Örjan Hultåker: Är Donald Trump en looser?

De första hundra dagarna vid makten för en nyvald amerikansk president erbjuder en möjlighet till smekmånad för den som sköter sitt jobb. Ett bra betyg för på de först hundra dagarna kan bli avgörande för vad presidenten lyckas åstadkomma under hela fyraårsperioden.

Donald Trump har hållit otaliga presskonferenser inför TV-kamerorna i sitt tjänsterum, det ovala rummet i Vita huset, och skrutit över att ingen president har varit så framgångsrik under sina första 100 dagar.

På ett sätt är det korrekt. Han har utfärdat fler presidentdekret än någon tidigare president. Han har dessutom lyckats med att hunsa och förnedra fler besökande statschefer än någon annan president i historien.

Och han deklarerar stolt att hans ekonomiska politik har varit den bästa någonsin, främst genom att införa och hota med skyhöga tullar. Han fortsätter att skryta även när han behöver riva upp sina tidigare beslut.

Dessa tullar riskerade hela den amerikanska obligationsmarknaden och riskerade att kraftigt höja räntan på landets gigantiska statsskuld som varje år ökar pga orimliga federala budgetunderskott. Bara någon dag efteråt måste han pausa de flesta tullarna när bland annat storbankernas VD:ar varnade honom för räntechocken.

Han uppmanade chefen för Federal Reserve, motsvarigheten till den svenska Riksbanken, att avgå men tar tillbaka hotet dagen efter när hans uppmaning riskerar stabiliteten i den amerikanska ekonomin. Listan kan göras lång på felaktiga och misslyckade beslut.

Donald Trump drev en valkampanj om att han var bäst på att bekämpa inflationen och förbättra hushållens ekonomi. Och han vann valet, kanske främst, för att väljarna trodde på att han skulle göra det bättre än Joe Biden och Kamala Harris.

De amerikaner som lyssnar till vad Donald Trumps påstår inför TV-kamrorna i Vita husets ovala rum kan få ett intryck av att de lever i den bästa av världar. Och budskapet förstärks när hans ministrar under regeringssammanträden lovordar sin presidents handlingar. Som lydiga småpojkar och apologeter hyllar de ledaren för hans utsökta och kloka beslut. Det är lätt att göra jämförelser med entouraget runt Putin eller Stalin.

Donald Trump kunde under valrörelsen skryta med hur framgångsrik han var under sin första presidentperiod. På det har han byggt The Big Lie om att Joe Biden fuskade och stal valsegern från honom 2020.

Donald Trump var länge framgångsrik i att skriva historen om sig själv genom att strunta i fakta och vara konsekvent. Han upprepade enträget och ivrigt budskapet om hur bra han hade varit. Och många väljare gick i november 2024 på det budskapet.

Men den som analyserar opinionsundersökningarna inför 2020 års presidentval kan lätt se att en majoritet av de amerikanska väljarna i oktober det året ansåg att Donald gjorde ett dåligt jobb. Och 55 procent svarade att han gjorde ett dåligt jobb enligt SSRS och CNN. Den siffran steg till 62 procent i januari strax innan Donald Trump motvilligt lämnade över till Joe Biden.

Men, historien har kommit ifatt den amerikanske presidenten Donald Trump. När medborgarna själva lever i en ekonomisk verklighet kan deras upplevelser inte döljas av vackra ord eller fagra löften.

Efter bara 100 dagar med Donald Trump tillbaka i Vita huset anser 59 procent av amerikanerna att han gör ett dåligt jobb som president; källa SSRS och CNN. Det är ett rekord som överträffar Donald Trumps egen bottennotering från april 2017 när 54 procent ansåg detsamma.

Även Trumps favorit bland TV-kanaler, Fox News, har presenterat opinionssiffror som dokumenterar det låga förtroendet för presidenten. Enligt Fox är 59 procent olyckliga över läget i USA.

Enligt samma kanal anser en majoritet (55 procent) att det har blivit sämre ekonomiskt för den egna familjen; skyhöga 71 procent uppfattar att landets ekonomiska läge som negativt. Bara 22 procent tror att förhållandena kommer att förbättras.

Och, när intervjupersonerna tillfrågas vad de tror om den långsiktiga effekten av Donlad Trumps politik är det bara 40 procent som tror att den hjälper landet, 51 procent befarar att hans policy är till skada.

Verkligheten kommer ifatt även den som kanske fortfarande är världens mäktigaste politiker. Och det kan få politiska effekter mycket snart i ett land som alltid har politiska valrörelser. Vid fyllnadsval till kongressens representanthus behöll Republikanerna två mandat i några av Floridas för dem säkraste valdistrikt, men det skedde med kraftigt krympande majoriteter.

Fram tills nu har Donald Trump fått igenom sina förslag i kongressens båda kamrar, Senaten och representanthuset, trots att Republikanernas majoriteter är relativt små. Kongressens politiker har inte vågat utmana en president som fram tills nu har haft en extremt stark kontroll över sitt parti.

Den politiker som gått emot Donald Trump och utmanat honom har riskerat sin politiska framtid. Det finns åtskilliga exempel på personer som har bytt inställning i många frågor för att anpassa sig till Trump.

Men politisk makt kan vara flyktig i ett land med demokratiska val. Det är mindre än två år kvar till mellanårsvalet då hela representanthuset och en tredjedel av senaten skall väljas. Då börjar kongressledamöterna snegla på opinionsundersökningarna för att se hur mycket det är värt att ha Donald Trumps stöd. Det gäller särskilt de som senast valdes med knapp majoritet.

Kongressledamöterna läser givetvis opinionsanalyser och på sin hemmaplan i sina enmansvalkretsar träffar de missnöjda väljare som oroar sig över sin ekonomi och som lokalt ser effekterna av Elon Musks motorsågsmassaker av den federala förvaltningen.

Det går nu att se två alternativa scenarios till fortsatt dominans för presidentens fortsatta totala kontroll över de republikanska politikerna i kongressen.

Det första är att några republikanska mellanårskandidater inom någon månad ser en risk att förlora pga minskade opinionssiffror för Donald Trump och hans politik. Då kommer de att bli mindre villiga att rösta på Donald Trumps förslag. De kommer att vilja distansera sig från honom.

Exempel på känsliga frågor kan vara nästa federala budget och sjukvårdsfrågor. I det scenariot undergrävs Donald Trumps maktställning redan före mellanårsvalet och han riskerar att förlora omröstningar i kongressen.

De republikanska kandidaterna står dock inför ett dilemma. För många, kanske de flesta, behöver de Donald Trumps stöd för att vinna i primärvalen där Republikanernas kandidater utses. Det är i stor utsträckning hans kärnväljare som röstar i primärvalen. Och Donald Trump kräver kadaverdisciplin för att stödja en kandidat.

Dilemmat är att den primärvalsprocessen riskerar att utse kandidater som inte är valbara när kongressledamöterna skall utses av hela valmanskåren. Det leder fram till ett andra scenario att Donald Trump behåller makten över kongressen fram till mellanårsvalet då han förlorar majoriteten till Demokraterna i såväl representanthus som senat.

Då riskerar hans stöd från republikanska politiker att minska eftersom de då vill positionera sig inför nästa val. Det är alltid valrörelse i USA.

I dagsläget syns de båda secenarios tillsammans att vara troligare än att Donald Trump kan behålla sitt starka politiska inflytande; landet är trots allt fortfarande en demokrati med allmänna val.

Sannolikheten att Donald Trumps ekonomiska politik skall vara framgångsrik för hushållen och i bekämpandet av inflationen är mycket liten. Då har i stort sett alla ekonomer haft fel men kan glädja sig åt att få skriva nya läroböcker om att höga tullar gynnar ekonomisk tillväxt och familjernas levnadsstandard.

Men som alltid med Donald Trump, osvuret är bäst…

Örjan Hultåker är docent