Sten Niklasson: Avslöjande DNA

Antalet digra biografier över kända människor tyder på en stor och köpvillig marknad. Även om författarnas källmaterial i form av brev, anteckningar och publicerade alster ofta är omfångsrikt, bygger skildringarna av sådana personers liv ofta också på gissningar och spekulationer. Särskilt gäller detta biografier över historiskt beryktade och sedan länge avlidna individer. Sökandet efter förklaringar till varför ledare och konstnärer nått sin berömmelse har dessutom ofta inneburit ett särskilt intensivt intresse för deras sjukdomar och udda beteenden. Hade Frédéric Chopin cystisk fibros? Drabbades Jane Austen av Hodgkins sjukdom? Smittades Edgar Allen Poe av rabies? Kan Nicolo Paganinis virtuosa violinspel ha berott på Ehler-Danlos syndrom? Var syfilis orsaken till att Robert Schumanns mentala hälsa försämrades och att hans fingrar förlamades? Var inavel orsaken till att hälften av alla Habsburgdynastins barn dog vid födseln eller vid späd ålder?

Modern genteknik har medfört revolutionerande metoder att söka svar på sådana frågor. Rykten sägs med dess hjälp kunna bekräftas eller vederläggas, personteckningarna göras skarpare och synen på de skildrade människornas historiska eller konstnärliga betydelse förändras. Men DNA från avlidna individer är inte lättillgängligt, och testresultaten kan vara besvärande för anhöriga. Såväl biologiska som etiska faktorer har därför begränsat utnyttjandet av den nya tekniken.

I USA har intresset för att med de nya metoderna göra framstående amerikaners DNA till föremål för analyser varit starkt. Under 1990-talet lanserades till exempel flera projekt med syfte att med gentester söka förklaringar på sjukdomssymptom hos avlidna presidenter.

Ett av projekten  gällde den mördade Abraham Lincoln (1809-1865), vars tärda gestalt och spindellika lemmar antogs kunna tyda på Marfans syndrom, en ärftlig bindvävssjukdom som påverkar syn, skelett och blodkärl. Den niomannakommitte som skapades för att med hjälp av DNA från blodspår genomföra projektet beslöt dock efter några månader att skrinlägga arbetet, framför allt av etiska skäl hänförliga till Lincolns efterlevande.

Ett annat projekt handlade om ihållande rykten att Thomas Jefferson (1743-1809) avlat ett flertal barn med en svart slav vid namn Sally Hemmings, som han träffat under sin tid i Paris som amerikansk minister, och som han tagit med till sitt hem i Monticello, VA. Jeffersons politiska motståndare kallade med illa dold förtjusning Hemmings för en ”afrikansk Venus” och konstaterade nöjt att alla hennes söner var mörkbruna kopior av presidenten. För att rädda sitt rykte förnekade Jefferson ihärdigt det påstådda faderskapet för slavbarnen. Senare fastslogs emellertid att Jefferson vistats i sitt hem nio månader innan födseln av vart och ett av Sallys barn samt att han frigivit dem alla när de fyllde tjugoett år. Denna ynnest hade han inte beviljat några andra slavar.

I slutet av 1990-talet gjordes genetiska analyser baserade på det faktum att mäns Y-kromosomer oförändrade förs vidare till alla söner. Studier av både Jeffersonfamiljens och Sally Hemmings söner i flera generationer visade perfekt överensstämmelse. Detta jämte andra historiska fakta skänkte nytt ljus över Jeffersons karaktär. I offentliga framträdanden hade han föreslagit förbud mot äktenskap mellan vita och färgade för att minska risken för ”rasorenhet”, vilket, mot bakgrund av de bekräftade uppgifterna om hans privatliv, alltså betecknas som hyckleri av moderna historiker.

När John F. Kennedy (1917-1963) drev sin kampanj för presidentposten år 1960, bidrog hans rivaler Lyndon Johnson och Richard Nixon till spridandet av rykten om hans dåliga hälsa och betonade risken för att han skulle avlida under sin första ämbetsperiod. Grävande i Kennedys förflutna gav vid handen att han tvingats utebli större delen av tiden i lekskolan på grund av sjukdom. I förskolan påstods han ha diagnosticerats med både hepatit och leukemi. Som vuxen sades han ha förlorat medvetandet vid flera tillfällen och några gånger också ha mottagit sista smörjelsen av katolska präster.

Ryktesspridningen gjorde dock inget större intryck på väljarna, som i stället tog fasta på Kennedys ungdomliga framtoning och framtidsoptimism. Vad gällde hans hälsotillstånd, påpekade hans kampanjstab att han led av en ryggskada som han drabbats av under hjältemodiga insatser under andra världskriget, och som nödvändiggjorde långtidsbehandling med amfetamin.

Med hjälp av modern genteknik har nu bekräftats att Kennedy led av Addisons sjukdom som skadar binjurarna och därmed dessa endokrina körtlars produktion av adrenalin, kortisol och könshormoner. Dessa hormoner reglerar en rad viktiga processer som stresshantering, ämnesomsättning och blodsockerbalans. En bieffekt är att hyn ofta blir bronsfärgad, vilket kan ha gett Kennedy det sportigt solbrända utseende som gick hem hos tevetittarna. Addisons sjukdom är mestadels medfödd och yttrar sig som autoimmuna attacker, koordinerade av så kallade MHC-gener. Även Kennedys syster Eugenie led av samma besvär.

En av de mest gåtfulla berömdheter som föreslagits för genteknisk analys är Charles Darwin (1809-1882), en av evolutionslärans främsta upphovsmän. Hans hälsa försämrades drastiskt under den femåriga forskningsresan med fartyget Beagle. I förvissning om att han inte skulle förklaras frisk, hade han år 1831 hoppat över den hälsoundersökning som påbjöds före avresan. Väl ombord drabbades han av ständiga attacker av ”sjösjuka”. Han magrade snabbt och kunde under de långa perioderna till havs ofta inte inta annan föda än russin. Visserligen repade han sig tillfälligt under vistelserna i land, men efter Beagles återkomst till England år 1836 förvärrades hans tillstånd. Han led av allehanda utslag och bölder, svimningsanfall, hjärtflimmer, migrän, yrsel och eksem. Värst av allt, han kräktes efter så gott som alla måltider och inte sällan däremellan. Hela hans liv förändrades, och skarpa smärtor medförde att han bara kunde ägna tjugo minuter åt gången åt sitt skrivande.

En orsak till Darwins tillstånd ansågs kunna ha varit Chagas sjukdom, en potentiellt livshotande infektion, som han kan ha fått av den blodsugande parasit från Sydamerika som han haft i en liten låda ombord på Beagle. Men mera sannolikt är att hans besvär hade starka genetiska komponenter. Flera av hans anförvanter visade sig ha varit multisjuka med liknande symptom, och de tio barn han fick med sin kusin Emma hade visat liknande symptom. Tre av barnen dog unga.

Sannolikt skulle en modern DNA-test ha kunnat bekräfta orsaken till Darwins många hälsoproblem. Men i motsats till Lincoln, som sköts i huvudet på en teater i Washington D.C., dog han av en hjärtattack och efterlämnade varken kroppsfragment eller blodiga kläder. Hittills har Westminster Abbey vägrat att tillåta provtagning på hans benrester, eftersom forskarna inte kunnat enas om vad de skall testa för.

DNA-analyser kan vara en välsignelse på områden som brotts- och sjukdomsbekämpning, men ett tveeggat svärd på andra och måste användas med urskillning och omdöme. 

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör