Mats Fält: På gränsen i USA

En intensiv debatt förs i landet i väster om gränsdragningen mellan delstaternas valkretsar för valen till representanthuset. Senatorerna väljs som bekant alltid av alla väljare i respektive delstat.

Tidigare konstaterade ibland politiskt intresserade att det var säkrare att sitta i USAs andra kammare än i Högsta sovjet. Omsättningen på ledamöter var ibland pinsamt låg. Konsten var att vinna sitt första val – sedan var resan till pensionsdagen redan utstakad. Det krävdes politiska jordbävningar eller större skandaler för att rubba detta förhållande. Under senare år har anställningstryggheten försämrats men den ligger fortfarande på en behagligt hög nivå.

Få amerikaner gillar kongressen. Däremot har många stor sympati för den lokale medlemmen i representanthuset. Denna har ibland möjlighet att lösa problem och leverera bidrag och arbetstillfällen till valkretsen. Detta är en anledning till att de sitter tämligen säkert i sadeln. En annan är tvåpartisystemet. En ytterligare är det alla bråkar om just nu – gränserna för valdistrikten.

Enligt lagen är gränserna något som avgörs av delstaterna. Eftersom landet en gång bildades av självständiga stater ses det fortfarande som att de skickar sina representanter till den federala kongressen. Valen sköts inte av den federala regeringen. Det är lagligt att gynna det egna partiet även om det ofta kritiseras. Det är däremot inte lagligt att använda ras eller etnicitet som utgångspunkt för gränsdragningen. Samtidigt finns det tills vidare speciella regler som gör det möjligt att gynna lokala majoriteters möjlighet att bli representerade i representanthuset. Det har för det mesta handlat om svarta i södern – som nästan utan undantag skickat inte sällan mycket vänsterradikala demokrater till Washington DC. Den senare regeln är omstridd i dagens högsta domstol och kan komma att falla vid en kommande prövning.

Enligt oktobernumret av den högerkatolska tidskriften National Review, funderar domaren Brett Kavanaugh, som tidigare varit tveksam, på om det inte räcker med 43 år av särskilda regler till försvar för valdistriktsgränser baserade på ras och etnicitet. Den ende svarte i domstolen, ikonen Clarence Thomas, är redan övertygad om att detta uppenbara brott mot konstitutionen måste få ett slut. Martin Luther Kings principer borde gälla även valen till den federala kongressen.

Den aktuella kontroversen började med att president Trump var nervös för utgången i kongressvalet nästa år. Den republikanska majoriteten är hårfin och i normalfallet förlorar den sittande presidentens parti ett antal mandat. Slutsatsen blev att administrationen uppmanade Texas att genomföra en extra översyn av distriktsgränserna. Detta gjordes och skulle troligen kunna ge fem ytterligare mandat till Republikanerna. Senare har dock en kritisk domare på oklara grunder tills vidare stoppat förslaget. En anledning till detta är att trumpadministrationen i vanlig ordning slarvat och formulerat sig osannolikt klumpigt, vilket gett gott om juridisk ammunition till domaren i fråga. Den som vill höra mer om hur klantigt presidentens tjänstemän agerat kan lyssna till ett av de senaste avsnitten av den utmärkta juridiska podden ”Advisory Opinions”.

Demokraterna har naturligtvis omedelbart ropat ”vargen kommer” och berättat för hela världen om vilket akut hot mot demokratin som gränsrevisionsförslaget i Texas utgör. Sanningen är dels att gynnande av ett visst parti är lagligt, dels att det än så länge är demokraterna som är, inte helt oväntat, amerikanska mästare i även denna gren av det politiska spelet. Frågan är hur många mandat demokratiska hämndaktioner i Massachusetts, Kalifornien och Illinois skulle kunna ge, eftersom spelplanen redan är så tydligt riggad till demokraternas fördel.

I de 23 delstater som 2024 hade en republikansk guvernör har partiet 16 procent fler mandat än om man tillämpat proportionell fördelning av mandaten. I de tio delstater som hade delat styre var republikanernas fördel drygt 10 procent. I de 17 delstater som helt kontrollerades av demokraterna fick partiet 21 procent fler mandat än om använt sig av proportionella val. Ingen av dessa stater bryter mot lagen men det är uppenbart att det inte är republikanerna som har varit skickligast, eller minst skamlösa, när det gäller att utnyttja systemet.

Om domstolen inför allas likhet inför lagen som styrande princip för hur valdistrikten ska konstrueras kommer det troligen att gynna republikanerna. Om Högsta domstolen samtidigt sanktionerar det som alltid tidigare gällt, det vill säga att staterna får gynna ett visst parti, kan demokraterna försöka kompensera röda staters nya distriktskartor med revisioner av de egna gränserna.

Vilket parti som till slut vinner på konflikten förblir oklart. Den dåliga stämning lär dock bestå. Man får nog göra som president Harry Truman föreslog: om man vill ha en vän i Washington DC så får man skaffa en hund.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun