Ingerö & Furmark: Kritiken mot vinster i välfärden är en murbräcka mot den fria företagsamheten

I ett drygt decennium har kritik mot privata aktörer i vård och omsorg tjänat som murbräcka mot den fria företagsamheten. Det är en tacksamt vald murbräcka.  ”Vinster i välfärden” låter förskräckligt. Inte ska man väl få göra vinst på att vårda den som är gammal eller sjuk? Eller bara ge vård till den som kan betala? Men bakom de känsloladdade argumenten gömmer sig både politisk förslagenhet och faktafel.

Alltför många har köpt den felaktiga uppfattningen att vi får mindre vård och omsorg för våra skattepengar om företag tillåts göra vinst på att sälja dessa tjänster till det offentliga. Några tror faktiskt att det är så. Andra har valt att prioritera andra politiska frågor. Ytterligare några tycks göra bedömningen att det är en retorik som faller i god jord.

Nu börjar dock verkligheten komma i kapp debatten. Vi har begränsade resurser. Vi kan inte bygga framtiden på falska ekonomiska löften, som Stefan Fölster skriver i Dagens Nyheter. Det finns helt enkelt inga mer pengar till välfärden, om vi inte ökar tillväxten. Det enda sättet för politiker att leverera mer välfärd till väljarna är att genomföra sådana reformer som ger mer vård och omsorg per skattekrona. Föreställningen om att det skulle kunna ske genom att ”ta tillbaka kontrollen” har hittills inte klarat mötet med verkligheten. Den rödgröna omställningsplanen syftade till ökad jämlikhet och förbättrad kostnadskontroll. Vi har hittills varken kunnat se att kostnaderna gått ned eller att vården i Region Stockholm blivit mer jämlik. Tvärtom har man bland annat lagt ner en stor geriatrisk mottagning i socioekonomiskt svaga Vårberg och i stället prioriterat vårdplatser i centrala Stockholm. Dessutom fick man under sommaren 2025 en akut ambulanskris på halsen. I moderatstyrda Lomma – för några år sedan omhuldat från vänsterhåll därför att man valde att gå mot den borgerliga strömmen och ta tillbaka äldreomsorgen i egen regi – har man fått mindre äldreomsorg för varje skattekrona. Numera talas det tyst om ”Lommamodellen”.

Privata aktörer driver utveckling. Mångfald driver konkurrens. Marknadsekonomin levererar välstånd. Det är nu hög tid för alla som värnar den fria företagsamheten att anlägga moteld. Inte bara för att vi annars kommer få mindre vård och omsorg för våra skattepengar, utan också därför att alla de falska påståendena om vinster i välfärden smittar av sig. För att långsiktigt värna marknadsliberala idéer måste vi vinna debatten om företag i vård och omsorg.

Frågan om privata aktörer i vård och omsorg är betydligt större än frågan ”sjukvårdspolitik” eller frågan ”äldreomsorgspolitik”. Det är en fråga om förtroendet för marknadsekonomin och företagandet. Vi har redan sett det i retoriken på flera andra politikområden. I stället för fakta – känslor:

Ska man få göra vinst på att din katt ätit något dumt och måste opereras akut? På att din gamla hund måste få somna in? Bankerna gör övervinster på dina bolån. Din Icahandlare samlar på dyra bilar – på din bekostnad.

På samma sätt som Vänsterpartiet en gång i tiden med Reepaluutredningen lurade med sig i grunden pragmatiska socialdemokrater – som bara vill att saker ska funka och som gärna har privata aktörer i vård och omsorg så länge de levererar god kvalitet för en rimlig peng – ser vi nu att Magdalena Andersson gör gemensam sak med Nooshi Dadgostar på andra politikområden.

Men känslor måste bemötas med en motfråga: Om det känns dåligt att aktieägare blir rika på äldreomsorg eller höftledsoperationer – vill du hellre få ut mindre omsorg eller färre operationer, men slippa bidra till att någon tjänar pengar på det? Hur ska vi få råd med välfärden, om den ska göras mindre effektiv?

Om jag behöver akut vård spelar det ju ingen roll för mig som patient vem som äger ambulansen. Det som däremot spelar roll för mig är att tillräckligt många vill arbeta i ambulansen, så att den kommer när jag behöver den. Sommaren 2025 ville inte tillräckligt många det i Region Stockholm.

Det som spelar roll för mig, när jag behöver en operation, är att den blir riktigt väl genomförd. Ju mindre risk för reoperation eller fortsatt smärta, desto bättre för mig som patient.

Ica-handlaren som gör stora vinster gör det därför att många människor väljer att handla i hens butik. Förståelsen för det sambandet kan aldrig vara branschspecifik. Tvärtom. Antingen förstår vi och tror på att den fria företagsamheten gör oss alla rikare och ger oss mer värde för varje krona, eller så gör vi inte det.

Det är därför Lommamodellen var så attraktiv för vänstertankesmedjor. Om man kan urholka människors förtroende för att företagande och vinstintresse ger konkurrens och därmed ”mer pang för pengarna” på ett område, då kan man i nästa steg bredda berättelsen. Då låter det rimligt när Nooshi Dadgostar kritiserar privata veterinärkliniker och vill införa statlig prisreglering av veterinärbesök. Eller när Magdalena Andersson vill utreda bankernas ”övervinster”.

Därför är det avgörande – för den fria företagsamheten i stort – att vinna debatten om privat företagande i vård och omsorg.

Det rödgröna styret i Region Stockholm gjorde stora och snabba förändringar utan ordentliga konsekvensanalyser. Omställningsplanen ledde till en lång rad stängningar av välfungerande verksamheter. Det blev inte bättre. Inte heller blev det billigare. Kostnaderna för den somatiska vården har ökat med 24 procent, cirka elva miljarder kronor, mellan 2022 och 2024. Den totala kostnadsökningen för vården var under perioden 21 procent. Under samma period ökade exempelvis Region Östergötlands vårdkostnader med 11,2 procent och Sörmlands med 7,6 procent. Det finns alltså inget som tyder på att Region Stockholm lyckats särskilt väl med omställningsplanens tänkta besparingar.

Försvaret för privata aktörer i välfärden handlar inte om att värna företagen i sig. Deras existensberättigande är att de bidrar med kvalitet, innovation och effektivitet. De bidrar med mångfald och innebär att det finns fler valmöjligheter både för patienter och vårdens professioner. Aktiebolaget är en av mänsklighetens smartaste uppfinningar. Ett briljant sätt att sprida risk och därmed våga driva utveckling.

Med privata aktörer får vi ut mer vård och omsorg för varje skattekrona. En mångfald av aktörer driver utveckling. Det gäller för alla branscher. På samma sätt som marknadsekonomins kritiker nu i ett drygt decennium använt vård och omsorg som en murbräcka mot fri företagsamhet bör marknadsekonomins vänner nu använda dessa branscher som exempel på den fria företagsamhetens betydelse.  

Lomma kommun och Region Stockholm är två konkreta exempel på vad återtagen kontroll faktiskt innebär. Det blir inte bättre, men det blir dyrare.

Ida Ingerö är näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Lena Furmark är välfärdsexpert på Svenskt Näringsliv