Mats Fält: Den goda rasismen

Det är tydligen ”coolt” att sortera människor efter sitt etniska ursprung. Till och med viktigt och angeläget. Skådespelaren, regissören och dramatikern Ramtin Parvaneh skriver om detta i Svenska Dagbladet Kultur i onsdags. I rubriken kallas denna form av rasism ”mångfald”.

Om någon dragit en lans för vita män med en konservativ syn på livet och politiken hade artikeln knappast publicerats. Då hade den, trots att den politiska konformismen inom kultursektorn upplevs som ett stort problem av många som egentligen är intresserade av både scenkonst, musik och litteratur, betraktats som ett övertramp. Den hade hamnat långt utanför åsiktskorridoren.

Parvaneh vill att vi ska byta perspektiv. Tänka mindre på vad man kan och vill och mer på ursprung och släktträd. Jag tycker inte det känns bra alls. Var det inte detta vi efter ett långt krig mot en rasistisk regim i Tyskland, avvecklingen segregationen i de av demokrater styrda staterna i den amerikanska södern och apartheids fall i Sydafrika definitivt lämnat bakom oss? Efter Martin Luther Kings berömda tal på marschen i Washington DC.

Jag ska inte spekulera om huruvida artikeln egentligen är ett sätt att fixa fler uppdrag. Etniskt ursprung är ofta lättare att reda ut än kompetens, potential och kreativitet. Inte enkelt men enklare än att analysera hela människor med fel och brister. Det är dock det vi borde göra – se hela människor när vi rekryterar, sätter ihop arbetsgrupper och väljer att satsa utbildning och coachning på medarbetarna.

Idag är dess värre artikelns perspektiv accepterat i breda kretsar. Identitetspolitikens goda rasism går hem i de fina salongerna. Att argumentera för urval på etnisk grund ses inte som en återgång till en tid vi borde lämnat bakom oss. Brott mot de regler som faktiskt ska hindra diskriminering på etnisk grund är inte ovanliga.

Mångfald är positivt. Mångfald gör det ofta mer stimulerande och kreativt att jobba och söka nya lösningar och vägar framåt. Men mångfald handlar om så många saker och får inte bli en ursäkt för omvänd diskriminering. Omvänd diskriminering skapar en unken fokusering på ursprung och etniska skillnader som splittrar samhällen. Det finns många exempel på hur det har bromsat utvecklingen mot en situation där faktiskt alla ses som människor, inte som företrädare för en etnisk grupp. Den långa striden om kvotering på etnisk grund i USA är ett avskräckande exempel – inte en modell att efterlikna.

Diskussionen om mångfald måste handla om hela människor, med sina fel och brister. Mångfald handlar om att ha en öppen inställning till de som vill bidra till verksamheten i ett företag, en kommun eller en teater. Det finns förvisso miljöer där ensidigheten är ett problem men det handlar om allt från åsikter till öppenhet för andra kulturella perspektiv. Omvänd diskriminering är aldrig en lösning – den leder bara in i en återvändsgränd där väggarna tapetserats med minnen från en tid vi borde lämnat bakom oss för länge sedan. Mycket länge sedan.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun