Print Friendly

Carl-Fredrik Jaensson, Fredrik Johansson; Högern segrade, såg och gick sin väg

Av Redaktionen | 31 december 1993


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

HöGERN SEGRADE,
o
SAG OCH GICK SIN VAG
AV CARL-FREDRIKJAENSSON OCH FREDRIKJOHANSSON
I sin iver att skapa en vision harförfattarna tillförslaget till nytt moderat handlingsprogram
anpassat synen på politik och dess roll isamhälletpå ettfelaktigt sätt. En i övrigt storförståelse
av detfria samhällets dynamik kombineras med enförhoppning om att människor kommer att
organisera sina liv enligt traditionellt borgerliga mönster. Men den huvudsakligafördelen med
ettfritt samhälle är inte att människor lever ifamiljer, har pengar på banken eller äger sitt
radhus.
U
nder det sena åttio- och
det tidiga nittiotalet har
de klassiskt borgerliga
ideerna om marknadsekonomi, rättsstat och civilt samhälle
firat exempellösa framgångar. Vi lever
inte längre i en världsdel som till hälften
liggerunderkommunistisktfortryck och
det är ra människor som på allvar vågar
uttrycka sitt stöd for tanken att människor kan bli fortryckta till lycka. Det har
till och med gått så långt att svenska
etermediainte längre fårsöker driva hem
tesen att USA inte alls är ett bättre och
mänskligare samhälle än Sovjetunionen.
Idag uppfattas det faktiskt som en
belastning for en partiledare att hon
tidigare har varit medlem i ”MarxistCARL-FREDRIKJAENSSON är or<!föratrde
och FREDRIKJOHANSSON vice on!fdratrde i
Fria Moderata Studmiförbutrdet.
Leninistiska Kampforbundet” och att
hon fåreträder ett parti vars vänner utornlands fram till helt nyligen bestod av
några av nittonhundratalets värsta mördare och banditer (vilka utländska vänner har de idag?). Det kan också uppfattas sompinsamt att hon produceratbarnprogram åt Sveriges Television – ett
faktum som inte förvånar oss inom den
nuvarande studentgenerationen.
1994 blir forhoppningsvis året då
kommunistpartietkastas ut urdetsvenska
parlamentet. Och forhoppningsvis har
ideema om planekonomi, proletariatets
diktatur och samhälleligt ägande av produktionsmedlen for evigt gjort rashygien, apartheid och korporativism sällskap på idehistoriens skräphög.
Det motstånd som högern möter i
dagens idedebatt ser diametralt annorlunda ut mot for bara fem år sedan. Utan
tvivel beror detta till stor del på att det
164 SVENSK TJDSKRIFT
politiska spektret förskjutits högerut.
Socialismens kollaps ackompanjerades
av ett genombrott för de ideer som
under de senaste 15 åren burit fram en
mycket övertygad, ung och liberalt influerad höger. De allra flesta politiska
partier accepterar idag valfrihet i skola,
sjukvård och barnomsorg, privatisering
av statlig och kommunal egendom, ej
statskontrollerade etermedia, och att
produktionen i samhället skall grunda
sig på privat ägande och avtalsfrihet.
Vi skall för den skull inte sälja skinnet
innan björnen är skjuten. Den uppblossade neofascismen runt om i Europa
lär oss att tiden har en tendens att verka
dämpande och förlåtande även på historiens mest fruktansvärda individer och
missgärningar. På oss som tror på frihetens och civilisationens ideer ligger ett
tungt ansvar att efterbehov påminna om
de grymma missgreppen i europeisk
nittonhundratalshistoria.
Även i den svenska politiska diskussionens utveckling ser vi anledningar till
viss oro. Den svenska högerns respons
till dessa orosmoln oroar oss inte mindre.
gama”, ”arbetarna”, ”kvinnorna” och
framförallt ”barnen”, kan kanske upplevassom stötande, men de är knappast att
beteckna som förvånande eller överraskande.
Det som kan upplevas som nytt och
på sikt farligt är en ny karaktär på argumentationen mot borgerlighetens ekonomiska liberalism och för stor offentlig
sektor och politisk reglering av ekonomin. Den uppenbara bristen på goda
empiriska, och for den delen även teoretiska, argument för en stor offentlig
sektor har satt kreativa krafter i rörelse
hos dess försvarare. Argumenten mot
privatiseringar är inte längre att offentliga monopol är att föredra då de ger
stordrifts- och planeringsfördelar. Övergripande diskussioner om ekonomisk
effektivitet förs överhuvudtaget inte
längre, av det enkla skälet att den offentliga sektorns försvarare vet att de inte har
mycket att vinna på sådana.
Istället används en debatteknik som
tar sig uttryck i termer av vinnare mot
förlorare, starka mot svaga, manligt mot
kvinnligt, bankdirektörer mot barn,
ekonomiskt mot mänskligt. Då det inte
längre är möjligt att hävda att en stor
Fiendens nya språk offentlig sektor är tillväxtgenererande
De kraftiga reaktionerna på de nya bor- blir det istället en fråga om rimligheten
gerliga makthavarnas oftast mycket i att ”barnen på fritids skall tvingas betala
modesta nedskärningar, från människor bankdirektörernas fallskärmsavtal”.
som har som profession att påstå sig Borgerlighetensmotståndareidagoch
företräda ”folket”, ”de svaga”, ”lönta- morgon finner man inte inom en
Sv EN sK TI DSKR IFT 165
l
!
\
\
traditionell, tillväxtorienterad socialdemokrati. Istället är det en socialism saluförd i ny ”mjuk” forpackningsomkommer att utgöra det huvudsakliga hotet
mot frihet och välstånd. Denna tar sig
uttryck i ekologism, feminism, antiekonomism, alternativism, och framforallt i ett blint forsvar for välfärdsstaten
och höga offentliga utgifter.
Insiktslöst
Vissa svenska ekonomers dristighet att
uttala sig om forhållanden som det endast finns mycket osäker kunskap om
(vilket de rimligen borde inse själva), har
lett till ett försämrat fortroende for nationalekonomin som akademisk disciplin och for ekonomerna som yrkeskår.
I kombination med en journalistledd,
folkfordummande kampanj kring begreppet marknad har detta lett fram till
en situation där det har blivit legitimt att
förespråka politisk regleringavfor marknadsekonomin livsviktiga marknader.
”Skall spekulanterna eller de demokratiskt valda politikerna bestänuna?”,
bräker de självutnämnda intellektuella
politisk potential. Någon begåvad person sa vid något tillfålle att förmögenhetsskatt är en lyx som bara mycket rika
länder har råd med. Sverige tillhör inte
dessa. Att forslagen i bästa fall inte har
någon, och i värsta fall kontraproduktiv,
effekt tycks emellertid sakna intresse.
Debatten om de fallskärmsavtal som
olika bankdirektörer begåvat sig med är
ett belysande exempel på vår konstruktivistiskt dominerade samhällsdebatt eller, med andra ord, debattörernas
styr&ställ-attityd. Naturligtvis ärdetstö-
tande att en rad inkompetenta personer
fltt sjusiffriga avgångsvederlag. Det finns
heller ingen som helst anledning att på
något sätt tycka synd om denna exklusiva grupp välbärgade förlorare.
Vad som är mångfaldigt mer skrämmande är dock att det även i relativt
rumsrena politiska läger tycks vara legitimt att diskutera möjligheten att upphäva dessa avtal. Finansministerns reaktion borde vara att på sin höjd beklaga
avtalen, hänvisa till den svaga ägarrollen
i foretagen som framfor allt är en följd av
socialdemokratisk politik, men samtioch Ekoredaktionen svarar med ett in- digt kompromisslöst försvara den
stänunande nickande. Bisarrt nog tycks civilrättsliga princip som säger att indet finnas folk som tror att krisen i gångna avtal skall hållas. Den verkliga
Sveriges ekonomi och i den offentliga reaktionen är istället att man skall utreda
sektorn beror på att det fortfarande är om det är möjligt att fl avtalen upptillåtet att köpa och sälja värdepapper. hävda. Regeringen, som for övrigt kalPolitiska ingrepp riktade mot sam- lar sig borgerlig, sänder således ut en
hällets relativt välbärgade har alltid stor signal om att den anser sig ha rätt att
166 SVENSK T!DSKRIFT
ingripa i den fria avtalsrätten.
Sverige är idag västvärldens mest
politiserade samhälle. Ingenstans ärskattema så höga, den offentliga delen av
ekonomin så stor och regleringarna så
omfattande. Samtidigt upplever ekonomin en formidabel kris. Verkligheten
har till slut gjort det omöjligt att fora en
verklighetsfrämmande politik. Den
övergripandepolitikenformas intelängre
utifrån väljamas mandat, inte heller utifrån politikernas ideer. Politiken formas
av dem vars uppgift är att folja verklighetens signaler, dvs politiska tjänstemän
och rådgivare. Därfor är dagens kris
också ett hot mot demokratin.
Dennabakgrundforhindrar inte samhällsdebattörer att uppvisa en total brist
på insikt om Sveriges ekonomiska problem. I ett samhälle där politiker administrerar två tredjedelar av ekonomin,
där underskottet i statsfinanserna är 15
procent av BNP och där den offentliga
sektorn står for 40 procent av sysselsättningen, utpekas marknaden eller
”kasinoekonomin” och bankmän eller
”spekulanterna” som syndabockar. Att
det finns individer i New York som
tjänat ansenliga summor pengar på att
densvenska regeringen trodde sigkunna
reglera priset på den svenska kronan, ges
ett större forklaringsvärde till den uppkomna situationen än att olika svenska
politiker sedan 1970 ökat det politiska
inflytandet över ekonomin i en for västerländskademokratier unik omfattning.
En liberal samhällssyn
Det är av avgörande betydelse for framtiden att åstadkomma en ökad forståelse
for kopplingen mellan politik och välstånd. Högern måste bli bättre på att
använda exemplets makt, inte bara när
inkonsekvens och ihåligheter i motståndarens ideer skall avslöjas utan framforallt när det fria samhället och den
icke-reglerade ekonomin skall forsvaras. Det bör framhävas att det inte är en
slump att människor har det bättre i
Syd- än i Nordkorea, i Thailand än i
Vietnam, i Hong-Kong än i Kina, i
västra än i östra Tyskland. Det bör likaså
framhävas att det inte är en slump att den
svenska bostadsmarknaden präglas av
köer eller överskott, att svenska matpriser är höga eller att effektiviteten i den
offentliga sektorn är sämre än i den
privata.
En vanlig missuppfattning är att liberaler tillskriver individen en vittomfattande formåga att göra rationella övervä-
ganden. Tvärtemotdenna populära skevsyn grundar en liberal i Hayeks tradition
sin uppfattning på en mycket skeptisk
inställning till den enskilda människans
möjlighet att forstå hur samhället fungerar och framforallt till hennes möjligheter att på ett målinriktat och effektivt
sätt ingripa i dess olika processer.
Man kan forvisso alltid hävda att
SvENsK T!DSKRI FT 167
friheten har ett egenvärde och att varje
individ skall ha rätten att bestämma över
sin egen tillvaro. Problemet är att detta
värde inte erkänns av alla och framfårallt
inte i alla situationer. Det är därfår av
största vikt att öka förståelsen får den
liberala synen på samhället och även får
den teoretiska, liberala kritiken av socialismen, planekonomin och interventionismen. Liberalismens antirationalistiska samhällssyn är en intellektuell styrka, men på samma gång en
marknadsfåringsmässig svaghet.
Det tycks nämligen vara så att i den
offentliga debatten har den som föreslår
en aktiv handling ett övertag gentemot
den som hävdar att det inte finns någon
fårbättrande åtgärd att vidta. I våra vardagliga liv söker vi ofta aktiva lösningar
på de problem vi stöter på, mera sällan
sätter vi armarna i kors och hoppas att de
löser sig själva. Om vi ser någon ligga i
en vak förespråkar vi ett aktivt ingripande. Det är frestande att göra analogier mellan dessa problem och samhällsproblem. Om vi äter medicin när vi är
sjuka, borde vi då inte också ge samhället och ekonomin medicin när de är
sjuka?
Det är ur detta perspektiv inte särskilt
svårt att fårstå den attraktionskraft som
keynesianismen haft på politiker. Att
kunna styra samhällsekonomin till det
bättre genom att manipulera ett fatal
väldefinierade makroekonomiska aggregat är en lika enkel som vacker ide. En
keynesian ser inga moraliska problem
fårknippade med att underbalansera statens budget. Tvärtom, den fiskalt
slösaktige politikern kan ersätta sitt då-
liga samvete med en känsla av rättfardighet.
Den aktive politikerns övertag gentemot fårsvarare av laissez faire är extra
tydligt i krissituationer. Den som hävdar
att politiker inte har formåga att lösa
samhällsproblem och att de därfår inte
skall försöka, möts idag inte bara med
oförståelse. Det uppfattas som direkt
oansvarigt. Partipolitiska realiteteromöjhggör näst intill alltid en avhållsamhet
från regleringar. Att den borgerhga regeringen bedriver en aktiv arbetsmarknadspohtik är därfår naturligt, men inte
desto mindre beklagligt.
Högerns uppgift
På lång sikt hgger dock problemet inte
i hur kanslihuset brottas med dagspolitiska problem, utan hur den svenska
högern agerar i samhällsdebatten. Det är
den borgerlige debattörens uppgift att
fårklara att misslyckade regleringar inte
beror på dllig tirning, på vissa aktörers
osolidariska beteenden ellerpå ren otur.
Historien lär oss dock att detta är en
mycket svår uppgift
Liberala ekonomer fårklarade redan
på 20-talet att planekonomin var dömd
168 SVENSK TIDSKRIFT
att misslyckas. Men de talade oftast för
döva öron. Planekonomin som ide
kunde inte dödförklaras förrän p~ slutet
av 80-talet. Fram till dess var det ~tmins?-
tone mer än rumsrent att försvara statligt
ägande och planerande av ekonomin.
Det är ett tragiskt faktum att exemplet är vida överlägset teorin när det
gälleratt övertyga omstyrkan respektive
svagheten hos ideer. Det ärdet svältande
rumänska barnet, den döda ~eckiska
skogen, eller den fcln varor befriade
polska butiken som sänder planekonomin till historiens skräphög. Vad
hjälper det d~ att Mises och Hayek 50 ~r
f<ire misärens blottläggande, förklarade
varförsamhällsplaneringinte kanlyckas,
och hur den fria ekonomin använder
kunskap som politikern aldrig kan ha
till~ng till.
Borgerlighetens uppgift i samhällsdebatten m~ste nu vara att öka först~el?-
sen för det fria samhället och den
oreglerade ekonomins dynamik och
påvisa de begränsningar som finns för
den som vill styra och reglera samhället
till det bättre. För att detta skall vara
möjligt är det en förutsättning att man
konsekvent håller fast vid den liberala
metoden att studera samhället.
En ännu mera naturlig förutsättning
är att borgerlighetens företrädare själva
fårstår vari marknadsekonomins dynamik består. Med viss förstummelse noterar vi att när den moderata programgruppen i sitt förslag ”Allsidighetens
samhälle” tar p~ sig uppgiften att redovisa ”marknadsekonomins grundläggande förutsättningar”, lyckas man åstadkomma imponerande tre fel av tre möjliga. Man p~st~r att det är ”valfrihet,
personligt ägande och sparande”.
Vi vågar nog påstå att vi läst läxorna
n~got bättre. Det som skiljer marknadsekonomin fcln andra ekonomiska system är bland annat att s~väl omfattningen av konsumenternas valmöjligheter, som ägandestruktur och fördelningen mellan sparande och konsumtion är helt öppna fclgor. Det enda sättet
att garantera valfrihet är att ha politisk
kontroll över produktionen. Det enda
sättet att garantera personligt ägande är
att politiskt reglera ägandet. Det enda
sättet att garantera sparande är att införa
tvångssparande. Detlåterinte sommarknadsekonomi i v~ra öron.
Ett borgerligt samhälle
Det moderata programarbetet domineras annars av ett mycket intressantförsök
att ge liberalkonservatismen en vision.
Utan en positivvisionblirdetborgerliga
budskapet lätt fatalistiskt; politisk passivitet som norm erbjuder inte automatiskt n~got ~t den som vill se ett konkret
och specifikt bättre samhälle för att ge
normen en röst.
Att fokusera och lyfta fram olika
Sv EN sK TIDsKR IFT 169
former av gemenskaper som människor
frivilligt underkastar sig, är en naturlig
del av ett borgerligt budskap. Grunden
for vårt politiska engagemang är just en
fascination över de resultat som samverkan mellan fria människor ger. De västerländska civilisationernas tro på tolerans, öppenhet och frihet har inte bara
skapat ert enastående välståndutan också
kulturella och sociala institutioner som
visat sig bärkraftiga och framgångsrika.
Vår uppfattning är dock att det moderata programarbetet i sin iver att skapa
en vision, har anpassat synen på politik
och dess roll i samhället på ett felaktigt
sätt. Man tycks i vissa frågor drömma
mer om ett samhälle med traditionellt
borgerliga livsstilar, än ett fritt samhälle.
På det sättet görman förmodligen friheten, inklusive friheten att leva ett borgerligt liv, en björntjänst. Ivärstafallkan
dessa drönunar ligga till grund for politiska misstag av socialdemokratisk dignitet.
Den politiskt administrerade välfården varinte densvenska socialdemokratins enda ambition. Ifolkhemsmetaforen
låg inte bara en dröm om ett bättre
samhälle utan även en dröm om det
goda livet. I rniljonprogranunets, den
aktiva alkoholpolitikens och fluorsköljningens forlovade land skulle ingen
tvingas fornedra sig for de besuttna.
solidaritetenskulle manfa, ominte med
modersmjölken, så i alla fall senast i
förskolan. Vi har bittert fatt ertåra att
människor och samhällets sociala
strukturer är alldeles for komplicerade
för att låta sig tillrättaläggas rationellt av
sociala ingenjörer. Kostnaden for femtio ir av socialdemokratiskt experimenterande med samhället konuner inte
bara att bäras av oss som lever idag utan
även av våra barn och barnbarn.
Det som oroar oss är att det i det
moderata programarbetet finns en tendens att vilja ersätta den socialdemokratiska visionen av det goda livet med en
moderat ellerborgerligvision om hur vi
bör leva våra liv. En i övrigt stor förstå-
else av det fria samhällets dynamik kombineras med en forhoppning om att
människor konuner att organisera sina
liv enligt traditionellt borgerliga mönster.
Även om den moderata synen är
Ungt mer dynamisk än den socialistiska,
insmyger sig ett statiskt synsätt när det
konuner till boende, sparande, arbete
och framforallt familjebildning. Det
manifesteras i meningar som ”Fler skall
kunna äga sin bostad och bestånuna
över den”, ”En årslön på banken ger en
handlingsfrihet och en beredskap, som
idag alltfor ofta saknas”, och ”Familjerna måste kunna fungera som livskraftiga ekonomiska enheter, präglade av
gemensamtansvarfor försörjningen och
for att vårda och förvalta det man har
tillsarrunans”.
170 SvENsK TtDSKRtFT
Dessa i och for sig hannlösa formuleringar står i en viktig kontrast med de
ekonomiska kapitlens syn på samhällets
sätt att fungera. En viktig egenskap hos
ett välutvecklat samhälle är att medborgamaärmycketstarktberoende avrnånga
andra, ofta anonyma, medborgare, och
att mankanleva påmycket högstandard
utan att äga minsta lilla sak. Lika lite som
det i ett civiliserat samhälle är nödvändigt att äga sin egen ko for att kunna
dricka mjölk, är det nödvändigt att äga
sitt eget hus for att kunna bo.
Att ägandestrukturen domineras av
familjer och andra gemenskaper kan till
och med ses som tecken på underutveckling, tecken på att det föreligger
stor osäkerhet och stora risker i samhället. Föredrar moderaterna verkligen Irlands, Spaniens och Greklands bostadsmarknad, där cirka 80 procent av hushållen äger sma bostäder, framfor
Schweiz, Tysklands och Nederländernas,
där motsvarande andel är 30-40 procent?
Den huvudsakliga fordelen med ett
fritt samhälle är inte att människor lever
i familjer, har pengar på banken eller
äger sitt radhus. Ett fritt och tolerant
samhälle har tvärtom sin styrka i att det
tillåtermänniskoratt experimentera, leva
annorlunda, lyckas och misslyckas.
Det är denna process, denna ständiga
rörelse utan slutmål som kännetecknar
utvecklingen i de västerländska civilisationerna. Enligt vår mening finns det
en risk att moderata samlingspartiet utifrån en god förståelse av frihetens betydelse for utvecklingen, drar den felaktiga slutsatsen att man bör cementera de
sociala strukturer som for närvarande
/
framstår som mest livskraftiga.
SVENSK T!DSKRIFT 171

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism