Mats Fält: Det mest förbjudna

Vi vet alla vad man inte får göra. Man får aldrig på allvar ifrågasätta den tredje statsmaktens agerande. De har alltid rätt även när de gör fel. Det gäller till exempel TV4s noga planerade attentat mot SDs kampanj inför Europavalet och delar av spelet runt Watergateskandalen. SD pysslade med en del konstiga saker och Nixon var en man med många brister men det hela var inte alls så enkelt som det framställdes i media. När affärerna är som mest intensiva haglar fördömandena över de som ifrågasätter eller kanske bara vill nyansera bilden av skeendet.

Den aktuella filmen ”September 5” är ett seriöst försök att kritiskt granska det journalistiska arbetet och dess konsekvenser. Ämnet är den palestinska terroraktionen mot de israeliska deltagarna på OS i München 1972. Bayern är fantastiskt men München var för nazisterna ”rörelsens stad” och andra världskriget låg bara 27 år bort. Här fanns mycket symbolik att både hantera och undvika. Det satte sin prägel både på den – inte bara av vårt regerande kungapar – mycket uppskattade folkfesten och de åtgärder som sattes in för att garantera säkerheten och rädda gisslan.

Polisen ville hålla låg profil – tyskar i uniform stod inte högt i kurs. I olympiabyn fanns inga resurser att sätta in mot terroristerna och det tog tid att mobilisera förstärkningar. Den berömda tyska effektiviteten lyste med sin frånvaro – det är svårt att förstå att detta land några decennier tidigare kontrollerade huvuddelen av Europa. Grundtanken är sympatisk men konsekvenserna för gisslan blev ödesdigra.

Filmen låter oss följa ABCs arbete med att bevaka dramat. Efter en hård konfrontation med hemmaredaktionen får de närvarande sportjournalisterna behålla ansvaret för bevakningen. Förutom de problem det innebär krockar sedan medias intresse av öppenhet med myndigheternas krav på kontroll av både de som rör sig i området och den information som släpps ut. Som svensk tänker man naturligtvis på Norrmalmstorgsdramat där samma problemkomplex var centralt.

Mest akut blir frågan när kamerorna kan följa polisens insatser i realtid och när avgörande men osäkra besked kommer från medarbetarna som befinner sig närmast händelserna. Att vänta eller blockera informationsflödet kan i efterhand framstå som fegt samtidigt som motsatsen kan få förödande konsekvenser för både de direkt inblandade och medieföretagets varumärke.

Filmen fokus är journalisternas arbete och de problem de i snabb takt ställs inför. Vi får följa det politiska och polisiära skeendet men bara på avstånd, vilket kan kännas frustrerande. Ibland ger polisradion tillgång till diskussioner som inte borde förmedlats via öppna källor.

Slutet blir en katastrof. Alla i gisslan dör liksom ett antal av terroristerna. München 1972 är ett pinsamt misslyckande för den unga Förbundsrepubliken. Staten lyckades inte garantera säkerheten för den judiska statens deltagare. Ungefär lika pinsamt är att Berlin senare släpper de överlevande terroristerna som en konsekvens av nya terrorhandlingar. Rättvisan för de skyldiga fick Israel sköta på egen hand. Liksom så ofta var talet om ”aldrig mer” och ständig solidaritet med Israel mest tomma ord.

Den schweiziske regissören Tim Fehlbaum gör en betydligt bättre insats än Willy Brandt och de andra tyska politikerna i regeringen. ”September 5” är en spännande thriller med en fängslande blandning av journalistik, drama, mänskliga relationer och storpolitik. Se den.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun