HöGERN SEGRADE, o SAG OCH GICK SIN VAG AV CARL-FREDRIKJAENSSON OCH FREDRIKJOHANSSON I sin iver att skapa en vision harförfattarna tillförslaget till nytt moderat handlingsprogram anpassat synen pÃ¥ politik och dess roll isamhälletpÃ¥ ettfelaktigt sätt. En i övrigt storförstÃ¥else av detfria samhällets dynamik kombineras med enförhoppning om att människor kommer att organisera sina liv enligt traditionellt borgerliga mönster. Men den huvudsakligafördelen med ettfritt samhälle är inte att människor lever ifamiljer, har pengar pÃ¥ banken eller äger sitt radhus. U nder det sena Ã¥ttio- och det tidiga nittiotalet har de klassiskt borgerliga ideerna om marknadsekonomi, rättsstat och civilt samhälle firat exempellösa framgÃ¥ngar. Vi lever inte längre i en världsdel som till hälften liggerunderkommunistisktfortryck och det är ra människor som pÃ¥ allvar vÃ¥gar uttrycka sitt stöd for tanken att människor kan bli fortryckta till lycka. Det har till och med gÃ¥tt sÃ¥ lÃ¥ngt att svenska etermediainte längre fÃ¥rsöker driva hem tesen att USA inte alls är ett bättre och mänskligare samhälle än Sovjetunionen. Idag uppfattas det faktiskt som en belastning for en partiledare att hon tidigare har varit medlem i "MarxistCARL-FREDRIKJAENSSON är or<!föratrde och FREDRIKJOHANSSON vice on!fdratrde i Fria Moderata Studmiförbutrdet. Leninistiska Kampforbundet" och att hon fÃ¥reträder ett parti vars vänner utornlands fram till helt nyligen bestod av nÃ¥gra av nittonhundratalets värsta mördare och banditer (vilka utländska vänner har de idag?). Det kan ocksÃ¥ uppfattas sompinsamt att hon produceratbarnprogram Ã¥t Sveriges Television - ett faktum som inte förvÃ¥nar oss inom den nuvarande studentgenerationen. 1994 blir forhoppningsvis Ã¥ret dÃ¥ kommunistpartietkastas ut urdetsvenska parlamentet. Och forhoppningsvis har ideema om planekonomi, proletariatets diktatur och samhälleligt ägande av produktionsmedlen for evigt gjort rashygien, apartheid och korporativism sällskap pÃ¥ idehistoriens skräphög. Det motstÃ¥nd som högern möter i dagens idedebatt ser diametralt annorlunda ut mot for bara fem Ã¥r sedan. Utan tvivel beror detta till stor del pÃ¥ att det 164 SVENSK TJDSKRIFT politiska spektret förskjutits högerut. Socialismens kollaps ackompanjerades av ett genombrott för de ideer som under de senaste 15 Ã¥ren burit fram en mycket övertygad, ung och liberalt influerad höger. De allra flesta politiska partier accepterar idag valfrihet i skola, sjukvÃ¥rd och barnomsorg, privatisering av statlig och kommunal egendom, ej statskontrollerade etermedia, och att produktionen i samhället skall grunda sig pÃ¥ privat ägande och avtalsfrihet. Vi skall för den skull inte sälja skinnet innan björnen är skjuten. Den uppblossade neofascismen runt om i Europa lär oss att tiden har en tendens att verka dämpande och förlÃ¥tande även pÃ¥ historiens mest fruktansvärda individer och missgärningar. PÃ¥ oss som tror pÃ¥ frihetens och civilisationens ideer ligger ett tungt ansvar att efterbehov pÃ¥minna om de grymma missgreppen i europeisk nittonhundratalshistoria. Även i den svenska politiska diskussionens utveckling ser vi anledningar till viss oro. Den svenska högerns respons till dessa orosmoln oroar oss inte mindre. gama", "arbetarna", "kvinnorna" och framförallt "barnen", kan kanske upplevassom stötande, men de är knappast att beteckna som förvÃ¥nande eller överraskande. Det som kan upplevas som nytt och pÃ¥ sikt farligt är en ny karaktär pÃ¥ argumentationen mot borgerlighetens ekonomiska liberalism och för stor offentlig sektor och politisk reglering av ekonomin. Den uppenbara bristen pÃ¥ goda empiriska, och for den delen även teoretiska, argument för en stor offentlig sektor har satt kreativa krafter i rörelse hos dess försvarare. Argumenten mot privatiseringar är inte längre att offentliga monopol är att föredra dÃ¥ de ger stordrifts- och planeringsfördelar. Övergripande diskussioner om ekonomisk effektivitet förs överhuvudtaget inte längre, av det enkla skälet att den offentliga sektorns försvarare vet att de inte har mycket att vinna pÃ¥ sÃ¥dana. Istället används en debatteknik som tar sig uttryck i termer av vinnare mot förlorare, starka mot svaga, manligt mot kvinnligt, bankdirektörer mot barn, ekonomiskt mot mänskligt. DÃ¥ det inte längre är möjligt att hävda att en stor Fiendens nya sprÃ¥k offentlig sektor är tillväxtgenererande De kraftiga reaktionerna pÃ¥ de nya bor- blir det istället en frÃ¥ga om rimligheten gerliga makthavarnas oftast mycket i att "barnen pÃ¥ fritids skall tvingas betala modesta nedskärningar, frÃ¥n människor bankdirektörernas fallskärmsavtal". som har som profession att pÃ¥stÃ¥ sig BorgerlighetensmotstÃ¥ndareidagoch företräda "folket", "de svaga", "lönta- morgon finner man inte inom en Sv EN sK TI DSKR IFT 165 l ! \ \ traditionell, tillväxtorienterad socialdemokrati. Istället är det en socialism saluförd i ny "mjuk" forpackningsomkommer att utgöra det huvudsakliga hotet mot frihet och välstÃ¥nd. Denna tar sig uttryck i ekologism, feminism, antiekonomism, alternativism, och framforallt i ett blint forsvar for välfärdsstaten och höga offentliga utgifter. Insiktslöst Vissa svenska ekonomers dristighet att uttala sig om forhÃ¥llanden som det endast finns mycket osäker kunskap om (vilket de rimligen borde inse själva), har lett till ett försämrat fortroende for nationalekonomin som akademisk disciplin och for ekonomerna som yrkeskÃ¥r. I kombination med en journalistledd, folkfordummande kampanj kring begreppet marknad har detta lett fram till en situation där det har blivit legitimt att föresprÃ¥ka politisk regleringavfor marknadsekonomin livsviktiga marknader. "Skall spekulanterna eller de demokratiskt valda politikerna bestänuna?", bräker de självutnämnda intellektuella politisk potential. NÃ¥gon begÃ¥vad person sa vid nÃ¥got tillfÃ¥lle att förmögenhetsskatt är en lyx som bara mycket rika länder har rÃ¥d med. Sverige tillhör inte dessa. Att forslagen i bästa fall inte har nÃ¥gon, och i värsta fall kontraproduktiv, effekt tycks emellertid sakna intresse. Debatten om de fallskärmsavtal som olika bankdirektörer begÃ¥vat sig med är ett belysande exempel pÃ¥ vÃ¥r konstruktivistiskt dominerade samhällsdebatt eller, med andra ord, debattörernas styr&ställ-attityd. Naturligtvis ärdetstö- tande att en rad inkompetenta personer fltt sjusiffriga avgÃ¥ngsvederlag. Det finns heller ingen som helst anledning att pÃ¥ nÃ¥got sätt tycka synd om denna exklusiva grupp välbärgade förlorare. Vad som är mÃ¥ngfaldigt mer skrämmande är dock att det även i relativt rumsrena politiska läger tycks vara legitimt att diskutera möjligheten att upphäva dessa avtal. Finansministerns reaktion borde vara att pÃ¥ sin höjd beklaga avtalen, hänvisa till den svaga ägarrollen i foretagen som framfor allt är en följd av socialdemokratisk politik, men samtioch Ekoredaktionen svarar med ett in- digt kompromisslöst försvara den stänunande nickande. Bisarrt nog tycks civilrättsliga princip som säger att indet finnas folk som tror att krisen i gÃ¥ngna avtal skall hÃ¥llas. Den verkliga Sveriges ekonomi och i den offentliga reaktionen är istället att man skall utreda sektorn beror pÃ¥ att det fortfarande är om det är möjligt att fl avtalen upptillÃ¥tet att köpa och sälja värdepapper. hävda. Regeringen, som for övrigt kalPolitiska ingrepp riktade mot sam- lar sig borgerlig, sänder sÃ¥ledes ut en hällets relativt välbärgade har alltid stor signal om att den anser sig ha rätt att 166 SVENSK T!DSKRIFT ingripa i den fria avtalsrätten. Sverige är idag västvärldens mest politiserade samhälle. Ingenstans ärskattema sÃ¥ höga, den offentliga delen av ekonomin sÃ¥ stor och regleringarna sÃ¥ omfattande. Samtidigt upplever ekonomin en formidabel kris. Verkligheten har till slut gjort det omöjligt att fora en verklighetsfrämmande politik. Den övergripandepolitikenformas intelängre utifrÃ¥n väljamas mandat, inte heller utifrÃ¥n politikernas ideer. Politiken formas av dem vars uppgift är att folja verklighetens signaler, dvs politiska tjänstemän och rÃ¥dgivare. Därfor är dagens kris ocksÃ¥ ett hot mot demokratin. Dennabakgrundforhindrar inte samhällsdebattörer att uppvisa en total brist pÃ¥ insikt om Sveriges ekonomiska problem. I ett samhälle där politiker administrerar tvÃ¥ tredjedelar av ekonomin, där underskottet i statsfinanserna är 15 procent av BNP och där den offentliga sektorn stÃ¥r for 40 procent av sysselsättningen, utpekas marknaden eller "kasinoekonomin" och bankmän eller "spekulanterna" som syndabockar. Att det finns individer i New York som tjänat ansenliga summor pengar pÃ¥ att densvenska regeringen trodde sigkunna reglera priset pÃ¥ den svenska kronan, ges ett större forklaringsvärde till den uppkomna situationen än att olika svenska politiker sedan 1970 ökat det politiska inflytandet över ekonomin i en for västerländskademokratier unik omfattning. En liberal samhällssyn Det är av avgörande betydelse for framtiden att Ã¥stadkomma en ökad forstÃ¥else for kopplingen mellan politik och välstÃ¥nd. Högern mÃ¥ste bli bättre pÃ¥ att använda exemplets makt, inte bara när inkonsekvens och ihÃ¥ligheter i motstÃ¥ndarens ideer skall avslöjas utan framforallt när det fria samhället och den icke-reglerade ekonomin skall forsvaras. Det bör framhävas att det inte är en slump att människor har det bättre i Syd- än i Nordkorea, i Thailand än i Vietnam, i Hong-Kong än i Kina, i västra än i östra Tyskland. Det bör likasÃ¥ framhävas att det inte är en slump att den svenska bostadsmarknaden präglas av köer eller överskott, att svenska matpriser är höga eller att effektiviteten i den offentliga sektorn är sämre än i den privata. En vanlig missuppfattning är att liberaler tillskriver individen en vittomfattande formÃ¥ga att göra rationella övervä- ganden. Tvärtemotdenna populära skevsyn grundar en liberal i Hayeks tradition sin uppfattning pÃ¥ en mycket skeptisk inställning till den enskilda människans möjlighet att forstÃ¥ hur samhället fungerar och framforallt till hennes möjligheter att pÃ¥ ett mÃ¥linriktat och effektivt sätt ingripa i dess olika processer. Man kan forvisso alltid hävda att SvENsK T!DSKRI FT 167 friheten har ett egenvärde och att varje individ skall ha rätten att bestämma över sin egen tillvaro. Problemet är att detta värde inte erkänns av alla och framfÃ¥rallt inte i alla situationer. Det är därfÃ¥r av största vikt att öka förstÃ¥elsen fÃ¥r den liberala synen pÃ¥ samhället och även fÃ¥r den teoretiska, liberala kritiken av socialismen, planekonomin och interventionismen. Liberalismens antirationalistiska samhällssyn är en intellektuell styrka, men pÃ¥ samma gÃ¥ng en marknadsfÃ¥ringsmässig svaghet. Det tycks nämligen vara sÃ¥ att i den offentliga debatten har den som föreslÃ¥r en aktiv handling ett övertag gentemot den som hävdar att det inte finns nÃ¥gon fÃ¥rbättrande Ã¥tgärd att vidta. I vÃ¥ra vardagliga liv söker vi ofta aktiva lösningar pÃ¥ de problem vi stöter pÃ¥, mera sällan sätter vi armarna i kors och hoppas att de löser sig själva. Om vi ser nÃ¥gon ligga i en vak föresprÃ¥kar vi ett aktivt ingripande. Det är frestande att göra analogier mellan dessa problem och samhällsproblem. Om vi äter medicin när vi är sjuka, borde vi dÃ¥ inte ocksÃ¥ ge samhället och ekonomin medicin när de är sjuka? Det är ur detta perspektiv inte särskilt svÃ¥rt att fÃ¥rstÃ¥ den attraktionskraft som keynesianismen haft pÃ¥ politiker. Att kunna styra samhällsekonomin till det bättre genom att manipulera ett fatal väldefinierade makroekonomiska aggregat är en lika enkel som vacker ide. En keynesian ser inga moraliska problem fÃ¥rknippade med att underbalansera statens budget. Tvärtom, den fiskalt slösaktige politikern kan ersätta sitt dÃ¥- liga samvete med en känsla av rättfardighet. Den aktive politikerns övertag gentemot fÃ¥rsvarare av laissez faire är extra tydligt i krissituationer. Den som hävdar att politiker inte har formÃ¥ga att lösa samhällsproblem och att de därfÃ¥r inte skall försöka, möts idag inte bara med oförstÃ¥else. Det uppfattas som direkt oansvarigt. Partipolitiska realiteteromöjhggör näst intill alltid en avhÃ¥llsamhet frÃ¥n regleringar. Att den borgerhga regeringen bedriver en aktiv arbetsmarknadspohtik är därfÃ¥r naturligt, men inte desto mindre beklagligt. Högerns uppgift PÃ¥ lÃ¥ng sikt hgger dock problemet inte i hur kanslihuset brottas med dagspolitiska problem, utan hur den svenska högern agerar i samhällsdebatten. Det är den borgerlige debattörens uppgift att fÃ¥rklara att misslyckade regleringar inte beror pÃ¥ dllig tirning, pÃ¥ vissa aktörers osolidariska beteenden ellerpÃ¥ ren otur. Historien lär oss dock att detta är en mycket svÃ¥r uppgift Liberala ekonomer fÃ¥rklarade redan pÃ¥ 20-talet att planekonomin var dömd 168 SVENSK TIDSKRIFT att misslyckas. Men de talade oftast för döva öron. Planekonomin som ide kunde inte dödförklaras förrän p~ slutet av 80-talet. Fram till dess var det ~tminsÂ- tone mer än rumsrent att försvara statligt ägande och planerande av ekonomin. Det är ett tragiskt faktum att exemplet är vida överlägset teorin när det gälleratt övertyga omstyrkan respektive svagheten hos ideer. Det ärdet svältande rumänska barnet, den döda ~eckiska skogen, eller den fcln varor befriade polska butiken som sänder planekonomin till historiens skräphög. Vad hjälper det d~ att Mises och Hayek 50 ~r f<ire misärens blottläggande, förklarade varförsamhällsplaneringinte kanlyckas, och hur den fria ekonomin använder kunskap som politikern aldrig kan ha till~ng till. Borgerlighetens uppgift i samhällsdebatten m~ste nu vara att öka först~elÂ- sen för det fria samhället och den oreglerade ekonomins dynamik och pÃ¥visa de begränsningar som finns för den som vill styra och reglera samhället till det bättre. För att detta skall vara möjligt är det en förutsättning att man konsekvent hÃ¥ller fast vid den liberala metoden att studera samhället. En ännu mera naturlig förutsättning är att borgerlighetens företrädare själva fÃ¥rstÃ¥r vari marknadsekonomins dynamik bestÃ¥r. Med viss förstummelse noterar vi att när den moderata programgruppen i sitt förslag "Allsidighetens samhälle" tar p~ sig uppgiften att redovisa "marknadsekonomins grundläggande förutsättningar", lyckas man Ã¥stadkomma imponerande tre fel av tre möjliga. Man p~st~r att det är "valfrihet, personligt ägande och sparande". Vi vÃ¥gar nog pÃ¥stÃ¥ att vi läst läxorna n~got bättre. Det som skiljer marknadsekonomin fcln andra ekonomiska system är bland annat att s~väl omfattningen av konsumenternas valmöjligheter, som ägandestruktur och fördelningen mellan sparande och konsumtion är helt öppna fclgor. Det enda sättet att garantera valfrihet är att ha politisk kontroll över produktionen. Det enda sättet att garantera personligt ägande är att politiskt reglera ägandet. Det enda sättet att garantera sparande är att införa tvÃ¥ngssparande. DetlÃ¥terinte sommarknadsekonomi i v~ra öron. Ett borgerligt samhälle Det moderata programarbetet domineras annars av ett mycket intressantförsök att ge liberalkonservatismen en vision. Utan en positivvisionblirdetborgerliga budskapet lätt fatalistiskt; politisk passivitet som norm erbjuder inte automatiskt n~got ~t den som vill se ett konkret och specifikt bättre samhälle för att ge normen en röst. Att fokusera och lyfta fram olika Sv EN sK TIDsKR IFT 169 former av gemenskaper som människor frivilligt underkastar sig, är en naturlig del av ett borgerligt budskap. Grunden for vÃ¥rt politiska engagemang är just en fascination över de resultat som samverkan mellan fria människor ger. De västerländska civilisationernas tro pÃ¥ tolerans, öppenhet och frihet har inte bara skapat ert enastÃ¥ende välstÃ¥ndutan ocksÃ¥ kulturella och sociala institutioner som visat sig bärkraftiga och framgÃ¥ngsrika. VÃ¥r uppfattning är dock att det moderata programarbetet i sin iver att skapa en vision, har anpassat synen pÃ¥ politik och dess roll i samhället pÃ¥ ett felaktigt sätt. Man tycks i vissa frÃ¥gor drömma mer om ett samhälle med traditionellt borgerliga livsstilar, än ett fritt samhälle. PÃ¥ det sättet görman förmodligen friheten, inklusive friheten att leva ett borgerligt liv, en björntjänst. Ivärstafallkan dessa drönunar ligga till grund for politiska misstag av socialdemokratisk dignitet. Den politiskt administrerade välfÃ¥rden varinte densvenska socialdemokratins enda ambition. Ifolkhemsmetaforen lÃ¥g inte bara en dröm om ett bättre samhälle utan även en dröm om det goda livet. I rniljonprogranunets, den aktiva alkoholpolitikens och fluorsköljningens forlovade land skulle ingen tvingas fornedra sig for de besuttna. solidaritetenskulle manfa, ominte med modersmjölken, sÃ¥ i alla fall senast i förskolan. Vi har bittert fatt ertÃ¥ra att människor och samhällets sociala strukturer är alldeles for komplicerade för att lÃ¥ta sig tillrättaläggas rationellt av sociala ingenjörer. Kostnaden for femtio ir av socialdemokratiskt experimenterande med samhället konuner inte bara att bäras av oss som lever idag utan även av vÃ¥ra barn och barnbarn. Det som oroar oss är att det i det moderata programarbetet finns en tendens att vilja ersätta den socialdemokratiska visionen av det goda livet med en moderat ellerborgerligvision om hur vi bör leva vÃ¥ra liv. En i övrigt stor förstÃ¥- else av det fria samhällets dynamik kombineras med en forhoppning om att människor konuner att organisera sina liv enligt traditionellt borgerliga mönster. Även om den moderata synen är Ungt mer dynamisk än den socialistiska, insmyger sig ett statiskt synsätt när det konuner till boende, sparande, arbete och framforallt familjebildning. Det manifesteras i meningar som "Fler skall kunna äga sin bostad och bestÃ¥nuna över den", "En Ã¥rslön pÃ¥ banken ger en handlingsfrihet och en beredskap, som idag alltfor ofta saknas", och "Familjerna mÃ¥ste kunna fungera som livskraftiga ekonomiska enheter, präglade av gemensamtansvarfor försörjningen och for att vÃ¥rda och förvalta det man har tillsarrunans''. 170 SvENsK TtDSKRtFT Dessa i och for sig hannlösa formuleringar stÃ¥r i en viktig kontrast med de ekonomiska kapitlens syn pÃ¥ samhällets sätt att fungera. En viktig egenskap hos ett välutvecklat samhälle är att medborgamaärmycketstarktberoende avrnÃ¥nga andra, ofta anonyma, medborgare, och att mankanleva pÃ¥mycket högstandard utan att äga minsta lilla sak. Lika lite som det i ett civiliserat samhälle är nödvändigt att äga sin egen ko for att kunna dricka mjölk, är det nödvändigt att äga sitt eget hus for att kunna bo. Att ägandestrukturen domineras av familjer och andra gemenskaper kan till och med ses som tecken pÃ¥ underutveckling, tecken pÃ¥ att det föreligger stor osäkerhet och stora risker i samhället. Föredrar moderaterna verkligen Irlands, Spaniens och Greklands bostadsmarknad, där cirka 80 procent av hushÃ¥llen äger sma bostäder, framfor Schweiz, Tysklands och Nederländernas, där motsvarande andel är 30-40 procent? Den huvudsakliga fordelen med ett fritt samhälle är inte att människor lever i familjer, har pengar pÃ¥ banken eller äger sitt radhus. Ett fritt och tolerant samhälle har tvärtom sin styrka i att det tillÃ¥termänniskoratt experimentera, leva annorlunda, lyckas och misslyckas. Det är denna process, denna ständiga rörelse utan slutmÃ¥l som kännetecknar utvecklingen i de västerländska civilisationerna. Enligt vÃ¥r mening finns det en risk att moderata samlingspartiet utifrÃ¥n en god förstÃ¥else av frihetens betydelse for utvecklingen, drar den felaktiga slutsatsen att man bör cementera de sociala strukturer som for närvarande / framstÃ¥r som mest livskraftiga. SVENSK T!DSKRIFT 171