Intervju: ”Det är min plikt att tala om Iran”

Dana Pourkomeylian är jurist, fristående debattör och skribent samt styrelseledamot i GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime.

Du har rötter i Iran. Hur har din koppling format ditt engagemang i frågor om landet?

Jag har en skuld att betala och en kompromisslös solidaritet med mina landsmän. För min position är väldigt privilegierad. Jag kan sitta i ett demokratiskt land och säga vad jag vill. För en jämnårig kvinna i Iran hade samma sak inneburit fängelse eller död. Om mina föräldrar inte kommit till Sverige på 80-talet kunde det lika gärna ha varit jag som låg i ett bårhus i Iran i dag, som så många unga iranier efter regimens massaker den senaste månaden. Så om inte jag skriver och talar om den islamistiska regimens brott mot det iranska folket – mot mänskligheten – varför skulle någon utan rötter i Iran göra det? Det är min plikt.

Vad tror du är de mest realistiska scenarierna för regimskifte eller reformer i Iran på kort sikt?

Ska folket kunna resa sig och ”ta över institutionerna” som Trump uttryckt flera gånger behöver regimen och revolutionsgardet annihileras. Antingen besegras de militärt, eller så bryts deras vilja att fortsätta strida så att de lägger ned vapnen och återintegreras i samhället. Detsamma gäller Basij-milisen.

Vägrar regimen att ge upp och fortsätter attackera arabstaterna och Israel så är det ett troligt scenario, för en sådan regim kan inte tillåtas överleva. Då skulle också Reza Pahlavi kunna återvända, som – oaktat vad man tycker om honom – är den största oppositionsledaren Iran har.

Ett annat scenario är att Trump försvagar regimen så pass mycket att den går att sätta i koppel, och sluter ett till fredsavtal med mycket hårda villkor. Det skulle sannolikt rädda regimen – men bli en dödsdom för hundratusentals sekulära iranier.

Hur kan västvärlden, inklusive Sverige, bättre stödja det iranska folket?

Det finns massor. Den mest grundläggande är att skilja på iranier och den iranska regimen. De flesta iranier vill inte ha regimen och är sekulära. Sanktioner bör riktas mot makthavarna, inte mot folket. Vi behöver öppna asylrätten för flyktingar från Iran, särskilt kvinnliga aktivister och politiska dissidenter. Vi bör också stödja USA och Israel militärt, utan att nödvändigtvis själva gå in i kriget, samt ge stipendier till iranska studenter och ekonomiskt stöd till civilsamhället och oberoende iranska medier.

Tycker du något saknas i den västerländska rapporteringen från Iran?

Jag tycker att västerländsk media måste skärpa sig när det kommer till vilka de bjuder in som ”experter” att yttra sig om Iran. Allt för många gånger står regimvurmare i finmedia och uttrycker förklädd regimpropaganda, inte minst tonar de ner det iranska folkets motstånd mot regimen.

Du har kritiserat hur västerländska rättssystem ibland står handfallna inför transnationellt förtryck. Vilka juridiska verktyg saknar Sverige för att skydda personer med koppling till Iran?

Sverige saknar i praktiken ett specialiserat rättsligt ramverk för transnationellt förtryck. Vi har heller inga tydliga juridiska mekanismer för att motverka statlig digital repression eller särskilda migratoriska skydd för personer som förföljs systematiskt av sitt ursprungsland. Det betyder inte att det är omöjligt att skydda individer. De verktyg som finns är uppdelade på flera områden – brottsbalken, utlänningslagen och sanktioner – utformade specifikt för att möta det övergripande hot som transnational repression utgör. Jämför man med andra så är Kanada är i framkant med Bill C-70 som kriminaliserar vissa repressiva handlingar strukturerat.

Vilka råd skulle du ge till unga iranier som kämpar för frihet, både i Iran och i exil?

Det är de modiga unga i Iran som borde ge oss råd om hur vi ska leva, inte jag. Men om jag skulle säga en sak är det att den persiska civilisationen är mellan 3000 och 7000 år gammal, beroende på hur man räknar. Många historiker och forskare anser att Iran är en av världens få verkliga “civilisationsstater”. Iranier har gjort sig fria från islamistiska kolonisatörer hundra gånger om och kommer göra det igen. Dessa ockupanter kommer snart bara vara ännu en parentes i vår historia. Vår frihet är oundviklig. Det ligger i vårt blod.

Om du fick välja en enda förändring för Iran just nu, vad skulle det vara och varför?

Stenar och påkar står inte emot automateld. Endast flyganfall har inte tidigare lett till regimskifte. Om omvärlden inte vill ge sig in i markstrid med regimen, beväpna folket. Det är det enda sättet för folket att segra mot terrorn.

Per-Ola Olsson är bonde, servicetekniker, skribent och folkbildare/SNB