Mats Fält: Halva verkligheten

En storbank arrangerar seminarium om ”mångfald och inkludering” i Almedalen. Bakgrunden var Trumps insatser mot det som ibland kallas ”woke” i USA. Syftet är gott men mötet blir ett bra exempel på hur ofta debatten präglas av grupptänkande och korridorperspektiv.

Nästan alla skrattar och applåderar unisont avfärdanden av Trumps agerande som ett hot mot demokratin och de värden vi alla antas stå för. Allt Trump gör är fel och alla som är hans motståndare är goda.

Handelshögskolans rektor Lars Strannegård är den ende i församlingen som faktiskt försöker förklara bakgrunden till konflikten i USA. Han gör det lite för komplicerat och intresset för budskapet är begränsat. Det känns så mycket bättre att tillsammans bara vara emot ondskan.

Strannegård konstaterar att Trump är dum och ond men att en del av hans motståndare gått för långt och drivit en extrem linje som har mycket lite stöd i det amerikanska samhället. Klyftan till det vanliga USA har gjort Trumps motattack möjlig. Strannegård nämner få konkreta exempel, vilket är olyckligt. Däremot drar han en parallell till jakobinerna under den franska revolutionen. De lät kampen för frihet sluta med massakrer och stalinistisk diktatur.

Den kreative hotellmagnaten Petter Stordalen gör några inlägg om Trumps ondska och motståndarnas godhet. De hade passat bättre på ett torgmöte. Klichéerna haglar och verksdjupet imponerar inte. Stordalen framhåller den norska kvoteringslagen för börsföretag som ett bra exempel på radikal förändring. Att låta kön gå före kompetens med lagens stöd är tydligen en bra idé. Stordalen säger inget om problemen med de nya reglerna. Till och med i ”den sista sovjetstaten” fanns ett motstånd. Ett antal företag bytte organisationsform för att komma undan reglerna.

Som så ofta har Trumps kamp mot woke präglats av problem och bristfälligt stabsarbete. Syftet är i grunden gott och målet rimligt men utförandet lämnar alltför mycket i övrigt att önska. Trots det förblir stödet starkt. Förklaringen är de extrema krafter som fått alltför stor makt över kultur och utbildning i USA.

Det som saknades i Visby var en rimlig redovisning av vad woke faktiskt står för idag. Det är sant att utvecklingen inte gått lika långt i vårt land men exempel saknas inte. Även här har akademiker tystats på ideologiska grunder och myndigheter har låtit konsulter predika omvänd rasism, identitetspolitik och förakt för liberala värderingar för sina anställda.

I USA har framför allt de mest elitistiska universiteten blivit en frizon för öppen antisemitism. Rektorerna har inte agerat när studenter och anställda trakasserat judar och öppet visat sitt stöd för terrorrörelser. Antisemitism har blivit normaliserat som en del av kampen mot väst och kapitalismen som system.

Akademins översta skikt domineras helt av den radikala vänstern. Lärare med andra åsikter är sällsynta. Talare med avvikande åsikter bjuds sällan in och när det sker är trakasserier och sabotage mot arrangemangen vardagsmat. Universitetens administrationer agerar sällan på allvar till försvar för yttrandefriheten. Våld blir ett medel i kampen om vem som får höras i debatten. Precis som i jakobinernas Paris.

Elituniversiteten har också använt omvänd rasism när de rekryterat studenter. Hudfärg har spelat en stor roll för vilka som fått de åtråvärda studieplatserna. Genom en betoning av personliga uppsatser och socialt engagemang har man begränsat ambitiösa asiatiska studenters möjligheter att komma in. Asiaternas toppbetyg har inte ansetts lika mycket värda som engagemang i rörelser som universiteten sett som sympatiska.

En del av woke har också varit att arbeta mot meritokrati. Besattheten av ras har fått ledande ideologer att ifrågasätta kunskap och sanning. Traditionella borgerliga dygder har stämplats som uttryck för rasism. Specialklasser för duktiga elever har avvecklats och extrema tolkningar av landets historia har blivit en del av många, inte minst exklusiva privata, skolors undervisning. Ras får en central plats på schemat och vissa grupper lär sig att de borde skämmas för sitt ursprung och sin historia.

Rasseparerade examensceremonier har införts på många universitet. Saker som en gång drivits av rasister och Ku Klux Klan införs idag av vänstern. Martin Luther Kings ord om att alla ska behandlas lika känns mycket långt borta.

I Sverige har vi inte kommit lika långt på det sluttande planet men riktningen är tydlig. När regeringen vill stärka yttrandefriheten på universiteten är motståndet massivt. Extrema muslimska företrädare bjuds in till Rosenbad. Den tidigare ministern Paulina Brandberg invigde Chalmers nya centrum för DEI – just den typ av verksamhet som bryter sönder akademin inifrån och hotar yttrandefriheten.

Det är bra att vi ibland gemensamt markerar vårt stöd för det öppna samhället. Det krävs dock att vi är tydliga med vad vi faktiskt är för och vilka krafter som utgör hotet mot vårt sätt att leva. Alltför ofta har riktigt dåliga idéer från USA införts i stor skala med något decenniums fördröjning. Vi vill inte att det blir så igen.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun