Olle Edborg: Sympathy for the Devil?

I veckan firas alla helgons afton, en högtid som många väljer att fira genom att klä ut sig till monster och andra mörka ting. Det är dock inte bara vi människor som kläs i monstruösa dräkter utan den tendensen finns även inom politiken. Den icke teistiska och sekulära aktiviströrelsen The Satanic Temple (TST) är ett minst sagt spännande politiskt fenomen. Rörelsen använder Satan som en symbol för individuell frihet, sekulär humanism och som ett sätt att provocera den kristna högern. Religion är verkligen inte ett fenomen som enbart är låst till den ena sidan av den politiska kartan. Mycket pekar på att TST troligen är den mest framgångsrika satanistiska organisationen någonsin. Men vilka är de och framförallt, vart kommer de ifrån?

Satanism är på många sätt ett komplext fenomen. Det är omgivet av väldigt mycket friktion och inte sällan fördomar som tenderar att inte vara satanister till gagn. I den bibliska skildringen av Satan är han ett oppositionellt väsen som vill göra revolt mot Guds makt och förföra världen med synd och ondska. Oavsett religiös uppfattning är det oftast denna bild av satan som människor bär med sig. Vår populärkultur gör det knappast lättare att konstruera en mer nyanserad bild. I skräckfilmer som Hereditary (2018) och The Witch (2015) är satan en tydlig antagonist som bringar ondska och skräck i berättelsernas narrativ. De som påståtts ha dyrkat satan har genomgående i historien blivit föremål för mycket konspiratoriska anklagelser med stundtals fatala utfall. Häxbränningar under medeltiden och inkvisitionen är båda mycket mörka exempel på detta.

Men satan har faktiskt inte alltid varit en enbart negativ karaktär i människors uppfattning. 1667 släppte poeten John Milton (1608-1674) boken Paradise Lost. Milton själv var djupt troende puritan och bokens syfte är att återge varför Gud tillåter syndafallet att äga rum. Detta var dock samtidigt som den engelska revolutionen tog fart under Oliver Cromwell (1599-1658). Milton var en politisk anhängare av Cromwells revolution. Därmed skulle eftervärlden tolka satans roll i boken som en rebell som gör uppror mot de orättvisor som den brittiska kungamakten representerade. Det var med all sannolikhet inte Miltons avsikt att porträttera Satan på detta viset även ifall det var så som den tolkades. Under romantiken skulle en rad olika intellektuella tänkare diskutera Satan som en symbol för individuellt tänkande och frihet. Tänkare som Percy Bysshe Shelley (1792-1822), Lord Byron (1788-1824) och Jules Michelet (1798-1874) drev alla denna tes. 1862 skrev Michelet boken La Sorciere (häxan) där han argumenterar för att de moderna häxorna faktiskt var offer för satanistanklagelser. Enligt Michelets bild av satan var han en apologet för frihet, individualism, kunskap och medicin. Satan kläs direkt in i en ideologisk utstyrsel 1914 när den franska socialistiska tänkaren Anatole France (1844-1944) kommer ut med sitt verk La Revolté des anges (änglarnas revolt) där satan framställs som en nästintill frälsare och befriare för mänskligheten. Vi kan enkelt konstatera att satan fortfarande framstår som en väldigt symbolisk karaktär som mestadels tar form som ett verktyg i dessa tänkares polemik gentemot dogmatisk och institutionaliserad kristendom. Detta är naturligtvis inte särskilt överraskande då Satan är den tydligaste antitesen gentemot den kristna gudsbilden och den etik som emanerar ur den.

En person som kommer bli viktig i satanismens historiska utveckling är Anton Szandor LaVey (1930-1997). 1966 grundar LaVey Church of Satan i San Francisco som är världens första kända satanistiska samfund. 1969 publicerade LaVey sitt kända verk The Satanic Bible där han förklarar sin världsbild med etiska och moraliska ståndpunkter. LaVey och hans följeslagare ser huvudsakligen Satan som en symbol snarare än en riktig gud, han är med andra ord ateistisk och opponerar sig emot teism genom att använda Satan som symbol. LaVeys etik var inspirerat av flera andra av historiska tänkare. Det finns referenser till darwinism, västerländsk esoterism och anarkism. Intressant nog ska LaVey faktiskt ha hämtat inspiration från den kända libertarianska rysk-amerikanska filosofen Ayn Rand (1905-1982). Etiken handlar huvudsakligen om att inte gömma undan sina instinktiva drifter utan snarare omfamna dessa och att ha en hög individualistisk attityd till livet. LaVeys rörelse är den första mer tydligt etablerade formen av organiserad satanism i USA. Likt romantikens bild av Satan förblir han en symbolisk figur som används för att konstruera en polemisk bild gentemot kristendom och dogmatisk religion i samhället. Om 60- och 70-talet kan beskrivas som något av en framgång för satanistiska rörelser i USA kan man utan tvekan hävda att 80-talet var en tydlig bakgång. På 1980-talet spreds många olika nidbilder av satanism i medier och samhället om hur satanistiska sekter skulle ha begått ritualmord, barnmisshandel och övergrepp. Dessa var i den absoluta majoriteten fall av panik kring mycket vagt byggda föreställningar om satanister. FBI konstaterade i slutet på 80-talet att det oftast helt fattades bevis i mycket av de påståenden som blivit grunden för flertalet domar. Denna typ av panik finns kvar i stora delar av det amerikanska samhället.

Det är med denna idéhistoriska bakgrund som The Satanic Temple (TST) grundades 2012. TST grundades av Lucien Greaves och Malcolm Jarry (pseudonymer). Som organisation kan TST enklast beskrivas som en aktiviströrelse som huvudsakligen opponerar sig gentemot religiös influens på amerikansk politik. Organisationen var till en början lite av ett internetskämt för att provocera den kristna högern men har med åren vuxit och är idag en seriös aktivistorganisation. TST vill främja religiös frihet, social rättvisa och sekularism i statliga institutioner. Grundandet av organisationen kan ses som ett svar på det ökade inflytande som framförallt evangelikal kristendom länge erfarit hos den amerikanska högern och republikanerna. Organisationen driver stundtals olika rättsprocesser där man stämmer olika delstater som man menar trampar på religionsfriheten. Ett uppmärksammat exempel är när delstaten Oklahoma beviljade en byggnation för ett monument av de tio budorden i Oklahoma City. TST kontrade med att ansöka om att bygga en staty av den ockulta karaktären Baphomet. Detta ledde till att Oklahomas delstats kongress beslutade sig för att dra tillbaka beskedet om monumentet för de tio budorden hellre än att bevilja en staty av Baphomet. Statyn finns idag i Salem, Massachusetts där TST har sitt huvudkontor. TST har fortsatt med sin aktivism. När Donald Trumps presidentskap tog sin början 2017 uttalade TST ett ickevåldsamt krig mot hans administration och menade att Trump och i synnerhet hans förre vicepresident Mike Pence var ett stort hot mot religionsfriheten och aborträtten.

Vad kan vi då dra för slutsatser av organisationer som TST? Det tydligaste både när man observerar TST och äldre intellektuella tänkares bruk av satan är att religiös symbolik har en otroligt mångfacetterad potential som variabel i politiska budskap. Satan kan användas av personer till höger och vänster både som svartmålande av oliktänkande och polemik mot dogmatism. På grund av kyrkans problematiska historik av svartmålande genom historien så har vi idag en väldigt stark projektion av satanism som något mörkt och ondskefullt. Vår populärkultur har knappast varit mycket till tjänst för att dämpa detta. Men sanningen är att den absoluta majoriteten av de som betecknar sig som satanister inte ser något annat värde i satan och historien om den fallne ängeln än symboliskt. Naturligtvis finns det säkerligen undantag där satan mycket väl kan vara en mer teist-liknande figur i människors uppfattning, men den typen av världsbild tycks vara bra mycket mindre populär än vad media försökt måla upp det som, då som nu. Satan skulle troligen inte vara någon vidare framgångsnyckel för ett svenskt politiskt parti, speciellt då vi är ett mycket sekulärt land och där denna symbolik inte skulle få samma effekt som i ett mer religiöst funtat samhälle som det amerikanska. Det skulle nog göra mer åtlöje än skillnad.

Trots att jag själv inte nödvändigtvis delar Shelleys, Byrons och LaVeys bild av Satan så kan jag inte låta bli att fascineras av hur man lyckats omvandla en mycket negativt laddad karaktär till ett så kraftfullt politiskt verktyg. Vid tanke på att Donald Trump åter är vid makten i USA och tycks göra saker i en högre omfattning och hastighet än tidigare kan vi nog vänta oss mer av TST de kommande åren.

Olle Edborg är student i Religionsvetenskap