Print Friendly

Ann-Cathrine Haglund; Språkundervisning

Av Redaktionen | 31 december 1979


1979


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ANN-CATHRINE HAGLUND:
Språkundervisning
Hur kommer det sig att dagens elever inte
har störrefärdighet i moderna språk? I
Svensk Tidskrifts serie om undervisning och
skolor diskuterar adjunkt Ann-Cathrine
Haglund orsakerna. De alltfärre
undervisningstimmarna och oviljan att göra
minsta repetitionsövning som hemläxa
fdrsämrar elevernasförmåga att tillgodogöra
sig undervisningen. Barn utsättsför
överstimulans och stress och blir alltmer
okoncentrerade. De ständiga revisionerna av
läroplanerna gör inte situationen lättare för
lärarna. Vi måsteformulera en gemensam
målsättningfdr skolarbetet. Eleverna måste
fdrstå varfor kunskaper är viktiga och de
måste känna att arbetet i skolan har en
mening. Dåforst får vi en bra skola och en
välfungerande undervisning.
Som språklärare tänker man ibland att det
egentligen är märkligt att dagens elever inte
kan mer med alla de påkostade och varierade läromedel, bilder, bildband, ljudband, filmer, språklaboratorier, bredvidläsningsböcker och annat, som vi har tillgång till i
skolan. Dessutom strävar vi efter att använda en väl anpassad och genomtänkt metodik.
Jag har undervisat i över 15 år som lärare i
engelska och franska i olika skolformer,
längst på grundskolans högstadium. I det
följande skall jag ge mina synpunkter på var
det brister i språkundervisningen och vad
man bör vidta för åtgärder.
När man diskuterar undervisning och utbildning är det viktigt att beakta förhållandena i grundskolan. Där läggs grunden för
vidare studier, inte bara när det gäller kunskaper och färdigheter utan även när det
gäller vanor och attityder till studier. Tiden i
grundskolan får inte slösas bort.
Det som främst behövs för god undervisning och inlärning av språk är tid. Språk är
Birdighetsämnen som kräver lång inlärningstid och upprepade övningstillfällen.
Med varje revision av grundskolans läroplan
har språken fått färre lektionstimmar. Med
varje minskning av timantalet har givetvis
språkkunskaperna och språkfärdigheterna
blivit sämre. Med behovet av internationell
förståelse och ökade kontakter – både ekonomiska och kulturella – med omvärlden
finns det stort behov av språkkunniga människor. Likaså krävs goda språkkunskaper
för att bedriva högre studier. Det kan inte
vara acceptabelt att, som skolöverstyrelsen
föreslår, återigen minska timantalet för
språk i grundskolan. Timantalet borde i stället öka.
Hur långt grundskolan kan föra språkkunskaperna beror helt på hur lång tid man
ger dem. Språkinlärning tar tid och de nya
arbetssätt vi i dag försöker tillämpa kräver
mer tid. Det viktiga är att lägga en god
grund, som man sedan kan bygga vidare på.
När man är ung lär man uttal och intonation
ganska lätt. Men ger man för få övningstillfållen, glömmer eleverna ganska snart det
tillade lärt.
Språk måste övas intensivt. Läraren/handledaren måste hela tiden veta vad målet är
och hur man skall nå det. Pendeln i språkdebatten har svängt ganska häftigt under årens
lopp. Det kan ha varit svårt för många lärare
att hitta en bra väg mellan extrem grammatikträning och extrem naturmetod. Missförstånden har varit många. I ivern att komma
bort från forna tiders översättningsraseri
och grammatikförklaringar, där man talade
om språket och om reglerna, hamnade
många i en sorts allmän och löslig pratighet
på språket. I dag svänger pendeln lugnare.
Vi övar på språket och övar grammatiken.
Vi strävar efter att kommunicera. Men det
blir inte ett bra resultat om man inte gör
klart för sig vad som är väsentligt och hur
det väsentliga bör övas för att man skall få
bästa möjliga inlärning. Varje övning måste
kunna motiveras och genomföras på ett metodiskt riktigt sätt. Eleverna måste förstå vad
de sysslar med och varför.
Hemuppgifter
63
att eleverna repeterar och övar hemma det
som gåtts igenom i skolan. ”Läxor” är nödvändiga, men de skall naturligtvis vara anpassade efter elevernas ålder och mognad.
Språkläxor i grundskolan bör vara väl inövade. Språken blir också roligare om eleverna känner att de sjäva nött in tillräckligt
och behärskar det de sysslar med.
Regelbundna hemuppgifter – om än aldrig så enkla för mycket unga elever – ger
förutom bättre färdighet och kunskap, goda
studievanor, träning i att ta ansvar för en
egen uppgift och träning i koncentration.
Tyvärr är det så att många elever inte tränas
tidigt att göra uppgifter hemma. Många lä-
rare anser helt enkelt att eleverna inte skall
ha hemuppgifter, eftersom alla hem inte är
sådana att barnen får uppmaning och uppmuntran att göra sina uppgifter. En del barn
skulle ”komma före” andra.
Det är verkligen beklagligt att inte skolan
tar vara på möjligheten att ge barn goda
studievanor och en god studieteknik, som de
kan ha nytta av hela livet. Hur skall man
kunna kräva att gymnasieelever skall kunna
utföra ganska krävande, självständiga uppgifter om de inte är tränade till detta? Särskilt viktigt är detta för barn som inte stimuleras till studier hemifrån. Skolan bör ge
möjlighet tillläxhjälp i lugna lokaler.
Jag är övertygad om att bristande ”hemrepetition” är en av orsakerna till att eleverna
presterar mindre i språk och har sämre färdighet. För varje år blir det också allt svårare
för de lärare, som anser att eleverna har
nytta av att repetera hemma, att få eleverna
Eftersom språkinlärning kräver upprepade . att inse det och göra sina hemuppgifter. Reövningstillfållen och repetition, är det viktigt sultatet blir att man som lärare ger upp och
64
kräver mindre och midre av hemarbete och
att man också hinner mindre och kräver
mindre totalt sett av eleverna.
Som fransklärare på högstadiet kan jag
mycket lätt konstatera att jag själv varje år
hoppar över flågotjag gjort tidigare och därmed gör ”kursen” lättare och kortare. En del
av förklaringen ligger i att franska tidigare
nästan endast lästes av mycket duktiga elever. Lyckligtvis väljs nu franska av alla slags
elever. Men detta är endast en del av förklaringen. De flesta elever är inte beredda att
göra en egen arbetsinsats utanför lektionen
och sköter sina hemuppgifter dåligt. Detta
påverkar språkfärdigheten och språkkunskaperna i hög grad.
Språkinlärning kräver ständig nötning
och koncentration. Allt oftare möter man
dock elever och hela grupper som har svårt
att koncentrera sig. Det gäller även inför
arbetsuppgifter som är ganska lustbetonade.
Jag tror att många barn och ungdomar i dag
är utsatta för en sorts överstimulering, som
gör dem splittrade och mindre beredda till
koncentration inför träning och inlärning.
Därtill kommer ett ifrågasättande från eleverna av ibland praktiskt taget allt – ett ifrå-
gasättande som inte alltid innebär självständigt tänkande utan ofta är ett slentrianmässigt opponerande. Förutom att sådant stör
och irriterar, innebär det att ”tråden” i
språkövningen bryts och inlärningen störs.
Språkinlärning sker effektivast om man kan
genomföra en övning konsekvent och koncentrerat.
Sociala och undervisande uppgifter
Skolan försöker möta barns svårigheter och
problem genom att allt mer betona den sociala sidan av skolans verksamhet. Man kan
inte bortse från barnens sociala situation i
skolarbetet, vilket man i alltför hög grad
gjort tidigare. Man måste också se skolan
verksamhet och skoldagen om en helhet.
Olika verksamheter och olika aktiviteter –
alltså inte bara lektionstimmarna – tränar
och utvecklar personligheten på olika sätt.
Men det finns en tendens att sätta skolans
sociala målsättning i motsatsförhållande till
den undervisande. Det får inte vara så att
undervisning åsidosätts eller att man använder ett arbetssätt som man tror tillgodoser den sociala målsättningen men där ämnet spelar en underordnad roll. En lektion
där undervisningen fungerar, där inlärning
sker, där fårdigheter tränas, där kunskaper
lärs in, innebär också social träning och fost·
ran. Allt arbete i skolan skall ha ett klan
pedagogiskt syfte.
Skolan får inte avstå från sin underv~
sande uppgift. Likaväl som eleverna bör
göra sitt bästa efter sin förmåga, har eleverna rätt att kräva en undervi ning och utbildning som motsvarar deras kapacitet. Mång1
elever reagerar i dag över vad de kallar
”slapphet” i undervisningen. De ”lär sig ingenting”, de ”gör ingenting” under lektionerna och förklarar sin skoltrötthet med ju
detta.
Elever som har svårigheter av olika si
men som ändå vill och har förmåga att läg
en viss kurs borde få extra hjälp. Det!!
borde kunna ske smidigare och mera kontinuerligt än vad som sker i dag.
Den oro och otrygghet som finns i våra
alltför stora och ofta överbefolkade skolbyggnader påverkar också eleverna. Ljudnivån är hög och ”buffandet” och knuffandet
är ganska våldsamt. Att vara elev i en stor
skola kan vara mycket svårt. En orolig och
otrygg skolmiUö minskar ivern och förmå-
gan att lära.
Lärarna upplever också sin arbetsmiUö
som svår. Cirka 65 % av lärarna i SACO/SR
anser att deras arbete ofta eller ganska ofta
är psykiskt påfrestande på grund av bråkiga
elever, för hög bullernivå och ständigt nya
reformer. Det är nog inte att undra på att
många inte orkar vara goda pedagoger i
klassrummet och ha en väl genomtänkt metodik.
Släll krav på eleverna
Vi måste träna eleverna att ta ansvar! Vi
måste ställa krav! Många högstadieelever anser det otänkbart att på egen hand försöka
arbeta in det som kamraterna gjort när han
eller hon varit frånvarande och tar inga
egna initiativ när det gäller det egna skolarbetet. De anser sig ha en självklar rätt att
”slippa” efter exempelvis ett tandläkarbesök
och visar en förnärmad min när läraren krä-
ver aldrig så lite av eget elevarbete. Inför
den inställningen orkar många lärare inte
fortsätta att ställa krav. Andra lärare försvarar kravlösheten med att eftersom man inte
kan kräva lika mycket av alla, skall man inte
kräva av någon. Naturligtvis gäller detta inte
alla elever, men det gäller tillräckligt många
för att undervisningen i gruppen skall bli
störd.
65
Språkundervisningen tar stor skada av så-
dana förhållanden. Att lära språk är som att
bygga en mur. Man lägger först en grund
och den måste vara god för att muren skall
bli stadig. På grunden lägger man sten på
sten – varje sten är ett moment i undervisningen. Man bör mura stenarna ordentligt
och i rätt ordning, om de skall fastna och
sitta ihop och bli en bra mur. Alltför många
luckor eller dåliga stenar ger en ostadig mur
– en ostadig grund hos enskilda elever. Om
alltför många elever i en grupp har en dålig
grund, påverkar det nivån på undervisningen i hela gruppen.
Skolan har i dag också ålagts en hel
mängd aktiviteter som bryter undervisningen. l och för sig är alla viktiga – teaterföreställningar, konserter, undervisning om konsekvenserna av att bruka alkohol och narkotika och av att röka, studiebesök, elevrådsarbete, trafikundervisning, miUöfrågor. Därtill
kommer ”pryon”. Jag menar dock att man
måste göra klart för sig, när man beslutar
om olika aktiviteter, om de är så viktiga och
om de utförs på ett så bra sätt, att de skall
tillåtas bryta all undervisning. Sammanlagt
blir det väldigt många avbrott. Timplanen
borde ha en fast tid på schemat – tid till
förfogande – inom den samlade skoldagen
för dessa annorlunda aktiviteter.
Därtill händer mycket ofta att enstaka elever är borta från undervisningen på grund
av andra skolaktiviteter än undervisning.
Om skolan alltför ofta bryter undervisningen för hela klasser, grupper eller enstaka
elever och alltför lätt godtar ursäkter för
frånvaro, får eleverna lätt intrycket att andra saker är viktigare än undervisning. Det
———————-……………
66
gör det mycket svårt för enskilda lärare att
visa att ämnet är viktigt.
Ett stort problem är den nonchalans som
elever visar när det gäller att passa lektionstider. Punktligheten underlättas inte av att
högstadiets schema ofta läggs så att elever
och lärare ej har raster för förflyttning mellan olika salar. Man måste alltså sluta lektionen i förtid eller bö1ja en stund in på lektionen för att hinna till nästa klassrum. Förutom att man spiller mycket lektionstid, bid rar det här systemet till att öka jäktet och
stressen i en förut mycket stressande miljö.
Naturligtvis minskar det också respekten för
lektionstid och undervisning.
Läroplansförslaget
skolöverstyrelsens förslag till ny läroplan för
grundskolan föreslår att alternativkUJ·serna i
B-språken, tyska och franska, samt efter en
övergångstid även i matematik och engelska
skall försvinna. Det vore mycket olyckligt att
ta bort möjligheten för elever att välja en
studietakt som passar den enskilde. Framför
allt kommer de elever att drabbas som behö-
ver längre tid eller lugnare arbetstakt. Det är
förödande för språkintresset och självförtroendet att tvingas sitta i en grupp tillsammans med elever som hela tiden är mycket
duktigare och där man inte klarar av eller
förstår. Varje elev har rätt att kräva att undervisningen känns meningsfull och är begriplig. Likaså är det förödande för språkintresset att inte stimuleras tillräckligt.
Vi måste se realistiskt på språkundervisningen. Det är ytterst sällan man som språklärare klarar att i en grupp med stor spännvidd mellan eleverna ge var och en rätt anpassad hjälp och stimulans. ”Individualisering inom klassens ram” är en vacker men
orealistisk fras. Arbetssituationen skulle bli
synnerligen svår både för lärare och elever
utan möjligheten att välja alternativkurser.
Men även med alternativkurser kan det bli
stor spännvidd mellan eleverna. Som lärare
strävar man efter att så många som möjligt
skall kunna följa med. I språk måste en stor
del av undervisningen vara lärarledd, och
detta gör att man undervisar för medeleleven hur mycket man än anstränger sig au
tillgodose alla. Om gruppen är lugn och har
god arbetsdisciplin, kan man klara en vi
individualisering, annars är den omöjlig. Individualisering är också svårare i språk än i
andra ämnen, eftersom språkundervisning
bygger på tal. Man måste kommunicera med
varandra och förstå varandra, och detta förutsätter att man är på en någorlunda likartad nivå.
Om man skall få en språkundervisning
som tillgodoser kraven på kvalitet, stimulerar alla elever och utvecklar till god fårdighet efter varje elevs anlag, måste man kunna
gruppera elever efter anlag och intresse ock
i flexibla grupper. Man skulle då möjligen
kunna uppnå sann jämlikhet, nämligen an
var och en får lika respekt för sin speciella
personlighet och får rätt att arbeta och u~
vecklas i egen takt.
En förutsättning för inlärning av ett frä~
mande språk är god fårdighet i det egna
språket. Det är viktigt att skolan prioriter.l
de grundläggande basfärdigheterna i
ka språket och det vore mycket oklokt
som skolöverstyrelsen föreslår, minska timantalet för svenska i grundskolan.
Det största problemet i skolan är dock att
många elever inte uppfattar skolarbetet som
meningsfullt och verklighetsanknutet. Vi
vuxna har ofta svårt att motivera det efter- ·
som vi inte alltid själva vet eller är eniga om
målet för skolans verksamhet. Ständiga reformer i skolans organisation och metodik,
nya uppgifter och ändrade arbetsförhällanden samt kritik frän olika häll gör att vi
lärare ofta är villrådiga.
67
Det viktigaste just nu måste vara att försöka formulera en realistisk och begriplig
gemensam målsättning för arbetet i skolan,
så att vi kan klargöra för eleverna syftet med
att gå i skolan. Eleverna måste förstå varför
kunskapet· och fät-digheter är viktiga och de
måste känna att arbetet i skolan har en mening. Då först tror jag på möjligheten att få
en bra skola och en väl fungerande undervisning.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner