Lise Stenberg: Den digitala barndomens pris

Trots att västvärlden upplever ett välstånd som aldrig förr mår unga sämre än någonsin. I Den ängsliga generationen: Hur överbeskyddande föräldrar och skärmberoende skapar en epidemi av psykisk ohälsa (2024) tar Jonathan Haidt sig an denna paradox och försöker reda ut vad som egentligen hänt. Han för övertygande resonemang kring skärmberoendets skadeverkningar på barn och unga. Men när han ska belägga att det moderna föräldraskapet hämmar barns utveckling sviktar argumentationen. Där tappar en i övrigt skarp och välskriven bok något av sin kraft.

Som titeln antyder finns det en springande punkt som Haidt ständigt återkommer till: generation Z är den första generationen som fick en digital barndom innan de hann få en fysisk. Analysen byggs kring två huvudspår – den snabba digitala omställningen och en alltmer kontrollerad barndom i den analoga världen. Smartphones, sociala medier och ständiga notifikationer tränger undan de erfarenheter som tidigare formade ungas sociala, emotionella och fysiska utveckling.

Genomgående hänvisas läsaren till forskningsstudier som visar hur ungas psykiska ohälsa ökade kraftigt under 2010-talet, vilket också var den tidpunkt då Iphones slog igenom på allvar hos unga. Resultatet blir en övertygande bild av en generation som möter en unik kombination av social press och digital exponering. Boken rör sig från problembeskrivning till konsekvenser och slutligen lösningsförslag riktade till både föräldrar och politiska beslutsfattare. Däremellan lyfter Haidt fram enskilda ungdomars livsöden på ett sätt som ger mänsklig resonans åt ett annars ganska tekniskt material.

Bokens styrka ligger i den överblick den erbjuder. Haidt sammanför studier från psykologi, sociologi och utvecklingsforskning på ett sätt som gör ett komplext fält mer lättillgängligt för en bred publik. Framför allt framstår ökningen av psykisk ohälsa inte som en slumpmässig avvikelse, utan som en tydligt tidsbunden utveckling som löper parallellt med smartphonens genomslag. I dessa delar är boken som starkast.

Mer problematiskt blir det när Haidt rör sig mot förklaringar som ligger utanför det empiriska underlaget. Hans argument om föräldrars överbeskyddande stil – benämnd ”safetyism” – presenteras med viss övertygelse, men utan samma statistiska tyngd som resonemangen om digitalisering. Här lutar han sig ofta mot anekdoter och enstaka fallstudier, och sambanden framstår som spekulativa. Att reducera föräldrars oro för pedofiler, och deras försiktighetsåtgärder i början av 2000-talet, till ett hinder för barndomens fria utveckling kräver mer belägg än de exempel han anför. Det är oklart om föräldrar som höll uppsikt över sina barn i lekparker verkligen orsakade de skadeverkningar Haidt antyder, särskilt i relation till den potentiella nytta sådana handlingar kan ha inneburit. Här tappar analysen den stringens som präglar bokens första delar.

Den ängsliga generationen kräver viss koncentration; författaren förutsätter att vi orkar följa hans resonemang i detalj. Den som gör det belönas med en tydlig förståelse för hur snabbt och genomgripande ungas villkor har förändrats. Här lyser viljan att fördjupa samtalet om psykisk ohälsa bortom de snabba förklaringarnas logik fram. Det gör boken både utmanande och engagerande.

Lise Stenberg går Svenska Nyhetsbyråns Skribentskola 2025