Mats Fält: Vårt sekulära helgon

När jag för några år sedan besökte platsen där Dag Hammarskjölds plan störtade, i Ndola i vad som idag är norra Zambia, påmindes vi än en gång om varför FN fått en närmast sakral plats i vårt land. Guiden var en äldre man som säkert tagit emot otaliga internationella delegationer. Han var djupt och ärligt övertygad om att Dag Hammarskjöld varit en mänsklig gigant. Han klarade allt och gjorde aldrig fel. Hammarskjöld borde helgonförklaras. Åtminstone.

I sin bok ”Helgon och maktspelare – Dag Hammarskjöld som politiker” (Albert Bonniers Förlag, 2023) tecknar diplomaten Staffan Carlsson ett betydligt mer mångfacetterat porträtt av en av våra få riktigt kända landsmän. Hammarskjöld var en människa med stor kompetens och imponerande kunskap men han var också en människa som ibland hamnade fel och komplicerade livet för sin omgivning. Det intellektuella djupet var inte alltid en fördel – ibland stal samvetskval och tvivel mycket av den energi som krävdes för arbetsuppgifterna. Man förstår varför han alltid förekom i diskussionerna när Svenska Akademin behövde en ny ständig sekreterare.

Ibland är det svårt att beskriva en bok. Det kan bero på att logiken brister eller språket inte når upp till den nivå som sammanhanget kräver. Här är problemet motsatsen. ”Helgon och maktspelare” är en fantastisk bok fylld av dramatik och spänning. Den levererar en skildring av Hammarskjölds värld som gör den levande på riktigt, från Manhattans skyskrapor till Kongos djungler. Språket tjänar både författaren och hans huvudperson väl. Staffan Carlssons bok borde läsas av alla som har det minsta intresse för svensk historia och internationell politik. Boken lyckas svara på precis de frågor man ställer sig under läsningen.

Dag Hammarskjöld var inget helgon men han satte spår i historien. Han var mannen som uppfann FN-trupperna. Efter Hammarskjöld gällde nya regler för hur FN och dess organ skulle fungera. Detsamma gällde spelet mellan generalförsamlingen, säkerhetsrådet och stormakterna. Spelet i ett FN som fortfarande dominerades av väst men där också utrymmet för konflikter mellan de västliga stormakterna var mycket större än idag.

Som generalsekreterare var Hammarskjöld i praktiken politiker. Rollen som opolitisk internationell tjänsteman var inget möjligt alternativ. Lika lite som det hade varit möjligt för Hammarskjöld att sitta i svenska regeringar utan att vara politiker. Han trodde själv att det var möjligt men fick acceptera rollens krav. Liksom de krav de ständiga påminnelserna om pappa statsministerns karriär ställde på sonens insatser.

Hammarskjölds ambivalenta inställning till politiken hindrade inte att han innan åren i New York som statssekreterare och minister kunde göra viktiga insatser för att stärka det neutrala Sveriges anknytning till väst. Ibland öppet och andra gånger bakom kulisserna. Här tjänade Hammarskjöld oss väl – inte sällan i konflikt med socialdemokratins vänsterflygel och dess tidvis naiva syn på Sovjetunionen. Hammarskjöld var övertygad antikommunist och lade ut texten om vår plats i världen i både Tiden och Svensk Tidskrift.

Kongo är naturligtvis bokens huvudnummer. Konflikten som gick från komplicerad till hopplös på några månader. Det framgår tydligt hur svårt det var att fjärrstyra ett allt mer blodigt inbördeskrig från FN-skrapan på Manhattan. Hammarskjöld talade om vikten av att inte köra över de lokala makthavarna men drev själv på både väpnade insatser och byte av premiärministrar, inte alltid med vattentäta argument för sin linje. Situationen var dock väldigt komplicerad. En gång frågade Kongos ledare Kasavubu en av medarbetarna hur man gör en statskupp. Belgien, Frankrike och Sovjetunionen gjorde alla sitt bästa för att undergräva FNs insatser. Hammarskjöld ska knappast dömas för att han inte lyckades skapa ordning ur kaos.

Hammarskjöld var ett proffs men inte utan brister. Ibland svek omdömet och tron på den egna förmågan blev alltför stark. Han tycks ha delat sydstatsgeneralen Lees förkärlek för lite för otydliga instruktioner. Ibland var förklaringen det känsliga diplomatiska spelet om Afrikas hjärta men det orsakade tidvis allvarliga problem. Underlydande på andra sidan havet som hade egna agendor kunde beordra anfall som inte alls främjade generalsekreterarens planer. Dag Hammarskjölds intellektuella stil underlättade inte heller alltid kommunikationen mellan ledningen och de ansvariga på fältet.

På den fråga så många ställt sig sedan kraschen i Ndola, i dåvarande Nordrhodesia, 1961 är författarens svar troligen. Hammarskjöld blev dock inte mördad av USA eller Storbritannien.

Kongo är huvudnumret men även andra konflikter, inte minst i Mellanöstern, får plats i berättelsen. Liksom åtskilliga rader om kontakterna med världens ledare, som till exempel den ofta egensinnige president Charles de Gaulle. Att leda en stormakt som passerat zenit var ingen lätt uppgift. När kulturminister Malraux frågade generalen, vars mor förblev monarkist, om han ville jämföra sig med Jeanne d’Arc eller Napoleon blev svaret Tintin. Med tillägget att ”det är bara det att på grund av min storlek ser ingen likheten”.

Vad gäller Hammarskjöld är det nog vårt lands närmast religiösa inställning till FN som länge skymt sikten. Staffan Carlsson presenterar den verklige Dag Hammarskjöld – inte ikonen från en annan planet. Mannen som gick på jorden och levde bland människorna.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun

Staffan Carlsson inleder den 5 juni Historiedagen på Tyresö slott med ett föredrag om sin bok om Hammarskjöld.