Jonas Frycklund: Underskattar du kyrkan?

Den 21 september går vi till kyrkoval och rimligen kommer valdeltagandet att som vanligt bli lågt. Förra gången stannade valdeltagandet på 18 procent, vilket ändå i sammanhanget räknas som historiskt högt.

När det nu närmar sig igen så kommer fokus att ligga på att mobilisera de egna leden. Mästarna är så klart vänstersidan med Socialdemokraterna i spetsen. De har i de senare valrörelserna fått igång den egna rörelsen genom att skrämmas med högerextremism.

I det senaste valet lyckades visserligen det högerradikala Alternativ för Sverige ta tre mandat i kyrkomötet. Utöver att lyfta arvode, är det dock svårt att se vad AFS har lämnat för avtryck. Hur som helst är det troligt att denna gruppering inte kommer att klara av mandatspärren på två procent som är ny för i år.

En god gissning är att vi kommer att få se en variant där Socialdemokraterna mer ospecifikt varnar för konservativa krafter. Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin har på ett polariserande sätt pratat om att det finns vänsterförsamlingar och högerförsamlingar, så meningen med att gå och rösta för de partiaktiva är då att minska ner på den senare mer läskiga varianten.

En förvirrad debatt har också uppstått om att det kommer många unga män och pojkar till kyrkan som har fått en förvriden syn på kristendom via amerikanska sociala medier. Exempelvis har kyrkoherden i Maria Magdalena församling larmat om detta i artiklar och på TV.

Ja, det finns ett ökat intresse för kristendomen bland unga. Vi kan till exempel glädja oss åt att antalet konfirmander slår rekord. Dessutom lutar de unga mer åt det borgerliga hållet politiskt. Men därifrån till att måla upp en bild av en omfattande misogyn och rasistisk manosfär krävs en livlig fantasi. Människor med problematiska åsikter kan så klart dyka upp överallt, men det är knappast till kyrkan de söker sig i första hand.

Och om det kommer ungdomar till kyrkan, då är det väl bara att öppna famnen. För vi tror ju på kärleksbudskapets omvandlande kraft. Skärrade kyrkoherdar får väl helt enkelt vässa sina predikningar och lita på processen. För som det står skrivet: Genom stillhet och förtröstan blir ni starka (Jes 30:15). Regelbundna kyrkobesök, deltagande i ungdomsverksamhet och samtal med äldre församlingsmedlemmar vid kyrkkaffet kommer att göra underverk.

Den högerradikaliserade fundamentalistiska kristendomen finns säkert någonstans, men som utbrett fenomen i den Svenska kyrkan kan man avfärda det hela som en vandringsmyt. Men myter kan för all del vara effektiva, särskilt om syftet är att mobilisera vänsterväljare som har bristande egna erfarenheter av att gå i kyrkan.

Hur passar då borgerligheten in i bilden?

Ett sätt skulle vara att spela precis samma spel i andra riktningen. Genom att varna för den vänstervridna 68-kyrkan så skulle man kunna skrämma upp folk från sofflocket. Det går i och för sig att hitta exempel på vänstervridning och orimlig partipolitisering av kyrkan.

Men jag tvekar om det är rätt metod. Det är ju att spela Baudin rakt i händerna och befästa bilden av kyrkan som underordnad det övergripande partiideologiska spelet.

Narrativet om den vänstervridna kyrkan verkar dessutom mest odlas hos konkurrerande samfund och bland icke-kyrkliga högerdebattörer. Det blir lätt en överdriven bild som snarare ger drivkrafter för borgerliga att lämna kyrkan, än att få dem till valurnan.

Ja, det finns sossar och till och med vänsterpartister i kyrkan. Konstigt vore väl annat i en så omfattande verksamhet. Men i det dagliga är det inte människors skilda politiska hemvist som präglar verksamheten. På det hela taget fungerar verksamheten som det är tänkt; utan partipolitik. Kyrkan får för det mesta vara just kyrka.

Ett bättre angreppssätt för borgerligheten är att utan sidoblickar utgå från den egna samhällssynen.

Vi borgerliga vet, eller borde veta, att kyrkan är en central del av samhället. Samhället är större än staten och de delar av samhället som ligger utanför politiken är inte små petitesser.

Vi borgerliga vet, eller borde veta, att Sverige som nationell gemenskap inte uppstod med vikingarna, utan 1541 när den första svenska bibelöversättningen kom ut.

Vi borgerliga vet, eller borde veta, att kyrkan är institutionen som mer än andra förvaltar traditioner, skapar andlig trygghet och förmedlar den etiska grundvalen till nästa generation.

Dessa saker är i sig mer än nog för att som medlem stå upp för och stärka kyrkan. Att ta sig till vallokalen är en väldigt liten insats för att värna institutionens fortlevnad. Så agerar en självsäker borgerlighet.

Jonas Frycklund är aktiv i Borgerlig Kristen Samverkan – Sundbyberg