sättas ur spel.
Eucken förkastade även iden om
kollektiva (korporativa) uppgörelser
om löner och arbetsvillkor. Han
ansåg organ som monopoliserar
arbetsgivar- och arbetstagarintres-·
sena vara skadliga. Liksom Wienskolan betraktade han prismekanismen som en helt överlägsen informationsbärare också för arbetsmarknadens del.
Eucken satte individuell frihet
högt. Han undvek dock att tänka partipolitiskt. Samtidigt insåg han, mot
bakgrund av diktaturen och av Weimar-årens partisplittring, att det var
nödvändigt att finna politiskt enande
formler. Det gällde även det förslag
som Freiburg-forskarna gav Ludwig
Erhard, och vars huvudprinciper
snart vann gehör hos alla partier.
Det var förstås ovärderligt att
iden om en fri marknad, och om viss
social minitrygghet kunde antas av
samtliga parter. Detta dämpade konflikter och gjorde inte minst den
”modernisering” av den tyska socialdemokratin möjlig varigenom partiet övergav sina förstatligandekrav.
Carl Johan Ljungberg (cjl@brevet.nu) är fil dr i statskunskap och författare
BOKFAKTA
Författare: Luder Gerken (red)
Titel: Walter Eucken und sein
Werk
Förlag: J C B Mohr Paul Siebeck,
2000

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner