Per Heister: Natten då Palme mördades

Per Heister var pressekreterare till dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn 1982 – 1986, och minns natten den 28 februari 1986.

Fredagen den 28 februari 1986 åt Chris och jag middag hemma hos Elisabeth och Herbert Aust två våningar ovanför oss på Klubbvägen i Mörby Centrum. Det blev en del rödvin men vi höll inte på särskilt länge utan gick ned och la oss vid 23-tiden.

Klockan 1 på natten ringde Odd Eiken, Ulfs talskrivare, och berättade att Palme var död och funderade om vi inte borde ringa och väcka Ulf. Odd hade blivit uppringd av någon MSU:are som hade hört om mordet på Palme på utländsk radio. Man kan väl dra slutsatsen att Ulf högst ogärna ville bli störd vid udda tider eftersom jag sa till Odd att det ju inte fanns någon anledning; vad skulle Ulf kunna göra åt det mitt i natten. Odd sa också att radion har extrasändningar att lyssna på. Vi la på och jag satte på radion. När jag hörde verkligheten på radio ringde jag tillbaka till Odd och sa att jag skulle ringa Ulf. Och så gjorde jag det.

Men jag väckte honom inte, han hade blivit uppringd av TT en halvtimme tidigare – hemliga telefonnummer var inte så vanligt bland toppolitiker vid den tiden – och satt och filade på ett uttalande till TT. Vi pratades vid en stund om hur vi skulle hantera saker och så skulle Ulf gå och lägga sig igen. Vi räknade med att lördagen skulle bli händelserik och krävande.

Jag satt sedan i flera timmar under natten i telefon med Pelle Edin på Aktuellt, Gunvor Hilldén på Rapport och så med Georg Danell, partisekreteraren.

Pelle och Gunvor ville ha Ulf till studion så snart som möjligt. Rapport skulle sända klockan fyra och sedan regelbundet därefter. Jag förklarade ganska bestämt för Gunvor att Ulf inte skulle sätta sig i studion klockan fyra på natten men självklart senare under dagen. Hon gav sig inte utan ringde tillbaka flera gånger men jag lät Ulf vila ostörd hemma. Jag vet inte hur mycket han sov den natten, men rent generellt var han fenomenal på kunna stänga av och somna på minuter.

Georg och Carl Bildt var i full aktivitet under natten. Carl hade kontakter med SÄPO för att ta reda på deras bedömningar om såväl allmänna hotbilden mot riket och mot toppolitiker som om personskydd för nyckelpersoner. Han ringde till moderaternas växelansvariga för att se till att den var bemannad när medborgarna vaknade på lördagsmorgonen till beskedet att Palme mördats. Han såg också till att riksdagens växel skulle göra samma sak och så fick han Ingegerd Troedsson, som ju var vice talman, att ta sig in från hemmet i Grillby utanför Enköping till riksdagen eftersom talmannen Ingemund Bengtsson var på resa utomlands.

Georg försökte få polisen i Stockholm att bestämma sig för en hotbild. Var detta en attack på riket och vilka slutsatser skall man då dra när det gäller beredskapsnivå? Är det en isolerad attack på Palme och hur skall i så fall beredskapsnivån anpassas?

I efterhand har utredningar visat att det inte fanns mycket beredskap för allvarliga hot och illdåd, men redan under natten förstod vi att det inte fanns någon som ledde någon samlad insats. Ingen bevakning, inga närmare idéer om vad och hur man skulle bevaka. Och det hade inte funnits resurser att genomföra några omfattande beredskapsåtgärder.

Tidigt på lördagsmorgonen den 1 mars träffades vi som arbetade närmast Ulf och som varit inblandade under natten för att planera dagen. Det fanns en lång rad förfrågningar från media, det skulle också bli ett möte hos talmannen på eftermiddagen. Vi visste fortfarande inte vad polisen och säkerhetspolisen gjorde för bedömning av hotbilden så Carl tog saken i egna händer och engagerade sin bror Nils att köra Ulf under dagen. Han hade en vanlig, grå och lite begagnad  Volvo 245, som inte rimligen kunde vara lätt att koppla till Ulf. SÄPO, som vid den tiden stod för personskydd, hade inte lyckats skrapa fram någon livvakt till Ulf men hade lovat göra det senare under dagen. Livvaktsskydd var högst ovanligt 1986 och oppositionsledaren hade det inte  

Jag minns egentligen inte vad vi – som kommunicerat under natten, kompletterade med Peter Egardt, chef för riksdagskansliet – gjorde den där lördagen mer än att vi naturligtvis grubblade över mordet och konsekvenserna.  Och naturligtvis att Nils körde oss till TV-huset mitt på dagen för att Ulf skulle medverka i extra Aktuelltsändning vid lunchtid och sedan tillbaka till riksdagshuset. Klockan tre träffade sedan partiledarna talmannen för att diskutera vad som nu skulle göras. Det var självklart att Palme skulle efterträdas av en socialdemokratisk statsminister men det var då oklart om det skulle bli Ingvar Carlsson eller Kjell-Olof Feldt. Jag vill minnas att det var partisekreteraren Sten Andersson som representerade socialdemokraterna hos talmannen. Det var väl också oklart vilken procedur socialdemokraterna behövde ordna för att en efterträdare skulle kunna utses. Till skillnad från andra partier väljer de ju ingen ställföreträdande eller vice ordförande.

Till mötet i talmanskonferensen dök det också upp några civilklädda poliser som skulle ge bland annat Ulf skydd intill en mer permanent lösning kunde finnas. I talmanskonferensen var det ju rätt högtidligt och solennt men jag minns hur den polis som avdelats för Ulf avvek kraftigt från normen. Han hade antagligen varit undercover i en miljö med kroppsbyggare eller kanske knarkare. Det var jeans, t-shirt och sportjacka över en oerhört välbyggd överkropp och muskulösa armar. Ur en ficka stack det upp en walkie-talkie. Gissar att en del av den imponerande överkroppen var ett revolverhölster.

På kvällen var vi på 40-årskalas hos Tord Tannenberg ute i Nacka. Lite försiktigt kan man väl säga att stämningen var rätt dämpad för att vara på ett 40-årskalas även om det var få Palmebeundrare där.

Det finns ingen riktig anledning att här utveckla den bestörtning och den landssorg som utbröt. Det har många andra beskrivit. Ur vårt perspektiv försvann ju den politiska huvudmotståndaren och en skicklig och oerhört aggressiv polemiker. Tonläget i svensk politisk debatt förändrades av båda skälen kraftigt av den som sköt där på Sveavägen.

Den omedelbart dämpade stämningen som var naturlig varade några månader medan det tonläge som var intimt förknippat med Olof Palme väl inte återkom förrän med twitter.

Per Heister var pressekreterare till moderatledaren Ulf Adelsohn 1982 – 1986