Be Sociable, Share!
  • email
  • LinkedIn
Print Friendly

Assimilation, sa ministern

Av Peter J Olsson | 1 juli 2016

Har vi fått inte bara en ny politik för flyktingmottagning, utan kanske också en för ny eller nygammal sammanhållning? Peter J Olsson funderar efter en New York-professors besök i Sverige.

Jonathan Haidt är en akademisk superstjärna, och framträdde i tisdags på Institutet för Näringslivsforskning (IFN) i Stockholm. Hans stjärnstatus kommer från boken ”The Righteous Mind – Why Good People Are Divided By Politics and Religion”, från 2012.

Hans teser är kortfattat att människors intuition är viktigare än rationella övervägande och att människors intuition och åsikter i mycket kommer fram genom deras moraliska överväganden. Det är hur man ställer sig i ett antal moraliska konflikter som bestämmer om man hamnar till vänster eller till höger.

Han räknar med sex moraliska huvudkonflikter. Till exempel tenderar vänstern att prioritera jämlikhet och omvårdnad före proportionalitet mellan insats och belöning eller misstro mot snyltare, högern tvärt om.

Vi skapar symboler kring dessa moraliska idéer som vi knyts allt tätare till, vi får svårare att se verkligheten objektivt: ”moral förbinder och förblindar”.

Och den ena sidan är inte mindre blind än den andra, och därför har Jonathan Haidt, trots att han själv hör till vänstern, noterat att vänsterövervikten vid amerikanska universitet är ett hot mot deras relevans. Vi kan inte avgöra vad som är sant objektivt, därför behövs det ett spektrum av forskare som säger emot varandra. Och det saknas i dag. Utan konservativ motvikt riskerar vi att få ”post truth academics”, precis som man i spåren av årets presidentvalskampanjer börjat tala om ”post truth politics”. Ju mer allmänt omfattade åsikterna är ju viktigare är att de utmanas.

Därför driver han också ett projektet bland annat genom webbsidan heterodoxacademy.org – väl värd att besöka.

Även om Haidt i ljuset av de senaste veckorna händelser ändrade ämnet till att handla om Brexit, dess orsaker och följder, så var det förstås ovanstående budskap som tog största delen.

Vad leder då till reaktioner som Leavesidan i Brexitomröstningen? Och för den delen till mer extrema reaktioner i andra länder?

Jo, det handlar om ett stort antal människor som uppfattar det som om den moraliska ordningen och sammanhållningen är hotad. Och därmed intresserar sig för de moraliska intuitioner som förknippas med auktoritetssökande: lojalitet, auktoritet och renhet-autencitet.

Haidt hänvisar här till Karen Stenner och hennes bok ”The Authoritarian Dynamic”. Hon finner där att grunden till aktivism inte ligger i någon dold rasism eller på annat sätt inneboende egenskaper hos dessa väljare. Utan att de framkallas av det upplevda hotet. Det bästa sättet att stärka denna reaktion är att kraftfullt förklara att allt gammat är över och att nu gäller nya värden. Om man samtidigt tillägger att motståndarna är korkade, oinformerade och troligen onda så fullbordar man rekryteringen till motståndarna. Ett recept som följts i många länder, vi behöver bara ta regeringens konferens i höstas om att det inte finns någon inhemsk svensk kultur.

Ett lysande anförande, som man kan ta del av på www.ifn.se inklusive den följande paneldiskussionen.

Övriga i panelen får ursäkta, men det intressantaste sades nog av ”gymnasie- och kunskapslyftsministern” Aida Hadzialic. Inte för inte porträtterad i Svensk Tidskrift som ett namn att minnas så
sent som i maj i år. Hon skiljde inte bara ut sig från den normala ministern i en panel genom att diskutera öppet och utifrån inledarens budskap, men också för det budskap hon faktiskt förde fram. Ett budskap som säkert inte är påhittat på stående fot. Och som faktiskt var precis motsatsen till budskapet att det inte finns någon svensk kultur.

Hon talade om den svenska modellen som en där vi hade säkerhet genom omfördelning, men som också byggde på att det finns ett samband mellan rättigheter och skyldigheter. Det ekade ett gammat, ”gör din plikt, kräv din rätt” i hennes ord.

Hon passade på att göra upp med en politik som ”verkade handla om bara förorterna och deras problem”, det räcker inte med identitetspolitik. I stället vill Hadzialic se dem som är pressade i hela landet, av urbanisering, demografi och utvecklingen i sin helhet – hon noterade att en majoritet tyckte att landet gick åt fel håll. Det gäller att hitta en ny nationell identitet – och en som inkluderar svenska värden som demokrati, trygghet och jämställdhet.

Man kan säga att där försvann Mona Sahlin-linjen i politiken. Den som jag 2010 hörde en gråsosse sucka över med orden att ”hon tycks tro att S-väljarna ser ut som en blandning av Dogge Doggelito och Jonas Gardell”.

Aida Hadzialic hyllade däremot Göran Persson för att han hade prioritera tillväxt och dessutom gjort upp med Moderaterna om en reglerad invandringspolitik!

Ja, nämnde hon inte till och med att politiken måste bygga på assimilation, det så länge förbjudna ordet.

På en fråga från Jonathan Haidt om denna nya nationella identitet skulle bygga på Sverige och stoltheten för landet som det är med flagga, högtider och så vidare eller någon ny, mångkulturell mix, svarade hon till Haidts förtjusning att den skulle vara svensk.

Det ska vara ”svenska traditioner, svensk kultur, svenska värden sådana vi känner dem från det förflutna”, preciserade Aida Hadzialic.

Detta är frispråkigt, och som det verkar genomtänkt. Kanske kan man här också finna orsaken till Hadzialics utspel nyligen om att ta bort möjligheten att driva religiöst profilerade friskolor. Det är en ny nationell enhet som ska skapas, och då ska inte skolsystemet dra i annan riktning.

Får hon hållas i Socialdemokraterna kan hon bli en farlig motståndare till borgerligheten. Om det nu inte var en önskan om en stor koalition som hänvisningen till Göran Perssons uppgörelser med Moderaterna vittnade om.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne

Be Sociable, Share!
  • email
  • LinkedIn

Comments are closed.

ANNONSER:

Till bokus

Till Christofer Fjellners hemsida

Axess

Läs mer

webshop_banner

Rädslans liberalism