Olle Edborg: Konservativa borde ta av sig MAGA-kepsen och läsa Burke

I vår samtid kan man konstatera att det finns ett intressant dilemma mellan ideologisk självidentifikation och faktisk sakpolitik. USA:s president Donald Trump använder ständigt den ideologiska etiketten ”konservativ” för att definiera både sig själva och sin agendas politiska identitet. Samtidigt finns det tydliga indikationer på att hans politik inte sällan faktiskt avviker från de traditionella konservativa idealen som kännetecknar denna idétradition. Dessutom kan man konstatera att en rad olika reaktionära krafter fått mycket utrymme i den konservativa sfären. Detta väcker frågan, är verkligen Donald Trumps politik så konservativ som han så konsekvent hävdar?

USA:s president Donald Trump är ledare för världens mäktigaste nation med den största militära kapaciteten och ekonomin i mänsklighetens historia. Utan att överdriva kan man enkelt konstatera att han är en av vår tids allra mest inflytelserika politiska profiler. Med honom i ledet har hela det republikanska partiet genomgått en aggressiv ideologisk metamorfos som saknar historiskt motstycke. Inte heller har faktumet att han faktiskt har återvänt till Vita huset minskat hans chanser att bli inskriven i historieböckerna. Genom att ha kommit med svar på den efterfrågan som funnits hos olika grupperingar på den högra sidan av den amerikanska politiska sfären har han lyckats skapa en med amerikanska mått väldigt bred väljarbas bestående av alltifrån kristna evangelikaler till unga tech-entreprenörer. Donald Trumps politiska förslag tenderar emellertid att framföras med en polemisk retorik. En polemik som ofta baseras på en typ av dualistisk konflikt. Det kan handla om USA gentemot Kina eller EU, mer inrikes kan det handla om Trump mot ”etablissemanget” eller mot “Hollywood”. Här förekommer stundtals rena konspirationsteorier om exempelvis den “djupa staten” och idéer om valfusk som vid upprepade tillfällen motbevisats brett av forskare.

Sedan Donald Trump inledde sin andra mandatperiod har han haft en oerhört hög reformtakt. Hittills har hans arbete huvudsakligen kretsat kring fyra olika områden. Minskad invandring, utrikespolitik, statliga effektiviseringar och naturligtvis, tullar. Mycket av hans invandringspolitik har kretsat kring att aktivt reglera möjligheten att ta sig in i USA som migrant. Det som utmärker hans politik i denna mandatperiod är att han tydligt lagt fokus på att också deportera migranter som olagligt äntrat USA. Detta är inget unikt, i flertalet europeiska länder driver ledare från olika politiska läger liknande förslag. Idén om att utvisa människor från USA tycks dock trumfa den amerikanska rättssäkerheten, ett särskilt fall som fick mycket medial uppmärksamhet var när en man från Maryland blev utvisad till El Salvador av rena misstag.

I en alltmer osäker värld har naturligtvis utrikespolitiken också varit en vital del av Donald Trumps agenda. Vid flertalet tillfällen har presidenten och hans företrädare uttryckt en skarp kritik gentemot europeiska nationer och Nato-samarbetet. Dessutom har det kommit direkta uttalanden om att göra anspråk på andra länders geografiska områden, där militära åtgärder inte har uteslutits. Flertalet minst sagt osmakliga inlägg har också publicerats på presidentens sociala medier kanaler. Den uppmärksammade AI-genererade videon på Gazaremsan som en “ny riviera” där dansande män blandas med Elon Musks pengarkastande kan inte betraktas som något annat än djupt olämplig och totalt oanständigt för det amerikanska presidentämbetet.

Årets konklav har heller inte skonats från detta. Bara några veckor efter Påve Franciskus tragiska bortgång publicerade presidenten själv på sitt eget instagramkonto en bild på honom själv iklädd den påvliga dräkten. I kontrast mot hans fientliga inställning till europeiska ledare tycks han ha problem med att kritisera diktatorer världen över som Putin, Xi Jinping med flera. Detta blev bisarrt tydligt när Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj besökte Vita huset och kritiserades av en journalist för att ej bära kostym. När El Salvadors president kom förbi några veckor senare tycktes hans avslappnade informella klädstil inte vara ett problem för den amerikanska pressen.

Department of Government Efficiency (DOGE) är ett av de nya initiativen för Trumps andra mandatperiod i Vita huset. Doge kan enkelt beskrivas som en institution för att effektivisera och framförallt skära ner i olika delar av den amerikanska statsapparaten. Doge leds av tech-miljardären Elon Musk som har kommit att spela en alltmer central roll inom Maga-rörelsen. Doge har spelat en nyckelroll i många av de stundtals drastiska neddragningarna som administrationen genomfört. Doge hade en avgörande roll i nedläggningen av USAID. Det har dessutom uttryckts ambitioner att lägga ned bland annat utbildningsmyndigheten och underrättelsetjänsten CIA. Att göra verklighet av dessa idéer tycks dock ha varit något av en större utmaning.

Tullarna är en av de saker som tydligast associeras med Donald Trumps politiska gärning. Trump har sedan han inledde sin andra mandatperiod haft en oerhört ambivalent relation till att införa tullar, som ibland kan uppstå i gryningen och försvinna vid skymningen. Den andra april i år lanserade Trump nya oerhört hårda tullar gentemot världens länder. Den dagen kom presidenten att benämna som “liberation day”. Sedan dess har marknaden reagerat starkt och det har kommit att påverka människor såväl inom som utanför USA:s gränser. Andra anmärkningsvärda reformer presidenten lanserat är bland annat att ändra det nästan 500 år gamla namnet “Gulf of Mexico” till “Gulf of America”. Han har dragit in federala bistånd till några av de främsta universiteten i världen, vissa framstående i medicinsk forskning. Dessutom benådade han 1500 av dem som deltog i stormningen av USA:s parlamentshus i januari 2021, vissa dömda för våld mot poliser.

Konservatism är en filosofisk socialpolitisk idétradition som uppstod i slutet av 1700-talet i kölvattnet av franska revolutionen 1789. Den brittiske filosofen och parlamentsledamoten Edmund Burke (1723-1797) anses vara konservatismens fader. 1790 kom Burke ut med sitt verk Reflections on the Revolution in France där han tydligt kritiserar radikalismen inom den franska revolutionsrörelsen och betonar reform snarare än revolution för att undvika drastiska samhällsomstörtande förändringar. Dessa idéer har förvisso inte Burke historiskt monopol på. I alla tider har det funnits intellektuella tänkare som har haft en skepticism mot drastiska samhällsförändringar, Platon, Aristoteles och Erasmus av Rotterdam är några av dessa. Efter Burke spelade bland annat professor Michael Oakeshott (1901-1990) en central roll i utvecklandet av konservatismen som ett förhållningssätt och inte en renodlad politisk ideologi.

I den konservativa idétraditionen är till skillnad från liberalismen och socialismen idén om ett utopiskt samhälle frånvarande. Snarare än att gå mot ett irrationellt abstrakt drömsamhälle handlar konservatism om att skydda samhällets grundpelare från reaktionärer och revolutionärer. Konservatismen avlägger heller ingen lojalitetsed till nationalekonomiska system eller moraliska urkunder utan drivs av en socialutilitaristisk vilja att gagna samhället och dess invånares välgång i balans med bevarandet av ordning och stabilitet. Just på grund av att det inte finns ett konkret konservativt manifest för exempelvis politiska reformer så blir det inte sällan problematiskt när man ska närma sig innebörden av konservatism. Även mer samtida tänkare som Russel Kirk (1918-1994) och Roger Scruton (1944-1920) fortsatte att avstå från att skriva konkreta manifest i den konservativa idétraditionens namn.

Trots att det finns en tolkningsfrihet som emellertid kan bli komplex kring vad konservatism faktiskt är så kan man utan vidare problem konstatera att Donald Trumps politik snarare kan betraktas som en antites gentemot det. Trump har konsekvent genomfört reformer som ger upphov till stundtals radikala samhällsförändringar. Han har en avsaknad av respekt för centrala samhällsinstitutioner som akademin och rättssystemet och drivs av att politiskt färga dessa efter sin egen ideologi. Allt tyder på att Donald Trump är i allra högsta grad en politiker som drivs av en ideologi, han är med andra ord inte konservativ. Faktumet att han förstås som konservativ är inte han enskilt ansvarig för. Det demokratiska partiet har även dem rört sig allt längre ut på vänsterkanten, i kontrast mot dem och deras ibland radikalt progressiva agenda är det inte svårt att förstå hur människor lätt ser ett alternativ till detta som konservativt.

Donald Trumps politiska rörelse förenar stora politiska krafter, varav vissa bejakar idéer och tankar ur den konservativa traditionen. Den närmsta ideologiska etiketten jag har att ge honom är om något reaktionär. Jag själv har länge varit konservativ och jag är trött på att den klassiska konservatism som jag själv sympatiserar med fläckas ner av reaktionära krafter som vill förändra samhället med revolterande och radikala metoder. De är inte välkomna i den filosofiska idétradition som konservatismen vilar på. Det är mycket möjligt att om Edmund Burke hade levt idag hade hans verk haft ett annat land än Frankrike i titeln.

Olle Edborg är 2:e vice Distriktsordförande för MUF Östergötland