Mats Fält: Revolution i stereo

Den franske markisen Lafayette tillhör historiens mer unika aktörer. Han spelade en central roll under både den amerikanska och franska revolutionen. Hans började sitt liv som fransk adelsman i provinsen och slutade det som en av den nya republiken USAs mest uppburna hjältar. Då var han redan på väg att förlora sin status i den franska historien. Balansgången mellan att vara både en frihetens apostel i den nya världen och en av den gamla franska monarkins stöttepelare blev i längden ohållbar.

Det fantastiska mottagandet under det sista besöket i Amerika avgjorde saken – det är i USA som Lafayettes minne fortfarande äras och vårdas. Graven på Picpuskyrkogården i Paris besöks mest av amerikaner – för markisens landsmän har hans minne falnat. Det blir väldigt tydligt när man letar sig fram till graven. Lafayette vilar där omgiven av offer för den revolutionära terrorn, bland annat en grupp unga nunnor som tillhör de mest kända. Markisens grav pryds av ett hav av amerikanska flaggor.

Den som vill följa hans bana kan konsultera ”The Marquis – Lafayette Reconsidered” (Vintage Books, 2015) av Laura Auricchio. Författarinnan är specialiserad på 1700-talets franska konst och historia och har tidigare skrivit om konstnärer under revolutionsåren. Hennes specialintresse präglar texten men det hindrar inte att markisens politiska och militära historia ges den plats den förtjänar.

Lafayette inspirerades av rapporterna om de tretton koloniernas uppror mot Storbritannien. Bara 19 år gammal dök han upp som frivillig och fick till slut en officersfullmakt i den nya republikens armé. Detta trots hans mycket begränsade erfarenhet av att tjäna som officer i den franska armén. De flesta andra franska adelsmän som dök upp i Amerika fick vända hem med första bästa båt. Washingtons medarbetare uppfattade dem mest som irriterande amatörer som krävde mer energi än de kunde erbjuda i form av praktisk hjälp. Lafayette och några andra adelsmän sågs dock som en möjlighet att etablera kontakt med det franska hovet. Till slut gav det också resultat i form av både subsidier, soldater och krigsskepp. Frankrikes hjälp blev avgörande för krigets utgång.

På slagfältet gjorde Lafayette förvånansvärt habila insatser. Han var inte briljant men definitivt modig. Lafayette var inte på låtsas eller ute på någon oseriös semesterresa. Markisen tog frihetsidealen på allvar och ville verkligen hjälpa USA att vinna kriget mot tidens mäktigaste imperium. Från början var oddsen dåliga – efter avtalet med Paris väcktes hoppet om att revolutionen faktiskt kunde lyckas. Undertecknarna av självständighetsdeklarationen behövde inte hängas tillsammans som landsförrädare – i stället kunde de bygga upp en ny nation.

Baksidan av den unge Lafayettes tid i Amerika var hans ständiga böner om större ansvar och viktigare befäl. Ledarna för både Washingtons armé och den franska expeditionskåren retade sig ofta på hans upprepade påstötningar och ibland föga genomtänkta förslag till nya offensiver.

Efter segern i Amerika vände Lafayette åter till Frankrike men behöll nära band till sina nya landsmän både i USA och Europa. Han kände alla som spelat en roll under revolutionen och brevväxlade med Washington och flera andra före detta stridskamrater. När läget blev oroligare i Frankrike blev Lafayette en av företrädarna för de krafter som ville reformera den delvis arkaiska monarkin. Markisen var ingen revolutionär men samtidigt tydlig med sitt stöd för reformer. Hans mål var en framstegsvänlig konstitutionell monarki. Med stöd av sina erfarenheter i Amerika fick han ansvaret för nationalgardet. När revolutionen började på allvar tvingades han balansera de olika grupperna mot varandra. Att leda nationalgardet gav inte den makt man kunnat tro. Lafayette försökte skydda kungahuset och bevara lugnet på gatorna men var ofta tvungen att backa och på avstånd följa övergrepp som hans trupper inte kunde eller ville förhindra. Många av hans vänner och släktingar slutade på giljotinen.

Kontrasten mot revolutionen i Amerika blir smärtsamt tydlig. I USA kan Lafayette spela en tidvis central roll för en segerrik revolution där frihetens ideal till stor del förverkligas. Många lojalister emigrerar till Kanada och övergrepp sker under kriget men resultatet blir ändå världens hittills mest liberala konstitution. I Frankrike tvingas han – troligen på goda grunder misstänkt för att försöka störta den revolutionära regimen – lämna landet efter att ha sett utvecklingen spåra ur fullständigt. Frihetsidealen ersätts av Robespierres terror och slakt på de medborgare som inte vill acceptera diktaturen och angreppen mot kyrkan. Lafayette tvingas leva med att ha misslyckats med att hejda syndafloden. Kungaparet förs till giljotinen och ännu fler vänner avrättas.

Under Napoleon återgår samhället till ett mer normalt läge men de ständiga krigen kräver miljoner offer. Lafayette lever långt från makten och kan inte påverka utvecklingen. Hans sista stora roll blir att åter igen leda nationalgardet under Louis Philippes julirevolution 1830. Han ger villigt sitt stöd till vad som beskrivs som en äkta liberal revolution mot Bourbonernas reaktionära styre. Efter några år överger dock även den nya regimen den frihetliga vägen. Lafayette blir besviken men det är för sent för honom att åter igen gripa in för att ändra historiens gång. Han borde dock ändå ha varit ganska nöjd med sitt livsverk. Orden som Karl XIV använde för att beskriva sitt liv passar minst lika bra in på markisen – ”ingen har fyllt en bana liknande min”.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun