PJ Anders Linder: Resonemanget om stödröster vilar på felaktig grund

Liberalernas våndor och vägval har givit upphov till en rad spekulationer om beslutet att acceptera Sverigedemokraterna i regeringen kan leda till ökat stödröstande. Tanken är att väljare som egentligen föredrar ett annat parti – framför allt Moderaterna – nu ska bli mer benägna att hjälpa L in i riksdagen, eftersom dessa har signalerat entydig vilja till en ny Tidölösning.

Många undrar om det verkligen kan gå. Liberalerna har legat runt två procent i opinionsmätningarna på sistone så det är en bra bit upp till spärrgränsen: det handlar om i storleksordningen 130 000 röster. Har verkligen Moderaterna så många väljare att avvara?

Resonemanget är konstigt på flera sätt. Till att börja med äger Moderaterna inga väljare och kan inte fatta några beslut å sina sympatisörers vägnar. Vad man möjligen kan göra att är att säga åt potentiella moderatväljare att rösta liberalt. Men dels kommer ingen partiledning med självaktning att uppmana till röstning på ett annat parti än det egna, dels – om det ändå skulle ske – finns inga skäl att tro att folk blint skulle lyda.

Men det riktigt märkliga med fixeringen vid stödröster är vilken statisk inställning den speglar. Resonemanget utgår ifrån att folk redan låst fast sina positioner och att det enda som kan ändras mellan nu och september är att några tappra själar bestämmer sig att ta en för Tidölaget och röstar Mohamsson i stället för Kristersson.

Men om det partierna gör under valåren inte spelar någon roll skulle det vara mer eller mindre meningslöst för dem att hålla på med valkampanjer överhuvudtaget, och eftersom Tidöpartierna ligger efter det rödgröna blocket skulle loppet redan vara kört. Så tänker ingen partistrateg. På goda grunder.

Att man driver kampanjer, gör utspel, skriver artiklar, håller torgmöten, spelar in larviga filmer på TikTok, besvärar villaägare med dörrknackning osv är inte bara sysselsättningsterapi. Det är försök från partierna att väcka intresse för sin politik och sina företrädare. Att framställa sig själva i ljusare dager och motståndarna i mer tvivelaktig. Att mana till lojalitet och engagemang hos redan övertygade, och att visavi andra mana till omprövning och partibyte.

Och, tro det eller ej, sådant sker. I riksdagsvalet 2022 röstade enligt Vallokalsundersökningen 37 procent av de röstande på ett annat parti än de gjorde 2018, och under hela 2000-talet har andelen partibytare legat över 30 procent. Till detta kommer trafiken till och från soffan. Visst finns det lojalister som bara kan tänka sig ett enda parti och aldrig skiftar, men de utgör en krympande skara. En allt trängre krets går omkring och känner sig som anhängare av ett visst parti hela tiden. Man har sina preferenser, men under de långa mellanvalsperioderna är dessa inte så aktiverade, och man är öppen för förslag. Det finns inte knappt 20 procent moderater i valmanskåren just nu; det finns knappt 20 procent som tycker att M känns som partiet man skulle rösta på om det var val i dag.

Mer än hälften av L- och C-väljarna bestämde sig slutgiltigt för sitt partival under valrörelsens sista vecka 2022, och i M och S var talen så höga som 42 respektive 32 procent.

Andelen blockbytare är för all del mindre. Men de har ändå varit så många att det har blivit regeringsskifte i riket emellanåt.

Den stora potentialen i Liberalernas besked är näppeligen att det kan lugna farhågor och väcka barmhärtiga stödröstningskänslor hos ”moderater” utan att partiet tar sig ur ett kommunikativt dödläge, där företrädarna aldrig fick prata om någonting annat än sin ologiska strategi i regeringsfrågan. Även fortsättningsvis lär L ha ett rikare inre liv än vad partisekreterare brukar uppskatta. Men man har kraftigt förbättrat sina chanser att nå förbi reflexmässiga avfärdanden och mediernas grindvakter med ett politiskt erbjudande, så att detta kan väcka intresse och dra röster – av sympati, inte bara av stöd – till sig: från höger, från vänster, från soffan, från dem som fyllt 18 sedan 2022.

Om det sedan kommer att lyckas, det är en annan historia.

PJ Anders Linder är senior rådgivare i Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål