Jonas Frycklund: Kostnadsrullning på begravningsplatserna

Rådande system för att finansiera begravningsväsendet har varit i kraft sedan 2017. Svenska kyrkans församlingar och pastorat ansvarar för begravningsverksamheten för alla oavsett trosinriktning.

Kostnaderna rapporteras årligen in till statliga Kammarkollegiet. Efter en enkel granskning betalas pengarna ut.

Finansiering sker genom begravningsavgiften som alla skattebetalare erlägger. I praktiken är det ett tillägg på kommunalskatten som därmed bidrar till att trycka upp marginalskatten. Till skillnad mot alla andra skatter och avgifter sker ingen politisk prövning huruvida avgiftens storlek är rimlig eller ej. I stället genomförs en enkel matematikövning där de sammanlagda kostnaderna i riket bestämmer hur hög den gemensamma avgiften blir.

Sedan den senaste reformeringen är med andra ord avgiften gemensam i riket och tar inte hänsyn till verksamhetens kostnader i de enskilda församlingarna. Kostnaderna blir därmed styrande i systemet, det saknas drivkrafter för enskilda församlingar att hålla igen.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Begravningsavgiften har successivt skruvats upp. Första året låg den på 24,6 öre per intjänad hundralapp. Nu åtta år senare uppgår den till 29,3 öre, en ökning med 19 procent. En smyghöjning av skatten som drabbar alla.

Det borde inte finnas någon anledning att höja skattesatsen. Den utgår ju som en andel av de samlade inkomsterna, vilket innebär att intäkterna stiger i takt med att inkomsterna ökar i samhället.

Sammantaget kostar kalaset en halv miljard kronor extra per år jämfört med om den ursprungliga avgiftsnivån hade bibehållits.

Att det finns alternativ bevisas av Stockholms stad, som har en egen lösning där begravningsverksamheten sköts i kommunal regi och som också själv på lokal nivå beslutar om begravningsavgiften. I Stockholm är avgiften endast en fjärdedel så stor som i övriga riket. Det kan hävdas att huvudstaden drar nytta av stordriftsfördelar genom sina få men stora begravningsplatser. Men det förklarar inte utvecklingen över tid. I Stockholm är den låga avgiften (7 öre) till och med lägre än vid reformens införande.

Två kommuner har sedan länge haft detta system med kommunalt driven begravningsverksamhet. Men i samband med den senaste reformen bestämdes att denna väg var stängd för alla andra.

Anledningen är att systemet förutsätter omfördelning. Alla som inte bor i Stockholm eller Tranås betalar samma avgift, oavsett hur mycket den egna verksamheten kostar.

Det finns goda argument för utjämning där församlingar med strukturellt höga kostnader får hjälp från delar av landet med högre inkomster. Men nuvarande system är inte rimligt.

Som andelar är omfördelningen betydligt mer omfattande än motsvarande system för kommuner. Dessutom är det kommunala utjämningssystemet i hög grad en politisk fråga som debatteras grundligt och beslutas på demokratisk väg. I begravningsutjämningen däremot, där är det lösa boliner som gäller. Den blir vad den blir.

Det är uppenbart att det behövs en reform av begravningsväsendets finansiering. Ytterst ligger frågan hos staten, men inget tyder på att frågan är på väg upp i rikspolitiken.

En mer framkomlig väg är att Svenska Kyrkan sätter ner foten och initierar ett omtag. I den här frågan befinner sig staten i en beroendeställning gentemot kyrkan. Någon måste ju sköta verksamheten.

En reform bör främja kostnadskontroll, samtidigt som traditioner och värdighet värnas. Just eftersom frågan inte bara har ekonomiska dimensioner är det lämpligt att det är kyrkan som tar ett eget initiativ i frågan.

Den exakta utformningen av en reformering av begravningsfinansieringen kan diskuteras. Det finns inget egenvärde i en alltför radikal omstöpning. Samtidigt går det inte att blunda för att nuvarande lösning inte kommer att hålla i längden.

Ett gott förvaltarskap är grundläggande i kyrkans uppdrag. Som läget är nu riskerar kyrkan att bli som den oduglige förvaltaren som grävde en grop och gömde sin herres pengar (Matt 25:16). För honom slutade det som bekant inte så väl.

Jonas Frycklund är aktiv i Borgerlig Kristen Samverkan – Sundbyberg