Om ´´science fiction´´ och verklighet
1967
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
310
OM ”science fiction” och verkligheten
I en artikel i tidningen Vi (nr 31/32
1967) ser professor Hannes Alfven
planeten Tellus’ utveckling i perspektivet ett jordår. Hundra år blir
då en sekund. Den kända världshistorien och uppbyggnaden av det
mänskliga vetandet ter sig då som
en enda utvecklingsexplosion. Enligt Alfvens uppfattning torde tidigare endast två liknande snabba
Gustaf Delin
förändringar ha inträffat. Han pekar på månens, via väldiga tidvattenvågor, geologiskt ordnade inflytande på jorden i en urtid, då de
båda himlakropparna sannolikt befann sig ännu mycket närmare varandra än nu, samt på livets uppkomst.
Livets explosion och vetandets!
Det vetande som dagligen vidgas
genom forskningen och som tilllämpas via ny teknik. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen
skulle kunna mätas med samma
mått som livets! Man kan tycka vad
man vill om jämförelsen, men perspektivet är fruktbart för associationer.
Om stadshustornet i Stockholm
får föreställa jordens utvecklingshistoria, representeras människans
existens av ett tjockt radergummi
på tornets topp; jordbruksepoken
av ett frimärke, lagt på radergummit, samt vetenskapens historia sedan renässansen av poststämpeln
på märkets yta. Här allra högst upp
försiggår något helt nytt och revolutionerande, ett intryck som ytterligare förstärks genom de senaste
decenniernas enorma expansion av
vetenskapen samt metoderna för
dess praktiska tillämpning, dvs.
tekniken.
Livets utvecklingsprocess har tillförts ett nytt hormon, vars egenskaper kommer att ge denna process nya ramar. Livets fortsatta utveckling – dess framtida gestaltning – är inte längre ett resultat
uteslutande av Naturens slumpmässiga mutationer och urvalsmetoder. Den mänskliga hjärnan, själv
visserligen ett resultat av Naturmetoden, har övertagit en huvudroll i
utvecklingen.
Skall denna roll spelas med eller
utan regi? Med andra ord, vilka
normer – vi må kalla dem moraliska, etiska eller något annat –
skall vägleda människohjärnans
påverkan av den fortsatta utveckHugsprocessen? Mot vilka mäl skall
människans ansträngningar inriktas? Av vilka värderingar eller etiska kriterier skall hennes handlande styras? Bör – och i så fall hur
– framtidens utformning påverkas? Vilken roll kan och bör den
enskilda individen spela i det framtida samhället? Hur skall framtidens möjligheter och risker kartläggas? Vilka skall välja och prioritera samt på vilka grunder?
Det är nödvändigt att med mera
allvar och kraft än som hittills visats försöka besvara dessa och liknande frågor. Det går inte längre
att rynka på näsan och mumla nå-
OM forskning
311
got om ”science fiction”.
Låt följande episod illustrera detta! Vid en konferens rörande den
moderna teknikens inverkan på
samhällsutvecklingen, som ägde
rum i Salzburg helt nyligen, förklarade en av deltagarna att han ansåg
det icke önskvärt att möjliggöra
mänsklig kontroll av klimatet. En
av de närvarande experterna betraktade honom allvarligt och sade:
”Det är för sent. Alldeles för sent.
Utvecklingen går inte att hejda.
Lösningen ligger redan alldeles för
nära.”
Som sagt: Vilka skall avgöra och
prioritera? Och på vilka grunder?
Man skulle trott, att den strängare historiska kritik, som under de
senare decennierna genom en hel generation av stora forskare inom
universitets-, arkiv- och biblioteksvärlden införts i vårt land, skulle
ha avsatt sina spår även utom de rent fackbildade kretsarna och
sålunda åtminstone i någon mån ha påverkat också amatörer och
dilettanter på de historiska vetenskapernas fält, men efter vad erfarenheten dagligdags ger vid handen har så tyvärr ingalunda varit
fallet. Både i fråga om upptäckter och utgivningar passera alltjämt
de mest betänkliga ting, som t. ex. då välbekanta, inom respektive
institutioner sedan länge förtecknade och beskrivna aktstycken med
dundrande pressreklam publiceras som nya och epokgörande fynd.
Svensk Tidskrift 1927
OM ”science fiction” och verkligheten
I en artikel i tidningen Vi (nr 31/32
1967) ser professor Hannes Alfven
planeten Tellus’ utveckling i perspektivet ett jordår. Hundra år blir
då en sekund. Den kända världshistorien och uppbyggnaden av det
mänskliga vetandet ter sig då som
en enda utvecklingsexplosion. Enligt Alfvens uppfattning torde tidigare endast två liknande snabba
Gustaf Delin
förändringar ha inträffat. Han pekar på månens, via väldiga tidvattenvågor, geologiskt ordnade inflytande på jorden i en urtid, då de
båda himlakropparna sannolikt befann sig ännu mycket närmare varandra än nu, samt på livets uppkomst.
Livets explosion och vetandets!
Det vetande som dagligen vidgas
genom forskningen och som tilllämpas via ny teknik. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen
skulle kunna mätas med samma
mått som livets! Man kan tycka vad
man vill om jämförelsen, men perspektivet är fruktbart för associationer.
Om stadshustornet i Stockholm
får föreställa jordens utvecklingshistoria, representeras människans
existens av ett tjockt radergummi
på tornets topp; jordbruksepoken
av ett frimärke, lagt på radergummit, samt vetenskapens historia sedan renässansen av poststämpeln
på märkets yta. Här allra högst upp
försiggår något helt nytt och revolutionerande, ett intryck som ytterligare förstärks genom de senaste
decenniernas enorma expansion av
vetenskapen samt metoderna för
dess praktiska tillämpning, dvs.
tekniken.
Livets utvecklingsprocess har tillförts ett nytt hormon, vars egenskaper kommer att ge denna process nya ramar. Livets fortsatta utveckling – dess framtida gestaltning – är inte längre ett resultat
uteslutande av Naturens slumpmässiga mutationer och urvalsmetoder. Den mänskliga hjärnan, själv
visserligen ett resultat av Naturmetoden, har övertagit en huvudroll i
utvecklingen.
Skall denna roll spelas med eller
utan regi? Med andra ord, vilka
normer – vi må kalla dem moraliska, etiska eller något annat –
skall vägleda människohjärnans
påverkan av den fortsatta utveckHugsprocessen? Mot vilka mäl skall
människans ansträngningar inriktas? Av vilka värderingar eller etiska kriterier skall hennes handlande styras? Bör – och i så fall hur
– framtidens utformning påverkas? Vilken roll kan och bör den
enskilda individen spela i det framtida samhället? Hur skall framtidens möjligheter och risker kartläggas? Vilka skall välja och prioritera samt på vilka grunder?
Det är nödvändigt att med mera
allvar och kraft än som hittills visats försöka besvara dessa och liknande frågor. Det går inte längre
att rynka på näsan och mumla nå-
OM forskning
311
got om ”science fiction”.
Låt följande episod illustrera detta! Vid en konferens rörande den
moderna teknikens inverkan på
samhällsutvecklingen, som ägde
rum i Salzburg helt nyligen, förklarade en av deltagarna att han ansåg
det icke önskvärt att möjliggöra
mänsklig kontroll av klimatet. En
av de närvarande experterna betraktade honom allvarligt och sade:
”Det är för sent. Alldeles för sent.
Utvecklingen går inte att hejda.
Lösningen ligger redan alldeles för
nära.”
Som sagt: Vilka skall avgöra och
prioritera? Och på vilka grunder?
Man skulle trott, att den strängare historiska kritik, som under de
senare decennierna genom en hel generation av stora forskare inom
universitets-, arkiv- och biblioteksvärlden införts i vårt land, skulle
ha avsatt sina spår även utom de rent fackbildade kretsarna och
sålunda åtminstone i någon mån ha påverkat också amatörer och
dilettanter på de historiska vetenskapernas fält, men efter vad erfarenheten dagligdags ger vid handen har så tyvärr ingalunda varit
fallet. Både i fråga om upptäckter och utgivningar passera alltjämt
de mest betänkliga ting, som t. ex. då välbekanta, inom respektive
institutioner sedan länge förtecknade och beskrivna aktstycken med
dundrande pressreklam publiceras som nya och epokgörande fynd.
Svensk Tidskrift 1927