Örjan Hultåker: Väljarna kräver svar om regeringsalternativen
Sveriges radio och Indikator var först ut 2026 att presentera en mätning av partisympatierna. Huvudbudskapet från den var att intervjupersonerna straffade de partier som har varit otydliga i regeringsfrågan; det vill säga vilka regeringsbildare de kommer att stödja om de inte får igenom sina starkaste önskemål, som i flera fall är klart orealistiska.
Den viktigaste slutsatsen är att flera av partierna måste avslöja sin alternativa plan B.
Moderaterna och Socialdemokraterna har varit tydliga med att deras respektive partiledare vill leda en regering om de kan förhandla fram en majoritet efter höstens riksdagsval. Det finns dock en viktig skillnad vad gäller valstrategin.
Moderaternas Ulf Kristersson är tydlig med att han vill ha en regering med de nuvarande Tidöpartierna som bas och han har inte uteslutit att Sverigedemokraterna kan bli ett regeringsparti, och inte bara ett samarbetsparti utanför regeringen.
Ulf Kristerssons problem är att Sverigedemokraterna inte vill rösta för en regering där de inte har ministerposter samtidigt som Liberalerna har deklarerat att de inte röstar för en regering där Sverigedemokraterna ingår.
Socialdemokraterna är mindre tydliga och Magdalena Andersson har bara deklarerat att hon kan samarbeta med alla utom Sverigedemokraterna. I praktiken torde bara rödgröna partier (Vänsterpartiet och Miljöpartiet) samt Centerpartiet vara möjliga regeringsunderlag. Men Kristdemokraterna har flaggat för samarbete över blockgränsen, till exempel när deras partiledare Ebba Busch ville förhandla om kärnkraften med Socialdemokraterna.
Sverigedemokraterna vill ingå i en moderatledd regering; de har dessutom deklarerat att det är ett krav för att stödja Ulf Kristersson som regeringsbildare. Om det nuvarande stödet för Sverigedemokraterna består så att de blir näst största riksdagsparti och störst av Tidöpartierna torde det knappast gå att hålla dem utanför regeringen ännu en mandatperiod. För att lyckas med det i en regeringsförhandling krävs stora politiska eftergifter när det gäller regeringsförklaringens innehåll.
Det leder till att Liberalerna måste ha en plan B som talar om för väljarna hur partiet skall agera när de avser att rösta emot alla regeringar där Sverigedemokraterna ingår.
Liberalerna är det svagaste partiet som länge legat under riksdagsspärren i alla mätningar av partisympatier. För att komma in i riksdagen behöver cirka hälften av Liberalernas röster vara taktikröster, det vill säga röster från personer som tycker bäst om andra borgerliga partier.
Och de rösterna kan inte komma från Centerpartiet eller Kristdemokraterna för att de partierna ligger själva kring riksdagsspärren och riskerar att själva slås ut om deras sympatisörer skulle taktikrösta på ett annat parti. Taktikrösterna torde knappast heller kunna komma från Sverigedemokraterna eftersom det just är det partiet som Liberalerna vill obstruera mot.
Eftersom det helt är emot deras egenintresse torde få rödgröna partier vilja taktikrösta på Liberalerna. Tvärtom, sannolikheten för en rödgrön majoritet i riksdagen ökar om Liberalerna inte klarar riksdagsspärren.
Det innebär att Liberalernas taktikröster i huvudsak måste komma från Moderaterna. Det har dock knappast blivit lättare att värva moderata taktikröster efter Liberalernas landsdagar. Varför skall moderata sympatisörer taktikrösta på ett parti som vill förbjuda aktiebolag att driva friskolor oberoende av skolornas kvalitet. Ett liberalt parti som tar avstånd från vinster och ett fritt näringsliv torde inte locka moderata sympatisörer i någon större utsträckning. De torde inte heller lockas i någon större utsträckning när Liberalerna vill bestämma familjernas arbetsfördelning genom ytterligare tvångsmässiga pappamånader.
Det blir också svårare att locka moderata taktikröster när Moderaterna ligger under 20 procent och kämpar för att åter bli landets näst största parti och störst av Tidöpartierna. Moderaterna har inte råd att släppa ifrån sig röster.
Liberalerna måste ha en plan B om de inte kan få en borgerlig regering utan Sverigedemokraterna. En sådan regering är mycket osannolik med nuvarande styrkeförhållanden. Liberalerna måste, om de klarar riksdagsspärren, tala om för väljarna hur partiet tänker agera sedan de röstat emot en borgerlig regering.
Skall Liberalerna i ett sådant läge agera så att det blir nyval/extraval. Mot det talar att partiet har svag ekonomi och att det knappast framstår som lockande för väljarna.
För Liberalerna torde en plan B vara en nödvändighet om de skall lyckas klara spärren. Väljarna vill veta om Liberalerna kan gå över till det rödgröna blocket.
Centerpartiet vill ha en regering likt den borgerliga alliansregeringen som fanns under ledning av Fredrik Reinfeldt. Men det framstår inte som realistiskt med nuvarande styrkeförhållanden mellan riksdagspartierna.
I Sveriges radios och Indikators senaste partisympatimätning låg Centerpartiet (3,8 procent) under riksdagsspärren och det kan tolkas som att väljarna vill veta hur Centerpartiet tänker agera om man inte får en ny ”Alliansregering”, vilket är osannolikt.
Centerpartiets program är mycket borgerligt, i synnerhet när det gäller företagsfrågor. Men partiet har en så kallad röd linje mot Sverigedemokraterna och vill inte genomföra sin egen politik i samarbete med Sverigedemokraterna. Då får det hellre bli en annan politik än det egna partiprogrammet.
Många väljare förväntar sig att Centerpartiet presenterar en plan B som sekundärt alternativ till en alliansregering. Blockgränsen är viktig för de svenska väljarna; de vill veta om Centerpartiet tänker stödja en rödgrön regering. Eller vill man ha nyval/extraval, vilket Centerpartiet har råd med eftersom man kan ösa ur en välfylld partikassa.
Kristdemokraterna (3,9 procent) låg under riksdagsspärren hos Sveriges radios och Indikators mätning av partisympatierna. Partiet kan behöva förtydliga att man inte vill samverka med Socialdemokraterna. Några blev tveksamma när partiledaren ville förhandla över blockgränsen om kärnkraften med Socialdemokraterna.
Det behövs nog inte någon alternativ plan B för Kristdemokraterna; för dem räcker det med att bekräfta att det borgerliga blocket är det enda som gäller. I så fall kan nog partiet räkna med en del moderata taktikröster om det skulle behövas när valdagen närmar sig.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet ligger i början av valåret klart över riksdagsspärren och behöver knappast någon plan B. Väljarna vet att de är stadigt förankrade i det block som leds av Socialdemokraterna; partierna kan tidvis obstruera och rösta mot Socialdemokraternas förslag men i slutändan brukar de vara följsamma.
Hotet för Socialdemokraterna är att Centerpartiet och Vänsterpartiet kan blockera varandra; men då är det nog viktigare att få ta del av Centerpartiets plan B än att filosofera om Vänsterpartiets olika möjliga turer i politiken.
Väljarsympatierna kommer att ändras många gånger fram till valdagen och det har redan kommit mätningar som är mer hoppfulla för Centerpartiet.
Men slutsatsen från Sveriges radios och Indikators första presentation 2026 kvarstår. Väljarna förväntar sig att de mindre partierna runt riksdagsspärren blir tydligare i regeringsfrågan. Det saknas en plan B när de inte kan genomföra sina många gånger orealistiska förstahandspreferenser för regeringsbildning.