Mats Fält: Döden på Östersjön

Den finländska filmen ”Aldrig ensam” gick upp på biograferna i vårt östra grannland i januari och har mötts av stort intresse. Berättelsen handlar om den moderna finländska historiens största trauman – samarbetet med Tyskland under fortsättningskriget mot Sovjetunionen 1941-1944.

Att Finland sökte stöd mot sin hänsynslöse granne var inte konstigt men att alliera sig med Hitlers Tyskland blev naturligtvis ett dramatiskt vågspel. Finland ville ha militär hjälp men helst ingen inblandning i inrikespolitiken. Om Tyskland segrat hade det blivit svårt att driva den linjen vidare.

Filmen handlar om behandlingen av judiska flyktingar i Finland och den lilla judiska minoriteten i landet. De som flytt till Finland hamnar efter alliansen med Tyskland i stormaktens polismakts sökarljus. Berlin vill helst att Helsingfors lämnar ut de utländska judarna och inför egna nürnberglagar. De flesta politiker håller emot men andra är mer kompromissvilliga. Delar av polisen vill göra vad de kan för att få uppskattning i Berlin.

Filmen följer den judiske entreprenören Abraham Stillers arbete med att både rädda och ta hand om de utländska judarna. Stunder av lycka växlar med skräck när trycket ökar och myndigheterna i Helsingfors känner sig tvingade att åtminstone delvis, leverera vad nazisterna i Berlin förväntar sig. Liksom i Frankrike under marskalk Pétain, blir de judiska flyktingarna det första offret. Register skapas, falska anklagelser fabriceras för att motivera utvisning av ”brottslingar” och judar skickas till arbetsläger i Lappland.

Trots vår hjältes envisa insatser tvingas några utländska judar till slut resa med båt till Tyskland. Nästan alla går där under i lägersystemet. Övriga flyktingar, och de finska trosbröderna, räddas dock och blir kvar i landet till krigets slut. Regeringen står fast trots återkommande tyska krav på samarbete i rasfrågan. Finlands judar förblir en väl integrerad del av samhället. Avgrunden öppnade sig aldrig – trots vapenbrödraskapet med Hitlers rike. Liksom i Bulgarien får den här delen av historien ett för nästan alla lyckligt slut.

Det som gör filmen extra skrämmande är att detta hände i ett land som så mycket liknar vårt eget. Det kunde hänt även här om vi hade haft lite mindre tur.

Dessutom visas filmen i ett Europa där antisemitism åter igen blivit en accepterad del av den politiska retoriken på gator och torg. Stockholms Lokaltrafik har nyligen lagt om trafiken i centrala Stockholm på helgerna, för att bereda plats för ännu fler demonstrationer mot judarnas rätt att finnas till. New York fick i tisdags en antisemitisk borgmästare som de flesta verkar gratulera till segern utan reservationer.

Det behövs fler filmer som ”Aldrig ensam” – som både påminner oss om rashatets vansinne men också om hur stor skillnad en enda modig människa kan göra för medmänniskor i nöd.

Den enda kritik jag vill rikta mot filmen är att den borde ha varit lite längre. Nu får vi bara i nästan oläsliga eftertexter på svenska reda på vilka resultat Abraham Stillers arbete faktiskt ledde till. Det hade varit värt minst en kvart. Det hade dessutom varit bra för publikens moral, efter att ha följt den finländska statspolisens nitiska jakt på judarna från Österrike och Tyskland. Vi behöver all optimism vi kan mobilisera för den fortsatta kampen mot dagens barbari.

Filmens titel har hämtats från en propagandaaffisch som hyllar vapenbrödraskapet mellan Finland och Tyskland. Den inleder ”Aldrig ensam” och sätter från början fokus på den onaturliga alliansen mellan den lilla kämpande demokratin och den av hänsynslösa råskinn styrda stormakten.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun